Läser råd inför hästköp på nätet och där rekommenderas man att alltid ta blod/dopingprov på hästen och rida den samma dag.

Inget dumt råd alls i teorin men jag undrar hur många som de facto har gjort det i praktiken?

Jag har aldrig gjort det- har ni?

I numret av Ridsport som kom ut för 2 veckor sedan fanns det en artikel där man hade intervjuat en hovslagare kring det här med om hästar behöver skor eller inte.

Jag kan ha fel så klart men jag fick ändå känslan av att hovslagaren , om inte annat mellan raderna och utan att vilja trampa någon på tårna sa att i princip alla ridhästar mår bättre med skoning än utan (min tolkning).

Och på tal om forskning som vi diskuterade för någon vecka sedan så hade jag tyckt att det hade varit intressant med en studie kring hur många hästar som vanligtvis går utan skor som hade gått ÄNNU bättre med.

För jag är helt ovetenskapligt övertygad om att många hästar som rids utan skor hade varit betjänta av järn på fötterna även om deras ägare tycker att de klarar sig utmärkt utan.

Så klart handlar det mycket om hur hästen brukas, var den rids, hur ofta och hur intensivt men jag hade önskat att alla PROVADE att ha hästen skodd innan de påstår att inga skor behövs.

Jag vill i alla fall att min häst ska få det som är optimalt även om det finns sämre alternativ och vad gäller skoning kontra barfotaridning känns det sistnämnda som just detta.

Forskning i all ära men jag undrar ändå hur många av er som känner till ett enda fall där en häst fått en konstaterad senskada pga överhettning orsakad av benskydd?

På de 35 år jag sysslat med hästar har jag ALDRIG hört om ett enda fall och då känner jag ändå till hästar som stått med stallbandage merparten av dygnets timmar i flera år.

Dessa hästar har varit högpresterande och utan antydan till senskador.

Att ben BLIR varma(re) av benskydd hyser jag inte det minsta tvivel om- det känner man ju lätt men att det skulle öka risken för senskador tillåter jag mig att i alla fall tvivla på.

Annars borde man ju rimligen höra talas om sådana hästar då och då i alla fall?

Läst på Facebook:

”VARNING – angående tandvård av hästar
Angående tandbehandling av våra hästar i Orranäs Stall

För ca två veckor sedan bokade vi en sk hästtandtekniker för att kolla ett antal hästars tänder i stallet. Vi blev vilseledda vad gäller personens kompetens, då hon muntligt omtalades som ”hästtandläkare”. Även begreppet ”hästtandtekniker” som hon kallar sig själv, uppfattades av oss som att yrket utövades av en person med legitimerad djursjukvårdsutbildning. Det har visat sig att så var inte fallet..

Det vi råkade ut för i Orranäs stall är att fem hästar har blivit felaktigt behandlade, de har fått sina tänder mycket hårt nerslipade alldeles i onödan. En häst behandlades också för en tandfraktur.  Allt gjordes utan smärtlindring eller sedering. Fem hästar vars mun och tandhälsa varit utan problem tidigare. Ytterligare en häst med kroniska tandproblem som regelbundet sköts av veterinär på klinik, behandlades utan att ägaren vare sig var tillfrågad eller närvarande, den var alltså inte med på listan för tandbehandlingen. Hästen fick så ont efteråt att ägaren var tvungen att akut åka till Kalmar för att få behandling och smärtlindring. Tre hästar hade kortvariga ätproblem efter tandbehandlingen och ytterligare en drabbades av svår kolik eftersom han helt slutade att dricka och äta.

På inrådan av Länsveterinär konsulterades en veterinär med vidareutbildning i hästtandvård som kom och undersökte de behandlade hästarna. Hon konstaterade och dokumenterade skadorna. Alla hästar behandlas just nu med Metacam i 14 dagar pga pulpit (inflammation i tändernas pulpor).

Efter en felaktig tandbehandling enligt ovan, kan hästar uppvisa olika symtom, eller inte visa något alls. Många gånger kan hästägaren uppleva en klar förbättring vid ridningen eftersom hästens ev problem som den hade innan tandbehandlingen också är åtgärdat och detta är ju litet lurigt…
Tyvärr är ägaren lyckligt omedveten om vad som har hänt i hästens mun. Helt andra symtom kan komma upp långt senare pga hästen måste anstränga sig mycket vid tuggningen. Symtom som; dålig bjudning, trötthet och håglöshet är vanliga. Andra symtom kan vara nacke/ käk och ryggbesvär. Eftersom grovfodret tuggas sämre kan även kolik och magsår uppstå. Dessa sjukdomar/ symtom kan uppträda från en månad till flera månader senare. Vid det tillfället är det inte så lätt att koppla ihop symtomen med den tandbehandling som gjordes långt tidigare.”

Givetvis förfärligt och som jag ser det så är det bästa/säkraste sättet att undvika dylika incidenter att anlita en veterinär som är duktigt på tänder för alla behandlingar i hästens mun alternativt att anlita någon ”hästtandläkare” som finns på en veterinärklinik.

Det finns ju en del ”tandtekniker” och allt vad de kallar sig som åker runt på eget bevåg höll jag på att säga (alltså utan veterinärassistans) och för mig känns det allt för osäkert att anlita någon sådan framför allt efter att ha läst en skräckhistoria som den ovan.

Men alla tänker inte som jag; det var många som efter att inlägget hade publicerats ville veta namnet på tandteknikern och jag undrar vad man ska ha det till om man själv avser att anlita en veterinär?

Läst på Facebook:

Idag var en tung dag…
Vi avlivade min systers shettis.
Men, jag misstänker att de inte gick riktigt så som de ska…
Har varit med och avlivat flertalet hästar.
Veterinären ger sprutan, hästen faller ner till marken, hästen är död.
Men så gick de inte idag…
Veterinären gav sprutan, ponnyn vinglade och kunde inte stå – men hon ramlade inte ner.
De tog säkert 1 minut innan benen vek sig för henne.
Sedan så låg hon där, andades tungt och blinkade med ögonen.
Vi väntade… och väntade…
Veterinären väntade.
Sedan stack han en spruta i hennes hjärta.
Ponnyn fortsatte andas och blinka med ögonen.
Han sa att hjärtat hade stannat men att hjärnan ännu var igång.
Han väntade, vi väntade…
Tårarna på ponnyns ägare rann.
De frågade vad som händer.
Han stack in ytterligare en spruta i ponnyns hjärta.
Ponnyn fortsatte andas, tungt, kämpande.
Ponnyn blinkade med ögonen.
Men reagerade inte när han tog vid hennes öga.
Hennes tandkött var ljusrosa/blått.
De tog ett tag till…
Så tog hon sitt sista andetag och de var över.
Allt tog ca 15-20 minuter.
Enligt veterinären kan sådant hända – att hjärtat stannar (hästen är död) men att hjärnan fortfarande är igång.
Och så länge hjärnan säger åt kroppen att andas så dör inte hjärnan.
Hjärnan måste dö av syrebrist. 
Nån fler som varit med om detta?
Var väldigt jobbigt!

Efter att ha läst ovanstående inlägg kring en avlivning som gick fel undrar jag, även om det för vissa är ett känsligt ämne, på vilket sätt ni har valt att ta bort er(a) häst(ar)?

Vad var det som gjorde att ni valde den metod som ni valde? Ångrar ni er? Skulle ni göra samma sak igen?

Jag har valt att mina hästar har tagits bort med bultpistol och det har för mig känts bättre även om det för en del verkar mer dramatiskt.

Jag har däremot inte varit närvarande själv någon av gångerna och detta är inget jag ångrar- jag tror inte att en häst är betjänt av en storgråtande människa som utsöndrar ångest.

Och alla mina hästar har varit mycket tillgivna och känt förtroende för alla människor så jag tror inte att tex Heron som leddes ut från stallet av en anställd på polisrytteriet tyckte att det var något konstigt alls med detta.

Däremot har jag bevittnat bultningar av andras hästar utförda av samma person som tog bort både Heron och Kreon så jag har full tilltro till att det skötts exemplariskt på alla vis.

Att låta en häst somna in med hjälp av spruta har jag fått för mig kan innebära en större risk att hästen kämpar för att inte falla och den risken hade jag helt enkelt inte vågat ta även om min rädsla kanske är obefogad eller i alla fall väldigt överdriven?

Ni observerade väl ordvitsen 🙂 ?

Äckligt, eller hur?

Dagens fråga är om ni som har valacker/ hingstar brukar ägna er åt ”skap-rengöring”?

Jag gör det extremt sällan, tänker liksom inte på det och de gånger jag har gjort det har jag inte funnit några större mängder ”gegga”.

Men man borde nog ta en liten koll regelbundet inser jag….