Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Bästa hästgodiset?

Jag funderar över vad som kan vara lämpligt att ha hemma som lite godis till hästen?

Nu tillhör jag VERKLIGEN inte dom som har detta i fickorna och liksom sticker åt hästen en godbit titt som tätt- tvärtom, det inträffar faktiskt aldrig, om inte annat för att jag inte vill gegga ner jackfickorna med söndersmulade sockerbitar eller skrumpnade morots-diton.

Men jag lägger gärna något i krubban efter ett ridpass tex, eller när jag ska gå för dagen och i dagsläget är det morötter som jag köper i 20-kilos säckar som levereras till anläggningen en gång var 14:e dag.

Dock upphör morotsavlämningen någon gång under våren för att återupptas under hösten (morötterna brukar inte hålla så bra i slutet av säsongen) och jag funderar alltså på alternativ.

Det jag tror att det kommer att bli är VETEKLI; av flera olika anledningar.

1. Det är gott

2. Det är extremt billigt (75 kronor för 20 kilo)

3. Det kan lagras i en plasttunna i stallet ”hur länge som helst”

4. I liten mängd påverkar det knappast hästens övriga foderstat

Vad tror ni om det?

Kli uppblött i lite varmvatten kan nog bli en hit gissar jag 🙂 .

Så klart kan jag ju köpa äpplen, päron, ”riktigt” hästgodis eller något annat också men då måste jag göra det oftare och tänka på att ha det i stallet- en säck kli kan jag ha i flera månader tänker jag.

Vad är er inställning till godis? Ger ni eller ej? Varför och vad?

Mer om aluminiumskor

ALU

I senaste numret av Ridsport kan man läsa lite om aluminiumskor och jag dristar mig till att ana varifrån artikelförfattaren har fått i alla fall liiiite inspiration om ämnet.

Vara hur det vill med den saken men för egen del är jag verkligen helsåld på konceptet- vare sig man har en häst som min som behöver extra hjälp med sina plattfötter eller man ”bara” vill att hästen ska bära så lite vikt som möjligt på sina hovar.

Jag kommer utan tvekan att kolla om vilken häst jag än kommer att äga i framtiden kan gå med aluminiumskor i stället för de traditionella järnskorna för jag antar att det finns en del som inte kan ha dessa skor?

Men tex de som idag har en massa mickel med kilsulor skulle jag verkligen rekommendera att prova de kilskor som Vicke har sedan snart 1 år tillbaka- fungerar det så är det ju ypperligt att slippa stänga in hoven med en sula som dessutom ökar risken för tappskor.

Vad gäller det slitage som nämns i artikeln har jag för egen del inte märkt av detta alls men då ska man betänka att min häst skos var 5-6 vecka och att han inte går (rör sig) särskilt mycket i hagen. Inte heller rider jag ut mer än ca 2 dagar i veckan (men då kan det bli en hel del på asfalt).

Att alu-skorna är avsevärt dyrare (vad kostar järnskor egentligen?) tycker jag är fullständigt ointressant i sammanhanget så länge vi talar om någon som äger en eller ett fåtal hästar, som ridskoleägare med 40 hästar kanske några kronor hit eller dit spelar roll men att oja sig över skor som kostar som i Vickes fall runt 250 kronor paret är…ursäkta mig…bara pinsamt.

Har man inte råd med detta var 6-8 vecka (och järnskorna är som sagt inte GRATIS) då tycker jag att man ska fråga sig om man ens ska ha häst- faktiskt. Det är ju en så mikroskopisk del av vad allt kring ett hästägande kostar.

Sedan är det kanske mycket möjligt att inte alla hästar bör gå med alu-skor av olika anledningar men JAG kommer i alla fall att kolla alla hästar jag ska rida i framtiden.

I vårt egna stall har vi för övrigt 2 hästar förutom Vicks som har alu-skor, en dressyrhäst som tränar på MSV-nivå och en hopphäst som tränar på dito nivå i sin gren och båda har haft denna typ av skor i flera år.

EDIT: kollade för skojs skull vad skor kostar på nätet. Nu var detta bara på ett ställe men där kostade järnskor runt 30 kronor styck och alu-skor med dubbla.

Pris kontra innehåll- bryr ni er?

Läser en artikel om olika proteintillskott i senaste numret av Ridsport.

Artikeln jämför på ett bra sätt olika proteintillskott (exempelvis soja, foderjäst och potatisprotein) MEN; jag saknade en viktig komponent: en prisjämförelse.

För jag vet att det skiljer MASSOR på vad tex Kraffts olika proteinfoder kostar mot tex sojan som är outstanding billigast (15 kilo för 135:– är nog svårslaget).

Nu finns det måhända annat att invända mot just soja men jag undrar idag:

Hur resonerar ni när ni köper foder?

Köper ni det som är billigast i förhållande till det ni söker (mer energi, protein, whatever) eller är det annat som avgör och vad i så fall?

Om ni tex ska köpa vitaminer; läser ni på innehållsförteckningen och jämför olika märken mot varandra?  För om man GÖR det kan man ju ganska snabbt konstatera att det ibland finns lite väl lite verkningsfull substans i flaskan eller att det i alla fall skiljer en del från produkt till produkt (samma sak gäller olika ledtillskott tex).

Vatten på min anti-täckes-kvarn?

Läser en intressant artikel i senaste numret av Ridsport:

”Hästens svettmekanism fungerar genom att vätskan i svetten omvandlas till vattenånga. Hästen torkar inifrån och ut; huden blir snabbt torr och har återfått normal temperatur trots att pälsen fortfarande är blöt och svetten droppar från den.

De flesta ridhästar klipps helt eller delvis och därmed torkar de lättare efter arbete. Men om hästen sedan får ett täcke på sig omintetgörs  tanken med klippning.

Vi tänker oss gärna att genom att lägga på ett täcke direkt efter arbete eller efter duschning så ska hästen snabbt bli torr. I stället är det så att täcket försvårar värmeavgivningen och förlänger återhämtningstiden efter arbete.

På samma sätt är det med täcke efter duschning. Att duscha hästen är ett effektivt sätt att sänka dess hudtemperatur men lägger man sedan på ett täcke upphäver man eller motverkar man den kylande effekten.”

 

Ja, dessa rön går helt i linje med vad jag redan tillämpar och tror på- ”problemet” som jag ser det är väl (?) att många inte bara lägger på täcke efter ritt för att hästen ska TORKA utan minst lika mycket för att hästen inte ska FRYSA?

Titta på alla världscup-hoppningar och dylikt som sänds på tv; ryttaren hinner knappt komma ut till ryttargången förrän skötaren slänger på hästen ett täcke, trots de många gånger relativt varma temperaturerna i dessa arenor.

Detta hade jag tyckt hade varit minst lika viktigt att verkligen undersöka och avhandla; ”när efter avslutad ritt finns det risk för att en klippt häst börjar frysa/ påverkas negativt om inget täcke sätts på”.

Om jag ser till mig själv så blir jag ofta svettig efter en ritt- även på vintern.

Min svett hade säkert torkat fortare om jag hade klätt av mig naken men problemet är ju att jag hade frusit otroligt mycket under tiden jag torkade (och även efteråt).

Dagens (veterinär)fråga

Sitter och läser denna tråd på Bukefalos och det är inte första gången det på senare tid har höjts röster kring att en del veterinärer/ kliniker tar oskäligt dyrt betalat för diverse behandlingar.

Jag minns att jag själv reagerade då jag på lillejulafton var inne med Vicke på Jägersrokliniken och fick betala 1550 kronor för att en veterinär undersökte honom i max 15 minuter. Jag longerade då honom i max 5 minuter, sprang fram och tillbaka 2 gånger och sedan kände veterinären på hans ben- det var det hela.

Bemötandet var SUPERBRA och diagnosen korrekt men jag tycker ändå att det var dyrt då besöket som sagt var mycket kort och inga instrument eller apparatur användes.

Men…till dagens fråga:

Har ni påverkats eller tror ni att ni kommer att påverkas av de prisdiskussioner som varit nästa gång ni vill veterinärundersöka er häst eller är det annat som styr ert val (vad i så fall)?

Vintervatten-tips

Läste detta tips på Facebook; har inte provat själv men det kanske fungerar bra:

Ett litet tips i vinterkylan:

Häll en skvätt rapsolja i hästarnas vattenspann så fryser det inte så lätt då oljan lägger sig på ytan…. vi häller dessutom i lite salt som våra hästar älskar och då dricker dom mer och risken för förstoppning minskar.

Mera tisdag- kanske en god jul trots allt?

Puh….nu är jag äntligen hemma, med en något tommare plånbok men…vågar jag ens skriva det….NÖJD!

Besöket hos veterinären (en ny bekantskap för mig, mycket trevlig) gick så bra som det kunde efter omständigheterna.

Efter att veterinären hade konstaterat att svullnaden på frambenet satt mest på insidan och att den faktiskt hade gått ner en hel del blev hennes diagnos att Vicke högst troligt har slagit benet, precis som jag själv har misstänkt hela tiden.

Att det ena bakbenet också var (rejält) tjockt trodde hon bara var ett sammanträffande och hade att göra med lite skorv på det benet. Och jag vet ju själv hur bara ett mikroskopiskt sticksår kan påverka framför allt bakbenen.

Ordinationen är att skritta i en vecka och sedan börja rida som vanligt; detta givetvis under förutsättning att svullnaden går ner.

Någon direkt hälta tyckte veterinären inte kvarstod idag, det syntes precis som jag tyckte i högervarvet men var väldigt lite.

Metacam i 4 dagar och en liten hage, inga back on track förrän efter några dagar när skadan inte längre är ”aktiv”, just nu är värme inte bra för benet.

Veterinären tyckte inte att vi behövde ultraljuda benet i dagsläget då gaffelbandet kändes bra- det är först om hältan kvarstår som vi i så fall får gå vidare med andra undersökningar.

Jag var väldigt glad över ”slag-diagnosen” som jag själv tycker låter mest rimlig; hade det varit en hovböld och vi hade fått dra av skon hade jag varit lång mindre nöjd.

Dels ska ju Vickes känsliga hovar inte utsättas för onödiga av och på-skoningar och dels hade en hovböld fått mig att frukta nya diton eftersom jag i så fall hade tolkat förekomsten av en böld som att hans hovar inte klarar den väta vi har just nu och riskerar att ha i flera månader till om det vill sig illa.

Sedan är det långt ifrån alltid helt lätt att genast gräva fram en böld och det kan uppstå komplikationer; framför allt om man vill ha hästen bandagerad i hagen och inte på boxvila. Jag tvivlar på att jag hade fått något bandage att inte ramla av dyngsurt så som våra hagar ser ut just nu.

Som jag sa till veterinären hoppas jag nu bara att hennes diagnos och prognos stämmer och jag får väl förlita mig på att ingen veterinär hittills ställt några felaktiga diagnoser vad gällt mina hästar.

Även om man med facit i hand kan tycka att jag åkte in med hästen för tidigt/ i onödan så känner jag mig tusen gånger tryggare nu, framför allt eftersom jag vet att det nu kommer 5 dagar då jag i princip måste förlita mig på Helsingborgs djursjukhus med en jourtaxa utan dess like.

Om jag ska skoja till det lite måste jag fråga mig om inte Vicke begriper mer än man tror och hade hört att MIN plan att han skulle vila EN vecka och inte TVÅ som förra året.

”Det måste jag se till att ändra på” har han säkert tänkt i så fall och drämt till sig själv på benet eller vad tror ni 🙂 ?

Och ärligt talat- om det stannar vid dessa två veckor ska jag med glädje låta honom lata sig, absolut!

Måndag- halt häst

Jaha…då var det dags att stå med en halt häst igen och denna gången är det banne mig knappt så att jag tror att det är sant…hur det hela har gått till.

Jag valde att inte skriva om detta redan igår för att inte verka för mycket drama-queen men efter att ha longerat Vicke i morse råder det ingen tvekan om att han ÄR halt.

Igår var jag som tidigare nämnts ute och skrittade (ensam) och det hela förflöt helt utan problem de första 20-25 minuterna ungefär.

Då plötsligt, och verkligen från INGENSTANS känner jag hur Vicke känns halt och ju fler steg han tar desto värre känns det.

Jag befinner mig då på en spikrak grusväg med lite vattenpölar och har inte känt varken något feltramp eller annat som skulle kunna förklara hur hästen från ett steg till ett annat känns så här.

Jag hoppade av och undersökte hovarna och när jag inte kunde hitta något hoppade jag upp igen.

Nu kändes Vicke verkligen jättehalt så jag hoppade av igen och ledde honom hemåt, vi var då ca 15 minuters skrittväg hemifrån.

Efter några minuter tyckte jag att han började skritta normalt igen, jag hoppade upp, travade vilket också kändes bra och sedan var vi hemma.

Jag var tämligen säker på att Vicke helt enkelt hade slagit sig själv på ett av frambenen och fått någon form av ”nerv-smäll” som utlöste en så kraftig men snabbt övergående hälta.

När jag kom till stallet i morse var höger framben (skenben och kota) klart tjockare än det vänstra och när jag longerade i ridhuset kunde jag inte se någon hälta i vänster varv men tveklöst i höger.

Archie råkade ju ut för något liknande för några år sedan, också i skritt fast på en grässtig men då kände jag hur han snubblade till ganska rejält- det feltrampet resulterade i ett svullet ben och ca 2 veckors hälta men om utgången blir densamma för Vicke är ju omöjligt att veta i dagsläget.

Så klart finns det inte ord för hur trist jag tycker att detta är men det är faktiskt en tröst eller vad jag ska kalla det att jag inte behöver spekulera i HUR (eller NÄR) Vicke har blivit halt eller tänka att det beror på att jag har ridit för hårt/ fel. För tydligen kan hästar bli halta av att skritta rakt fram….

Att det inte är det frambenet som Vicke var halt på i våras är väl det som har hindrat mig från att bara lägga mig ner och dö.

Och tajmingen är ju verkligen superb (NOT!!!!) eftersom ingen av de 2 kliniker jag vill anlita (Löberöd och Bollerup) har öppet.

Tack och lov har jag fått en tid på en annan klinik redan imorgon och hade det inte varit för att den veterinär jag talade med själv tyckte att vi inte skulle vänta OCH att det är många kommande ””röda” dagar så hade jag nog lyckats avvakta ett tag till men samtidigt vågar jag inte chansa.

Det är lika bra att få veta om hästen ska ha boxvila, ledas, skrittas eller vad så att det inte blir som då jag var ute och gick med Archie när han hade fång…stackars djur….

Dagens (vaccinations)fråga

Jag passade på att vaccinera Vicke igår eftersom han ändå har semester- så gör jag nästan alltid.

Har aldrig ”märkt av” vaccinet på något sätt bortsett från ett enda tillfälle då Heron fick en jätteböld som fick skäras upp vilket ATG-kliniken i Malmö sa att de aldrig varit med om.

Men hur gör ni?

Vilar ni hästarna? Hur länge? Tempar ni? Har ni varit med om några biverkningar?

Sista äpplet

Då var det sista äpplet från grannarnas trädgård serverat för i år.

Väldigt bra att ha egen (och alltså grannens) frukt att servera som lite extra gott 4 månader om året tycker jag även om jag vet att en del hästägare är ganska rädda för att fodra med just äpplen.

Nu blir det ”bara” runt 1½ kilo morötter som kommer att serveras som dagligt godis- vi har möjlighet att köpa 20-kilos säckar för 45:– vilket jag tycker är väldigt prisvärt och förvånar mig att inte fler på anläggningen utnyttjar.

Alla hästar jag haft har verkligen älskat morötter (tveklöst mer än äpplen) och eftersom de också är lite ”lösande” för magen tycker jag att det är bra att fodra med detta för att kanske förhindra eventuella kolikkänningar och dylikt.