Alltså….jag vågar knappt tro eller skriva det men Frenchie var sååååå mycket bättre vid dagens veterinärbesök.

Betänk att han var lika halt (läs rejält) för 2 veckor sedan som han var 2 veckor innan dess (dvs när jag upptäckte hältan)!

Efter 4 veckors oro kan jag i alla fall säga att han idag såg näst intill ohalt ut på lina (jag såg inget men vågade knappt titta ordentligt) och var ua på böjprov! Dessutom visade nytt ultraljud att blödningarna i gaffelbandet var mycket mindre och de var ju redan innan inte särskilt stora.

Det blev en tredje stötvågsbehandling och fler är inte planerade just nu.

Nu fortsätter rehaben med TRAV (!!!) i hela 2-3 minuter om dagen i 2 veckor, sedan i 4-5 minuter i ytterligare 2 veckor innan nästa återbesök. Obegränsat med skritt på fast underlag.

Bättre nyheter än så här kunde jag under rådande omständigheter inte önska mig och att oroa mig över om pappershästen kommer att vricka sig eller på annat sätt skada sig under konvalescensen orkar jag faktiskt inte just nu utan är bara GLAD!

Idag var det dags för Frenchies första stötvågsbehandling av de 3 vi bokat.

Det är gaffelbandsfästena som får denna korta behandling (tog kanske 5 minuter) och jag kan bara hoppas på önskad effekt.

Vissa upplever att stötvågsbehandling har hjälpt deras häst och andra inte så jag kan bara vänta och se då Frenchie är lika halt idag som vid det förra besöket förra onsdagen vilket stressar mig kopiöst medan veterinären inte känner som jag….ÄN.

Jag lät stötvågsbehandla Décima för typ 20 år sedan och körde då till Per Spångfors i Halmstad som på den tiden var väldigt ensam om att ge denna typ av behandling men numera är det vanligare och jag behöver bara köra 20 minuter och inte 2 timmar för den…alltid något.

Jag ville själv stötvågsbehandla min häl när jag hade stora besvär med den för något år sedan men tydligen skulle det inte hjälpa på just den typen av skada jag hade (INTE hälsporre) så jag kunde inte prova effekten för egen del.

Sammanfattning efter dagens klinikbesök där Frenchie inte visade någon hälta alls i vänster varv men en rätt så rejäl i höger (precis som hela tiden hemma):

Bedövning av vänster kota släckte hältan.

Ultraljud visade några små, färska gaffelbandsblödningar, gissningsvis pga ett trauma.

Frenchie blev sprutad i kotan eftersom det blivit en inflammation (kändes faktiskt en liten svullnad på utsidan av kotan) och ska få stötvågsbehandling 3 ggr med start om en vecka och en gång i veckan.

Röntgen visade inget men om han är lika halt efter dessa veckor men de små blödningarna i gaffelbandet är läkta blir det MR för att se om det finns tex någon liten spricka som ej syns på röntgen.

Ska skrittas på hårt underlag dagligen från och med i övermorgon då detta främjar läkningen.

I bästa fall är han igång i augusti, i sämsta fall vid årsskiftet trodde veterinären.

Men vi får börja med att se utfallet av stötvågsbehandlingen.

Jättetråkigt så klart men jag kan bara låta tiden gå och hoppas dels på det bästa och dels på att detta eller trettioelva andra saker som kan drabba hästar inte händer.

För så här ÄR livet med häst för nästan alla av oss; det är inte en fråga om OM något ska hända utan snarare NÄR.

Sedan kan det så klart skilja massor vad gäller vilka skador våra ridhästar får och man kan förebygga mycket men inte allt.

Men det där med att rida med normal frekvens (5-6 dagar/ vecka) och på annat än promenadridningsnivå under hela hästens levnad eller ens 5-10 år utan en enda hälta tror jag är extremt, extremt ovanligt och vissa av oss drabbas både tidigare och oftare än andra. De som hävdar att deras hästar aldrig varit halta menar jag antingen inte har märkt det och det har självläkt eller så tillhör deras hästar verkligen undantagen.

Hur jag än rannsakar mig kan jag inte känna att jag kunde ha gjort något annorlunda vilket jag nästan önskar för då hade jag kunnat undvika att göra samma sak igen.

Imorgon ska jag ”äntligen” åka till klinik med Frenchie; eftersom han inte är bättre har jag räknat dagarna!

Jag har ”bara för att” haft våtvärmande omslag runt hoven på benet han haltar på för att i alla fall utesluta hovböld och min underbara hovslagare var här i morse och drog av skon för att bekräfta att ingen böld finns.

På bilderna ovan ser ni vad jag använt till omslaget, förpackningen kostar en hundring på Hööks och räcker till 2 omgångar (klipps i två lika stora delar).

Det finns både huskurer (hörde om surkåls-omslag av en vän igår) och jodopaxomslag man kan använda men jag valde ovan utifrån rekommendation från en annan kunnig vän.

Idag var det dags för Frenchies årliga tandkoll och i år fick Bibbi av förklarliga skäl joina honom.

Eftersom Frenchie alltid känns jättefin i munnen vid ridning trodde jag inte på några större negativa fynd men var desto mer nyfiken på Bibbis tandstatus.

Frenchie hade de sedvanliga lite vassa hakarna men de var små och snabbt åtgärdade och något annat hittades inte vilket var skönt.

Däremot fick min vanligtvis så stillsamma gosse rejält med lugnande innan han kunde (läs; tvingades) slappna av och det är en sida av honom jag inte har sett förut. Kanske var det denna spändhet hans förra ägare refererade till när hon menade att han inte var superlätt att sko fast han aldrig visat den här?

Veterinären instämde i att han har en väldigt liten mun vilket är en av flera anledningar till att jag inte skulle vilja rida honom med kandar (och ser inget behov heller).

Om Frenchies mun är liten är Bibbis desto större 🙂 och detta tillsammans med det faktum att hon aldrig haft bett i munnen har gjort att hon har klarat av att ha de ganska rejäla hakarna utan att få sår av dom vilket Frenchie absolut hade fått om han hade sett ut så. Så dessa slipades ner och även Bibbi fick påfyllning av sin dos av lugnande innan allt var klart.

Medan veterinärbesöket gick bra misstänker jag att ett annat dito besök som jag bokade idag och till nästa onsdag inte kommer att gå lika bra 🙁 .

Frenchie var halt när jag skulle rida i morse, jag kände och såg (vid efterföljande longering) inget i vänster varv men däremot i höger.

Jag har ingen aning om eventuella orsaker till ovan; inget uppenbart har inträffat som jag har sett som de gånger Frenchie skenat runt i hagen tex. Det behöver givetvis inte betyda att han inte har sprungit, vrickat sig eller vad tusan som helst så jag avstår från att ens spekulera.

Jag ser inga svullnader, sår, hovarna är kalla bla bla bla och min erfarenhet är ändå att det ytterst sällan går att se/ känna något på en hästs ben vid varken vrickningar eller ledinflammationer.

Så ja, jag är väldigt ledsen just nu men detta är ju livet med häst om ni frågar mig.