Minns ni att jag ganska nyligen skrev om en bloggläsare som misstänkte att hennes häst var halt, DELVIS utifrån vad hon läst kring mina beskrivningar av Kreons bak-knähälta.

Läsaren mailade mig och beskrev sin hästs förändrade beteende vid ridning  och frågade vad jag tyckte- jag rekommenderade att läsaren skulle lita på sin känsla och det gjorde hon också och beställde en veterinärtid.

Summan av den kardemumman vet vi inte till fullo än då fullständig diagnos ännu inte kunnat fastställas utan fortsatt utredning då hästen visade hälta på flera ben och behandlades lite överallt.

Läsaren är så klart glad att hon följde SIN känsla och inte lyssnade på tex den som rekommenderade henne att ”ut och galoppera mer”.

Så…än en gång bekräftas det jag ofta hävdar; att det går omkring  långt fler halta hästar än vad ägarna alltid förstår initialt.

Just när det handlar om subtila rörelseförändringar är det lätt att bortförklara dessa som att hästen är otränad, ung och vinglig, att underlaget inte bra osv.

Kanske ber man någon titta på hästen utan att denna person kan se något direkt- jag har varit med om att man både kunnat träna och tävla utan att ”andra” reagerat på att hästen inte gått 100 % rent.

Så vad kan man då göra om det nu är så himla svårt att säkert veta om en häst bara är ”svag och otränad” eller faktiskt halt och behöver behandlas?

Ja, som jag redan har föreslagit flera gånger så återstår nog inte mycket mer än att just lita på sin egen känsla, att inte försöka sticka huvudet i sanden om man har ett ridproblem som sitter i under en längre tid.

Att tro att en halt häst kommer att visa sin hälta genom PROTEST är att göra det för enkelt för sig- åter igen vet jag hästar som kunnat gå med ledinflammationer i många, många veckor utan att varken hoppa på tre ben eller försöka slänga av ryttaren.

Ibland kan det hjälpa att longera hästen på hårt underlag- hältor kan framträda tydligare då men man ska också själv vara skicklig nog att kunna SE en orenhet.

Som redan nämnts i tidigare inlägg kan man be någon skicklig hästperson att titta på hästen när man rider/ longerar om man är osäker men inte heller detta skulle jag lita på till 100 % om min egen osäkerhetskänsla kvarstod.

Några andra tips har jag tyvärr inte- i min värld åker man in till klinik och kollar hästen- är den frisk får man betala ur sin egen ficka för detta glädjebesked  (och det hade i alla fall jag gladeligen gjort) eller så hittas något och då har man gissningsvis hästen försäkrad och får hjälp med kostnaderna den vägen.

Hade en intressant diskussion med några arbetskamrater gällande veterinärvård vad gäller hundar och katter där vi ibland känt oss ”skinnade” i den bemärkelsen att vi känt att allt som utförts med våra djur kanske inte varit helt berättigat utan snarare mer åt over-kill-hållet (och kostat därefter).

Jag har faktiskt aldrig upplevt att man gjort undersökningar/ gett medicner eller utfört annan behandling så att säga i onödan med mina hästar men jag minns för några år sedan då Soya bröt av en pytte-bit av en hörntand.

Det veterinärbesöket kändes i efterhand otroligt överdrivet (och kostade EFTER att försäkringsbolaget betalat sin del ca 3.500:–)  .

Till att börja med SÖVDE man min supersnälla hund som inte hade det minsta obehag av sin avbrutna tand och bara det kändes överdrivet- bara för att undersöka en tand liksom.

Och de rekommendationer vi fick var nästan ännu värre; man ville att vi skulle komma på en uppföljning om 6 månader, att Soya skulle äta smärtstillande medicin i 10 dagar och att vi skulle ge henne ett speciellt tandfoder (!). Allt detta utan att man ansåg att  tanden VAR till besvär för då hade det ju givetvis varit en annan sak.

Jag skäms inte att säga att vi inte gjorde något av det- jo, medicinen gav jag väl i kanske 2-3 dagar men slutade då det kändes helt obefogat (hunden var som sagt fullständigt opåverkad av tanden)  och när jag efter en tid bad hästtandläkare Torbjörn L att titta på Soya så menade han att man inte skulle göra NÅGOT med tanden vilket vi inte heller har gjort under de mer än 3 år som har förflutit sedan dess.

Har ni någon gång känt er överkörda/lurade/ uppskörtade?

Jag tror att djurägare många gånger både vill göra ALLT i sin makt för sitt djur OCH saknar tillräckliga kunskaper att ifrågasätta och även om seriösa kliniker/ veterinären inte borde göra ”onödiga” undersökningar så kanske det ändå kan förekomma, eller vad tror ni?

Och att försäkringssystemet också kan inbjuda till detta kanske också spelar roll?

För  kanske är det även så att djurägarna SJÄLVA också vill ha lite over-kill-undersökningar ”eftersom det mesta ändå går på försäkringen”.

Tankar/ teorier/ åsikter?

Jag fick nyligen en fråga via mail från en läsare som misstänkte att hennes häst kanske var halt.

Läsaren undrade hur JAG hade ”upptäckt” Kreons bakbenshälta och berättade en del om sin egen hästs ridbeteende som i alla fall jag tolkade KUNDE bero på en hälta.

Summan av kardemumman blev att läsaren har bokat en tid för hältutredning och det ska bli intressant att se vad denna ger.

För MIN erfarenhet är att man väldigt sällan inbillar sig hältor och även om det HAR hänt, till och med mig vid ett tillfälle faktiskt, så menar jag ändå att det, åter igen enligt min erfarenhet, är väldigt ovanligt att hästägare åker till klinik med vad de tror är en halt häst som efter undersökning visar sig vara frisk som en nötkärna.

JAG tycker att man ska lita på sin magkänsla, förvisso gärna i kombination med att man rådfrågar någon hästkunnig person (helst sin tränare kanske) om man är osäker men om inte annat för sin sinnesfrid kolla upp hästen.

Jag har hört otaliga historier om hur folk pressat sina hästar över både hinder på tävling och annat och i efterhand fått konstaterat att hästen, då den ”varit dum” i själva verket haft en allvarlig skada och det kan ju inte kännas  så bra för samvetet om man väntat jättelänge med att kolla upp sådant tänker jag.

Nu är jag väl medveten om att en veterinärundersökning/ ett klinikbesök inte är gratis- långt därifrån, men kanske får man ändå ”offra” någon tusenlapp för att vara på den säkra sidan?

Så fungerar jag i alla fall- jag hatar att leva i ovisshet och kanske till och med förvärra en pågående skada genom att rida och att ställa av hästen i flera veckor i hopp om att vad det nu än är ska läka ut av sig själv är inte heller min melodi. Dessutom läker tex ledinflammationer inte ut av enbart vila i några veckor- då får man nog låta hästen stå i flera månader.

Som ett sidospår måste jag kommentera något som jag också har varit med om flera gånger då en hästägare tycker att något känns konstigt med hästen och det är att man då väljer att ta ut någon form av fysioterapeut/ kotknackare/massör.

Denne hittar då ”något” som behandlas 1-3 ggr à ca en tusenlapp per gång, hästägaren upplever FÖR STUNDEN att hästen känns bra/ bättre men kort därefter så är det samma känsla av att något inte står rätt till i alla fall och så får man ÄNDÅ åka till veterinär.

Det enda man har gjort som jag ser det är att man har ”slösat” de pengar man kunde använt till självrisken på en ”behandling” som ändå inte hjälpt utan bara fördröjt hästens möjlighet att få adekvat hjälp av en mångårigt utbildad yrkesmänniska.

Och nej, jag fördömer inte fysioterapeuter/ kotknackare/ massörer som GRUPP, det finns de som är mycket duktiga och har ägnat lång tid åt att utbilda sig på olika vis men dels gäller detta inte ALLA och dels så är min åsikt att man BÖRJAR med ett veterinärbesök och först därefter eventuellt KOMPLETTERAR med annat.