Även idag har jag studerat Archie med Argus-ögon och jag tycker att han VERKAR ohalt. Skriver ”verkar” för jag litar inte till 100 % på mitt omdöme.
Det har tyvärr hänt förut att jag har tyckt att tex Décima har sett ohalt ut men då en veterinär har kollat henne så har hon INTE varit det.

Jag longerade OCH red 10 minuter i morse utan att varken se eller känna något och tog även ut Archie på en 5 minuters longerings-tur i eftermiddags med samma resultat.

Så nu kan jag inte mer än hålla tummarna!

Alltid då någon ringer från stallet upplever jag några skräckfyllda sekunder under vilka jag hinner tänka ”vad är det nu som har hänt” innan uppringaren framför sitt, ofta banala, ärende.

Denna rädsla härstammar från tiden då jag ägde Décima som under de 8 åren jag ägde henne fick kolikanfall fler gånger än jag vill räkna.
Jag kunde bli uppringd på dygnets alla timmar, en gång ringde till och med nattvaken från stallet och meddelade att hästen verkade dålig.
Dessa koliker och telefonsamtalen som föregick mina illfartskörningar till stallet har verkligen satt sina spår.

Igår vid lunchtid fick jag ett samtal från stallchefen Irene som tillika är den som varje vardag tar in Birk och Archie från hagen.

”Archie är halt” sa Irene och jag hann tänka ”hoppas att hon säger att hon skojar” fast jag innerst inne förstod att Irene aldrig skulle utsätta mig för ett så osmakligt skämt.

Enligt Irene tyckte hon att Archie skrittade kontigt på väg hem från hagen och när hon sprang med honom var han halt. Irene kunde inte se något anmärkningsvärt mer än att Archie var ganska smutsig på det ena benet.

När jag kom till stallet på eftermiddagen tog jag genast ut Archie och longerade honom och jag kunde då se en tydlig hälta. Däremot tyckte jag att han skrittade helt ok och jag kunde inte hitta varken värme, svullnader eller sår någonstans på benen.

I morse, vid ny longeringskontroll tyckte jag att Archie rörde sig stelt i ena varvet (vänster) men helt ok i det andra varvet och i eftermiddags såg jag inte längre någon stelhet eller orenhet.

Jag vågar dock inte andas ut på långa vägar för dels så var Archie ganska uppspelt vid mina korta longerings-sessioner och dels så kan han ha vrickat sig och behöva vila i några veckor även om han är till synes ohalt.

Jag får kolla honom igen imorgon och fortsätta att ha ångest under tiden!

Så klart funderar jag på vad som kan ha utlöst hältan och som jag ser det tror jag på 1 av 2 alternativ:

1. Archie har vrickat/ sträckt sig/ trampat fel på det mycket knöliga och frusna underlaget.

2. Birk har sparkat honom.

Oavsett vilken så går det inte att ångra sig och tänka ”varför släppte jag ut honom när det var så fruset i marken” eller ”varför släpper jag ut honom med Birk” för det kommer alltid att vara fruset i marken i några/ många veckor varje vinter och han har nu gått med Birk i nästan 1 år och de verkar trivas ypperligt tillsammans.

Nej, hagrelaterade skador är omöjliga att helt skydda sig ifrån men så klart inte desto mindre trista när de händer.

Håll tummarna för Archie och för att han förblir ohalt och oskadad!

I år har jag (eller hovslagaren rättare sagt) för första gången satt på små broddar som inte går att skruva ur.

Hittills har vi inte haft någon störe nytta av dom eftersom det mest varit lervälling ute men jag vet hur det är:

Har man inga broddar blir det isgata i veckor men sätter man på dom slipper man förhoppningsvis is och snö.

Även Birk har likadana broddar och vi hoppas att gossarna inte ska testa sina broddar på varandra.

Veterinären kom och undersökte Archie igen i onsdags och tyckte att gossen såg fin och ohalt ut.
Ordinationen var att ta bort traktsidokapporna på den ringsko Archie haft på sitt skadade ben och se om han förblir ohalt även utan det stöd som sidokapporna givit.

2 dagars ridning har fortfarande inte utlöst någon hälta så vi gör ett försök att starta i kvalet till 4 års championatet i Stävie imorgon.

Sedan veterinärbesöket den 23 augusti har Archie ridits så smått varje dag eftersom röntgen då inte visade på någon förändring av hovbenet samt då han hade hunnit bli ohalt.

Den senaste tiden har det inte varit roligt att vara hästägare!

För ca 2 veckor sedan (samma dag som Archie kom hem från Yddinge Farm) tyckte jag att han inte var sig själv när jag red. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var eftersom han inte kändes direkt halt utan snarare lite seg. Några dagar senare såg jag en tydlig hälta och lyckades turligtvis få en veterinärtid redan dagen därpå.

För att göra en lång historia något kortare syntes en förändring på röntgen av Archies hovben vänster fram och denna förändring kan antingen vara en blödning eller en spricka. Om det är en blödning handlar det om ca 3 veckors vila, vid spricka/ fraktur 4 månader!!!!

Besked om vilket får jag torsdag den 23:e augusti då hoven ska röntgas om. Syns förändringen tydligare är det en spricka eftersom dessa i början av läkningen utvidgar sig, ser röntgenbilden likadan ut eller om förändringen är borta var det en blödning.

Tyvärr talar det mesta för en spricka eftersom flera veterinärer som tittat på röntgenbilden tror att det är en spricka och inte en blödning.

Detta innebär förutom att Archie och jag inte kan delta i kvalitetsbedömning och försöka kvala till 4 års championatet i dressyr (vilket i alla fall jag har sett fram emot sedan jag köpte honom för över 1 år sedan) att Archie måste hållas i mer eller mindre stillhet i 4 månader. Hur roligt är det för en 4 åring?

Eftersom en olycka sällan kommer ensam har Archie samtidigt med frakturen/ blödningen fått mugg på 2 av benen som nu är såriga och svullna.

Och som om inte detta var nog började gossen att snora för några dagar sedan. Tjockt gult snor rann ur ena näsborren och efter 3 dagar var alla 4 benen som telefonstolpar.

Nu sprutas han med ett starkt penicillin och får slemlösande pulver i maten 2 gånger om dagen.

Otroligt nog har jag ingen aning om varken hur Archie skadat hoven, fått mugg eller sin infektion!

För närvarande går Archie med en ringsko vilket är ett sätt att stabilisera en hov som man misstänker har en fraktur. Han går i hagen med sin bästa kompis Birk och håller sig tack och lov mycket lugn, dvs står mest och äter.
I övrig är det rykt och promenader till närmaste gräsplätt som gäller.

Själv tänker jag på Archies hov 24 timmar och dygnet och hoppas på ett mirakel den 23:e.