För en halvtimme sedan var veterinären hos mig och Archie och undersökte honom som avtalat.

Archie körde direkt sina ”jag är världens charmigaste häst- och försök inte förneka det”-fasoner och som alla andra så verkade även denna veterinär falla för hans smiskigheter :=).

Veterinären, Helle (en kvinna i min ålder skulle jag gissa), tyckte att Archie var mycket bättre både vad gällde
puls (mycket mindre)
värme (hovarna är svalare)
”gångstelhet” (Archie rör sig mindre stelt och vänder bättre) och
allmäntillstånd (Archie verkar ”gladare”)
precis som jag hoppades att jag inte bara hade inbillat mig.

Helle tyckte att Archie skulle ha fortsatt boxvila i minst en vecka till då hon ska titta på honom igen (nästa tisdag 16.00).

Butta ska han äta 1 påse morgon och kväll, vi började denna nedtrappning i söndags (innan var det 3 påsar/ dygn).

Om Archie är ännu bättre vid nästa besök så ska buttan trappas ner till en halv påse morgon och kväll.

Eftersom Archie ser fin ut i hovarna, dvs inte är lång i tårna eller i övrigt i behov av verkning/ skoning så vill Helle vänta med att ATG-klinikens hovslagare tittar på honom för någon form av beslag som ska underlätta gången när han väl får börja röra på sig.

Helle tycker att man ska undvika att röra hästens hovar under tiden den medicineras för smärta eftersom den då givetvis kommer att ha ont av att hovslagaren bankar sömmar i hovarna etc.

Jag frågade noga om riskerna med, enligt vissa för tidig igångsättning, men Helle vidhåller att man kan börja ”rida” (läs skritta) på hästen 3-4 veckor efter att den är smärtfri. Som Helle poängterade så kan det ju faktiskt dröja 3-4 veckor INNAN hästen är helt smärtfri så då blir vilan ändå i princip 6-8 veckor. Innan man börjar skritta så börjar man med att leda hästen på mjukt underlag (dvs helst i ridhus) 2-3 ggr/ dag, 5-10 minuter per gång.

Jag brydde mig inte ens om att diskutera eventuell sjukhage eftersom detta alternativ inte känns varken lockande eller direkt genomförbart för min del.

Jag litar inte riktigt på Archies förmåga till stillhet i hagen UTAN Birk, han har redan tidigare visat att han kan hoppa över både ridhusdörrar och hagar.

Dessutom kan jag inte se någon direkt ”behållning” för Archie att stå stilla i djup lera så som vädret är nu, idag ösregnar det tex. Och skulle det frysa på så ska han definitivt inte stå ute.

Så till och med jag, ”hag-ivrare” av stora mått har insett att det är bättre att hålla hästen inne i garanterad stillhet än att riskera ”något” (läs: en flygande häst) ute.

Fortsatt diet är som tidigare hö (ca 9 kg) och morötter.

Jag tyckte att benen var ytterligare lite svalare idag och hade svårt att hitta den tidigare rätt så dunkande pulsen vilket BORDE vara ett tecken på att ”det går åt rätt håll”.

Gick 20 meter i stallgången och det såg inte stappligt ut, mer ”tvekande” men vändningen åt ena hållet var lite stapplig.

Archie får fortfarande 3 påsar Fenylbutazon/ dag (var 8.e timme) och det skulle han ha tills hovarna var kalla och pulsen lugnat sig så jag ger honom det idag och imorgon också för säkerhets skull. Sedan är det 2 påsar om dagen tills veterinären ska titta på honom på tisdag.

Om lite mer än 1 timme flyger jag till Stockholm (vi bor 10 minuter från Sturup) om jag inte skulle missa planet eller något annat ”kul” (hmmmm….).

Detta har varit den värsta veckan på hela året och som lök på laxen fick jag 2400 kronor i böter igår för att ha kört 13 kilometer för fort (så som jag kör kunde det lika gärna ha varit 30 kilometer så det var väl tur i oturen ändå….sade hon luttrat).

Rapport från Globen kommer alltså inom kort om inget oförutsett händer (sade hon luttrat IGEN).

Om dåligt samvete kan fräta sönder en människa lär ni inte kunna läsa så många fler inlägg på min blogg; då kommer jag snart att vara ett minne blott………

Som jag redan berättat har jag varit oerhört bekymrad för Archie och hans stapplande gång sedan förra veckan.

Jag har inte märkt någon förbättring allt eftersom dagarna har gått, inte heller har 5 dagars Metacam-medicinering gett något effekt vad jag kunnat se.

För någon dag sedan började jag som ”lök på laxen” tycka att Archie verkade ovillig att gå på hårt underlag, han gjorde allt för att gå där det fanns minsta gräs/grus i stället för på asfalt.

Som ni kanske minns var den urspungliga rekommendationen från veterinären att ta långa promenader tills veterinärbesöket nu på torsdag. Detta eftersom Archie verkade ”komma igång” efter en stunds gående.

Efter mitt eget konstaterande att hästen verkade ömma för hårt underlag började jag känna oro över att jag överhuvud taget gick med honom.

Tänk om detta var helt fel?

Igår satt jag och räknade timmarna tills det skulle bli torsdag då jag fick ett telefonsamtal från veterinären som meddelade att han tyvärr blivit sjuk och att han därför var tvungen att skjuta på besöket en hel vecka, dvs tills torsdag 4 december!!!!!!!!

Jag blev helt förtvivlad och ringde i desperation till vår intill-liggande ATG-klinik i en vag förhoppning att de kunde ta emot oss tidigare.

Då jag ringt till denna klinik förut har jag alltid fått vänta 2-3 veckor på en besökstid men nu har man tydligen gjort genomgripande förändringar/förbättringar (står till och med om det på deras hemsida) och erbjuder oftast tider med mycket kort varsel.

Och otroligt nog fick jag en besökstid redan i morse 08.00!!!!!!

Jag har genom åren upplevt att ju mer man tror att något ska bli på ett visst sätt desto större är sannolikheten för att det blir precis tvärtom. Typ…

Och nu var min oro att veterinären (en för mig okänd dansk kvinna) inte skulle kunna diagnosticera Archie. Tänk om jag skulle vara lika frågande när jag gick därifrån som när jag kom dit???

Du milde tid vad jag bedrog mig!!!!!!!!!!!

Det tog veterinären ganska exakt 1 minut att ställa diagnosen FÅNG!!!!!!!!!!!

Eftersom min vän Ann hade nämnt denna möjlighet i förbifarten har jag själv tänkt tanken men avvisat den då jag inte tyckte att hästen var speciellt varm i hovarna och inte ömmade alls vid hovkratsning/hammarbankning osv.

Min djävla idiot!!!!!!!

Hade jag haft bättre kunskaper hade min stackars häst

a) sluppit vänta i många dagar på rätt medicin
b) sluppit GÅ, något som man verkligen avråder ifrån vid fång

Veterinären tyckte att Archie hade en tydlig puls i båda frambenen samt att han var varm i hovarna. Hans sätt att gå indikerade också fång.

Veterinären tyckte dessutom att Archie var fet och hade den typiska ”fånghalsen”- en späckig ”hingsthals” som den fåfänga idioten Birgitta tyckte var så snygg….suck….

Veterinären tror att det är någon form av överutfodring som utlöst fången (för mycket havre eller havre+ ensilage), att det skulle bero på gräsätning kan vi ju hur som helst utesluta!

Hovbenen är röntgade och ser tack och lov helt oskadda ut.

Dock betonade veterinären att en fånghäst är predestinerad för nya anfall och det gäller att eliminera det som utlöst fången.

Flera månaders bete rekommenderades inte men det är ju aldrig något som kommer att bli aktuellt så länge Archie är i min ägo i vilket fall som helst.

Kanske ska jag sluta att ge havre helt för all framtid, det var mer eller mindre vad veterinären tyckte om jag förstod henne rätt.

Så summa summarum så är det MITT fel att Archie blivit dålig, eller min ”överförtjusning” i att fodra, fodra , fodra.

Archie har hittills ätit 12 kilo ensilage och 4 kilo havre och det enda jag själv kan tycka kanske har varit lite i överkant har varit havremängden även om den inte på något vis är abnorm. Och detta har han ätit länge….i flera månader i alla fall….

Ordinationen just nu är:

Ska stå på sand-bädd = jag har tagit ut all halm, lagt in ridhusunderlag i botten och spån ovanpå samt vattnat över alltihopa.

Ingen havre öht

Allt ensilage ska bytas ut mot hö

Hovarna ska kylas

Fenylbutazon var 8:e timme till att börja med, därefter 2 ggr/ dag.

Boxvila i minst 1 vecka.

Jag ska rapportera tillbaka till kliniken på torsdag eftersom jag reser bort fredag morgon och sedan kommer veterinären troligen att besöka stallet nästa tisdag dvs om en vecka.

I detta stadie är jag extremt intresserad av att veta/ läsa om allt som anknyter till fång så har ni egna eller andras erfarenheter är jag mycket tacksam om ni vill dela med er.

Enligt ”min” veterinär kan just Metacam inte överföras till någon annan häst à la ofrivillig doping. Detta gäller alltså det Metacam som den behandlande hästen får i sig. Har Metacamen väl hamnat i hästkroppen så stannar det/ bryts ner där.

Så även om en annan häst skulle äta tex Archies bajs så får den inte Metacam i sig.

Just nu är jag inte en nöjd och glad hästägare utan tvärtom både ledsen och bekymrad.

Av för mig okänd anledning har Archie uppenbarligen råkat ut för något som gör att han knappt kan gå ut ur boxen!Han stapplar ut, går med extremt korta steg i kanske 50 meter för att sedan börja röra sig mer eller mindre som vanligt igen. Samma sak vid hemgång från hagen.

Annars är han som vanligt, har ingen feber, äter som han ska och skrittar på med raska steg när han väl ”kommit igång”.

Fast jag egentligen vet att det inte nyttjar något till att ha teorier om vad som kan ha hänt så spekulerar jag ändå i något av nedanstående scenarion:

a) Birk har sparkat honom i hagen. FÖR denna teori talar att Archie jämt håller på och vill valla Birk, bita honom i baken, torka munnen på hans täcke osv osv. Jag har sett hur enormt tjatig han kan vara flera gånger än jag kan räkna och vid ytterst sällsynta tillfällen tryter Birks tålamod och han sparkar bakut. Jag har även sett Archie bli träffad tidigare, både av Birk och av ALLA andra hästar han gått tillsammans med (tro f..n att jag inte vågar släppa honom på bete med en massa okända hästar). Mot teorin talar att jag inte hittar det minsta märke på Archie eller hans täcke.

b) Archie har gjort något i boxen; legat fast, halkat när han skulle stiga upp eller vad vet jag.

Om inget av ovanstående inträffat vet jag inte vad mer jag ska tro för när jag har RIDIT har det inte hänt något som skulle kunna förklara denna stelbenthet. Archie har inte snubbat till, slagit i något eller ridits hårdare/på ett annorlunda sätt än vanligt.

Fast är det något båda mina och andra hästars hältor har lärt mig så är det att det oftast inte finns någon ”logik” i hältorna typ ”om benet ser ut som typ A så är det en hälta av typ B”.

Och jag tycker ofta att man i både litteratur och av ”folk” uppmanas att titta/känna efter svullnader och värme men de gånger jag har haft med halta hästar att göra så är det ytterst sällan man kunnat notera just dessa kännetecken.

Ja, jag som tyvärr har en tendens att förvänta mig det värsta och verkligen bli superorolig mår inte alls bra av varken ovissheten eller av att se min lilla häst stappla fram i boxen.

Jag har inte fått någon veterinärtid förrän på torsdag om en vecka men har i alla fall fått Metacam som Archie kan äta under tiden.

Även om Metacam inte är någon mirakelkur så känns det bra att kunna ge Archie NÅGON medicin som kanske hjälper.

Jag är inte någon förespråkare av ”tiden läker alla sår” utan vill proppa både mig själv och hästen full med allt som går för att eventuellt påskynda en läkning och undvika onödig smärta.

Övrig ordination tills på torsdag är långa skrittpromenader och jag ska gladeligen vandra i timtal om det bara hjälper hästen.

Nu kan jag bara hoppas på att vad det än är som Archie har drabbats av ska gå över fort som tusan eller att veterinären i annat fall kan hitta problemet om en vecka.

Buhu….jag gråter….

Glömde att berätta att tränar-Birgitta under gårdagens träning kommenterade Archies ”rondör”.
Enligt Birgitta måste jag börja ge akt på att Arch inte blir tjockare.

Jag har själv sedan någon vecka tillbaka noterat att gjordarna på både hoppsadeln och dressyrsadeln varit svårare att dra åt.
Jag fick för mig (önsketänkande…ha ha) att Archie hade lärt sig ett nytt trick: Spänna ut magen när gjorden ska dras- men så enkelt var det således inte.

Eftersom jag själv älskar mat och vet hur hemskt det är att gå hungrig har jag mycket svårt att neka mina djur att just ÄTA.
Jag vill helst att Archie har fri tillgång på stråfoder så att han kan äta när han vill.

För att undvika att han blir fet ska jag börja med att dra ner på kraftfodret och se hur mycket detta gör på sig.

Annars har jag mycket glädjande noterat att det inte bara är magfläsket som har svällt på den gode gossen, även flera muskelgrupper har ökat i omfång, framför allt halsmusklerna och de muskler som finns bakom sadeln.

Kanske är det mina klättringspass som har börjat visa sig så här konkret?

Som jag redan nämnt skickade jag härom dagen in maskprov på både Archie och Birk och igår kom det glädjande svaret; båda hästarna ”nollade”.
Birk är inte avmaskad sedan han köptes förra våren och Archie hade då mycket liten maskförekomst och fick en dos mask-gift. Sedan dess har de varit maskfria.

Eftersom den sommarhage gossarna går i befolkas av en mängd unghästar övriga delar av året känns det skönt att veta att de inte är maskangripna. Hemma på ridskolan finns inget gräs i hagarna så där har jag inte haft den oron för parasiter.

På tal om bajs och mask så har jag nu lagt in en beställning på mer halm till Archie.

I vår stallhyra ingår det en halmbal om dagen men eftersom Archie dels äter nästan dubbelt så mycket mat som övriga privathästar och vi dessutom har börjat fodra med ett blötare ensilage som gör att jag numera har ”ett ton tung bajs” i boxen så tycker jag inte att halmen räcker.
Så nu ska jag köpa till 20 extra halmbalar i månaden: allt för att den lilla bajs-gossen ska få ligga på en djup bädd när han sover sin eftermiddagssömn :=).

Det andra besöket av fysioterapeuten HC skedde exakt 14 dagar efter det första och jag började med att berätta om mina och tränarens upplevelser sedan dess.

Jag tyckte att Archie dag 1 efter besöket (knappt 24 timmar senare) kändes som vanligt. Jag red då ut och ridningen var helt kravlös i lång och låg form. Dag 2 red jag en halvtimme i ridhuset och jag red kravlöst även då (runt-runt, typ) och då kändes Archie jätteskum. Han var sig inte alls lik, inte halt men med ett väldigt stelt rörelsemönster. Detta gick tack och lov över dag 3 för jag blev faktiskt ganska orolig.
Fast när jag lugnade ner mig och tänkte till så insåg jag att det inte vore konstigt med en rejält träningsvärk/ ömhet och sådant brukar ju inte uppkomma direkt, så är det för min egen del i alla fall.

Jag tycker att Archie vilar höger bak mindre nu men det känns ändå som att det är för tidigt att till 100 % kunna hävda detta som ett faktum. Så himla länge brukar jag inte ha honom stående på stallgången och framför allt så stirrar jag inte på hans ben HELA tiden så jag vill ge det ytterligare veckor innan jag kan vare helt säker.

Birgitta (tränaren) tycker inte att hon ser några förändringar ännu. Kaaaanske kan detta bero på att jag sedan förra behandlingen endast tränat utan sporrar och vad jag än tycker om detta så ÄR det lättare att göra sidvärtsrörelserna med lite sporr-hjälp.

Fysioterapeuten själv tyckte att Archie svarat mycket bra på behandlingen som upprepades igår. Archies spändhet i musklerna var avsevärt mindre än förra gången och eftersom behandlingen i alla fall lyckats i detta avseendet så tyckte HC inte att han behövde komma tillbaka fler gånger.

Däremot rekommenderade HC mig en eventuell genomgång precis innan en längre vila, i alla fall om jag tycker att hästen känns lite stel och trött.

HC tyckte också att jag själv kunde massera de behandlade partierna men endast efter ansträngande arbete, dvs inte dagligen.

Idag tog jag en liten ute-tur och Archie kändes spänstig och fin. Ska bli spännande att se om han blir lika otäckt stapplig imorgon; hoppas verkligen inte det!

Igår hade jag alltså besök av HC, som enligt egen uppgift är utbildad sjukgymnast på människor men arbetar sedan 12-13 år tillbaka enbart med hästar. Jag frågade hur han titulerade sig och fick svaret ”fysioterapeut”.

HC undrade ”varför han var där” och även om ”alla” säger att man inte ska ”avslöja” något i förväg så tycker jag att det känns oärligt att säga att man vill ha typ en ”allmän genomgång av hästen, bla bla” utan jag sa som det var, dvs att jag länge har funderat över varför Archie

a) extremt ofta står och vilar höger bak på stallgången

b) har mycket svårare att flytta sig undan höger skänkel åt vänster än undan vänster skänkel åt höger.

HC gick igenom Archie från nacke och käkar till svansrot och fann muskelspänningar på baksidan av låret och ländryggen på höger sida.

HC tyckte att min beskrivning av det som jag uppfattar som ett problem stämde väl överens med det han fann förutom att han tycker att Archie borde ha svårare att samla sig i höger galopp än i vänster och så är det inte. Tvärtom har högergaloppen alltid varit extremt ”lättsamlad”.

Det enda som JAG funnit lite märkligt är att Archie vid tömkörning ”ligger” mer inåt i högergaloppen än i vänstergaloppen, detta upplever jag inte vid ridning eller longering.

Hur som helst så bankade HC på Archies mjukdelar med en gummiklubba för att få igång muskerna igen och använde även någon lite apparat som skulle stimulera musklerna (de, musklerna alltså, började ”hoppa” efter en stunds behandling med denna apparat som i andra änden hade två plattor som HC satte på Archies muskler).

Jag frågade HC om en häst verkligen kan gå omkring med så spända muskeltrådar i över 1 år och det sa han att det var mycket möjligt. Sedan är det ju inte så att Archie har några jättesmärtor av detta eller har musklat sig synbart ojämnt.

Rekommendation efter denna behandling är att Archie ska ”jogga” i 2 dagar och sedan ska arbetet trappas upp. Jag ska rida på ordentligt under 14 dagar för att verkligen se om jag känner någon markant skillnad.

HC ska titta på Archie igen om 14 dagar och då behandla honom igen.

Om jag inte märker en markant förbättring efter dessa 2 behandlingar menar HC att han inte kan hjälpa oss utan då är det något veterinärt som bör utredas.

Så i bästa fall kommer jag att få en häst som inte har så svårt för sidvärtsförflyttning framöver och i värsta fall har jag förlorat 2 x 700 kronor, en petitess i detta sammanhang faktiskt.

Har funderat över Archies ”svårigheter” som ju inte märks som någon allmän ovillighet utan vid väldigt specifika rörelser som tex skänkelvikning.

Själv har jag nämligen sedan flera månader tillbaka JÄTTEONT kring vänster armbåge men smärtan uppkommer bara vid ett enda tillfälle och det är när jag står och borstar högst upp på högra sidan av korset på Archie. Vid inget annat tillfälle känner jag ens den minsta smärta och jag kan inte heller klämma fram exakt VAR det gör ont. Men så fort jag grabbar en mankborste och höjer armen mot korset så känns det hur mycket som helst.

Så det måste ju kunna vara likadant för hästar. Att de bara har ont/ känner obehag/ har svårigheter med en eller enstaka rörelser?

Ni får förresten ursäkta mina usla förklaringar, HC berättade mycket mer som jag inte kan återge exakt och använde termer som jag inte ens minns (namn på musklerna tex).