Då var dagens hoppträning avklarad och med risk för stt tjata så var jag sååå nöjd när vi var klara.

Idag hoppade jag säkert 10 hinder i rad och de var mellan 90 och 100 cm- stora framsteg för mig som har svårt att hålla fokus under så många språng.

Att jag hoppar ensam har inte bara att göra med det faktum att jag tycker att vi klarar oss bra själva på denna nivån utan minst lika mycket med att jag alltid har blivit nervös av att hoppa med andra i allmänhet och med åskådare i synnerhet.

På den tiden jag hopptävlade (framgångsrikt faktiskt) så åkte jag hellre till tävlingsplatser ingen på ridskolan ens hade hört talas om 🙂 , bara för att slippa träffa för många jag kände.

Lite skämt och lite allvar men det blev nästan lite av mitt signum- ville man veta något om någon tävlingsplats i obygden frågade man mig 🙂 .

Så hur bra det än går när Vicke och jag seglar över hinderna i ridhuset så betyder det inte att vi hade gjort det lika bra på tävling- jag blir som sagt för nervös och kan då rida hur klantigt som helst.

Men…en dag kanske…om vi får träna på och vara friska…

Idag hoppade vi ett hinder som var runt 150…Ehhh…jag menar 110 🙂 !

Dagens Gullis….hur söt???

Gårdagens Hatt. Han håller på och kliar sig precis när kortet tas- därav den konstiga blicken 🙂  .

Åhhh vilket bra ridpass jag har haft idag!

Vicke kändes jättefin från första travsteget och när det var dags att börja hoppa satt den fina känslan i.

I mitt fall, måhända för att jag är en så pass utpräglad dressyrryttare, är en av utmaningarna när vi hoppar att hålla ett enligt mig mycket friskt tempo (läs: helt normal galopprytm om man frågar en hoppryttare).

Så har det faktiskt alltid varit, även då jag tävlade i hoppning-  ibland satt nog folk och smackade på läktaren för att jsg red så samlat 🙂 .

Om det är 5 normala galoppsprång mellan 2 hinder hoppar jag alltid på 6 om jag inte, enligt mig själv, gasar på rejält och jag skulle också ganska lätt kunna hoppa på 7 men aldrig i livet på 4.

Idag var jag mycket stolt då jag hoppade en linje på 5 galoppsprång på just 5 språng och där det andra hindret    var en bit över en meter (säkert 1,02 minst….) och hade stöden inte varit markerade hade jag varit övertygad om att det var närmare 1,20 🙂 .

Eftersom mina hopp- pass brukar vara avverkade på 35-40 minuter hann jag även med att skritta ut en runda, mestadels på asfalt, sedan kunde jag hoppa av, mycket nöjd.

Efter gårdagens fina avslutning på träningen för X var jag nyfiken på hur det skulle kännas när jag hoppade upp i sadeln idag.

Och glädjande nog kändes det jättebra, Vicke spänstade på fint från steg 1.

Idag stod hoppträning på schemat och i princip alla språng kändes mycket fina- de som blev lite ”kantiga”  kunde enbart skyllas på piloten 🙂 .

Numera hoppar vi faktiskt ”riktiga” hinder….

.

….som i alla fall är runt 1 meter 🙂 !

Idag var det åter dags för lite hoppning tyckte jag och jag tror inte att Vicke misstyckte.

Han, liksom mina tidigare hästar, tycker jag är bevis på att hoppning kan ha en mycket positiv inverkan på lösgjordhet och bjudning- när jag avslutade passet idag kändes han hur fin som helst vad gäller detta.

Dagens träning gick ut på att hoppa flera hinder i följd eftersom jag vet med mig att jag har mycket svårare att behålla fokus ju fler hinder i rad jag hoppar.

Och hur det än är så måste man hoppa fler hinder än 1 om man vill tävla hoppning.

Därmed inte sagt att jag SKA just tävla men OM jag (eller någon annan) någon gång skulle VILJA göra det kan det väl vara bra att kunna hoppa i alla fall 4-5 språng i rad 🙂 .

Lite skämt och lite allvar men jag skämtar i alla fall inte när jag skriver att jag tycker att Vicke är en mycket snäll och duktig häst när vi ägnar oss åt ovan och hade det inte varit på det viset hade jag kanske också lagt ner hoppningen helt och hållet.

Hästar överlever trots allt utan att ta sig över hinder och det finns andra sätt att variera sin ridning på.

Det var knappt att solen hade stigit upp en stund efter min egna uppstigning men när det var dags för dagens hoppträning hade jag inga problem med att se hinderna.

Vi seglade över diverse bommar både här och där och det blev ett allt igenom fint pass.

Vicke har hittills verkligen varit bussigt och hoppat allt jag har styrt emot utan att tveka och jag gissar att inte bara jag utan även han tycker att det är ganska roligt med hoppningen som lite omväxling från allt dressyrande.

I morse gjorde jag något som jag inte gjort på länge; jag ”hoppade bana”.

I vanliga fall brukar jag bara hoppa enstaka hinder, helst på relaterade avstånd eftersom jag tycker att det blir svårare och svårare och bibehålla fokus och få till riktigt bra språng ju fler hinder i följd jag hoppar.

Men Vicke är ju verkligen bussig och kan hoppa från alla avsprångspunkter höll jag på att säga och idag kände jag att jag faktiskt kan släppa lite på perfektionstänket när det handlar om 90-centimeters hinder; ingen start i SM precis.

Därmed inte sagt att jag vill flänga omkring hur som helst, slarviga språng ger inte den träning som jag eftersträvar.

Eftersom morgonpasset inte pågick i mer än sammanlagt 40 minuter tyckte jag att Vicke kunde få använda sig av våra nya tömkörningstömmar idag igen så det blev ett 20-minuterspass på grusbanan på eftermiddagen.

Vicke jobbade på jättefint och det är väldigt kul att tömköra honom eftersom han är så snäll.

I natt hoppas jag på att få SOVA; Soya var dålig i magen natten till idag och jag var ute med henne en gång i timmen HELA NATTEN!!!! Vissa dagar är det mindre kul att ha djur kan man säga…

Dagens bana

I morse tyckte jag att det kunde vara dags för lite hoppning igen så det var var Vicke och jag ägnade oss åt.

Jag brydde mig inte om att höja hinderna särskilt mycket eftersom det var ganska halt i gräset av tidigare regn men just höjden spelar ju mindre roll för oss- vi har inga planer på något hopptävlande utan gör detta som variation och för att det är roligt.

Vicke hoppade jättefint och jag styrde framför allt mot en linje med 5 hinder efter varandra på rakt spår (syns på bilden) där det var ett varierande galoppsprång mellan dom (1,2,1 och 4).

Efter att vi hade hoppat kanske 25-30 språng kände jag mig väldigt nöjd och då fick det vara nog.

Sedan var det dags för mig att åka till jobbet och Vicke att käka frukost i hagen och vänta på hovslagaren.

Idag har det verkligen varit sommar-hett; jag var svettig redan innan jag hade hoppat upp i sadeln!

Hoppning stod på schemat och hoppning blev det 🙂 !

Nu har vi faktiskt övergett ”nergrävda hinder”-höjder och hoppar i alla fall 1-meters hinder 🙂  och Vicke gör det både lätt och bra.

Idag hoppade vi bland annat en serie där vi travade in….

…skuttade över krysset och nådde en oxer 5,5 meter längre fram för att därefter….

….ta 2 galoppsprång till ett räcke och sedan….

…ytterligare 3 språng innan vi seglade över denna fina vattenmatta med tillhörande ”prydnader” 🙂 .

Vicke skänkte för övrigt inte mattan en blick vilket fick mig att minnas tillbaka på min hoppkarriär med Heron som avskydde, avskydde, AVSKYDDE vattenmattor trots att han hopptränade och tävlade massor i många år och med många placeringar upp till 130.