För några dagar sedan läste jag denna efterlysning på Facebook:
HJÄLP !!!!!!!!!
Hittade denna vackra katt på körd o kämpande för sitt liv på Lundåkra vägen i Hofterup i morse vid 830. Jag tog hand om den o var på väg till veterinär m den men tyvärr somnade den in på vägen. Hur kan man vara så hjärtlös att man lämnar ett djur att lida på detta vis. Det är en välskött katt mycket fin päls ögon o öron , tillhör någon som älskar den. Tror det är en hon. Inget halsband tyvärr. Hoppas någon känner igen den så att den kan få komma till sina ägare som kan välja var dem vill begrava den. I morgon eftermiddag begraver vi den annars vid gården där våra hästar bor. Dela ,fråga mm. Vill att denna lilla älskade katt ska få komma till sin familj. Vet ni något Ring 0738-363471
Till efterlysningen var också bifogat en ”bra” bild på katten (inga synliga skador).
Jag tyckte det var väldigt fint av den som hade hittat katten att göra på detta vis och började fundera på hur jag skulle kunna göra för att underlätta om någon förare någon gång i framtiden och gud förbjude skulle råka köra på Gullis och för att personen ska veta var han hör hemma.
Medan hjärnan gick på högvarv började jag med att utesluta halsband- eftersom Gullis springer omkring gud vet var finns ju risken att han fastnar i något och skadar sig/ stryps eller så skulle halsbandet helt enkelt ramla av ständigt.
Och ungefär DÄR och innan jag hade börjat överväga att chip-märka min katt på något vis slog det mig (hur korkad får man vara…..): Gullis ÄR ju redan märkt på ett ”utMÄRKT” vis och går att känna igen lätt 🙂 !
Dels har han (i någon cat-fight?) fransat upp det ena örat så att det finns ett permanent jack/ hack och dels är det andra örat deformerat och liksom hänger ner (han hade blodöra i somras).
Så jag behöver nog inte fundera mer på saken; sötnosen lär gå att identifiera lätt om det värsta skulle hända….
Senaste kommentarer