Ibland ska det inte så mycket till för att glädja mig.

Som igår morse när alla tre katterna kom rusande mot bilen för att möta mig bara för att ”smutta” på det trista torrfoder jag ger dom och som dom lätt hade klarat sig utan.

Och att jag igår kunde klappa Katten med Hatten flera gånger….det var också en bra morgon-bonus 🙂 !

Som jag redan har berättat har vi numera 3 katter i stallet, Gullis, Mimmi och Mimmis unge som är kolsvart och som jag därför kallat Svartis i brist på bättre namn.

Nu har jag dock tagit hjälp av Birgitta 12 år som även döpt Gullis och Mimmi och eftersom hon tyckte att KATTEN MED HATTEN var ett jätteskojigt namn får lilla Svartis nu heta det i stället.

Katten med Hatten är än så länge inte könsbestämd och det är inte så konstigt- ingen har lyckats närma sig den lille rackaren trots att han/ hon nu funnits i stallet sedan i somras.

Det är förresten lite lustigt det där för Gullis mamma Fulkatten var otroligt tam vilket ju också Gullis har blivit medan Mimmi är ganska skygg och hennes unge är precis likadan.

Hur som helst har jag länge retat mig på att Katten med Hatten verkligen flyger iväg så fort man närmar sig trots att han/ hon till och med övertagit Gullis uppgift att komma och möta mig vid bilen ibland.

Igår fick jag nog 🙂 och köpte en kattmatsburk- nu jäklar skulle Katten med Hatten ”tämjas” varje sig han/ hon ville eller inte.

Planen var att mata alla katterna ur burken men att inte låta Hatt-katten få något förrän jag fick peta på honom/ henne.

Det mycket konstiga var att jag lyckades vidröra djuret redan INNAN jag öppnade min burk, jag höll på att mata Gullis med katternas ordinarie billighets-torrfoder och när Katten med Hatten kom tog jag en chansning och petade på honom/ henne medan han/ hon åt.

När det sedan var dags att öppna burken var det en lätt match att mata alla katterna ur min hand (och även ”klappa” Katten med Hatten i några sekunder) men ärligt talat kommer jag inte att köpa burkmat fler gånger- de var helt hysteriska över maten och blev väl ivriga.

Nej, nu återgår vi till torrfodret men jag är säker på att när nu Katten med Hatten är vidrörd kommer han/ hon, liksom en häst som är sutten på en gång, att acceptera att det händer igen :)!

Gullis II

Igår fick jag ett mms från en stallkamrat om att hon funnit Gullis dubbelgångare i ett närliggande stall.
 
Tyvärr hade hon inte undersökt könet på look-aliken, som ju högst troligt är en pojke som de flesta gula katter för annars hade jag en affärsidé:
 
OM det är en hona kunde vi para den med Gullis och sedan bli rika på att sälja bedårande gula bebisar för visst skulle väl många vilja ha en egen sötnos som min?
 
Tyckte dock inte att stallkamraten visade erforderlig entusiasm inför mitt förslag att tvångs-para djuren…wonder why:)?!?!?!?

Gullis har fram tills för kanske 2 månader sedan varit väldigt liten, det har vi alla tyckt.

”Ja, höstkatter kan vara små” har stallägaren sagt och därför har vi inte heller reagerat på hans litenhet.

Men för alltså kanske 2 månader sedan hände något., ungefär när Gullis fyllde 1 år…han nästan ”exploderade” och blev plötsligt dubbelt så stor- nästan från en dag till en annan.

Mycket konstigt tycker jag och det var innan jag avmaskade katterna så det kan inte ha berott på det.

Nu har jag alltså en jättekatt 🙂 som tyvärr har börjat ändra sig på andra sätt också.

Hela denna veckan har han INTE kommit och mött mig vid bilen på morgonen; den uppgiften har han delegerat till Mimmi som verkar ta sin uppgift på stort allvar i alla fall.

Någon av morgnarna har han släntrat in efter ett tag men andra morgnar har han inte dykt upp alls.

I eftermiddags förärades jag i alla fall en audiens och då var den gamle Gullis tillbaka, så pass att jag inte lyckades ta något bra kort på honom för han ville bara gosa men jag undrar ändå hur detta ska sluta….min lille sötnos…ska han försvinna helt en dag kanske?