Inlägg i kategorin Kattinlägg

En liten katt-uppdatering

bild(12)

 

Har förstått att det finns en del kattintresserade bloggläsare och tänkte därför uppdatera lite kring misarna i stallet.

Hela sommaren och hösten har jag haft en härlig trio nästan bokstavligen svansande efter mig, sötnosarna har kommit springande till bilen när jag har kommit på morgnarna och det har varit väldigt smickrande 🙂 för sååå gott tror jag inte att Lidls billigaste torrfoder är att de BARA kommit för detta. Dessutom får ju katterna sin huvudsakliga mat av stallägarna, det jag ger är bara lite mellanmål :).

Hur som helst är trion numera decimerad, Katten med Hattens mamma, Mimmi, är spårlöst försvunnen sedan mer än 1 månad tillbaka.

Återstår alltså Hatt-katten och Gullis och jag undrar hur detta ska sluta- 2 okastrerade hanar?

En del påstår ju att en av dom i sinom tid kommer att fördriva den andre och då gissar jag att det blir min älskling Gullis som får fly fältet.

Gullis är förvisso äldst (han föddes väl någon gång förra sommaren och Hatt-katten denna våren/ sommaren) men medan han är så gosig som bara tänkas kan så har det svarta djuret fortsatt att vara reserverad och mer ”egen” och jag gissar att hans mer tuffare attityd även kommer att återspegla sig om han och Gullis någon gång mäter sina krafter.

Gullis blir förresten bara större och större men är lika underbar som alltid.

Tyvärr har han ibland fått för sig att han ska undervisa i ridhuset, oombedd och allt och om detta tycker i alla fall jag INTE.

Eller rättare sagt….jag bryr mig inte men Kreon har absolut synpunkter på om han plötsligt studsar in i ridhuset utan att vare sig knacka på ridhusporten eller avisera sin ankomst på annat sätt.

Bättre än alla hjälpryttare i världen

Medan vissa av läsarna har suktat över min hjälpryttare i olika poser kan jag inte se mig mätt på min ”lilla” (numera ganska stora) Gullis.

Idag fick han provrida på Kreon för första gången; jag satte honom på ett täcke på Kreons kors och där satt han faktiskt en stund- dock inte tillräckligt länge för mig att hinna hala fram kameran.

När han tröttnade klev han med min axel som genomfart upp på Opticos boxgaller i stället- TITTA SÅ SÖT HAN ÄR (sa Birgitta, 6 år).

Kattfråga till mina läsare

Ni som har erfarenhet av katter:

Är det, om inte vanligt så i alla fall inte världens konstigaste beteende om vissa katter inte vill bli upplyfta?

Jag har ju försökt att socialisera den förr galet skygga Katten med Hatten och det går numera så pass bra att ”vem som helst” kan klappa honom även om han kan vara lite avvaktande.

Men; det går ICKE att lyfta upp den lille rackaren, då slingrar han sig ur ens grepp direkt.

Hans mamma Mimmi är exakt likadan, hon är hur vänlig som helst men vid minsta antydan till att man vill lyfta henne så sticker hon. Ryktet säger att hon är lite knepig efter att en hund högg henne över ryggen men jag vet inte om detta stämmer.

Gullis min fina pojke är ju deras raka motsats- honom kan man släpa på runt hela anläggningen för det mesta och jag skulle så gärna vilja kunna ha även Katten med Hatten i famnen ibland.

Men finns det katter som blåvägrar?