Nu spinner han för fullt och kan också självmant komma fram- tänk när jag nästan jagade honom längst stallet och drog fram honom under mitt skåp ganska bryskt ha ha.

Vägen till hans hjärta har helt klart gått via magen och nu har jag ”fått” precis det jag absolut inte ville ha och har motarbetat under alla år med katt i stallet; en katt som kommer rusande och jamar uppFODRANDE (obs ordvits) så fort jag dyker upp på morgonen.

Liiite stressande är det allt men jag får ju verkligen skylla mig själv- så går det när man börjar mata en gullig kattunge och det är ju bara han som ”håller på”, de andra katterna håller sig undan.

Rent kostnadsmässigt överlever jag i alla fall- hans torrfoder kostar inte ens en krona om dagen så det kan det vara värt :).

Jag tror inte alls på att ta hem stallkatter till ett liv inomhus och eftersom vi bor 40 meter från en mycket starkt trafikerad väg är det inte heller ett alternativ att låta honom gå in och ut som han vill hemma hos mig- annars tror jag nog att stallägarna hade gett mig honom- det kommer (tyvärr) nya avkommor tätare än önskvärt.