Idag har Vicke och jag varit på Pay and ride hos Malmö ridklubb och vädret var minst sagt omväxlande.

Det var bokstavligen så att solen lös och det var varmt och behagligt ena minuten för att minuten därpå spöregna med åtföljande rå kyla. Och så höll det på; fram och tillbaka: sol, regn, sol, regn.

Jag hade tur och red programmet i sol, medan jag red fram vräkte regnet ner men då var jag i ridhuset.

Tävlingsbanan var utomhus och rejält påverkad av regnet, ena kortsidan var en enda stor pöl och underlaget var allmänt geggigt= inte läge att kräva några direkta ökningar tex.

Jag var nöjd med vår insats, jag red Msv A:1 som jag bara har tävlat med Vicke 2 gånger, båda med procent under 60, delvis pga ganska rejäla missar (piruetterna och serien).

Idag blev det inga sådana fadäser och procenten blev 62,3.

Jag fick inte känslan av att domaren gav ”glädjepoäng” så som det ibland känns att det ges på Pay and ride och klubbtävlingar.

Får jag bara rida programmet några fler gånger utan att det går både månader och år emellan så tror jag absolut att vi kan skrapa ihop ännu bättre procent.

Med facit i hand ångrar jag lite att jag inte red programmet 2 gånger (man kunde anmäla till två klasser om man ville) men å andra sidan så var underlaget långt ifrån optimalt för denna svårighetsgrad så det var kanske lika bra?

Som synes av bilden är jag nu även officiellt ägare till Baltis!

Han må vara grå om nosen men har fortfarande kraft att rulla runt som en köttbulle i hagen; det har jag sett flera gånger :)!

Efter tävlingen körde jag inom min pappa som bor på vägen och hämtade en sticksåg.

Min ena stalldörr ser ut som sju svåra år och Henrik gjorde en provisorisk dörr innan hästarna flyttade in som han nu vill byta ut mot en permanent.

Vi hann göra en hel del på dörren idag och ska fortsätta imorgon så ska jag visa er slutresultatet!

Idag har jag varit på Pay and ride i Staffanstorp; jag red en MSV B:5 och var väldigt nöjd med känslan på banan.

Procenten blev 65; helt ok!

Jag hoppas verkligen att det går lika bra när det blir dags för riktiga tävlingar igen.

Frågan är hur mycket ögontjänaren Vicke påverkas av att jag rider med spö inne på banan fast jag inte använder det och hur mycket jag själv påverkas psykologiskt av att dessa Pay and ride liksom inte är ”på riktigt” ?

Titta vilka fina bilder jag tog på väg hem från vårt kommande hus igår kväll! Skåne at it’s best, helt klart!

Någon som faktiskt också var hyfsat ”at his best” var Vicke på dagens Pay and ride på Flyinge, dvs i det ridhus där jag vanligtvis tränar för Nina.

Jag måste åter fråga mig hur mycket det påverkar att jag rider med spö (utan att använda det) för han marscherade på väldigt bra under hela programmet och gjorde det mesta ungefär så bra som han/ vi förmår för stunden. I den ena slutan kom baken före och just vänsterslutan ÄR rätt mycket svårare även på träning (blir gärna lite orytmisk) men det var också det enda som vi fick underbetyg på.

Glädjande nog kom Elisabet och filmade; dels är det så klart jättenyttigt att bli filmad och dels var det roligt att kunna visa henne Vicke när han är mer så som jag skulle önska att han gick på tävling, alltid.

Även inputen från domaren var väldigt bra; bland annat ville hon att jag skulle korta tyglarna och sänka händerna så att det inte ser ut som att jag bär omkring hästen vilket jag definitivt inte gör .

Denna domare är dessutom själv en aktiv tävlingsryttare på min nivå och högre vilket jag tycker är ännu bättre än att bli bedömd av någon som inte tävlar alls.

Nu måste jag ”bara” försöka rida likadant när vi åter kan tävla som vanligt…får se om jag lyckas!

I kväll har jag varit och tävlat; red en MSV B:2 med bättre känsla än förra helgen.

Största missen var väl galoppinslag i den ökade traven; utan dessa felsteg hade vi fått 65% vilket jag tycker är helt ok när jag inte har en superkänsla inne på banan.

Att tävla i Corona-tider är precis som att tävla så som vi brukar; det är de närmast sörjande på läktaren och runt framridningen så inga folkmassor precis….

På tal om morgonens inlägg om hjortar tog jag denna bild idag:

Den är tagen på min mark som gränsar till en annan inhägnad som jag inte vet vems den är.

Men man ser ju ganska tydligt spår som av en upptrampad stig så absolut använder hjortarna min hagmark som genomfartsled, i alla fall nu när den inte är inhägnad och saknar ström.

Jag gissar att jag kommer att behöva gå en runda runt mina hagar varje dag för att kontrollera status på stängslingen.

Idag var det dags för årets första tävling.

Jag såg nyligen att man skulle ges möjlighet att rida på ”öppen bana” kvällen innan (dvs igår) men dum, dum, dum som jag uppenbarligen är tänkte jag ”äh…i Skabersjö har Vicke varit tusen gånger och brukar inte glo”.

Vara hur det vill med vad min häst brukar och inte brukar men tro mig….idag glodde han !

Inte på framridningen givetvis men inne på banan!

Huvudet rakt upp i skyn vid några tillfällen och tex den första travökningen blev knappt arbetstrav pga bromsande och gloende.

Jag hade inte ”belönat” ritten med de 63% vi fick det kan jag ju säga….

”Så bra att jag ska rida 2 klasser” tänkte jag redan medan jag red den första men även om det gick bättre så blev det ändå flera missar även då.

Åter igen en travökning som var obefintlig, miss i serien vilket var synd eftersom det andra och tredje bytet kändes jättebra, ett byte som skedde typ 10 meter efter punkten där det skulle ha utförts och lite annat smått och gott.

Här blev procenten strax över 62.

Jag har en vän med en häst som glor minst lika mycket som Vicke och hon åker bara och tävlar om hon kan träna på tävlingsområdet någon dag innan.

Jag ska nog börja med samma approach så ofta jag kan för det är så synd att bara ge bort poäng fullständigt i onödan.

Dagens jag mötte Lassie kan ni se på denna bild:

Notera hästen som startade direkt efter Vicke: ni som läser hästbloggar känner säkert igen Nina Rademaekers tidigare häst. Hästvärlden är liten…..

Då var årets sista tävling avklarad och jag är nöjd med båda klasserna som jag red.

Skönt att kunna avsluta så och inte med besvikelse.

Jag tycker ju att det är mycket tråkigt med det, som jag upplever det, stora tappet av antalet startande men om man ska hitta en positiv sak med detta så är det att man slipper sitta och vänta i timmar mellan två klasser.

Idag hade jag bara en timme mellan mina starter och det passar mig perfekt; då hinner jag inte lessna och framför allt nu när det både är kallt och blir mörkt snabbt är det skönt att komma hem i vettig tid.

Jag känner att tiden då jag kunde sitta 3-4 timmar och ”glo” mellan två klasser är förbi för min del; jag orkar inte ladda om till den andra klassen och oftast så går hela dagen till att ”bara” tävla.

Idag har vi varit iväg och tävlat (MSV B:2) och känslan på både framridningen och inne på banan var lite ”mellanmjölkig”; inget att direkt ”klaga” på men inte heller någon superkänsla.

Med detta sagt var jag nöjd med 65,4% – vi har onekligen höjt vår lägstanivå (fattas bara så många gånger som vi ridit denna klass…).

Tävling idag och nu fick jag ”äntligen” använda ett plagg jag köpte (begagnat) för över 1 år sedan; ”trollkarlsuniformen” !

I den första klassen, MSV B:2 hade jag en ovanligt bra känsla och procenten blev 65,8.

I denna klass var det 4 placerade, jag blev 5:a, slagen av sista ryttaren med några ynka poäng.

Kort efter ritten var det dags för nästa program och fracken !

Jag har bara ridit en MSV A på Vicke tidigare och detta var för 2 år sedan med uselt resultat. Då missade jag serien och båda piruetterna.

Idag var målet att rida på 60% och det hade jag lyckats med om inte Vicke hade börjat glo mot utgången i serien .

Man ska göra 5 byten i var fjärde, han gjorde 3 jättefina byten, började glo därefter och gjorde som han alltid gör i dessa lägen; ignorerar byteshjälperna fullständigt.

Således blev det bara 3 (fina) byten i stället för 5 och betyget blev 3 med dubbel koefficient.

Piruetterna kändes hur sega som helst och det blev typ trav i den ena; betyg 4. Den andra piruetten kändes inte mycket bättre men där blev betyget 6.

Sedan var det bajs på medellinjen precis där man gör ett byte efter galoppslutorna och eftersom Vicke avskyr att trampa i bajs blev dessa byten inte så bra.

Sammantaget inte speciellt bra känsla men jag är ganska säker på att klassen kommer att passa oss bra när vi blir lite mer vana och om jag kan slippa lite gloende.

Tävling idag och jag red, precis som förra söndagen 2 klasser.

Vicke fick tyvärr ett återfall i seghet inne på banan och även om det är ett relativt vanligt fenomen bland dressyrhästar så är det ändå urtrist.

Jag vill tro att denna rena olydnad bottnar i nervositet som liksom blockerar mina hjälper otroligt mycket, framför allt i traven och när det blir så är det jättesvårt att rida ”som vanligt” (läs: som hemma, på träning och på framridningen).

Hade jag trott att avsaknaden av bjudning berodde på brist på kondition hade det varit vansinne att rida ytterligare en klass men så är det ju inte.

Och faktiskt blev det en avsevärt bättre ritt i den andra klassen och 64,6% är jag jättenöjd med.

Om jag hade behövt kvala till MSV A hade jag varit kvalad genom dagens och förra söndagens ritter men nu har jag gamla kval som fortfarande gäller.

Nöjd att jag kunde vända segheten från första klassen- det tar jag med mig från dagens tävling!

Idag har jag och Vicke avverkat hela två tävlingsklasser och jag är riktigt nöjd med båda.

Det blev endast runt 63% i Msv B:2 eftersom vi bara fick betyg 4 på ett galoppombyte som tydligen var ”efter bak”; något jag inte kände själv och extremt olikt Vicke som ju byter i sömnen.

Men min generella känsla var som sagt bra och jag var nöjd med min egen ridning som nu är lite mer offensiv för att förhindra soppatorsk inne på banan= en bra strategi.

MSV B:5 har jag inte ridit på många månader; sist jag gjorde det borde jag med facit i hand ha avstått för Vicke släpade sig fram i ett kokhett ridhus och ritten var allmänt trist.

Idag hade jag en mycket bättre känsla och var nöjd med våra 64% även om det finns mycket att förbättra.

Jag gillar MSV B:5-programmet eftersom det innehåller många byten och idag fick vi 7,5 på ett av dom; åt det svårare håller dessutom.