Huuu…jag hade faktiskt dåligt samvete när jag släppte ut Bibbi i ösregn i morse och med vetskapen att prognosen hade aviserat hällregn i flera timmar.

Detta stämde tyvärr och jag var glad att hon i alla fall har dubbla regntäcken på sig.

Frenchie då? Ja, han slapp regnet för honom körde jag till Nina där han enligt henne levererade det bästa passet hittills efter sin skada.

Vi valde att avsluta träningen i förtid och det gör jag mer än gärna av rätt anledning ❤️!

Efter att ha sjungit alla träningars lov den senaste tiden kanske det kan vara uppfriskande (?) att läsa att även jag kan bli tjurig och missnöjd ibland?

Idag ville Nina att jag skulle göra 5 byten i vart fjärde och trots 4-5 försök fick jag inte till det bra.

Det blev 3-4-4-4-5 och liknande skit gång på gång och det var tråkigt att avsluta utan att jag var nöjd. Men det var mitt eget fel- jag rider för dåligt (Frenchie är tex inte tillräckligt ”ihop” genom hela serien) och då får jag ju skylla mig själv.

Mindes först efter träningen att detta var något som hände med Vicke också ibland och han var vanligtvis mycket mer stensäker vad gäller byten än Frenchie.

Men det var precis som om jag drabbades av någon märklig prestationsångest när jag skulle visa serierna för Nina; så till den milda grad att jag ibland bad henne att vi skulle strunta i dom för att jag inte skulle bli sur efter min kassa ridning?!?!

Ja, så kan det vara när man är och resonerar knäppt ibland!

Publicerar en bild från ett varmt och soligt Marbella i somras som motpol till dagens väder ”3 plusgrader men känns som minus 10”. Typ!

Frenchie hade date med Markus hovslagare och jag märkte hur jag, trots en varm ridoverall, började huttra medan de nya skorna slogs på.

Och sedan tog det en evighet att bli varm.

Dagens träning värmde mig i alla fall både fysiskt och psykiskt- även Nina var nöjd och tycker det går bra framåt- både bildligt och vad gäller bjudningen!

Ett av mina favoritfoton på Frenchie!

Idag slog jag två flugor i en smäll: jag passade på att åka och vaccinera Frenchie direkt efter träningen för Nina medan han ändå stod i släpet så att säga. Jag behövde inte ens lasta ur honom utan han fick sin lilla spruta i släpet.

Träningen gick jättebra och nu tränar vi på samma saker som innan Frenchie blev halt; skolor, vanliga byten och seriebyten, bakdelsvändningar osv.

Jag är jätterädd att hältan ska komma tillbaka men försöker ändå njuta av varje pass.

Dags för en ny träning för Nina idag och på vägen dit noterade jag att min bil visade en utomhustemperatur på 14 (!!!) plusgrader – snacka om att ”vi” har fuckat upp klimatet. Det var liksom rätt många minus för bara någon dag sedan.

Man undrar ju hur detta ska sluta men jag hinner förmodligen inte få något svar under min levnad.

Vad gäller själva träningen så gick den som den gamla slagdängan ”bättre och bättre dag för dag”.

Jag tyckte att Frenchie hade tappat enormt mycket bjudning och vakenhet för hjälperna efter sin långa konvalescens och båda börjar nu återvända så att jag slipper påminna heeeela tiden och själv bli totalt slut av drivning under tiden.

En del hästar blir väldigt pigga, elektriska och allmänt stallmodiga av vila och det kan jag verkligen inte påstå att Frenchie blev- tvärtom. Bara seg.

Men både Nina och jag var väldigt nöjda efter dagens träning och det var så roligt!

Idag var det dags för en ny träning för Nina och det gick ännu bättre än sist.

Mind you…vi gör inget avancerat ännu men bjudningen var inte lika svajig tex.

Jag sa till Nina idag (och hon instämde) att Frenchie ibland är lite som vissa människor som säger NEJ innan de ens hunnit höra frågan/ uppgiften.

Det är ju en inte så bra egenskap och jag måste därför lirka och försöka ”lura” Frenchie ibland så att inte denna tråkiga sida får för stort utrymme.

Men idag var både Nina och jag jättenöjda med honom!

Själv såg den lilla hästen så här nöjd ut när vi kom hem efter träningen.

Att gräset ”ÄR grönare på andra sidan” (hagen) stämmer just nu ganska bra på Ryhus och jag lät Frenchie tugga i sig det han hann med under några minuter medan jag fixade med lite i stallet.

Han är tack och lov mycket snäll för det mesta och gick och åt lugnt utan att smita vidare och efter en stund gick han själv in i sin hage några meter bort där hans kraftfoder-soppa väntade på honom.

Innan gräsätandet hade vi varit och tränat för Nina och provat en ny approach; att växla mellan trav och galopp mycket mer frekvent än vad vi vanligtvis gör.

Vi brukar för det mesta lägga rätt stor del av passet på galoppen och sedan avsluta med traven som då oftast känns jättefin och inte behöver lika mycket ”fix” som galoppen.

Nina gav mig redan i slutet av förra träningen tipset att ”försöka rida galoppen i samma form som traven” (låter självklart kanske?) och när jag sedan började med att variera traven och galoppen mycket mer hemma märkte jag att det gav positiva effekter.

Idag på träningen noterade Nina samma sak; det passar nog både mig och Frenchie med dessa hastiga växlingar bättre.

För att exemplifiera så red jag tex galopp en långsida, bröt av till trav och travade genom kortsidan, fattade ny galopp och vände snett igenom i galopp, gjorde ett byte, galopperade till nästa kortsida där jag travade till nästa långsida där det blev ny galopp osv. Så inget ”malande” i galoppen utan avbrott för trav eller t.o.m. skritt i x steg/ meter och sedan ny galopp. Det gjorde att Frenchie höll sig alert och mer i en korrekt ram och inte blev ”längre och längre” vilket han ibland tenderar att bli i galoppen.

Whatever works och just nu känns detta som en bra väg framåt.

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina.

Jag fick rida igenom galoppdelen i MSVB:5-programmet 2 gånger och det var väldigt nyttigt.

Det jag tar med mig är att jag måste hålla ihop galoppen genom hela programmet och inte låta Frenchie bli längre och längre och därmed mer och mer osamlad. Det var samma sak med Vicke så inget nytt utan något jag brister i men som jag tack och lov börjar komma till rätta med. Och i ett program som detta blir det väldigt avslöjande för allting kommer väldigt tätt inpå vartannat med byten kors och tvärs och annat däremellan.

När jag red samma linjer för några månader sedan var i princip allt uruselt, nu börjar det ändå likna ”något” även om det finns mycket kvar att förbättra.

Jag skojade med Nina i morse och sa att jag har myntat ett nytt uttryck; ”spänna bakbensbågen”.

Och vare sig det är begripligt för andra eller ej så är det så JAG måste tänka när det gäller allt i min ridning i allmänhet och galoppen i synnerhet.

Jag måste få bakbenen mer under Frenchie, få dom mer alerta där och inte lätta i handen utan bibehålla den kvadratiska formen fast han vill bli en rektangel fram om han inte får ha bakbenen där JAG vill ha dom.

Detta märks inte alls lika tydligt i traven som är hans bästa gångart men det HAR märkts desto tydligare i galoppen som egentligen inte är dålig alls men där Frenchie inte ställer upp lika lätt. Och även i skritten som har kunnat bli lite såsig om jag skrittat för länge som återhämtning under passet. När jag då har tagit tyglarna har det känts mer som ”hallå vakna” än ”oj…här är en som har pustat klart”.

Detta kan man säga är vårt största grundproblem som jag nu börjar komma till rätta med.

Nina har tjatat och klagat men jag har inte riktigt fattat HUR stor skillnaden blir mellan bakbenens olika positioner för jag har tyckt att det har känts antingen ”good enough” eller att jag inte har kunnat påverka dom mer än vad jag har gjort.

Men det kan jag nu och märker också skillnaden och inser hur uruselt jag har galopperat tidigare och varför bytena har känts (och sett ut) som de gör- nästan i två delar ibland och inte som ett fint mjukt språng.

Även mina övergångar har blivit mycket bättre med detta tänk och som Nina poängterar så ÄR övergångar viktiga MEN de måste utföras korrekt för att ge effekt. Sitter man bara och bryter av från trav till skritt tex men låter formen förändras eller hästen tappa energin kan man göra 500 övergångar utan att uppnå det önskade syftet.

Så detta är vad jag jobbar med under mina pass sedan ett tag tillbaka. Massa BRA övergångar, aktiv skritt utan att det är FARTEN som ökas, bara energin och så att hålla ihop galoppen bättre. Och hittills har det gett mycket bra resultat.

Vintern rullar på och just nu händer det inget speciellt, på gott och ont.

Antar att ni är trötta på att läsa om mitt vädertjatande och hur fed up jag är på årstiden även fast den kan pågå ett bra tag till?

Allting tar mycket längre tid, att klä av och på sig är omständligt, jag måste vara superobservant på var jag går så jag inte halkar på isfläckarna utanför huset (vi saltade inte i tid och nu tar saltet inte…), hästarnas vatten måste kollas noga så det inte fryser bla bla bla bla bla bla bla……

Jag är glad att jag inte har så långt till träningen för Nina som det i vanliga fall tar ca 30-35 minuter att köra till och nu 45-50.

Jag är ännu mer glad att jag har en mycket bättre känsla i grundgaloppen. Inget mer ”försöka dra tyglarna ur mina händer” och vilja gå lång och låg och även fattningarna är mycket mer rätt och i samling. Slutligen händer det lite mer när jag vill öka galoppen; ett tag fick jag väldigt lite respons på de framåtdrivande hjälperna men jag inser också hur mycket det handlar om att jag måste hålla ihop Frenchie och inte låta honom bli lång och långsam utan sträva mot kort och alert.