Midsommarafton idag men för mig känns det som vilken annan dag som helst- jag har aldrig varit någon större helgfirare och med ”Coronaläget” just nu så håller vi oss hemma oavsett.

I morse var jag och tränade för Nina. Det blev rejält varmt i ridhuset men Vicke jobbade på bra.

Jag valde att rida utan spö och verkligen fokusera på lätta och snabba hjälper och fick bra input från Nina hur jag ska göra och tänka.

På bilden ser ni min sötnos som väntade på oss som vanligt när vi kom körande med transporten.

Idag har Vicke och jag varit hos Nina och genomfört en bra träning!

Jag måste bara bli ännu mer noga med detaljerna och inte slarva (med vägar och linjer framför allt); det påminner Nina mig om ständigt och hon har absolut rätt.

Vicke hittar kryphål hela tiden och så fort jag inte är noga så smiter han!

På det viset har jag inget gratis även om han har väldigt många andra förtjänster. Men jag måste rida och tänka i varje steg och kan aldrig ”åka omkring” ens några meter.

Tänkte på tal om ingenting alls passa på att visa er den fina spisen som gömmer sig nere i vår tvättstuga!

Jag älskar ju sådana här gamla pjäser och den bär man inte ut i första taget även om man skulle vilja.

Strykjärnen har jag fått från mitt föräldrahem; det är loppisfynd som vi har haft i många, många år.

Och som utlovat kommer här en massa före och efter bilder på den ena stalldörren, entrén så att säga (den andra dörren leder ut till gödselstacken:

Och så ”måste” jag avsluta med en bild på min sötnos Baltis!

Jag har i många år skojat om framför allt Vickes ganska voluminösa hals men även häck men jag kan lugnt säga att ”he’s got nothing on Baltis” som dessutom har både hovskägg och till och med hovar som Vickster bara kan drömma om (King size)!

Lite kul är det att båda mina föräldrar, oberoende av varandra (de är skilda och lever inte ihop även om de är bästa vänner) har sagt att de tycker B är såååå gullig fast deras hästintresse är NOLL 🙂 .

Det har de för övrigt aldrig sagt om mitt andra vackra jätte-djur ha ha ha!

Ingen av dom har sett Baltis IRL ännu men det blir det förhoppningsvis snart ändring på.

Alltså wow!

På träningen för Nina idag fick jag uppleva det bästa passet jag någonsin haft på både Vicke och i livet vill jag påstå!

Stora ord men det var verkligen såååå häftigt!

Förklaringen stavades tyvärr vattenspridare; de var igångsatta utomhus och Vicke kunde så klart inte se dom men måste ha hört dom (Nina och jag gjorde det inte) för han fick en sådan bjudning och kadens att det var helt magiskt.

Lite trist att känslan skapades av rädsla/ skräck men jag kunde påverka honom hur fint som helst och det kändes som att jag bara gled omkring och gjorde bättre skolor, passage och piruetter än någonsin.

Och som både Nina och jag vet är det ju där det brister på framför allt tävling; jag har/ får inte 100%-ig bjudning (snarare kanske 70%-ig, om ens det ibland) och när jag då som idag får 150% så kan ni tro att skillnaden var enorm.

Vi var ”tvugna” att avbryta passet i förtid för dels gjorde Vicke allting såååå himla bra och dels tog han i så med kroppen att Nina var rädd att han skulle få träningsvärk om vi hade fortsatt.

Jätte, jättehärligt var det hur som helst; känslan av att han kan så mycket mer än vad han visar och jag ska leva länge på detta även om jag över lag har haft väldigt bra ridpass hur länge som helst.

Men just denna fantastiska power (tänk hingst som visar upp sig) har jag aldrig känt på detta viset förut annat än i kanske sekunder i taget; den dagen jag kan rida ett helt pass så här kommer jag inte att önska mer av mitt ridliv- det lovar jag!

I morse var jag och Vicke i Flyinge och tränade för Nina och med risk för att låta tjatig så är det fler och fler polletter som ramlar ner.

Det mesta fungerar bättre men så har vi ju också tragglat tex slutorna i….vågar inte ens tänka på hur länge….

Vi har börjat flytta så smått och på bilden ovan ligger jag i sängen i gästrummet och skriver detta samt planerar en powernap innan jag ska åka och hämta ensilage och halm hos min blivande ponnys ägare.

Jag ska köpa hennes foder och strö vilket passar oss båda utmärkt; hon har inga fler hästar i stallet som behöver detta och jag tycker det blir jättebra att inte göra något foderbyte i onödan när det gäller en så gammal häst.

Om ni undrar varför jag inte flyttar hästarna redan nu så beror det på att jag har 3 nätters arbete framför mig och jag vill kunna vara hemma 24/7 de första dagarna hästarna är här.

Träning för Nina i morse och halleluja…..Birgitta lyckades rida de bästa slutorna Nina sett oss utföra hittills!

Så länge som vi har tragglat med detta är det nästan pinsamt att jag inte får till dom bättre men nu börjar det likna något. Snacka om att vara trög….

Någon timme efter träningen gick jag på massage; lokalen ligger kanske 200 meter från vår bostad och jag bedömde att det kändes säkert med tanke på hur man ligger när man får massage (ansiktet neråt och bort från massören).

Nu har jag precis kommit hem från mitt lilla stall och jag ringde Henke på hemvägen och frågade skämtsamt om jag inte kunde få övernatta där för att kunna fortsätta med mina projekt imorgon 🙂 .

Idag målade jag denna nerslitna dörr ut mot gödselstacken:

När jag började måla översköljdes jag av nostalgi; i princip allt trä på den ridskola (Malmö Civila ryttareförening) där jag började rida som 15- åring och där jag sedan hade egen häst i ca 20 år är målad med denna färg.

Varje sommar fick vi som ville måla våra boxar och det gjorde jag så klart.

Färgen är mycket ”tacksam”, billig, täcker bra och torkar jättesnabbt.

Denna dörr som ju var helt uttorkad och kommer att behöva bytas ut om något år svalde färgen som en törstande i öknen:

Bra stålborste köpt på City Gross för 10 spänn- borstar bort gamla färgflagor!

Även inne i huset målas det för fullt och jag tog lite bilder.

Jag skriver ett separat inlägg om detta senare ikväll!

Som jag har berättat i tidigare inlägg använde jag mig ganska flitigt av en lånad lie sommaren 2018 då Vickes så kallade gräshage mer såg ut som en stäpp i Afrika pga torkan.

Nu när jag planerar en stallflytt till ett område med mycket gräs tänkte jag att det kunde vara bra att ha en lie och slå gräs som Vicke och hans sällskapsponny kan äta i boxarna efter hagintag och så länge det är sommar i alla fall.

Provade att annonsera efter en lie på Facebook igår men annonsen blev stoppad- jag vet inte säkert varför men kan bara gissa att en lie kanske anses som någon form av vapen ha ha ha?

Jag skrev i alla fall ett halvlustigt inlägg om detta misslyckade annonsförsök i morse och det tog inte många minuter förrän en stallägare där jag hade Archie uppstallad 2 somrar i rad för typ 10 år sedan hörsammade min förfrågan och mer eller mindre gav mig en lie! Så kan det gå! Lovar att återkomma med rapporter om några månader ha ha ha!

Och ja; jag har fått många jättebra tips om både slåtterbalkar och röjsågar men just nu skenar kostnaderna iväg för både hag och boxbygge så vissa saker får helt enkelt vänta.

Idag valde jag faktiskt inte de sedvanliga vita lindorna till träningen för Nina utan passade på att använda dessa, helt nytvättade skydd.

Synd att jag inte tog en ”före bild” för även om en tvättmaskin kan utföra mirakel så hade ni nog ändå blivit imponerade över skillnaden- det blev jag i alla fall! Som nya!

Om det berodde på skydden eller ej men Vickster skötte sig galant på träningen och frågar ni Nina kanske hon skulle förklara det hela med att det är jag, Birgitta, som äntligen börjar fatta ett och annat 🙂 !

Gör man ”fel” är det helt naturligt inte så lätt för hästen att göra rätt skulle man kunna säga utan att gå in på några detaljer ha ha!

Än så länge fortgår mitt liv precis som vanligt men jag är högst medveten om att det kan ändras snabbt på många olika vis; det tycker jag att man har blivit varse de senaste veckorna.

Jag tycker att jag lever ett tämligen ”icke-utsatt” liv även i vanliga fall men tänker extra mycket på att försöka undvika smitta om jag kan.

Jag åker aldrig kollektivt, går sällan i affärer, är nästan alltid ensam i stallet och jobbat ju ensam på natten….

Idag var jag och tränade för Nina och den enda försiktighetsåtgärden vi vidtog var att öronsnäckan som jag använder tvättades av före och efter användning.

Jag rider oftast ensam i ridhuset eller med maximalt 1-2 andra ekipage och någon närkontakt är det ju inte att tala om alls.

Dagens glädjeämnen var att Nina tycker att Vicke ”ligger på plus” (är i aningens överhull) och har musklat även baken rejält så att han inte bara har sin gigantiska hals som tidigare lite motpol till en mycket mindre bakdel samt att en annan ryttare som bara ser oss sporadiskt spontant uttryckte lite positiv feedback kring vår utveckling. Sådant gör mig glad!

Idag har jag hämtat det sista virket till vårt bygge; väldigt praktiskt att ha ett eget släp som man kan använda även om många företag tillhandahåller gratis utlåning.

Inga hästbilder idag men några på en av Anettes katter (hon har 2).

Denna pojk-katt kan man främst se bevaka eller strosa över ägorna (hagmarken runt stallet) när han inte är hemma hos Anette och jäser medan kattflickan är den som håller koll på stallet och gärna ligger uppe på ensilagbalen eller värmer sig i någon box.

Men på dessa bilden är det kattpojken som håller koll på Vickes hagboots.

Träning för Nina idag och med risk för att vara tråkig och bara skriva samma saker ”hela tiden” så gick det bra och fler och fler poletter ramlar ner i min lilla skalle.

Min känsla för allt möjligt blir bättre och bättre; sorgligt att det skulle ta så många år med en del saker bara…

Bortsett från själva tränandet så att säga så är Nina super att bolla olika hästrelaterade frågor med.

Hon tänker exakt som jag kring massor av saker och förstår därför vad jag menar, varför jag tycker på ett visst sätt, vad jag behöver, vad som blir bäst bla bla bla.

Jag håller oftast med henne i allt och litar mycket på hennes omdöme och det är guld värt.

Jag har sedan tidigare exempelvis diskuterat Vickes hull med henne, tävlingsupplägg, för och nackdelar med olika stall osv och nu finns det mycket att få råd kring när vi ska flytta.

Så klart inhämtar jag information från alla möjliga källor men det är onekligen mer värt för mig att ta råd från någon som jag dels har samma värderingar som och som dels känner både mig och Vicke och har sett oss IRL massvis av gånger om än bara på träning.

För som ni säkert har märkt själva kan man ibland få råd från personer som absolut menar väl men vars hästhållning är fullkomligt väsensskild från ens egen på många olika vis och av många olika anledningar och då är kanske råden inte alltid värda så mycket.

I morse var jag och ovanstående sötnos hos Nina för vår veckoträning.

Vi fokuserade på skolor i trav och galopp samt piruetter och Nina påstod att den ena piruetten var den bästa hon sett hittills så det går ju framåt 🙂 ! Men det är ju f…n vilket detalj-jobb dressyr är (jooo…det har jag vetat i ”tusen år” så det är inget nytt) 🙂 !

På tal om bilden ovan fick jag igår ett meddelande från en bloggläsare som söker bra ridhus runt Lund att rida i till hösten.

Jag rekommenderade utan att tveka detta eftersom jag tycker att det sköts bra och har bra underlag.

Jag fattar att fiber är mycket i ropet just nu men tycker att detta passar mig och Vicke hur bra som helst.

Alltså…nu tycker säkert vissa att jag är Birgitta 12 år och andra att jag skryter men ärligt talat bryr jag mig inte utan måste utbrista ”hur söt” om denna bild ❤️!

Och bara för att så kommer här en till:

Bilderna knäppte jag i all hast efter dagens Nina-träning som gick mycket bra.

Vi hann bocka av mycket på träningslistan; skolor i trav och galopp, några piruetter, lite piaff och passage, halter, ryggningar, bakdelsvändningar, travökningar och diverse övergångar.

Jag skojade med Nina och påstod att medan Vicke ganska lätt kan göra piaff som hade räckt bra för svårklasstävlande så gör han, om han får, avbrott från både trav och galopp till skritt som en 4-åring. Man måste passa honom heeeela tiden och rida supernoga för annars tar han chansen direkt. The joys of dressage….eller nåt….