En av många anledningar till att jag trivs med Nina som tränare är att vi har bra dialoger när jag rider och att vi har en stor samsyn i hästhållning/ ridning i allmänhet.

Vi har alltid något att diskutera i skrittpauserna och även om jag definitivt inte är där för att ”socialisera” så är det ändå trevligare om man har givande samtal.

Idag började jag faktiskt skratta högt under pågående lektion och jag sa till Nina ”det är tur att ingen utomstående hör detta”.

Jag red nämligen förvänd galopp på spåret och Vicke vill gärna tränga ganska mycket i vänstergaloppen där han då skjuter ut hela bak-kärran till höger.

Jag vet att jag slarvar med detta vilket så klart inte gör någon nytta utan bara befäster ett felaktigt beteende och idag hörde jag Ninas röst ringande i öronsnäckan ”röven, röven, röven” 🙂 !

Jag förstod så klart att hon menade att jag skulle se till att häcken inte var ”utskjuten” men det lät så kul att jag började skratta 🙂 !

Annars blev det riktigt bra piruetter idag liksom slutor i galopp, även travslutorna var helt ok. Vi hittar fler och fler knappar och det finns så mycket som blivit bättre och kan förbättras ännu mycket mer så det är verkligen roligt.

Ovanlig helg i antågande; jag är ledig till måndag kväll och har ingen tävling inplanerad!

Inledde min ledighet med träning för Nina och ytterligare en polett ramlade ner i piruettarbetet.

Tidigare har det ofta känts som att jag bara ”dragit runt” Vicke medan jag idag mera kände språng för språng hur han vände och jag kunde också påverka honom bättre.

Nina kommenterade härom dagen att hästar gärna hittar nya ”utvägar” i piruettjobbet när det blir jobbigt och när man lyckas parerar bort en utväg så hittar hästen en annan- det finns flera sätt att undkomma detta svåra arbete.

Efter träningen åkte jag och köpte morötter en masse; detta gör jag hos en morotsodlare några mil från stallet.

Nu har Molly och jag precis kommit hem från eftermiddagens stallbesök; det var min tur att ta in alla hästarna (man har ett intagspass i veckan) och Molly är en god medhjälpare.

Jag nämnde härom dagen för någon att jag tycker att man kan få väldigt fina kort även med en IPhone och om ni kollar bilden ovan kanske ni instämmer?

Min jäkla linslus till häst gör sig så bra på många bilder tycker i alla fall den måhända partiska ägaren och detta är alltså ett bild jag bara har ”knäppt av” i farten, utan minsta lilla förberedelse eller ”arrangemang”.

Tänk om man själv kunde se lika nice ut ”bara sådär”?

Fotot tog jag förresten efter dagens träning för Nina och jag passade också på att filma lite, en 30-sekunders film som jag ska visa er imorgon. Jag ska inte göra detta till en ”teaser” utan redan nu berätta att filmen inte har något alls med ridningen att göra ha ha!

På träningen är det numera en hel del fokus på linjerna ur MSV A som gäller vilket är roligt och utmanande.

Det programmet kan nog passa oss den dagen vi får ihop alla delar så som det ska utföras.

Dagen började bra med träning för Nina.

Fick till mycket bättre travökningar om jag gjorde dom ur ”nästan-passage”; bakbenen är mer på rätt plats då och det blir inte lika springigt.

Samma sak med galoppfattningar ur piaff; ett bra sätt att få samling.

Här hemma är det mindre bra; en nyinflyttad granne fortsätter att utöva tortyr mot mina öron genom att bila upp golvet i vad som känns som hela lägenheten.

När man behöver vila dagtid pga nattarbete är det otroligt frustrerande och läser ni om ett mord i Staffanstorp inom kort ska ni nog inte förvänta er några blogginlägg på ett tag 🙁 !

Vår fotobok från Rom har kommit och blev jättebra. Vi brukar göra en efter varje resa (använder oss av Önskefoto), det har blivit hela 8 böcker hittills.

Körde till Nina i morse och tränade på som vanligt!

Vi har börjat fokusera lite mer på piruetterna och nu ser mina försök rätt ofta ut som just piruetter 🙂 även om jag än så länge inte har någon riktig känsla för centreringen.

Jag tror att jag centrerar piruetterna mycket mer än vad jag faktiskt gör så vi bestämde att Nina ska filma dom nästa gång så att jag ser vad jag åstadkommer hi hi.

Mindre kul var det att komma hem och mötas av en granne som håller på att bila upp golvet i sin lägenhet- ljudet skulle väcka en död och jag som inte anser mig vara speciellt ljudkänslig håller på att bli knäpp här hemma.

Jag förstår ju att renoveringar måste göras ibland men just detta ljud….

Skönt att inte Molly bryr sig i alla fall. Hon reagerar mycket på både åska och fyrverkerier men detta borrande sover hon sig igenom?!?

Urlastad och redo för träning. Täcket har nog närmare 10 år på nacken och köptes på rea för 50 kronor på Granngården minns jag 🙂 !

Ny träning för Nina och vi gjorde ungefär samma jobb som i förrgår; skolorna i trav så som de ligger i MSV A:1, galoppslutorna, piruetterna, serien (5 stycken byten i vart fjärde) och några travökningar (fortfarande en akilleshäl eftersom det blir mer spring än vila i steget).

Det är mycket att parera och försöka få så bra som möjligt men det blir långsamt bättre och det är ju roligt att bara kunna träna på denna nivån.

När jag var klar i stallet var klockan exakt lunch vilken jag och Henrik intog på kvarterskrogen bredvid vår lägenhet. Mycket praktiskt.

Idag var det träning för Nina igen och även om det inte var sååå länge sedan sist såg jag ändå fram emot att ”komma igång” igen.

Vi tittade på lite linjer ut MSV A:1-programmet som innehåller slutor i även galopp samt halvpiruetter.

Idag åstadkom vi faktiskt något som kunde liknas vid det sistnämnda och inte bara ”volt tillbaka” 🙂 så det går framåt.

Unnade mig en lunchdate med Henrik efter träningen, städade lägenheten efter det och beställde en ny eltandborste på nätet (lite påverkad av gårdagens besök hos tandhygienisten ha ha) så nu hoppas jag på att kunna ta det lugnt resten av dagen.

Som så ofta på tisdagarna var Vicke och jag hos Nina och tränade och idag red hon också en stund.

Jag kunde konstatera att det såg väldigt bra och trevligt ut, galoppen är bärigare, skolorna och piruetterna mer som de ”ska” se ut.

Nina och jag diskuterade det här med skillnaden mellan träning och tävling; det finns ju alla möjliga varianter hos olika ekipage/ hästar.

Det finns hästar som går nästan exakt likadant på träning/ framridning som inne på tävlingsbanan (inte sååå vanligt), hästar som ”lyfter sig i håret” när de äntrar banan, de som ”tackar för sig” och lägger av helt och flera andra variationer av ovanstående.

Jag har bara tävlat en häst som ibland gick bättre på tävlingsbanan än på framridningen/ hemma; det var en häst jag lånade för över 6 år sedan precis innan jag köpte Vicke.

Det var en otroligt härlig känsla och Zack som hästen kallades var dessutom helt suverän i all hantering så det var verkligen behändigt kan man säga.

Vicke tappar tyvärr en hel del på tävlingsbanan och det har varit mycket olika anledningar till detta genom åren. Bjudningen kan fortfarande vara ett problem och han har framför allt tidigare glott på allt möjligt och ”förstört” en hel del linjer och rörelser pga detta.

Givetvis handlar mycket om min egen otillräckliga skicklighet att parera allt detta men ska jag skylla ifrån mig liiite så är Vicke både fin att rida i största allmänhet men också en mästare på att hitta hur många sätt som helst att undandra sig 100% korrekt arbete.

Nöjer man sig med ”good enough” går han som ett urverk men detta räcker inte på den nivån där vi är nu (i lätt klass hade vi klarat oss långt bättre men det är ju inte det jag vill) och hans olika sätta att smita är som sagt oändliga.

Det kan vara att gå i ”fel form”, tappa tempo, släppa bakbenen, åla sig, glo på saker, inte ta tillräckligt stöd (släppa kontakten), lägga huvudet på sned….ja, hans trixande kräver enormt mycket parerande och jobb från ryttaren och det är än så länge för stor skillnad mellan det vi visar på träning och tävling.

Så är det ju för många ekipage så vi är långt ifrån ensamma och jag är i dagsläget nöjd med att i alla fall ha identifierat problemen.

Nu ska jag ”bara” rida ännu bättre på träning! Och jag tror att det viktigaste just nu är att få Vicke ännu mer framme för skänklarna, det ska inte bara kännas ”ok” utan vara mycket bättre reaktion och effekt när jag lägger på benen.

Skönt är att Nina både ser samma saker som jag känner och förstår hur svårt det är även om Vicke är så himla snäll och positiv på många, många vis.