Skrivet

Dagens (häst och hundgodis)fråga

För att anknyta lite till frågan om pussar och kramar i ett inlägg i förra veckan undrar jag idag hur ni ställer er till att ge era djur godis.
 
Ger ni er häst/ hund godis? I vilka sammanhang? Ofta/ sällan/ aldrig? Bra/ dåligt?
 
Själv har jag inget direkt ”mönster” för godisutdelning- jo…när det gäller mig själv ha ha då jag äter sötsaker så GOTT (obs ordvits!!!!) som varje dag.
 
Djuren däremot får godis lite ”hipp som happ” och det beror på lite olika saker.
 
Om vi ska börja med hästen så räknar jag i hans fall morötter och äpplen som godis och detta får han om jag hittar dessa billigt i någon affär jag ändå besöker för att handla annat.
 
Jag åker således inte till affären enkom för dessa inköp och skulle inte få för mig att handla äpplen för 15 kronor kilot eller dylikt men hittar jag morötter eller äpplen för…säg max 5 kronor kilot så kan jag köpa på mig en del.
 
Några månader om året har jag ju också egna äpplen i massor och dessa får hästen äta allt vad han orkar.
 
Oftast lägger jag godiset i krubban eller i foderspannarna men jag kan också dela ut enstaka morötter efter ett ridpass men som sagt- det finns inget mönster för detta utan har jag morötter så får hästen en eller två, har jag inga….tja..då får hästen vara utan.
 
Jag vill inte ha ett tiggande djur som liksom FÖRUTSÄTTER att ”nu vankas det snart godis” och hästar som står och skrapar på stallgången efter något gott finner jag enbart irriterande.
 
Vad gäller doggy är hon listig som en räv och vet väl av vem (läs: maken) man alltid kan påräkna något att stoppa i gapet och vem som är mer restriktiv (läs: själviska matte som inte lika gärna delar med sig).
 
Ännu mer irriterande än tiggande hästar tycker jag att dito hundar är och hur mycket jag än avgudar Soya vill jag inte ha henne hängande över mina läppar vad JAG än stoppar i min mun.
 
Så har maken det och han får givetvis skylla sig själv- jag får i alla fall äta ostört men ger också Soya godis när det passar MIG.
 
Till godis för Soyas del räknar jag mest hennes grisöron som hon är väldigt förtjust i men hon kan också få slicka på lite glass eller annat hon gillar, rent ”hund-smågodis” typ leversnittar ger jag sällan även om vi har kilovis av det hemma.
 
Medan maken brukar ta med sig en näve vid deras gemensamma promenader och ge henne då och då (av ingen särskild orsak mer än att han gillar att ge henne godis helt enkelt):))  så gör jag det aldrig.
 
Dels ser jag ingen anledning att gå omkring och mata en hund medan man promenerar och dels skulle jag ärligt talat troligen GLÖMMA att ta med godiset även om jag tyckte att de behövdes.
 
Och där märker jag att skiljer mig mycket från många hundägare då i princip alla jag vet som har hund ALLTID verkar ha godis i fickorna.
 
En del ger detta flera gånger per promenad, oftast då hunden kommer på inkallning men för mig är detta så självklart (att hunden ska komma) att det inte skulle falla mig in att ”extra-belöna” just en sådan simpel sak.
 
Det skulle för MIG vara ungefär som att jag skulle stanna och ge Kreon en morot varje gång han fattade galopp på begäran eller nåt.   
 
Hade jag tränat något med Soya hade jag absolut gett henne godis som belöning men nu gör jag aldrig det eftersom jag varken tycker att det behövs eller det roar mig det minsta.
 
Så summan av kardemumman är att mina, ändå tämligen bortskämda djur vill jag påstå, aldrig vet när/ om det kan vankas en godis eller ej men däremot tror jag att båda känner sig otroligt älskade och det är för MIG långt viktigare än slentrianmässig utfodring med ”gotter”- det kan vem som helst ge dom utan att det behöver betyda ett dugg.

Skrivet

Måndag- efter stormen

Gissa om det var en lättnad att vakna till ett icke-blåsigt Staffanstorp!

Igår kväll bad jag en stilla bön att tak och fönster skulle klara de hårda vindarna och Soya höll på att dö av förskräckelse när jag försökte få ut henne ur huset för en kisserunde. Hon kastade sig som en katapult mot dörren och något kisseri var det inte tal om! Tur att hon har en tålig blåsa för jag kunde bara inte tvinga ut henne igen.

Annars kom vi lindrigt undan- inget strömavbrott och inget annat än en jäkla massa löv som krupit fram från Gud vet var och förstört min så välkrattade gräsmatta och entré.

Kreon har haft vilodag och av den anledningen var det också extra skönt att solen har tittat fram och temperaturen har klättrat upp till 10 grader.

Att stå i ösregn en dag till hade inte varit roligt och jag tyckte synd om min lille gosse redan igår.

Skrivet

Veckan som gått

Ännu en ”varm” vecka utan en snöflinga i sikte och det tackar jag för.

Idag var det faktiskt hela 11 grader innan klockan ens var 6 på morgonen- helt otroligt egentligen!

En del blåst blev det under veckans 3 sista dagar och den hade jag gärna varit utan.

Med Kreon har jag avverkat 2 träningar för NN, tömkört 2 gånger, ridit ut en dag och ”dresserat” i ridhuset på egen hand en dag medan det i onsdags blev en vilodag.

Semesterdagen i fredags var lika skön som de föregående och jag var bland annat och vandrade med Soya i Dalby, precis som idag då även Åsa med sina whippets gjorde oss sällskap.

2 avsked närmar sig med stormsteg, NN flyttar på onsdag och min närmaste kollega har fått nytt jobb från 1 januari.

Jag, den förändringsobenägna som för det mesta vill att allt ska vara som det alltid har varit lider och våndas men ofta BRUKAR ju förändringar vara bra- om man väl genomför dom! Får hoppas på detta även i dessa fall även om jag just nu har svårt att se något positivt alls med dessa avsked.

Skrivet

Söndag- vinande vind!

Jag antar att jag inte behöver berätta för er att det har blåst idag- det har det väl gjort i hela Sverige gissar jag?

Tack och lov gick det att släppa ut hästarna i morse- det var uppehåll och inte fullt så ”windy” som det blev efter lunch.

Då hade det också regnat i omgångar om när det började blåsa upp mer rejält fann vi för gott att ta in hästarna någon timme innan deras egentliga intagstid- hellre det är att riskera olyckor med hästar som var både dyngsura och lite uppeldade av allt blåsande.

Idag var det jag som hade lovat att ta hand om både utsläpp och intag i stora stallet vilket innebar att 15-talet hästar stod på min lott- bra motion vill jag lova.

Mer motion blev det i Dalby där Soya och jag mötte upp Åsa, Gandy och Trillik och efter 1,5 timme i delvis regn, blåst och vandring i lite kuperad terräng var vi mer än nöjda.

Dagen har verkligen varit späckad; jag har även jobbat hos NN några timmar och som avslutning blev det tömkörning av Kreon i ridhuset.

Ursprungsplanen var att rida ut men det var innan detta hemska väder kom över oss- inte ens jag är så dumdristig att jag ger mig ut i så kraftig blåst.

I ridhuset var det strömavbrott liksom i stallet och intilliggande hus men turligt nog tittade solen fram mitt i alltihopa och det gick faktiskt att se hur bra som helst utan belysning (klockan var bara tre).

Idag fortsatte jag att träna på halvhalter i trav samt provade också att minska volterna i galopp tills de var kanske 5-6 meter i diameter. Gjorde också några ryggningar på töm- gick jättefint.

Nu är jag faktiskt ganska trött i kroppen- det tar på krafterna att hålla igång i mer än 10 timmar i sträck. Vem sa att söndagen är en vilodag :)?

Skrivet

Lördag- mini-tränare

Även idag har det varit blåsigt men tydligen ska det värsta komma imorgon- hoppas INTE!

Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag känner någon julstämning eller dylikt men idag åkte alla trettioelva adventsljusstakarna fram i alla fall. Om inte annat sprider de ett mysigt ljus så här i mörkret.

Vad gäller bristen på snö bockar jag av varje dag utan den med tacksamhet- förhoppningsvis lär den vänta på sig och inte mig emot!

Jag får väl sätta fasta broddar på Kreon nästa gång han ska skos (om 3 veckor) men det är också allt. Snösulor har jag aldrig trott på här i min del av landet men däremot har jag valt att inte sätta bakskor på Kreon förrän det eventuellt behövs till våren/sommaren, delvis för att hjälpa honom att gå OM det blir snö och is.

Idag blev det för ovanlighetens skull NN-träning på eftermiddagen och något som inte heller hör till vanligheten var att en fd elev/ anställd till henne red Kreon.

Detta har bara hänt en gång tidigare och anledningen till detta ryttarbyte är att jag kommer att ta hjälp av denna tjej en del framöver.

Förhoppningsvis kommer NN att kunna komma ner till Skåne och ha träningar då och då men eftersom denna tjej även ska börja arbeta på vår anläggning är min plan att ”utnyttja” henne som ett vakande öga framför allt på marken men även om jag tex skulle resa bort någon gång eller dylikt.

Denna tjej, som här på bloggen kommer att kallas Mini, är ju väl förtrogen med NN:s ridfilosofi och rider också Kreon bra, hon är mjuk men orädd- precis en sådan ryttare jag vill ha på hans rygg!

Det var hur som helst roligt att se Mini och Kreon idag- jag var väldigt nöjd med båda, så även NN :)))!