Skrivet

Mera shopping!

Eftersom jag inte hittade allt jag ville ha i Ullared igår var jag ”tvungen” (harkel….) att kompletteringsshoppa lite idag:

Denna värmefilt spetsade jag in mig på redan för ca 10 dagar sedan; den såldes då på City Gross för 349:–.

Snål-Birgitta tänkte dock då ”jag väntar och ser om de säljs ÄNNU billigare i Ullared”.

Medan jag väntade på min resa hann City Gross sänka priset på sina filtar till 299:– och eftersom de förvisso kostade lika mycket i Ullared men endast fanns i VITT (inte så smart när man har en svart hund som också vill ligga under filten) så köpte jag den bruna varianten på City Gross idag.

Fördelen är ju också att jag har närmare till City Gross OM det skulle vara något fel på filten; jag blir lite misstänksam över den inte alls rykande åtgången.

Vad hände med den Birgitta som för något år sedan inte skulle drömma om att rida i annat än VITA schabrak?

Ja, inte vet jag men nu är det hur som helst andra kulörer som gäller och de vita schabraken används endast på tävling.

Ovanstående tygstycke inköptes på Horze i Malmö för 259 kronor, i Ullared är det inga problem att hitta schabrak för omkring hundralappen men de brukar oftast inte falla mig i smaken.

Tror ni att det fanns några Catago-skydd i Ullared? GIVETVIS INTE!!! De var så slutsålda som en vara kunde bli men ärligt talat gjorde det inte så mycket- jag tyckte inte de var helt optimala.

Och i väntan på skydden med stort S har jag köpt dessa urbilliga dito på Horze där ett par (2 stycken) kostar 79 kronor.

Jag kan ju tänka mig hur bra de kommer att hålla/ gå att få rena för detta pris men som sagt; de är köpta som en temporär lösning.

De skydd jag sett för ca 650 kronor i samma affär var inte tillräckligt snygga för att jag skulle lägga 1300 för ett set så jag avstod.

Nya senskydd blev det också- bra att ha vid hoppning eller uteritt och de jag har (exakt likadana men vita) är vid det här laget ca 10 år gamla och börjar se för trista ut. Dessa kostade 179 kronor, också på Horze.

Skrivet

Tillbakablickar: Birgitta tappar humöret och vinner sin klass

Funderandes över gårdagens inlägg om ”high-lights i hästlivet” kom jag att tänka på precis raka motsatsen skulle man kanske kunna säga- den gång jag tycker att jag gjorde bort mig som mest i hästsammanhang.

Nu har jag förvisso gjort bort mig många gånger genom åren, sagt klumpiga saker, gjort ännu dummare ting osv men den händelse jag tänker på får mig alltid att rysa inombord och jag skäms verkligen än idag.

Händelsen utspelade sig när Archie precis hade börjat tävlat LA, jag tror att det var hans 2: eller 3:e start på denna nivå (han var 5 år gammal).

Jag minns inte alls VARFÖR men jag var otroligt missnöjd efter vår ritt inne på banan och var för en gångs skull riktigt rasande när jag hoppade av hästen.

Jag som för många år sedan slutade att tappa fattningen på ett så omoget vis SLET in Archie i transporten och när han inte genast ville skena in i densamma så ryckte jag tag i honom rejält och sa också några väl valda ord.

Nu vet jag inte hur många som bevittnade detta raseriutbrott (förhoppningsvis inte så många för detta var dagens sista klass och jag red typ sist) men det är ju ändå ett helt oacceptabelt beteende.

Fortfarande arg som en furie gick jag bort till sekretariatet för att ta min kritik innan jag kunde åka hem bara för att konstatera att jag hade VUNNIT klassen?!?!?!

Jag fattade ingenting, domaren var mycket positiv i sin kritik och det var bara att svälja ilskan och gå ut på prisutdelningen.

Jag kände mig sååå dum och tänkte att de som eventuellt hade sett mitt utbrott tidigare måste ha tänkt att jag antingen var världens diva eller idiot (eller båda delarna).

Stå och slita och dra i en häst som precis har vunnit sin klass….gapa och skrika…nä…usch…

Har ni några pinsamma minnen ni vill/vågar dela med er av?

Skrivet

Onsdag- Ullared tur och retur

Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och jag fortsatte att träna på samma saker som igår- galoppfattningar ur trav framför allt.

När passet var över hastade jag till jobbet och efter några timmar där begav jag och 3 arbetskamrater oss av till Gekås/ Ullared.

Som vanligt blev det en blandad kompott av nödvändigheter (hygienartiklar och liknande), godis till doggy, lite hästsaker (ridhandskar, strumpor), några julklappar, kläder till mig själv (jacka, sjal, bh, varma strumpor) och grejer till hemmet (en dörrmatta bl.a.).

Slutnotan landade på ca 3000:- dvs ungefär vad jag brukar handla för och det känns alltid som att det blir billigare än förväntat.

Nu har jag fyllt mina lager för i alla fram 3 månader framöver då det förhoppningsvis blir en ny resa.

Nu är vi på väg hem, trött är jag men imorgon hägrar en semesterdag!

Skrivet

Dagens (lycko)fråga

Som man kanske kan förstå var jag väldigt glad efter helgens ”tävlingsdebut” och denna glädje fick mig att fundera över när jag varit som ALLRA gladast i hästsammanhang.
 
Så klart tycker jag att de flesta hästdagar är mer eller mindre roliga, annars hade jag inte lagt så mycket tid och pengar på mitt intresse men det finns (väl?) alltid några särskilda höjdpunkter i ens ridliv tänker jag och idag skulle jag vilja veta vilka dessa varit/ är för er del?
 
Om jag bara får välja en enda händelse för egen del så tror jag nästan att det måste bli dagen då Heron tog sin första placering i medeslvår (130) hoppning.
 
Jag minns att jag var nästan HYSTERISKT glad över detta i några dagar, inte så att jag gick omkring och skröt och ”bar mig åt” men INOMBORDS var jag så glad, så glad.
 
För mig var det verkligen ”stort”- jag som bara några år tidigare knappt vågade ta mig över en på marken liggande bom och som fick många av de lektionshästar jag red innan jag köpte egen häst att tvärnita flera meter framför hinderna- så osäker var jag, och det kände ju hästarna så klart.
 
Redan när jag köpte Heron som 4 åring förstod jag att han var en jäkel på att hoppa, han var om inte annat alltid en halv meter över alla hinder så man behövde aldrig fundera över hans kapacitet ha ha.
 
Vi började tävla ganska snabbt och jag minns att jag tyckte att LC (1 meter) var JÄTTEHÖGT, jag dog nästan när jag gick banorna.
 
Efter ett tag började denna höjd kännas helt ok men då var det LB som kändes jätteläskigt.
 
Och när LB gick som en dans så var det dags att vara livrädd i LA (man kan ju undra varför jag ens tävlade hoppning om jag var så höjdrädd men det VAR roligt när det gick bra ha ha).
 
Ja, så fortsatte det tills vi alltså började tävla medelsvår och det är nog därför jag räknar den första placeringen på denna nivå som mitt lyckligaste hästminne. Knäppt kanske men så är det.
 
Slutklämmen på historien är dock inte lika rolig- 3-4 dagar efter min hysteriska lycka blev Heron halt, jag har ingen aning om varför och minns inte heller hur länge han var det men det jag minns är att jag verkligen kände att man aldrig får vara riktigt glad några längre stunder och det är en erfarenhet jag tyvärr gjort även längre fram i livet.
 
Så numera är jag sällan så där riktigt, riktigt glad utan snarare lite halvrädd för när bakslaget ska komma om jag tycker att något är så där super-duperbra. Tyvärr.
 
Men vad säger ni andra, kanske inte lika neggiga människor? Vad är era high-lights inom hästeriet? Finns det inga ha ha? Händer det ständigt?

Skrivet

Tisdag- galoppanalys

Vad bra det är att prata om eller skriva om specifika ridproblem man har!

Igår hade jag en mailkonversation med en god vän (tillika c-tränare) om helgens tävling med Kreon där jag skrev att jag givetvis var mer än nöjd med allt han presterade UTOM de jäkla ”bakutarna” vid vissa galoppfattningar på framridningen.

Och när vännen gav mig rådet att prova några nya strategier, tex bara fatta galopp för inner skänkel så insåg jag ”från ingenstans” vad problemet egentligen är.

För hade någon frågat mig tidigare hade jag svarat ”problemet är att Kreon någon gång sparkar bakut när man fattar galopp” men det är mer specifikt än så: problemet är att Kreon SLÅR MOT YTTER SKÄNKEL i galoppfattningen.

Jag har alltså tidigare inte reflekterat över VAD i min ridning som gör att han ibland sparkar bakut utan bara konstaterat ATT han gör det men när jag skulle sätta det på pränt så insåg jag som sagt att han aldrig någonsin sparkar med inner bak utan alltid ytter.

Jag har så klart inte känslan av att jag drar bak ytterskänkeln speciellt långt men dels så kanske Kreon är så himla känslig för just detta i galoppen att bara några centimeters skillnad stör honom och dels så kanske jag drar bak skänkeln mer än vad jag tror.

Här måste jag göra en utvikning och berätta om första gången jag tävlade Décima.

Min dåvarande sambo hade filmat ritten och när jag tittade på filmen i efterhand så kunde jag just konstatera att min ytterskänkel i den ena galoppfattningen var så långt tillbakadragen att det såg ut som att jag försökte klia hästen i ljumsken!

Så…nu är det ännu mer eftertanke i galoppfattningarna som gäller och i morse gav detta resultat direkt.

Jag gjorde hur många fattningar som helst med hjälp av endast inner skänkel och av ”bakutarna” syntes inte ett spår!

Skrivet

Mer naturens under

Är det inte fascinerade att ett så litet träd kan bära så mycket frukt?

Och den här bilden är i alla fall inte foto-shoppad 🙂 för det är jag själv som har tagit den på en promenad med Soya och Spindlis.

Skrivet

Ingen nötallergiker hos oss i alla fall (hundinlägg)

Att man ibland säger ”sådan ägare sådan hund” kan jag mycket väl förstå- jag tycker att Soya är väldigt lik mig och maken i mångt, eller så är det så att jag ”läser in” ett önskat beteende hos henne ha ha.

Att tycka om att slappa och sova har vi absolut gemensamt även om jag ofta disciplinerar mig till att stiga upp i ottan- men det är mer för att mitt liv ser ut som det gör och för att jag ska hinna med det jag vill- inte för att jag inte skulle KUNNA sova vidare.

God mat tycker vi också båda om fast här har Soya en egenskap jag gärna skulle vilja besitta; hon slutar att äta när hon är mätt och fortsätter inte ”bara för att det är gott”- ett misstag jag begått många gånger med en känsla av att jag knappt kan röra mig efteråt som följd.

Och när det gäller just mat har vi många gemensamma favoriter för även om jag inte skulle drömma om att äta de råa grisknorrar Soya älskar eller torkade grisöron för den delen så finns det mycket annat vi båda vurmar efter.

Har man ätit glass är Soya den perfekta diskmaskinen efteråt- tallriken skiner- och blir det några brända popcorn över så är hon genast framme och ska hjälpa till att städa.

Häromdagen hörde maken något prasslande ljud i vardagsrummet mitt i natten och kort därefter hur Soya gick vidare till köket för att dricka.

Ja, tacka sjutton för att hon blev törstig ha ha…när maken steg upp på morgonen kunde han konstatera att den halvfulla skål med saltade cashew-nötter han lämnat kvar på vardagsrumsbordet inte längre var halvfull utan snarare TOM.

Dessa nötter äter snabbspringaren också med förtjusning så frestelsen blev väl för svår när hon ville ha lite ”natta-mat”.

Skrivet

Måndag- dagen efter

Tidigare lät jag alltid mina hästar vila dagen efter tävling men det är något jag har reviderat en del de senaste åren.

Ibland får hästen vila, ibland inte- det är ju verkligen inte alltid en tävling har inneburit någon större ansträngning för den, framför allt inte fysiskt.

Och mina hästar, som alltid varit lugna att tävla har nog inte ansträngt psyket allt för hårt heller- alltså inget skäl att vila av den anledningen.

För Kreon som dock gick sin första tävling igår fick det bli en vilodag även om jag inte märkte att han verkade ”tagen” varken igår eller idag.

Jag nöjde mig med lite borstning och kel på eftermiddagen- imorgon är det nya tag and don’t I just know vad vi ska träna på :)))!