I förra veckan tog jag upp ett, som jag tycker vanligt förekommande fenomen, detta att det är mycket lättare och vanligare att ”man” fokuserar på sådant som är negativt, sådant man inte har eller sådant man är missnöjd med.
En trogen bloggläsare påminde mig i anslutning till detta om ett också relativt vanligt fenomen (enligt henne i alla fall) och det är det här med att HJÄLPA TILL eller att inte göra det.
Läsaren hade i sitt stall råkat ut för att det blev väldigt sura miner då hon vid ett tillfälle avböjde från att hjälpa till med vad det nu var och det intressanta med detta var att läsaren påstår att hon innan denna ”ohjälpsamhet” hade ställt upp, tja…om inte hundratals gånger så näst intill!
Läsarens konklusion var att det är väldigt lätt att glömma de otaliga gånger man hjälpt till men säger man sedan NEJ en endaste gång- då minsann är det världens undergång ungefär och man ses som sååå ogin osv.
Jag måste tyvärr säga att jag gjort liknande erfarenheter för många år sedan och att dessa erfarenheter också lärt mig en del.
Jag lovar tex aldrig mer än jag säkert vet att jag kan hålla och jag är också alltid väldigt tydlig med vad jag kan ställa upp med och vad det i förekommande fall KOSTAR.
För min tid är dyrbar för mig liksom min bil inte körs på vatten.
Jag lånar inte heller ut exempelvis släpet hur som helst och vill folk ha hjälp med mockning och andra trista stallsysslor så vill jag ha betalt för detta.
Passar det inte- tja…då får man fråga någon annan.
Annat är det i relationer där man känner att det är ”ge och ta”- där man kan hjälpas åt ÖMSESIDIGT.
Men som sagt- visst är det intressant hur lätt det är att tidigare ”insatser” man gjort åt någon så lätt glöms bort så fort man inte längre kan/ vill ställa upp och då är det kanske inte så konstigt heller om en del har en lite ogin inställning till att just hjälpa andra?
Senaste kommentarer