Som ni vet tjatar jag ständigt om hur litet häst-Sverige är och därför blev jag på inget sätt förvånad när jag i morse fick ett livstecken från den sadelutprovare som jag ANONYMT omnämnde i gårdagens inlägg ”Birgittas sadelaffärer”.
 
Några läsare, tillika personens kunder, hade gjort personen uppmärksam på mitt inlägg och jag fick nu ett trevligt mail från densamma.
 
Hade jag varit verkligt angelägen om att komma i kontakt med personen innan jag sålde sadeln hade jag givetvis kunnat vara mer ”på” och påminna om min prisfråga men nu löste sig ju allt till det bästa ändå.   

Eftersom jag känner flera personer som under låååång tid (ibland flera år) har haft problem med att hitta passande sadlar till sina hästar samt då jag själv ägt en sådan häst (Décima) skulle jag faktiskt och på fullt allvar vilja råda blivande hästköpare att ha lite bättre koll på just SADELLÄGET.

När man läser om/ hör vad ”man” som hästköpare bör/ ska titta efter hos saluhästar tycker jag att det är väldigt vanligt att man nämner gångarter, benställning, temperament, eventuella olater, hovkvalité och tusen andra saker men man hör nästan aldrig någon nämna just sadelläget.

Tyvärr/ tack och lov (välj själv) kan sadelläget ändras väldigt mycket hos en ( framför allt ung)häst så man har givetvis inga garantier för att hästen kommer att se ut på samma vis livet igenom (snarare högst sannolikt INTE) men hos äldre hästar bör man verkligen kolla NOGA på vilken sadel hästen rids med, hur denna passar och som sagt hur sadelläget är.

En vän har nu inte kunnat rida sin häst ordentligt på flera månader just på grund av att hästen är så himla svår att hitta sadel till och själv fick jag ju köpa en sadel som kostade ungefär det dubbla mot min planerade budget för att kunna rida så det är ju inget litet problem som jag ser det.

När en vän hörde att jag skulle skriva om sadellägesproblem ville hon inflika följande reflektion också väl värd att beakta:

En annan sak att tänka på med sadellägen är sadelGJORDSläget – något som många glömmer bort! En angloarab som stod i stallet förut hade helt ok sadelläge ”på ryggen” men det var omöjligt att få en sadelgjord att sitta normalt på honom, för sadelgjordsläget var så långt fram i förhållande till hans manke! Sadelgjorden drog fram sadeln, det gick inte att spänna den ”rakt ned” från stropparna.Eric Le Tixerant-gjorden kände vi inte till då, annars hade den kanske varit ett alternativ.

Fullblodsvalack som varit svår att hitta passande sadel till.

Samma häst med en ”Gel front riser” från Acavallo (säljs genom Globus hos bla Bengts ridshop i Veberöd för ca 400:–).

Flera som provat detta sadelunderlägg lovordar det då det under tiden hästen bygger muskler förhindrar att sadeln klämmer på hästen.

Ovanstående häst har nu en Prestigesadel som fungerar bra tillsammans med ovanstående underlägg.

Halvblodsvalack som också haft många olika olika sadlar på sin rygg utan att hitta rätt- än så länge.

För lite drygt en vecka sedan berättade jag om hur smidigt min nya Equipe-sadel hade levererats och nu när jag också har fått sålt min Amerigo Alto vågar jag berätta om DEN långt osmidigare affären.

Redan när jag planerade att köpa min nya Amerigo (som jag köpte genom att byta in en äldre sadel av samma märke men annan modell) berättade jag för sadelutprovaren att jag hade väldigt seriösa planer på att sälja Archie varför det kanske kunde te sig lite märkligt att samtidigt gå och köpa en sadel i 30.000 kronors-klassen.
 
Men jag ville uttömma alla möjligheter att med alla till buds stående medel försöka ”förbättra” Archie innan jag tog det slutgiltiga steget och därför valde jag trots allt att köpa sadeln, på inget sätt övertalad eller ”påtvingad” beslutet av utprovaren.
 
Däremot tyckte jag att det lät mycket förtröstansfullt när hon meddelade att modellen jag beställde, Alto, var såååå populär och att det skulle vara såååå lätt att sälja den om jag bestämde mig för en hästförsäljning.
 
Som ni som följt bloggen vet bestämde jag mig för ett tag sedan för att sälja- inte hästen men däremot sadeln och inför detta sms:ade jag till utprovaren och frågade vad hon tyckte att jag kunde sätta för pris.
 
Mitt sms skickades den 14 april- svaret jag fick samma dag var ”jag ska fundera och återkomma” och…. JAG VÄNTAR ÄN?!?!?!?
 
Luttrad men föga förvånande slutsats: när man vill SÄLJA är det lätt att vara ”på” (inför köpet fick jag mycket fin service och snabba svar på alla skickade sms)- sedan INTE.
 
Nåja, eftersom jag inte fick något svar mailade jag Sadelmagasinet (som är en stor samarbetspartner till Amerigo och köper och säljer nya och begagnade sadlar)  i stället och de föreslog att de kunde sälja sadeln för mellan 24 och 25000 varav de ville ha 20 % i provision (som högst 3500).
 
Eftersom en NY sadel idag kostar 31.000 och min sadel är ungefär ½ år gammal och i absolut NYSKICK tyckte jag inte att detta lät så himla lockande så jag annonserade själv ut sadeln för 26.500 och såg fram emot dessa horder av intressenter som skulle ringa ner mig efter denna såååå populära sadel.
 
Åter igen föga förvånande (ja, jag är både luttrad och cynisk i vissa sammanhang) kunde jag efter ca 2 veckors annonsering på Hästnet konstatera att INTE EN ENDA MÄNNISKA ens hörde av sig, om så för att pruta eller ställa någon fråga.
 
Jag kollade också runt på både Hästnet, Blocket och Bukefalos och det fanns knappt några Alto-sadlar till salu över huvud taget så det var inte så att min sadel var ovanligt dyr medan andra var långt billigare eller något annat som skulle kunna förklara annons-tystnaden.
 
Jag hade tänkt ge det hela ytterligare några veckor, en rejäl prissänkning och slutligen förnyad kontakt med Sadelmagasinet (som trots allt troligen säljer sadlar lättare än privatpersoner inbillar jag mig) men genom undernas under så såg jag en annons från en kvinna som ville KÖPA en exakt likadan sadel som jag ville sälja.
 
Jag hörde av mig till denna kvinna och för att nu försöka förkorta historien något så köpte hon min sadel för 25.500.
 
Jag valde själv att gå ner i pris för att få ett snabbt avslut på affären och tycker att vi båda ska vara mycket nöjda.
 
Jag fick ett långt bättre pris än vad Sadelmagasinet hade kunnat få ut åt mig (efter dragen provision hade jag kanske fått 21.000)  och köparen fick en i princip NY sadel mer än 5000 kronor billigare än om hon HADE köpt den ny.
 
De märken efter stigläderna som jag hade gjort på sadeln hade vem som helst gjort efter en veckas användning och något annat som visade att sadeln ens var använd syntes banne mig inte.
 
Så vad lär vi oss av detta? Ja…en hel del!
 
1. Sadelförsäljare är bara intresserade av dig så länge du vill KÖPA- inte sälja.
 
2. Ska du lämna något till försäljning på provision förlorar du oftast mycket pengar.
 
3. Det lönar sig att vårda sina saker.
 
4. Ibland måste man helt enkelt ha ren och skär TUR i affärer.