Speciella annonser del 320, varför?

Med det enorma hästöverskott som finns i Sverige (titta bara på alla annonser på Blocket tex och fråga de som har hästar till salu hur länge de har försökt att få dom sålda)så måste jag fråga mig varför man betäcker på detta vis?

Verkar hur oseriöst som helst i mina ögon men jag är kanske bara konservativ?

http://www.blocket.se/orebro/Travsto_betackt_med_frieser_34127884.htm?ca=23_11&w=3

Vem har bästa hästen eller mina barn och andras ungar

Ibland när jag träffar udda/ knäppa/ fula hästar och hundar (människor också för den delen, ha ha) så slås jag av att det trots allt finns ”någon för alla”- exempelvis en häst man själv aldrig skulle vilja ha dyrkas av sin ägare och en hund som man tycker är obeskrivligt ful anses av ägaren som skönheternas skönhet :)!

Och det är väl tur och bra att det är på detta vis-att smaken är som baken :)!

För tänk om alla tyckte om exakt samma hästar, hundar, människor, byggnader, bilar…you name it! Vad skulle då hända med alla de andra?

Och i spåren av att ”det finns någon för alla” brukar också följa att man själv, om inte annat rent subjektivt tycker att man har den bästa/ finaste hunden eller hästen tex.

Det är ingen måtta på vissa djurägares kärlek och omsorger och inget ont i det men jag vill ändå varna för att man blir alltför ”absorberad” av det egna djuret.

Jag har noterat att vissa människor är så uppfyllda av sig själva och ofta då också sin hund/ häst och detta kan vara både irriterande och påfrestande för omgivningen.

Jag känner tex en person som bara är ”jag, jag, jag” och ”min häst är bäst bla bla bla” och ärligt talat så orkar i alla fall jag inte med sådant i längden.

Allt man säger fås snabbt att handla om denna människa och/ eller hennes häst och intresset för allt annat är noll och inget!

Eftersom vi alla (oftast) tycker bäst om våra egna djur tror jag att de flesta tröttnar på att BARA lyssna på andras orerande om hur himla bra DERAS häst/ hund är och vill man behålla sina vänner och bekanta och inte riskera att dessa börjar undvika en ska man nog fundera lite på hur man pratar om sig själv och sina djur och vilket intresse man visar för ANDRA.

På tal om detta minns jag en tjej som drabbades av en svår sjukdom för många år sedan.

Varje gång hon såg mig i stallet frågade hon ” hur ÄR det Birgitta” och tyvärr visste jag att denna fråga enbart ställdes för att HON skulle få prata i en eeeevighet om sin sjukdom, mediciner, sjukvården osv i en aldrig sinande ström.

Tyvärr hade jag inte alltid tid (eller för den delen LUST) att lyssna på dessa evighetsutläggningar, så bra relation hade vi inte att jag såg mig tvingad att alltid ställa upp som lyssnare och det slutade med att jag började gå långa omvägar i stallet om jag såg att tjejen var där.

Trist så klart och jag tycker nog att man kan anstränga sig lite extra för en sjuk medmänniska men folk som bara vill prata om hur bra deras djur är orkar jag faktiskt inte med!

Lördag- i djurens tecken

Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt djurrelaterade göromål och det har jag ingenting emot- tvärtom!

När jag är ledig är det skönt att slippa stressa med tex stallbestyren och kunna gå och småplocka med lite allt möjligt.

Jag har heller inget emot att hjälpa stallägarna med tex utsläpp och fodringar- har jag bara tid tycker jag bara att det är roligt.

Morgonen inleddes med ett dressyrpass i ridhuset och det gick riktigt bra tycker jag.

Jag övade på linjer ur MSV C-programmen och tyckte att vi ”fick till det” helt ok.

Eftersom jag anade att dagen skulle bli mycket varm red jag extra tidigt och det var med facit i hand smart.

Ridhuset var fortfarande svalt och behagligt efter natten och när jag sedan körde till Skrylle efter att ha släppt ut alla hästarna kunde jag springa i relativ svalka.

Ju längre dagen led desto varmare blev det och jag premiärinvigde min solsäng för i år.

Låg och solade i stekande hetta ett tag men såg till att inte bli för ”grillad” så här första gången.

Eftermiddagen har ägnats åt diverse stallgöromål hos NN; jag har mockat, strött, sopat, tagit ut och in hästar från hagen och promenerat med 2 konvalescenter.

Jag har som sagt inget emot lite fysiskt arbete och det känns skönt att kunna göra lite nytta och hjälpa till samtidigt som man själv får motion :).

Dagen måste vara en av de varmaste för i år- hoppas resten av sommaren fortsätter i samma stil!

Ridningen kan man alltid klara av på morgonen då det är svalt och tänk så härligt att kunna tillbringa resten av dagen i solsken!

Nytt mode bland dressyrryttarna?

Så här ska det tydligen se ut numera :)!

Jag vet inte om det är jag som inte har hängt med i modesvängarna- detta har kanske varit ”inne” en längre tid utan att stenålders-Birgitta har noterat det men på tävlingen härom dagen såg jag det: hur många ryttare som helst som rider med SKÄRP.

Modefluga eller nödvändighet kan man ju undra- eller…det undrar ju jag i alla fall som aldrig ansett mig behöva denna byx-upphängningsanordning :)!

Fredag- Grevie- Klågerup tur och retur

Idag vaknade jag tidigt och till strålande solsken och bara vetskapen att jag hade en ledig dag framför mig gjorde att jag glatt hoppade upp ur sängen redan innan klockan 6.
Åkte till stallet och fodrade och släppte ut Archie och Della och åkte sedan hem för frukost och tidningsläsande.

Klockan 10 hade jag stämt träff med Bodil och saluki-Salli på Limhamnsfältet- en av Malmös största hundrastplatser vid havet.
Soya värmde upp lite på egen hand innan Salli kom- här med det vackra Turning Torso i bakgrunden.
Medan jag promenerade funderade jag över om det är allt hundkiss som har förstört en del av träden så här mycket- eller har de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten när de var nyplanterade?
När Bodil och Salli dök upp gick vi i nästan 1½ timme…eller… Bodil och jag gick, Soya småsprang och lufsade och Salli ja hon rusade mest runt som en liten toka :)!
Då hör det till saken att Salli ändå hade varit på LC-träning igår vilket bara bevisar att vinthundar är en sort för sig- väldigt svåra att trötta ut :)!
Det var mysigt att gå på detta stora fält och träffa så många hundar av alla de raser; ett utmärkt ställe att låta hunden socialisera sig under vettiga former känns det som.
För Soya som så sällan träffar hundar till vardags, helt enkelt därför att det knappt finns några häromkring, är det säkert uppskattat att få säga hej till så många artfränder.
Efter en god lunch ute med maken och lite matinköp inför helgen var det dags för nästa djur att motioneras och Soya fick följa med som vanligt.
På bilden ovan ser ni backarna där vi klättrar ibland och det gjorde vi idag också.
Soya som har lärt sig vad vi pysslar med brukar ställa eller lägga sig och vänta på att vi ska bergs-bestiga färdigt- hon är inte dum hon!
För ett tag sedan hittade jag mer eller mindre av en slump en väg jag tidigare inte ridit på och jag bestämde mig då för att vi tillfälle utforska denna närmare.
Idag gjorde jag just detta- vi skrittade och skrittade och till slut insåg jag att jag var nästan framme vid en annan håla som heter Klågerup- en ganska lång bit ifrån Grevie där stallet är.
Så det blev en lång skritt-tur idag, nästan 2 timmar men det är ju inget som anstränger varken hund eller häst så jag tror att båda var rätt så nöjda.

Torsdag- uppryckning

Näää…jag har ju sagt att jag inte vill vara med på bild….heeeela tiden!
Vissa slapp åka iväg och tävla och kunde ta det minst sagt lugnt i solen.
Dagens tävling var hos Lunds Civila Ryttareförening.
Kärleksparet på var sin sida om ett tryggt staket.
Hur förtjusta de än verkar i varandra (Della som redan gick i hagen när Archie kom mötte honom gnäggande och genom att springa efter honom utmed staketet) så vågar jag nog aldrig mer släppa ihop Archie med ett sto. Mig veterligt har han bara gjort detta en gång (första dagen i min ägo…) och den flickan försökte han betäcka 2 gånger….

Det känns som att det är lördag idag men det är det ju inte utan tvärtom återstår flera härliga, lediga dagar innan det är dags att återgå till arbetet.

Dagens tävling hade jag redan i förväg bestämt mig för att betrakta som mer TRÄNING än något annat, dels pga tidigare mediokra resultat på denna nivå och dels pga konkurrensen.

Men eftersom tävlingsplatsen ligger 20 minuters körväg från vår anläggning kunde jag inte motstå att åka dit och med facit i hand var det ett bra beslut.

Jag fick de bästa procenten hittills i denna klass (62,1) och hamnade precis mitt i klassen med 9 ekipage före och 9 ekipage efter mig.

Jag försökte tänka på olika tips NN gav mig igår om hur jag skulle rida och det var roligt att se att det gav resultat.

Efter tävlingen belönade jag Archie med en lång hagvistelse eftersom han bara hann beta i 3 timmar innan vi körde iväg 🙂 så nu går han och hans fjälla Della (det rimmade nästan) och myser i solen.

Ett enkelt vattentips!

Idag skulle jag vilja tipsa er om något som är lika enkelt som användbart: en spann vatten :)!

Det är något jag tycker är bra att ha med sig i hästtransporten och då tänker jag INTE att man ska ge hästen dricka för det är inte så många hästar intresserade av enligt min erfarenhet.

Nej, vattnet kan ni ha till att tvätta av hästen efter avslutad träning/ tävling i stället för att köra hem ett av svett intorkat djur.

Ni kan också skölja bettet i vattnet, tvätta era händer eller annat som blivit smutsigt.

Enklast är om man köper en spann med lock alternativt tar en tom mineralspann eftersom dom också har lock. Utan locket riskerar hälften av vattnet att gå till spillo (ordvits!!!) och det är ju onödigt :)!