Min stallkamrat Liv (Aramis här på sidan) lämnade några intressanta synpunkter som svar på ett helt annat blogginlägg men jag tycker att de dels är värda ett eget inlägg och dels skulle jag vilja höra er syn på saken.

Själv håller jag med till punkt och pricka- gör ni? Dvs har ni gjort samma erfarenheter och reflektioner?

Så här skriver Liv att hon tycker att ridsporten har stagnerat (jag skulle kanske inte använda just det ordet men instämmer som sagt till 100 % i påståendena) och mina kommentarer är i fet, kursiv stil:

Stagnera i den bemärkelse att det:

– i princip är totalt omöjligt att hyra ut boxplatser (för många bra anläggningar? eller färre ryttare?)

Anledningen till detta tror jag är att det har vuxit upp stall, ridhus och ”anläggningar” som svampar de senaste åren.

Privatridhusen har också brett ut sig explosionsartat så att locka med ridhus idag förslår inte långt- man måste ha annat att ”komma med” också.

– verkar nästintill omöjligt att sälja hästar nu för tiden (vet hur många som helst som står med hästar de inte får sålda).

Jag känner absolut igen detta. Det KAN bero på att många säljare har en orealistisk uppfattning om sin hästs OBJEKTIVA förmåga och att de därför sätter priset därefter (läs: hästen är för dyr och därför vill ingen köpa den).

– nästan är tomt på de flesta tävlingar (arrangörer stryker efteranmälningsavgifter i hopp om att få fler anmälningar).

Jag förstår inte vad detta beror på men har gjort exakt samma erfarenheter.

– nästan ingen hör av sig på medryttarannonser (trots att bra hästar finnes och att det inte är fråga om någon större summa pengar)

Nu har jag inte annonserat efter en medryttare för egen del men jag vet att dessa inte alltid är helt lätta att finna.

– många ryttare verkar enbart ägna sig åt rena rama soffliggarfasoner (det vill säga man varken rider eller motionerar sin häst till någon reda).

Detta har jag ansett länge så det är inget nytt enligt mig. Sedan tror jag inte att hästen mår dåligt av att inte bli riden på (om den får utevistelse genom att gå i hage många timmar) men man kan inte heller förvänta sig resultat på träningar/ tävlingar om man ”hattar” med sin ridning och inte har någon form av seriös plan.

Kanske har dagens människor så mycket annat i sina liv att de helt enkelt inte hinner/ prioriterar sin häst/ ridning 7 dagar i veckan?

Idag fick jag en trevlig kommentar från ”Filippa” som skriver att hon sitter och läser igenom min blogg från början (då har hon att göra eftersom det vid det här laget har blivit över 1600 inlägg).
 
Filippa kommenterade ett inlägg som jag gjorde för snart 2 år sedan och detta fick mig att gå tillbaka och läsa det.
 
När jag läser gamla inlägg händer det då och då att jag tänker ”nämen, usch…är det verkligen JAG som har skrivit detta eller är det Birgitta 7 år som har varit framme och kladdat”.
 
Men just detta inlägget tycker jag faktiskt var så bra och framför allt SANT att det tåler att läsas om, så även om eget beröm luktar illa så får ni finna er i att jag publicerar det än en gång:     
 
När jag var yngre, framför allt i tonåren, var det mesta i livet mycket mer ”svart eller vitt” för min del. Inga mellanlägen utan antingen var det si eller så. Punkt slut.

Som många före mig har lärt sig genom årens gång och den erfarenhet man förhoppningsvis förvärvar under tiden är det sällan så i verkliga livet som tvärtom kan innehålla hur många gråskalor som helst.

Fast trots att livet som sagt sällan är svart eller vitt så skulle jag ändå vilja hävda att vissa saker är, om inte till 100% sanna så i alla fall nära på. DET har jag lärt mig i både privat och yrkeslivet:

1. Om något VERKAR konstigt (eller fel, misstänkt, för bra för att vara sant osv) så ÄR det också oftast konstigt. Sedan kanske man inte alltid kan sätta fingret på exakt vad det är som är konstigt eller på vilket sätt det är konstigt men man SKA LITA PÅ SIN MAGKÄNSLA. Man blir ytterst sällan lurad (av den i alla fall).

2. Om man en gång SERIÖST har tänkt en tanke om någon form av större förändring så kommer man att genomföra den också. Det är inte alltid man gör det på en gång, vissa är mer svårstartade än andra men förändringen kommer, trust me! Det kan handla om att byta jobb, avsluta en relation, flytta eller utbilda sig.

3. En lögn kommer ALLTID fram. Precis som i exemplet ovan kan det ta flera år (eller knappt ens en dag) men det slår sällan eller aldrig fel vilket, om inte annat är ETT skäl till att man aldrig ska ljuga eller ”hilla in sig” i halvsanningar.

4. LIVET ÄR ORÄTTVIST! Jag hör ofta bland mina klienter att ”det är orättvist”. Och i stället för att komma med någon halvhjärtad och krystad förklaring kring ”whatever” så säger jag som det är; livet ÄR orättvist och det är något som man inte alltid kan påverka. Varför hymla?

Så klart finns det MASSOR av saker som man KAN påverka men också sådant som ingen styr över.

Varför kan vissa människor som är sååå barnkära inte få barn? Varför får någon som aldrig sett åt en cigarett lungcancer medan vissa storrökare är kärnfriska? Osv osv.

Om vi ska gå över till MINA sanningar vad gäller hästar så har jag framför allt två (som egentligen är två sidor av samma mynt skulle man kanske kunna säga):

1. En frisk häst ÄTER. Har man en häst som krånglar med maten (vanligt stråfoder och havre tex) så är det för mig ett tecken på att NÅGOT är ”fel”. Det behöver inte nödvändigtvis vara en FYSISK åkomma, det kan också var otrivsel, stress, överansträngning eller dylikt men en fullt frisk och psykiskt tillfreds häst VILL äta.

2. En arg häst mår inte bra. Hästar är av naturen inte arga eller aggressiva och om ens häst börjar uppvisa ett sådant beteende i största allmänhet är detta i mina ögon också ett tecken på att något inte står rätt till. Åter igen kan det handla om både fysiska och psykiska (eller bägge delarna) orsaker men som sagt; en sund häst är inte arg i allmänhet.

Ha ha…när jag tänker efter så kan ovanstående även appliceras på MÄNNISKOR (och hundar)!