Lyckliga Fåret

Redan när jag skickade in mina klippmaskins-skär till Lyckliga Fåret första gången för säkert 20 år sedan tyckte jag att företaget gav ypperlig service och min åsikt har inte ändrats sedan dess.

När min ”tusen år” gamla Aesculap plötsligt bara ”tuggade hår” och vägrade klippa bestämde jag mig därför för att köra till Lyckliga Fåret i förhoppningen att maskinen kunde räddas. Det var en mycket dyr maskin när den köptes och kändes som en sådan sak som egentligen är gjord för att hålla i en evighet, inte som mycket av dagens smäck som går sönder väldigt snabbt.

Igår var det dags för avfärd och 10 mil senare var jag framme:

För er som känner till Skåne ligger företaget utanför Höganäs, nästan granne med Kullabygdens ryttarförening.

Jag hade mailat dom innan besöket och frågat om de kunde titta på maskinen medan jag väntade och så blev det också.

Jag erbjöds tom en rundtur under tiden och ni som vet hur nyfiken jag kan vara förstår att jag gladeligen accepterade.

Och ni vet hur man ibland gör sig en bild av hur något är eller ser ut?

Min bild av Lyckliga Fåret var att det satt en äldre man i en liten snickarbod omgiven av reservdelar och verktyg men ack vad jag bedrog mig 🙂 !

Företaget har….60.000 (!!!!) kunder och sysselsätter 5 personer. Trots noll marknadsföring dessutom!

Man slipar skär till klippmaskiner för frisörsalonger, häst, hund och får och man säljer, hyr ut och lagar maskiner.

På bilden klippmaskiner för uthyrning!

Hur gick det då med min maskin?

Den hade en ”grej” som var bortom lagning men kunde bytas ut mot en motsvarande från en begagnad maskin och nu lär den klippa i säkert minst lika länge som den är gammal vilket reparatören trodde var mellan 30 och 40 år!

Jag fick dessutom bekräftat att Aesculap är lite av klippmaskinernas Rolls Royce, framför allt de äldre exemplaren!

Jag betalade 573 kronor totalt och körde mycket nöjd hemåt (tog en timme).

Man kan så klart även skicka sin maskin med post även om min ”skördetröska” (den låter mycket) väger mer än dagens moderna diton. Men oftast lönar det sig att skicka framför att köra.

Onsdag- det grönare gräset

Jag inledde denna dag med en liten skrittrunda i skogen!

Nu gäller det att tänka ÄNNU klokare och försiktigare kring setupen med Frenchie- vad han gör i hagen kan jag tyvärr inte råda över och det är där jag tror risken är störst att han drar upp sin skada men jag vill i alla fall inte känna att jag har ”ridit sönder honom” genom obetänksamt agerande när/om han blir halt igen.

Att gräset alltid är grönare….stämmer i alla fall just nu- det utanför hagen ÄR helt klart några nyanser grönare och gissningsvis godare?

Men jag ska inte påstå att hästarna kastar sig över det utlagda hösilaget så nog finns det att äta gräs även i hagen. Men är man bortskämd får man gå utanför också ❤️.

På tal om bortskämd hade jag vägarna förbi Löddeköpinge idag och passade då på att besöka en stor morots-producent. 2 säckar hamnade i bilen och det tror jag vissa somliga uppskattar 🙂 .

Själv uppskattade jag detta sms jag fick idag- då känner jag mig lite duktig faktiskt!

Självutnämnda språkgenier

På vår senaste resa påmindes jag om en kategori människor som jag stött på ibland: de som TROR att de pratar ett annat språk än sitt modersmål jättebra men som inte alls gör det!

Deras självförtroende är i topp och de kamouflerar sina brister genom att prata mycket och gärna, helst i ett rasande tempo men man förstår typ 50%.

Och nej, det är inte mig det är fel på ha ha ha!

Jag har under hela mitt yrkesliv varit mer van vid att prata med nyanlända, flyktingar, invandrare…you name it än svenskar och jag är, om jag får säga det själv duktig på att lista ut vad de försöker säga.

Men dessa snabbpratare som jag syftar på tillhör en annan kategori och komiken är att de tex kan jobba som guider.

Någon som känner igen det jag skriver om?

Bilden: Henrik och jag flyger helikopter över New York, en stad där många inte alls pratar engelska upptäckte vi. Även tex försäljare!

Tisdag- spån

Efter ett pass på utebanan passade jag på att fixa med en massa smågrejer i stallet eftersom jag har semester.

Jag antar att vi är många som gör så; förbereder och fixar lite extra när vi är lediga för att ha mindre sysslor att ta hand om de dagar vi arbetar.

Jag har idag även avslutat mitt sträck-kollande av ”Sjuksystrarna på Fredenslund” (dansk serie på TV 4 play) – rekommenderas verkligen!

Mindre underhållande men nödvändigt var att hämta spån på ”mitt” snickeri i Malmö.

Jag är, trots att jag ibland pustar, mycket tacksam för denna möjlighet till gratis spån.

Det är inte klokt att priserna på spånbalar har näst intill fördubblats sedan vi flyttade hit för 4,5 år sedan!

Sparsamhet in absurdum

Alltså….jag förordar verkligen sparsamhet, att inte slösa och att undvika att slänga användbara/ fungerande saker osv men ibland måste man ändå fråga sig tex ”är det lönt”?

Såg ett inlägg nyligen om hur man kunde göra egen deodorant och det lät väl sådär.

Men ännu värre förslag tycker jag kom från en person som på fullt allvar påstod att det gick lika bra att gnida sig under armarna med bikarbonat!

Och ja…jag fattar att man kan vara allergisk och bla bla bla men om man inte är det och även om man har ont om pengar; vad kostar en deodorant liksom?!?!

Måndag- tillbaka

Då var vi hemma igen, mycket nöjda med vår kort-resa!

Vädret är så pass bra och utebanan är i bästa skick så jag vill ännu inte inviga det nygamla underlaget i ridhuset utan red utomhus.

Men efter att ha gått och småkrattat i ridhuset idag inbillar jag mig att det kommer att bli bra att rida där.

Mängden inlagd pinnflis känns lagom och jag hade inte velat ha in mycket mer faktiskt.

Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan det är nerplöjt i gruset- min erfarenhet från andras ridhus är att det kan gå ganska snabbt men här spelar ju ”ridfrekvensen” en enorm roll.

Och medan många ridhus nyttjas av +20 personer/ dag kanske 300 dagar om året så är jag nästan den enda som rider i mitt; 3-4 gånger i veckan kanske max 200 dagar om året…

Verkningsintervall

Jag gjorde en liten marknadsundersökning nyligen och frågade på Facebook hur ofta de som har rena sällskapshästar (dvs hästar som inte rids alls) verkar dom.

Jag blev faktiskt förvånad över att en majoritet påstod att de gjorde detta var 6-8 vecka och med andra ord gissar jag att jag är värsta hästägaren enligt dom 🙂 ?

Bibbi verkas nämligen just nu var 18:e (!!!) vecka och det intervallet kunde min tidigare ponny också ha ibland (annars 12 veckor).

Nu är jag så pass gammal att jag litar låååångt mer på vad min utbildade hovslagare med lång erfarenhet anser än främlingar på nätet och det är också hans direktiv jag följer.

Kostnaden för just Bibbis verkning är dessutom försumbar eftersom den sker i samband med Frenchies skoning så det är absolut inte för att spara pengar eller för att hon skulle vara besvärlig att verka för det är hon absolut inte.

Men kanske är det också så enkelt att när man ställer sådana frågor på nätet så svarar bara de jag ibland raljerande kallar Bror Duktig?

Ni vet de där som har sina hästar ute i hagen 45 timmar om dygnet 🙂 eller de som är ute med sin hund på långpromenader 16 timmar om dagen. Typ.

Söndag- illusioner och god mat

Idag hittade vi till detta museum som låg på bokstavligt 5 minuters gångavstånd från vårt hotell.

Den här skuggan var väl passande 🙂 ?

Henke hänger från taket…eller?

Efter detta lite speciella besök intog vi en god lunch på Hard Rock Café och min vana trogen nöjde jag mig inte med bara mat utan tog även en mäktig men god efterrätt. Blir ni sugna?

Lördag- Auschwitz

Ett av målen med denna resa var att besöka Auschwitz och Auschwitz-Birkenau och det gjorde vi idag.

Jag får nog anse att man måste ha ett hjärta av sten om man inte blir berörd av det man fick se och höra och att det finns människor som hävdar att förintelsen aldrig har ägt rum övergår ärligt talat mitt förstånd.

Då HAR man inte bara ett hjärta av sten utan BOR under en sten….

Ett besök rekommenderas verkligen och man kan åka på en heldagsutflykt med buss och engelsktalande guide för under 500 spänn. Auschwitz ligger ca 6 mil från Krakow och vi färdades på småvägar utmed landsbygden men jag såg faktiskt inte en enda häst.

Efter den långa utflykten var vi både trötta och hungriga och var glada över vårt supercentrala hotell som ligger i närheten av hur många restauranger som helst.

En god middag senare ligger vi på hotellrummet och tar igen oss inför en ny morgondag!

Framme

Snacka om smidig resa till Krakow i Polen!

Knappt 1,5 timme på planet från Kastrup och dit (till Köpenhamn) har vi inte ens en timmes bilfärd från Ryhus.

Vi flög med Ryan air vilket kostade runt 1350:-/ person och nu bor vi på ett fint hotell i centrum av gamla stan för 1000:-/ natt inklusive frukost.

Och nej…jag bedömer inte hotellet enbart efter denna fina väggmålning 🙂 :

Så det går att resa hit billigt men ändå smidigt och med bra boende (taxi från flygplatsen kostade 28 euro).

Igår åt vi middag på det enorma och vackra torget Rynek Glowny som verkligen sjöd av liv. Massa människor som strosade runt eller satt och åt.

Restaurangerna ligger vägg i vägg med varandra, säkert minst 50 stycken och vi åt en enkel men mycket god middag på en av dom.

När vi är utomlands undviker jag ofta att ens titta på hästar och än mindre rida/ åka häst och vagn men här stannade jag faktiskt till för en kort pratstund med en av kuskarna:

Huruvida det var sant eller inte men hon påstod att hästarna bara jobbar en dag i veckan.

Skäcken på bild är 6 år och de börjar jobba när de är 5.

Dagens roligaste kommentar från min bror när jag skickade detta kort fr Krakow:

”Köp nu inte en häst till” *ASG*!