Läser denna artikel i Hippson.

Inget nytt under solen tycker jag, det mesta har jag skrivit om flera gånger.

Själv har jag under mina +30 år som hästägare inte ens åkt på en handfull meeting; mycket beroende på att tävlingsutbudet i Skåne alltid både räckt och blivit över utan att man ska behöva stalla upp hästen på en tävlingsplats.

Jag har heller inte riktigt sett tjusningen med att åka iväg så här vs kostnaden.

Och en sak som jag tycker ibland förbises med meeting är att de faktiskt utgör en förhöjd risk för både skador och smittor när man plötsligt ”föser ihop” x för varandra främmande hästar. Inte för att det (väl?) är vanligt med skador men de gånger olika smittor har brutit ut har det inte varit så trevligt precis.

Jag tror inte att nya ”vanliga hobbyryttare” kommer att åka på meeting i någon större utsträckning alls utan om de över huvud taget tävlar och inte håller sig till Pay and rides så kommer det att vara på tävlingar i närområdet.

För att man i rådande ekonomiska läge i Sverige ska åka på meeting tror jag att minst 1-2 av följande parametrar måste vara uppfyllda:

* man har god ekonomi

* man har redan innan pandemin en vana av att åka på meeeting och ser detta som en trevlig ”mini-semester”

* man har en häst som har goda möjligheter att ta med sig ett par rosetter hem från meetinget

* meetinget är en förutsättning för att man ska kunna göra några specifika kval eller delta i någon rikstäckande cup

Så här såg ladan där de föregående hyresgästerna på Ryhus hade en lösdrift ut när vi flyttade hit (portar på båda sidor om hösilagebalarna):

Jag använder ju lösdriften till att förvara halm och hösilage i och så här såg det tex ut sommaren 2022 (samma yta som på bilden ovanför denna text):

Sommaren 2023:

2022 bytte vi den ena av de två portarna på framsidan som knappt höll ihop.

Detta:

Blev detta:

I förra veckan var det dags för den andra porten att bytas ut:

Mot denna (fotad medan det snöade):

Det finns även en port på baksidan av ladan och en öppning utan port (syns på den tredje och femte bilden) som ska fixas till men det blir ett senare projekt:

Jag uttrycker ofta åsikten att vädret i Skåne kan skifta otroligt snabbt och bara för att det tex har snöat på förmiddagen behöver det inte betyda att det finns någon snö att se på eftermiddagen.

Tog dessa bilder i torsdags som ett litet exempel…

Att jag skriver minsann i rubriken beror på att jag de senaste veckorna i princip inför varje träning känt osäkerhet kring om jag skulle komma iväg eller inte; allt pga vädret.

Så kände jag även inför dagens Pay and ride eftersom prognosen för bara någon dag sedan hotade med en massa snö. Long story short uteblev stora delar av det vita och jag kom både till och från Flyinge utan problem.

Med andra ord ägde Pay and riden rum i ridhuset där jag tränar för Nina- en väldigt bra inledning och underlättade mycket eftersom jag skulle rida MSV B:5-programmet för första gången med Frenchie.

När jag började träna på de olika linjerna för kanske ett halvår sedan var det mest skit ärligt talat men idag kändes i alla fall de första 60% av programmet fullkomligt ”uppvisningsbara”.

Efter den första galoppslutan blev det lite väl mycket Hawaii emellanåt, en del var urdåligt och en del bra men när jag efter avslutningshalten bad att få rida om det som blev misslyckat tyckte jag att det blev jättebra. Säkert eftersom jag skärpte mig 🙂 .

Jag valde också att rida med spö i stället för sporrar och petade till Frenchie lite ”för mycket” enligt hans überkänsliga skala och en hel del av det som blev dåligt berodde på ”spö-petningarna”.

Nu rider man ju inte med spö på tävling och att jag gjorde det idag var dels för att jag inte ville riskera sporrskav på hans jättetunna hårrem och dels för att jag ville ha något att ta till om jag ville ha lite mer engagemang i bakbenen.

Men summa summarum var jag jättenöjd med allt och tycker att jag nu vet ännu mer/ bättre hur jag ska rida detta program.

Och Pay and ride är verkligen så bra så här års som tävlingsförberedelse.

Perfekt att både slippa fläta och framför allt skippa tävlingskläderna utan kunna rida i andra, varmare plagg.

Att dagens arrangemang låg så pass nära Ryhus (ca 25 km) gjorde också att jag vågade köra för jag är numera långt mer försiktig än vad jag var förr när jag gav mig ut i vilket väder och vilka temperaturer som helst.

Det här är verkligen ett litet spartips med betoning på litet!

Men om ni har en häst som bajsar 90% av sitt bajs på en viss plats och denna plats dessutom är utmed en vägg eller i ett hörn av boxen så behöver ni inte strö just där.

Bibbi har jag börjat lämna denna lilla yta bar åt för hon kvalificerar sig tycker jag och dessutom har hon en mer än 12 kvadratmeter stor box.

Sedan torde ”besparingen” vara försumbar utan det blir mest lättare att skyffla upp allt bajs utan strö i vägen och att som vissa gör, strö upp en fyrkant mitt i boxen men lämna en halv meter bar yta runt hela fyrkanten ”för hästen kommer ändå att dra ut allt strö” blir i alla fall jag har sett för snålt med liggunderlag. Då måste man strö rejält och det gör inte den typen av mockare (enligt min erfarenhet).