Veckan som gått (hejdå MCR…..)

Mitt favoritbarn Sally på sin ponny Mulle! Min just nu i princip mesta anknytning till MCR (ridskolan) där jag huserat i över 20 år. Sally tränar idogt varje vecka och har utvecklat sin lilla atom-bomb till ponny (gud give att man fick lite av den hästens energi….) på ett utmärkt vis!

Detta är numera Archies permanenta boende i allmänhet (boxen längst ner till vänster) och….
denna boxen i synnerhet :=)!

Av ovanstående bildtexter förstår ni kanske att jag nu har bestämt mig definitivt och att vår ”provmånad” i Grevie där nya stallet ligger får anses förverkad även om det bara gått knappt 3 veckor.
Redan efter knappt 2 veckor lämnade jag besked till ridskolan om att jag inte skulle komma tillbaka och kort därefter pratade jag med nya stallägarna och informerade dom om att de nu ska få dras med oss på en permanent basis :=).
Skämt å sido men jag trivs otroligt bra med det nya uppstallnings-arrangemanget och tror att jag kan säga detsamma om Archie.
Det känns underbart att kunna cykla till stallet på morgonen om jag vill (och därigenom även motionera Soya ”på vägen”) och framför allt att slippa ”stirra” med allting, alltid!
Om jag red på morgonen på ridskolan fick jag försöka se till att Archie hann äta lite innan jag drog upp honom i ridhuset och sedan fick jag rusa ner med honom till hagen innan jag knappt hann hoppa ur sadeln.
Nu kan han äta i lugn och ro efter avslutad ridning eftersom det inte är jag som släpper ut honom och att han dessutom får vara ute ungefär dubbelt så länge som på ridskolan är precis det jag vill.
På tal om att lämna definitiva besked så lämnade jag ett sådant även till mäklaren som säljer gården i Löberöd som vi la bud på för ett tag sedan.
Slut-erbjudandet var att vi kunde få köpa gården för 4,1 miljoner utan budgivning (vi gav ca 100.000 mer innan vi drog oss ut sist) men vårt intresse har som jag nämnt i tidigare blogginlägg svalnat så pass att vi valde att avstå.
4,1 miljoner är mycket pengar och bortsett från alla argument som talar emot att vi ska göra denna investering (?) i dagsläget så finns ju risken att vi själva skulle behöva sälja med förlust alterativt stå med en osåld gård i måååånader om det efter köp skulle visa sig att det här med gård inte var vår melodi.
Annars har väl veckan rullat på som vanligt borsett från att det denna helgen inte bara var Archie som tävlade utan även lilla Pippi (mer om detta i separat inlägg).
Denna veckan blir det också tävling för Arch om man inte ställer in pga för få anmälningar (var bara 12-13 anmälda sist jag kollade) och innan dess måste jag se till att klippa honom igen eftersom pälsen från den ena dagen till den andra antagit en oroväckande längd :=).

Idag slog Archie rekord (tyvärr….får man väl säga…)

Idag åkte Archie och jag (och vår sällskapsdam lilla Pippi) på vår första tävling sedan flytten till nya stallet.

Sista gången vi tävlade slutade det ju med en trevlig seger men det ”visste” jag nästan på förhand att det inte skulle bli idag efter en koll på startlistan.

Innan vi begav oss iväg fick Archie gå en timme i en av gräshagarna medan jag gjorde i ordning hans saker, alla andra hästar i stallet (5 stycken) var ute och jag vågade inte lämna honom ensam om han skulle bli väldigt orolig.

Och orolig blev han….i alla fall när jag hade tagit in honom för att fläta hans lilla hår.

Inom loppet av 30 minuter hann han bajsa 6 (SEX!!!) gånger på stallgången och det är personligt rekord kan jag säga.

Dock stod han lugnt och tyst i alla fall och vi blev snabbt klara och kunde köra iväg.

Väl på plats vann vi utan tvekan framridningen, inte bara för att Archie gick mycket bra utan framför allt för att vi var helt ensamma!

Alla andra valde att rida fram i ett litet ridhus medan Archie och jag seglade omkring på en säkert 20 x 80 meter jättefin utebana med sviktande botten så jag förstår inte varför ingen mer kom dit?

Är dressyrryttare överlag fegisar som helst håller sig inom 4 väggar :=)?

Hur som helst så var framridningen det enda jag vann idag för domaren måste ha läst något av mina blogginlägg där jag förespråkar att man ska ”använda hela skalan” för det gjorde hon tyvärr!

Otroligt nog (måste jag faktiskt säga) fick Archie betyget 1 (ETT) på båda skänkelvikningarna och det är ju ett svårlaget rekord får man väl säga?

Skulle jag ha betygsatt dessa skänkelvikningar hade jag kanske satt betyget 4 på den sämre och betyget 6 på den bättre men nu var det ju inte jag som dömde :=).

Jag kan faktiskt inte känna någon som helst besvikelse eller oro över dessa låga betyg då jag väljer att lita på min tränare som anser att skänkelvikningarna blivit mycket bättre med tiden.

Men så klart kostar betyget 1 + 1 med därtill dubbel koefficient väldigt många poäng så slutprocenten blev 55 % och vi kom bland de sista i den 13 man lilla LA:3-klassen.

Själv tyckte jag att jag hade en väldigt bra känsla inne på banan, framför allt vad gäller bjudningen som ibland kan vara Archies akilleshäl. Han spänstade verkligen på bra och jag minns att detta ridhus (Stensäters) hade denna effekt på honom även förra hösten då vi var där och tävlade.

Summa summarum var jag nöjd med min gosse och han var säkert ännu nöjdare när han mindre än 1 timme efter vår ritt åter fick förena sig med gräset, se bilden ovan (som förresten visar regntäcket jag köpte i Ullared sist- ett utmärkt köp!) .

IKEAS universalpåsar!

En sak slog mig vid morgonfodringen härom dagen: HUR portionerade man ut stråfodret till de olika hästarna innan IKEA-påsarna uppfanns?

Jag har på rak arm inte sett något annat sätt att fördela hästarnas mat på; det skulle vara i hönät då men hur många orkar eller vill hålla på med dessa omständiga strå-förvarare?

Nej, i alla stall jag besökt är det
IKEA som gäller, så även i nya stallet som synes.

There´s a new superwoman in town!

Jag undrar vem dagens hoppinstruktör ska vara? Det ser tomt ut….

Nej…nu ser jag! Här är den nya instruktören!Fast det ser ju nästan ut som en kvinnlig SUPERMANmed den blåa capen! Undrar om hon har något vettigt att komma med?

”Säääänk hälarna och sitt inte och knip med låren!!! Räta på dig!!!!” TJAT TJAT TJAT….
Den här läraren måste ha tjuvlyssnat på Ebba misstänker jag!
Den minnesgode och detaljstuderande läsaren noterar säkert att klockan på den ena bilden visar 06.30, dvs bilden är tagen efter avslutad hoppträning :=))

Har jag myntat ett bevingat ord?

Det är numera över 10 år sedan jag första gången kom i kontakt med internet i allmänhet och hästsidor på nätet i synnerhet och jag blev mycket snabbt en flitig läsare (och skribent) av de sistnämnda.

Jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang jag första gången skrev det men någon gång svarade jag i ett hästinlägg att ”den som betalar bestämmer” menande då att eftersom det är vi som hästägare (och inte hästen!!!) som finansierar vår ofta mycket dyra hobby så är det också vi som ska bestämma över hästen och inte den över oss *!

Detta uttryck ”den som betalar bestämmer” blev tydligen så uppskattat och folk kände tydligen igen sig så mycket (eller snarare höll med) att det blev ganska vanligt att det började användas i olika sammanhang, framför allt när vi diskuterade trilskande hästar :=).

Och härom dagen, på facebook av alla ställen, läste jag att uttrycket numera används inte bara på de hästsidor jag frekventerar utan ute i ”den vida världen” :=).

En facebook-läsare benämnde uttrycket som ”Birgittas princip”- extremt smickrande får jag säga :=)!

Kanske blir det det mest minnesvärda jag efterlämnar till eftervärlden *SKRATT*?(Sagt med tanke på en dokumentär jag såg för ett tag sedan där en kvinna ville bli ihågkommen för att ha haft världens största bröst och därför genomgick massor av operationer i detta syfte- fullständigt obegripligt och helt vansinnigt sjukt i min värld…..)!

*= kan även appliceras på hundar eller karlar (förutsatt att det inte är karlen som är den som de facto sponsrar vårt hästeri :=)).

Tiggeri! (varken hund eller hästinlägg)

Minns ni att jag för länge sedan i ett blogginlägg berättade om hur jag som barn och delvis även som tonåring skrev superpinsamma insändare till bland annat Kvällsposten och Sydsvenskan där jag hade (oftast negativa) synpunkter på allt möjligt (bla olika tv-program om jag minns rätt :=)).

Jag har för övrigt sparat ALLA insändarna men man kan verkligen undra VARFÖR eftersom jag aldrig skulle få för mig att läsa dom igen; så pinsamma minns jag till och med nu, 30 år senare att de var :=).

Jag har sedan ungdomens dagar inte ägnat mig åt denna form av författarskap även om jag någon sällsynt gång och i ”stridens hetta” har hunnit tänka ”detta skulle man banne mig skriva en insändare om”.

Men så kommer man hem, besinnar sig och har framför allt tusen vettigare saker att göra än att skriva klagovisor och så faller allt i glömska….

Fast igår kunde jag faktiskt inte hålla mig och skrev snabbt ihop en sur/ arg insändare på lunchrasten då jag faktiskt skulle vilja väcka en debatt i just denna fråga.

Det handlar om rent och skärt TIGGERI, dvs människor som står/ sitter på gator/utanför affärer med mössor/ burkar och frågar förbipasserande efter pengar.

Ett storstadsfenomen får jag hoppas men inte desto mindre störande!

Jag vill kunna gå och handla i favoritaffären utan att antastas av tiggare men som det är idag har jag nästan börjat undvika att gå in just där eftersom det alltid står en tiggare och blockerar vägen.

Som själv varande socialarbetare sedan mer än 20 år tillbaka vet jag att det inte finns någon som helst anledning till att tigga varken pengar eller annat av sina medmänniskor; det finns en socialtjänstlag som garanterar att man i alla fall får ”mat för dagen” och jag upplever det som sagt som ytterst irriterande att vissa har valt denna form av ”extraknäck”.

För givetvis skulle ingen stå och tigga utanför samma affär månad ut och månad in om det inte ”lönade” sig!

Det är således egentligen inte mest tiggarna jag är arg på utan de människor som ger dessa pengar för det är ju därför de fortsätter att stå där!

Finns det förresten ingen lag som förbjuder tiggeri (har för mig det?)?

Men visst…polisen har säkert bättre saker för sig än att jaga tiggare….det får man väl hoppas i alla fall…

Om du vill rida öppna, sluta eller vad som helst egentligen i 700 meter!


På ridskolan i Malmö har vi alltid haft ypperliga uteridningsmöjligheter året runt och även om det på hösten finns en del stubbåkrar har i alla fall jag aldrig sett något behov eller haft någon önskan att rida på dessa eftersom det som sagt finns så oändligt mycket annat (gräsbevuxna fält, Jägersros träningsbanor, grusvägar osv) att rida på.

Kring nya stallet är uteridningsalternativen inte lika omfattande, framför allt nu innan jag har bekantat mig med alla omgivningar (jag rider mest på de vägar där jag annars vanligtvis brukade promenera med Soya innan jag bytte stall).

Något som det för närvarande finns otroligt gott om förutom grusvägarna, som är helt ok att rida på i alla gångarter, är just stubbåkrar och igår premiärred jag på flera av dessa enorma ytor.

Kunde snabbt konstatera att underlaget för tillfället var utmärkt med lagom svikt och upptäckte dessutom något som var minst lika bra; om man rider i ”fållorna” på stubbåkrarna har man alla möjligheter i världen att verkligen kunna hålla sig på ett spikrakt spår med automatik.

Vill man rida öppna, sluta, skänkelvikning eller vad som helst för den delen kan man bara låtsas att man rider utmed en långsida i ridhuset, fast stubbåkern då råkar motsvara världens största ridhus :=)!

Ett utmärkt sätt att verkligen kontrollera att hästen ”håller linjen” även då man tex byter galopp eller vad man nu vill hitta på.

Soya för sin del höll inga linjer, inte som jag kunde utröna i alla fall, utan sprang mest omkring och såg glad ut och även Archie tog för ovanlighetens skull några skutt då hon kom farande i hans riktning. Vanligtvis verkar han inte ens notera att hon är närvarande vid våra uteritter men bitande kyla, gnistrande sol och dessa jätteytor att springa omkring på gjorde även min vanligtvis timide gosse lite laddad :=).

Pojkvän (Soya-inlägg)

Även om (eller just för att?) Soya är lite av en ”blyg viol” så har hon flera pojkvänner varav bordercolliekorsningen Enzo som ni ser ovan är hennes favorit.

Denne gosse bor i en villafastighet på väg till stallet och vi brukar stanna till så att de kan leka i hans ägares fotbollsplans-liknande trädgård som verkligen inbjuder till mycket snabba race.

Det är så härligt att se hur hundarna springer för allt vad tygen håller för att sedan ta en liten paus innan det är dags för nästa heat. Det brukar blir 3 heat innan vi cyklar vidare och då är Enzo väl motionerad medan Soya är mer uppvärmd än utsjasad men hur som helst väldigt glad!

Enzo är den hund som bäst lyckas hålla Soyas tempo och just därför leker hon helst med honom. Hundar av andra raser är oftast väldigt ”slöa” i jämförelse med henne och därför tycker hon inte att det är lönt att leka med dom då de antingen är för hårdhänta och/ eller tröttnar efter att ha sprungit en kortare sträcka.

Det är verkligen roligt att se hur Soya numera vågar inte bara bli jagad utan även själv jagar Enzo på ett sätt som inte riktigt är likt hennes tidigare mesiga beteende :=).

Tjäna pengar (om du inte är lat eller bekväm som jag)

Ser idag att det finns flera annonser på rejäla klippmaskiner på Blocket för under 2000:–.

Om man är i behov av extra fickpengar kan jag absolut rekommendera inköp av en klippmaskin som man sedan kan klippa både den egna och andras hästar med.

Man behöver ju inte klippa vilka knäppskallar som helst utan bara normala, snälla djur och har då möjlighet att tämligen snabbt tjäna in vad saxen kostat och få lite fickpengar därutöver.

Många tror att det är svårt att klippa en häst men så länge man inte ger sig på några komplicerade mönster utan helklipper så är det faktiskt hur lätt som helst. Det är bara att klippa mot hårens riktning och köra med saxen tills allt hår är borta :=).

En nackdel är väl att de stora klippmaskinerna med vilka man kan helklippa en stor häst på 1 timme om man är van är ganska tunga att stå och hålla en längre stund och att i alla fall jag kan få lite ont i ryggen om jag står böjd länge under framför allt mindre hästar (ponnys) men det är ändå ett tämligen enkelt sätt att tjäna lite extra pengar på om man har lite tålamod.

Själv har jag nog ”för-klippt” mig efter många års klippande av allt från statyer till riktiga monster så numera orkar jag knappt ens klippa min egen extremt snälla häst men som sagt; behöver man pengar så kan det väl vara värt att offra lite tid.

Dessutom slipper man SJÄLV anlita någon som klipper ens egen häst (om man köper en sax) och sparar både pengar och kan klippa hästen när och hur ofta man känner för.

Olika sätt att roa sig på (Soya-bilder)

Ovan: suddig bild på en parningssugen Soya :=)!

Nedan: denna aktivitet tycker jag är trevligare om hon ägnar sig åt med lika stor frenesi :=)!

 
Fick dessa bilder från en annan deltagare på hundkappen i Landskrona i söndags och eftersom jag har utlovat massor av för er ointressanta bilder på djuren så…..