När jag kom körande inne i Malmö i morse, med gatorna överfulla av skitig modd svor jag över de IDIOTER som valt att cykla och på det viset vara ännu mer i vägen för oss bilister som även utan dessa tvåhjulingar överallt hade fullt sjå med att fösöka ta oss fram utan att krocka och/ eller halka omkring.

Detta svärande får man kanske benämna ”dubbelmoral utan dess like” för vem var SJÄLV ute och cyklade i morse om inte undertecknad?!?!?

Gårdagens fruktansvärda snöande och blåst har fykt igen det mesta kring vårt hus och vägarna till stallet och jag bestämde mig igår kväll för att inte chansa och FÖRSÖKA köra till dit eftersom vägarna är sådana att man inte märker att man riskerar att köra fast förrän man de facto har gjort det, typ.

Och då är det så dags….vem tusan kör på dom vägarna i ottan mer än undertecknad och kan undsätta en….INGEN!

Så jag bestämde mig för att försöka CYKLA (!) för om det skulle visa sig svårt kunde jag ju alltid hoppa av och GÅ i stället.

Eftersom man varnat för nytt snöande även idag ville jag motionera hästen redan på morgonen för att ha detta avklarat om vädret skulle göra det svårt efter jobbet så min tidsplan med cykling, fodring, mockning till 2 hästar (jag passar Archies boxgranne i några dagar) tömkörning i ca 45 minuter och sedan ny cykelfärd hem gav vid handen att jag skulle behöva stiga upp 04.15…Yippie!!!! Underbart!

Som lök på denna lax vaknade jag vid midnatt (fråga mig inte varför) och låg vaken i över 1 timme innan jag somnade så jag var givetvis ”stenad” när klockan ringde.

En som inte var stenad men däremot urförbannad var Soya, i alla fall när hon insåg min onda plan att tvinga henne att SPRINGA till stallet och inte åka i bilen som hon hade trott.

Hade jag inte haft henne kopplad och hållt dj…ligt hårt i snöret hade hon sprungit hem igen- det är jag övertygad om.

Cyklingen till stallet gick lättare än jag trott (tog 20 minuter) även om det kom en massa snö flygande i luften och motvinden var HEMSK.

Och vem tror ni jag möter på vägen 04.45 i mörkret?!?!?

Jo…stallägaren som är ute och plogar vägarna (jag tror han har det som någon form av extraknäck) så med facit i hand hade jag lätt kunnat köra till stallet hade jag bara vetat ATT och NÄR han skulle ploga.

Stallägaren stannade sin jättetraktor för att hälsa och såg minst sagt förundrad ut även om han vid detta laget har insett att jag inte är riktigt som hans andra NORMALA inackorderingar :=).

Kan tänka mig att han skakade på huvudet och berättade om den galna cyklisten för frun när han kom hem.

Hur som helst så fick jag både fodrat, mockat och tömkört och Archie gick så fint att det var värt både uppstigning och cykeltur :=).

När vi cyklade hemåt hade vi sådan medvind att både jag och Soya FLÖG fram och efter dusch, hårtvätt och klädesombyte var det bara att hoppa in i bilen för att vara på plats på jobbet strax innan 08.00.

Det var min morgon det… fast tänk vad skönt att bara kunna åka hem efter jobbet efter en ”snabbis” i stallet i eftermiddag- då ska soffan och jag frottera oss med varandra REJÄLT kan jag lova :=)!

Tråkigt nog stämde prognosen som varnade för snöoväder idag och därför sitter jag nu framför
min värmefläkt i stället för att vara i full färd med att träna för Ebba.

Om man ska se det från den positiva sidan sparade jag 500 kronor + bensin OCH fick till ett aldeles utmärkt ridpass i det egna ridhuset i stället, mol allena, men jag GILLAR ju träningarna så det känns trist ändå.

Nu får jag bara hoppas att jag kan ta mig ut till stallet imorgon bitti eller i varje fall till jobbet.

Vi får se om vädergudarna (eller snarare snöröjarna) är med mig……

Jag, och många med mig har sedan länge konstaterat att skåningar är ett ”lustigt” folk vad gäller vinter och snö som tycks överraska dom lika mycket varje år.
Ja, tänk att det kan snöa och tänk att vägarna då kan bli hala och inte lika lättframkomliga! Otroligt va´?!?!?

Varje gång detta händer är det mycket vanligt att

1. Skåningen kör så vårdslöst ”för han/ hon har ju vinterdäck” att han/ hon drattar i diket.

2. Skåningen vägrar att sätta på vinterdäck för ”bara några dagars vinter” och därför
a) drattar i diket
b) kör i 20 kilomter i timmen och skapar ändlösa köer med vansinnesomkörningar till följd.

Typ….

Lika handfallen som skåningen i allmänhet tycks vara inför hur man handskas med vinter och snö lika ovana är många skånska hästägare vad gäller hästens handhavande under denna årstid.

I Skåne börjar man rida med ländtäcke långt innan temperaturen nått ”nollan” och att rida med detta tygstycke i ”full karriär” (dvs även efter framskrittning) i ridhuset är heller inget ovanligt.

Vintertäcket (det man har inne i stallet) tas inte av förrän det är typ 15 grader varmt utomhus (läs: näst intill sommar) och då med stor tvekan.

Kommer ihåg en händelse för några år sedan då en annan hästägare, med över 30 års erfarenhet, tyckte synd om min ”fina tävlingshäst” då hon stod utan täcke i stallet (alla andra var täckade) när det var plus 12 grader ute, sol och vindstilla. Suck….

Vid minsta minusgrad sätter man gärna på 2 täcken ovanpå varandra, inte bara i hagen utan även i det uppvärmda stallet.

Minns att några på ridskolan till och med hade TRE täcken på hästarna vintertid, detta i ett stall med hermetiskt tillslutna fönster och nästan alltid stängda dörrar på vintern (läs: mycket varmt stall för att vara vintertid). Nu var detta i och för sig typ 20 år sedan men vi hade inte kallare vintrar då heller…(möjligen täcken av sämre kvalitet…)

Man kan ju fråga sig hur dessa täckesinvirade skånska hästar hade överlevt en vinter i Norrland, särskilt om de hade tvingats vara ute längre än de 2-3 timmar de är vana vid hemifrån för längre tid än så är hästarna sällan ute på ”min” gamla ridskola.

Själv är jag glad så länge min häst kan slippa täcken även om jag också använder dom flera månader om året.

Just nu står även Archie med 2 täcken på sig, dock bara utomhus. Dels har han sitt inne-vintertäcke på sig och dels har han ett regntäcke utanpå detta, mest för att jag ska vara säker på att innetäcket inte blir genomvått vid eventuell nederbörd. För mig är detta mer praktiskt än att byta mellan 2 olika vintertäcken men det är ju en smaksak vilket man tycker är enklast att hantera.

Och vad gäller broddar så har jag en fråga till alla er som inte bor i Skåne:

Tar ni av broddarna efter varje ritt?

Nä…tänkte väl det!

Vem skulle orka hålla på med detta i och ur-skruvande dag ut och dag in i flera månader?

På min gamla ridskola var/är broddar vintertid ett näst intill okänt fenomen och jag har upplevt många vintrar med regelrätt isgata ner till hagarna (ett par hundra meter bort från stallet) och lika isigt underlag I hagarna utan att en enda häst varit broddad. Ingen har heller broddat vid uteridning och då jag och en hästägare till (Birks ägare) började använda fasta broddar (sådana som inte går att skruva ur) var det många som dels inte förstod VARFÖR vi hade det och dels sa att de aldrig skulle VÅGA låta sina hästar stå broddade dygnet runt.

I mitt nya stall vet man väl vad broddar är och här skruvas det i och ur ständigt. Man skruvar i broddarna när man ska rida ut och skruvar ur dom när man är hemma i stallet igen.

”Lustigt” nog har man hästen obroddad i hagen (trots att 90% av hästarna går ensamma (= ingen risk för sparkskador precis) trots att i alla fall jag, och andra med mig, anser att skaderisken för en häst är mycket större när ingen sitter på och ”kontrollerar” den och då den kan springa runt i frihet och halka, snubbla, osv.

Min uppfattning grundad på ovanstående iattagelser under mer än 20 års tid är att skånska hästar ÄR ovanligt klena eftersom de

1. Måste kläs i så otroligt mycket tyg för att hålla värmen vintertid
2. Inte kan stå med broddar i stallet/ hagen för då riskerar de att skada sig allvarligt

Eller kan det vara så att det är hästarnas ägare som klemar bort dom mer än nödvändigt? Och gäller det bara skånska hästar eller förekommer sådant här daltande även i andra delar av Sverige?

VAD TROR NI OCH VAD ÄR ERA ERFARENHETER?

Det märks vem som brukar få frukost först. Archie- alltid redo!

Kraftfodret står i spannar- lätt att fodra!

Idag är det jag som har stalltjänst i vårt stall, en syssla man åtar sig att utföra var 7:e vecka (vi har 7 hästar i stallet) eller snarare sagt var 7:e söndag.

För till skillnad mot många andra stall där hästägarna själva ska sköta vissa sysslor dagligen så är vi tämligen bortskämda och behöver alltså bara engagera oss så pass sällan.

I stalltjänsten ingår att fodra vid 07.00, att släppa ut vid 08.00, fodra och ta in vid 14.30 samt att fodra en sista gång 19.00.

En baggis med andra ord då allt foder är förberett i spannar och Ikea-påsar, alla hästar är snälla att leda i grimma (de flesta kan man gå med två och två) och man oftast får lite hjälp med tex intag av de andra i stallet.

Jag är väldigt nöjd med detta system och glad över att vi slipper ha dagliga engagemang med tex in och utsläpp.

Själv bor jag så nära att jag hade kunnat sköta ” hur mycket som helst” (jag sköter faktiskt alla morgonfodringar på vardagarna frivilligt) men dels gör inte alla det och dels har man ju annat att fylla sina dagar med utan att behöva vara låst av vissa klockslag.

Sedan verkar just gemensamma scheman för in och utsläpp samt fodringar vara en ständig källa till bråk, irritation och skäl till stallbyte, i alla fall om man läser på olika hästforum.

Folk blir sura och förbannade på varandra för att någon försöker smita undan sina pass, kommer för sent, ger fel mat, tar in hästarna för tidigt eller vad nu konflikterna kan handla om.

Så min åsikt utifrån det jag läst drabbat andra är att ”ju fler kockar desto sämre soppa” eller i detta fallet att ju fler pass och ju fler hästägare som är involverade desto större är risken för olika meningsskiljaktigheter.

Hur fungerar det i de stall där ni har häst?