Tiden då en tjuv behövde kofot och såg för att kunna göra sitt jobb är sedan länge förbi….

I senaste numret (nr 2) av Ridsport står det att läsa om nätbedrägerier som oärliga personer försöker (och tyvärr i vissa fall lyckas) utföra.

Jag har även tidigare läst om liknande fall; det handlade då om en tjej som sålde sin sadel via nätet och fick en falsk check som betalning, eller något i den stilen.

Variationerna på temat ”hur man lurar godtrogna” tycks aldrig sinande, en del får aldrig betalt för varor de skickat iväg, andra får inga varor trots att de betalat eller så får de ”i bästa fall” (hmmm….) hemskickat en tegelsten när de i själva verket beställt något helt annat.

För några dagar sedan pratade jag med en vän som har sin häst utannonserad på nätet.

Vännen ringde helt chockad då en person tydligen hade mailat henne och mer eller mindre bett att få köpa hennes häst osedd (personen sade sig bo i Norge) om bara min vän ville acceptera att betalning skedde på något omständigt vis som dock skulle ”belöna” min vän genom att köpesumman (100.000:–) nästan skulle fördubblas?!?!?!

Både jag och vännen var helt fascinerade över att man kan tro att någon skulle gå på en sådan otroligt märklig bluff och vännen var dessutom förbannad över att någon hade ”besudlat” (hennes uttryck) hennes fina häst genom ett sådant bedrägeriförsök.

Ja, just detta försöket var mer än lovligt korkat (vem köper till att börja med en så pass dyr häst osedd????) men det finns ju andra mer subtila sätt och/eller långt mer korkade (om uttrycket ursäktas) personer än min vän som faktiskt ”går på” de här lurendrejerierna.

Man läser ju för jämnan om folk som blivit lurade och i alla fall jag tänker nästan alltid ”hur dum (dvs godtrogen) får man vara”.

Här bör nog mottot ”om något verkar för bra för att vara sant så ÄR det det för bra för att vara sant” vara en ledstjärna och det är nog bättre att vara för försiktig än att hoppas på en ”good deal”.

För ett tag sedan såg jag ett ekipage i ridhuset som jag verkligen tittade till lite extra på.

Ryttaren var lång och smal (perfekt ryttarkropp enligt mig) och hennes ben hängde som stöpta längst hästens sidor.

Jag som själv flaxar hit och dit med mina ben (sååå fult) tittade hänfört på dessa ryttarben som bara tycktes hänga fullständigt orörliga rakt ner.

Ryttare satt som ”hälld” i sadeln och allting såg som sagt mycket okomplicerat och lätt ut och hästen gick på samma vis, inte med några supergångarter men lätt och smidigt och följde ryttarens signaler utan tvekan.

Ja, allt hade verkligen varit hur bra och flott som helst om det inte hade varit för en enda men mycket störande ”detalj”: ryttaren hade aldeles för långa tyglar som hon dessutom hade uppkörda någonstans i höjd mellan brösten och magen.

Det såg så fruktansvärt fel och fult ut och det förstörde faktiskt stora delar av skönhetsupplevelsen och helhetsintrycket.

Jag känner inte ryttaren alls och hade inte en tanke på att kommentera ritten men jag hade verkligen önskat att hon på något sätt blev medveten om hur mycket hennes tygelhållning ”förstörde” ritten.

Och så vitt jag kunde se så fanns det heller ingen anledning till de höga händerna i magen; det var nog bara en ful ovana, något många av oss ryttare lägger oss till med även om själva ovanan eller omfattningen av den kan variera.

Själv har jag som sagt flaxande skänklar och sitter gärna ihopkurad (skulle tippa att Ebbas enträgna ”stäck på dig” är den tveklöst vanligaste kommentaren när jag rider) och andra gör annat, som att titta ner i sadeln, rida med ”doppade” tår, händerna i magen osv.

Ibland är det bra att både se sig själv på film/ bild (även om inte alla har möjligheten att bli filmade) eller som i detta fallet; att se någon annan rida ”fult” och då få sig en tankeställare/ påminnelse för egen del!

Instämmer helt i det som står i artikeln: det kunde verkligen ha gått långt värre även om en häst faktiskt fick avlivas.

Och säkert berodde olyckan på den jäkla snön!

http://www.gt.se/nyheter/1.1867666/eleverna-raddades-av-sina-hastar

När jag kom körande inne i Malmö i morse, med gatorna överfulla av skitig modd svor jag över de IDIOTER som valt att cykla och på det viset vara ännu mer i vägen för oss bilister som även utan dessa tvåhjulingar överallt hade fullt sjå med att fösöka ta oss fram utan att krocka och/ eller halka omkring.

Detta svärande får man kanske benämna ”dubbelmoral utan dess like” för vem var SJÄLV ute och cyklade i morse om inte undertecknad?!?!?

Gårdagens fruktansvärda snöande och blåst har fykt igen det mesta kring vårt hus och vägarna till stallet och jag bestämde mig igår kväll för att inte chansa och FÖRSÖKA köra till dit eftersom vägarna är sådana att man inte märker att man riskerar att köra fast förrän man de facto har gjort det, typ.

Och då är det så dags….vem tusan kör på dom vägarna i ottan mer än undertecknad och kan undsätta en….INGEN!

Så jag bestämde mig för att försöka CYKLA (!) för om det skulle visa sig svårt kunde jag ju alltid hoppa av och GÅ i stället.

Eftersom man varnat för nytt snöande även idag ville jag motionera hästen redan på morgonen för att ha detta avklarat om vädret skulle göra det svårt efter jobbet så min tidsplan med cykling, fodring, mockning till 2 hästar (jag passar Archies boxgranne i några dagar) tömkörning i ca 45 minuter och sedan ny cykelfärd hem gav vid handen att jag skulle behöva stiga upp 04.15…Yippie!!!! Underbart!

Som lök på denna lax vaknade jag vid midnatt (fråga mig inte varför) och låg vaken i över 1 timme innan jag somnade så jag var givetvis ”stenad” när klockan ringde.

En som inte var stenad men däremot urförbannad var Soya, i alla fall när hon insåg min onda plan att tvinga henne att SPRINGA till stallet och inte åka i bilen som hon hade trott.

Hade jag inte haft henne kopplad och hållt dj…ligt hårt i snöret hade hon sprungit hem igen- det är jag övertygad om.

Cyklingen till stallet gick lättare än jag trott (tog 20 minuter) även om det kom en massa snö flygande i luften och motvinden var HEMSK.

Och vem tror ni jag möter på vägen 04.45 i mörkret?!?!?

Jo…stallägaren som är ute och plogar vägarna (jag tror han har det som någon form av extraknäck) så med facit i hand hade jag lätt kunnat köra till stallet hade jag bara vetat ATT och NÄR han skulle ploga.

Stallägaren stannade sin jättetraktor för att hälsa och såg minst sagt förundrad ut även om han vid detta laget har insett att jag inte är riktigt som hans andra NORMALA inackorderingar :=).

Kan tänka mig att han skakade på huvudet och berättade om den galna cyklisten för frun när han kom hem.

Hur som helst så fick jag både fodrat, mockat och tömkört och Archie gick så fint att det var värt både uppstigning och cykeltur :=).

När vi cyklade hemåt hade vi sådan medvind att både jag och Soya FLÖG fram och efter dusch, hårtvätt och klädesombyte var det bara att hoppa in i bilen för att vara på plats på jobbet strax innan 08.00.

Det var min morgon det… fast tänk vad skönt att bara kunna åka hem efter jobbet efter en ”snabbis” i stallet i eftermiddag- då ska soffan och jag frottera oss med varandra REJÄLT kan jag lova :=)!

Tråkigt nog stämde prognosen som varnade för snöoväder idag och därför sitter jag nu framför
min värmefläkt i stället för att vara i full färd med att träna för Ebba.

Om man ska se det från den positiva sidan sparade jag 500 kronor + bensin OCH fick till ett aldeles utmärkt ridpass i det egna ridhuset i stället, mol allena, men jag GILLAR ju träningarna så det känns trist ändå.

Nu får jag bara hoppas att jag kan ta mig ut till stallet imorgon bitti eller i varje fall till jobbet.

Vi får se om vädergudarna (eller snarare snöröjarna) är med mig……