För någon vecka sedan frågade en anonym skribent här på sidan vad min stallägare ansåg om Archies då ganska frenetiska trä-gnagande pga flera veckors boxvila.

Jag svarde lite raljerande att stallägaren inte brydde sig då vårt stall är ganska nerslitet redan och då man tämligen lätt kan sätta en masonitskiva över det uppätna.

Eftersom jag står på en ridskola som inte ägs av en person/ familj har jag faktiskt aldrig reflekterat över risken att bli debiterad något som hästen förstör helt enkelt därför att det aldrig har hänt att någon fått betala för det som gått sönder.

Ingen hästägare låter ju hästen ta itu saker medvetet och ibland kan det också vara svårt att avgöra vilken häst som förstört något samt om något som gått itu beror på att tex träet redan var skadat/ murket pga ålderdom.

Själv sprayade jag ”fy-spray” över stora delar av Archies boxväggar men jag förmodar att medlet inte sitter i hur länge som helst och dessutom hävdar vissa att hästen kan vänja sig vid smaken och gnaga ändå.

Hur som helst så fick jag mig en tankeställare härom dagen och jag ska berätta varför.

Det händer ibland, om än inte så ofta, att jag besöker andra stall av olika anledningar. Jag tycker att det kan vara ganska intressant att se hur andra stall fungerar, vilka regler som gäller, hur utfodring och mockning sköts osv. Jag brukar alltid ställa ”tusen frågor” vid sådana tillfälle; alltid lär man sig något nytt och ibland inser man också hur himla bra man själv har det!

Och det var det sistnämnda jag insåg häromdagen då jag träffade en stallägare och vi kom att prata om det här med hur olönsamt det kan vara att hyra ut boxar i liten skala.

”Ja, det räcker ju med att hästen sparkar itu vattenkoppen en månad så är den månadens vinst borta” sa jag.

”Nänä” menade stallägaren ”det får hästägaren själv betala!”

Det visade sig då att denna stallägare hade skrivit in i sina kontrakt att ALLT som en häst förstörde fick ägaren ersätta. Och det man inte kunde ersätta själv blev man debiterad med 200:–/ timme i arbetskostnad + givetvis för materialet.

Stallägaren berättade om en inackorderad häst som hade gnagt på massor av stolpar i en hage. Eftersom hästen går ensam råder det ingen tvekan om att det är just den hästen som är marodören i detta fallet och nu måste hästägaren antingen byta ut en jääääkla massa stolpar eller betala stallägaren för att han ska göra det.

Detta fick mig verkligen att tänka till!

Skulle jag någon gång flytta till ett annat stall vill det till att jag lusläser kontraktet! Dels är ju Archie inte helt nödbedd att gnaga på saker om tillfälle ges och dels är det ju faktiskt så att en olycka kan inträffa och saker kan då gå itu.

Själv är både jag och maken extremt ohändiga så att vi skulle byta hagstolpar, snickra upp nya boxväggar eller byta ut vattenkoppar finns liksom inte på kartan. Och då kan det tydligen bli dyrt….hos vissa i alla fall :=)!

För några dagar sedan gav jag er tipset att städa för att må bra :=) och jag har funderat lite mer på fenomenet städning sedan dess.

En sak som jag tycker är ganska konstig är att vissa hästmänniskor är nästan maniska när det gäller ordning och reda i stallet och kring allt som har med hästen att göra medan deras hem inte alls återspeglar deras pedantiska sinne.

Det jag har svårt att förstå är hur det kan vara så jätteviktigt att hästen har en kliniskt ren och välstädad miljö omkring sig (som om den skulle bry sig….) medan man själv kan leva i högar med smutstvätt, disk, damm, osv.

Minns att jag var hemma hos en hästägare en gång och bad till högre makter att hon inte skulle be mig at ta av mig skorna. Hennes lilla lägenhet var täckt av hund och katthår och man hade nog fått slänga sina strumpor efter att ha trampat runt där i några minuter.

Är det kanske så att det helt enkelt är roligare att hålla rent och städat hos hästen än hos sig själv?

Är att pyssla och putsa med hästen och dess grejer den vuxna motsvarigheten till att leka med dockskåp?

En annan sak som jag också faschineras oerhört av är hur enormt uppoffrande/icke-egoistiska många hästägare är.

Jag ser mååånga hästägare som själva mer eller mindre klär sig i trasor, har hem som ser ut att ha utrustats från ”Myrorna” men hästen; den har minsann allt den behöver och mycket mer därtill!

Det är inte ovanligt att på hästsidor som tex Bukefalos läsa om hästägare som knappt har mat för dagen men som ändå kämpar oerhört för att få behålla sin eller tom sina skyddslingar.

Och att behålla ett djur som betyder mycket för en är väl sin sak; det kan jag visst förstå men varför finns det hos vissa denna nästan hysteriska köp-mani vad gäller hästen när man sedan som sagt inte kan unna sig själv en ny tröja och icke-trasig skor?

För många år sedan kände jag en person som verkligen var som i ovan beskrivna exempel. Kläderna som bars hade jag slängt för länge sedan liksom de utslitna och nertrampade skorna. Och jag hade inte sagt något om detta i sak, har man dåligt med pengar så har man, då är det inte bara att traska iväg och shoppa det man vill men det var det här jag inte förstod: människan HADE pengar och det var ingen måtta på de mängder med hästutrustning som regnade över personens häst.

Jag har förstått att det för vissa hästägare är viktigt att visa upp sig (läs: hästen) på tävlingar och träningar men det komiska (eller inte) var att denna häst aldrig varken tävlade eller tränade.

Ägaren måste helt enkelt ha funnit något konstigt nöje i att handla saker till hästen (den hade tex minst 20 täcken) medan intresset för den egna personen och det egna hemmet var noll.

Ja, det är sådant som jag kan tycka är lite konstigt men alla är vi olika….

Förresten kände jag en gång i tiden också en person som brukade slänga sina täcken och schabrak när de blev så smutsiga att de behövde tvättas (och hon väntade läääääänge, trust me).

Men denna person var omåttligt rik och kunde unna sig denna form av extravagans (?) och dessutom lyckliggjorde hon säkert mer än en hästägare/hästskötare i stallet som plockade upp det slängda ur soporna och tog hem för en jätterengöring :=)!

Under mina 15 år som handläggare av försörjningsstöd (socialbidrag) skrev jag tonvis med formella beslut, brev och överklaganden men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig när jag anser att byråkratin mest verkar vara för ”sakens skull” och ingenting annat….

För några veckor sedan skickade jag in en räkning från ATG till Agria för att få denna ersatt och tydligen missade jag att kopiera båda sidorna på räkningen varför jag efter någon vecka fick ett brev från Agria där jag ombads att komplettera tidigare insända handlingar.

Jag säger inget om detta I SAK, rätt ska givetvis vara rätt och rätt handlingar SKA inlämnas men vad jag vänder mig emot är hanteringen!

I stället för att snabbt ringa upp mig och förklara att jag missat en del av räkningen har handläggaren i stället bemödat sig med att författa ett brev som jag fick ca 2 veckor efter att jag skickat in mina papper.

Hade jag fått ett telefonsamtal hade jag kunnat faxa över kompletteringen samma dag och saken hade varit ur världen.

Som säkert många av er vet utgör veterinärräkningar ofta inga små-summor precis, det brukar snarare handla om tusentals kronor och så klart vill i alla fall inte jag ligga ute med dom pengarna längre än nödvändigt.

Blev så sur att jag skrev ett brev till Agria, vi får väl se om jag får något svar. Suck…

Refererar till Ert brev daterat 081217 (se kopia) och översänder begärda handlingar som tydligen av misstag glömts att kopieras i sin helhet tidigare.

En fråga jag gärna vill ha svar på är varför Ni inte tar kontakt med Era försäkringstagare via telefon och/ eller mail eftersom Ni efterfrågar både telefonnummer, alternativt telefonnummer, mobilnummer och mailadress i Er skadeanmälan? Vad ska Ni med dessa uppgifter till om Ni ändå inte nyttjar den information Ni får?

Ni har trots att jag har uppgett 2 telefonnummer (varav jag svarar på det ena dygnet runt) och en mailadress inte hört av Er på annat sätt än via ovanstående brev daterat 081217 som var mig tillhanda 081223.

En fullständigt onödig fördröjning av handläggningen av mitt ärende som jag ser det och jag är tacksam om Ni vid behov av ytterligare kontakter med mig ringer eller mailar till mig.

Som ni redan läst så känner i alla fall jag glädje över att det nya året kommer att börja bättre än den senaste månaden varit för min och Archie del.

Men bortsett från fången så har året med Archie till övervägande del innehållit många glädjeämnen och bara hans tävlingsresultat har för mig utgjort en enorm glädje.

Det är bara att träna vidare och hoppas på fortsatta framgångar även om jag inte är så naiv att tro att antalet placeringar ska motsvara årets.

Förhoppningsvis kan vi satsa på kvalitet i stället för kvantitet på tävlingsbanorna men är det något jag lärt mig så är det att inte planera för långt framåt.

Om jag får önska något av nästa år så är det att slippa tråkigheter som sjukdomar och dödsfall bland människor och djur; det har tyvärr varit aldeles för många sådana i år.

Jag har flera gånger påmints om hur livet snabbt kan avslutas genom obotliga sjukdomar och även upplevt, om än tack och lov inte för egen del, hur snabbt man kan gå från att vara en glad och nöjd hästägare till ingen hästägare alls.

Décima finns inte mer och även hennes boxgranne HG som jag nämnt i ett par inlägg och som flyttade ifrån stallet i somras har gått samma öde till mötes som Décima.

En lektionshäst, sorgligt nog Linas absoluta favorit utan undantag, bröt benet under en helt vanlig vistelse i paddocken och fick tas bort på plats.

Av vissa saker, som Archies fång tex, kan man lära sig något även om det ibland blir en dyrköpt erfarenhet och då menar jag inte rent ekonomiskt.

Andra saker kan man helt enkelt inte påverka eller förstå varför de har hänt; ni vet ju vad jag anser om livet, dvs att det ibland är enormt orättvist! Tyvärr!

Jag vill tacka alla läsare för det gångna året och hoppas att ni både fortsätter att läsa och skriva! Mina egna uppslag och idéer har av naturliga orsaker krympt; det finns (faktiskt, ha ha) en gräns för hur mycket man kan ha åsikter om i hästvärlden och hur mycket man kan skriva om som är intressant för andra än en själv.

Nästan 20.000 läsningar på 1 år är fantastiskt, från ca 500 läsningar i månaden i januari till knappa 3000 i december. Jag tackar som sagt och hoppas att vi kan fortsätta att roa varandra även nästa år.

Vi hörs!

Tillhör ni släktena lumpsamlare och/eller ”bra-att-ha:are”?

Själv har jag alltid hävdat att jag är både ordningsam och har förmågan att INTE samla på en massa skräp men ändå så lyckas jag samla ihop hur mycket som helst att fylla soptunnan med när jag väl sätter igång.

När jag var på Gran Canaria och förföll till total slapphet ägnade jag lite tid åt att fundera över vad jag skulle göra när jag kom hem och var fortsatt ledig. För innerst inne mår jag inte bra av att bara ligga och såsa, det blir liksom ”ju mer jag slöar desto slöare blir jag” och till slut orkar jag ingenting och dagarna bara flyter iväg.

Så; en av idéerna jag fick var att städa upp i en stor köpmansskänk som jag och maken har i köket och vars många lådor hade börjat utgöra ett visst mysterium för mig. Vi hade knölat i så mycket i de olika lådorna genom åren att jag tappat greppet om VAD som egentligen låg där och i vilken MÄNGD.

Och jag kan bara säga att städningen och tömningen av denna skänk var som en ”skänk från ovan” (vitsigt va?).

Jag slängde hur mycket oanvändbara grejer som helst och hittade 5 (FEM) förlängningssladdar efter att nyligen ha ondgjort mig över att vi inte verkade ha en enda.

Dessutom hittade jag mängder av värmeljus i olika påsar. Jag TRODDE att vi hade en del men har nu insett att just värmeljusinköp han anstå i ett par år i alla fall.

När jag hade städat färdigt tänkte jag för mig själv:”Om JAG tycker att jag hittar mycket att slänga som ändå har hyfsad ordning och vana att slänga sådant jag inte behöver- hur ser det ut hos dom som verkligen har svårt för att skiljas från sina saker”. Inte undra på att folks förråd, källare, vindar etc bågnar av grejer….

Så handen på hjärtat: hur ser det ut bland era hästprylar?

Med just hästsaker var jag tidigare en mycket större ”bra-att-ha:are” och samlade på mig mängder av lindor, delar av huvudlag, grimmor etc för ”det kunde ju vara bra att ha….någon gång….”.

För rätt många år sedan insåg jag tack och lov att dessa tillfällen när jag skulle plocka fram en gammal nylongrimma som hängt i ett skåp de senaste 7 åren ALDRIG skulle inträffa och jag rensade faktiskt ut rejält bland sådant som jag aldrig använde.

Sedan finns det ju faktiskt också en gräns för hur många par lindor man kan använda, jag tror liksom inte att man använder alla 20 paren även om man skulle råka ha 20 par lindor (och tro mig….det finns det hästägare som har).

Numera resonerar jag mer i stil med att om jag skulle behöva pryl x som jag idag inte har använt på säg 5 år då får jag helt enkelt gå och köpa mig densamma om jag någonsin skulle behöva den igen. De flesta hästgrejerna är inte dyrare än att man faktiskt kan göra på detta vis!

Så om ni vill ha ett tips på vad ni kan roa er med under mellandagarna i stället för att bara äta en massa fettig julmat så är rådet: gå ut och städa! Det känns jättebra efteråt, ni får mer plats och bättre överblick och kanske hittar ni också saker som ni kan sälja och tjäna pengar på eller ge bort till någon som blir jätteglad över er gåva.

Om några av er tyckte att jag var halv-rabiat när det gäller hästleksaker som väsnas så är det ingenting mot vad jag anser om denna årstids gissel; RAKETERNA och SMÄLLARNA!

Framför allt det sistnämnda anser jag borde FÖRBJUDAS UTAN UNDANTAG!

Det finns inte något tillfälle, någonstans då det kan vara berättigat att skjuta av dessa öron-marodörer!

Och om det bara hade gällt att man får ont i öronen!!!

Men som alla som äger djur vet så är det ibland ett rent HELVETE att lugna djur som blivit skrämda av smällare och många får också rent ut sagt droga ner sina djur under den värsta tiden = nyår.

Min mamma har i många år fått ge sin hund lugnande eftersom man i det område där hon bor envisas med att smälla med smällare från i princip det av jullovet börjar tills det tar slut!

Som ni vet ligger vår ridskola i utkanten av en storstad (Malmö) och vi har flera affärer och ett stor köpcentrum väldigt nära vårt stall. Många människor passerar på gatan utanför stallet på väg till eller från affärerna och tyvärr kan inte alla barn och ungdomar hindra sina kliande fingarar från att även smälla av en eller flera smällare på vägen.

Jag måste säga att vi har haft tur HITTILLS och många av våra hästar har blivit både ”blinda och döva” för både smällare och raketer eftersom de fått lyssna till dom under så lång tid.

Men jag känner ju nu, när Archie varit konvalescent i över 1 månad, att även om det hade gått att släppa ut honom en stund i hagen (dvs utan att han hade börjat springa omkring) så hade jag inte vågat pga just smällare och raketer.

Hade han varit sitt ”vanliga jag” så hade en lite rusch i hagen spelat mindre roll även om jag inte tycker om att han springer där över huvud taget men en häst som är konvalescent ska verkligen inte rusa iväg som skjuten ur en kanon.

Så oavsett vad veterinären tycker om eventuell utökning av Archies ”motion” den 30:e så får all hagvistelse anstå tills ungdjä…. förlåt BARNEN börjat skolan igen, minst!

Såg förresten att ICA MAXI slutat att sälja fyrverkerier i år just pga att fler och fler människor börjat reagera på detta gissel och det ska de ha en STOR ELOGE för! Hoppas verkligen att fler (ALLA?) andra affärer börjar följa deras exempel.

Och som socialsekreterare som handlagt ”miljoner” ansökningar om socialbidrag genom åren upphör jag aldrig att förvånas över hur många miljoner pengar människor anser att det är helt berättigat att bokstavligen ELDA UPP!!!!

Man köper raketer för hundratals kronor per hushåll och ger dessutom barnen pengar till att gå och smälla med smällare flera veckor i sträck.

Sådant finns det alltså pengar till!!!!

Jag tycker faktiskt att detta problem borde tas på större allvar och att alla vuxna skulle reagera då ungar springer omkring och smäller.

Kanske är detta ett storstads-fenomen….jag vet inte eftersom det är just där jag tillbringar stor del av dygnet. Själva bor vi ute vid en landsväg och här går det av naturliga skäl inte omkring ungar och ”väsnas”.