Skrivet

Tillbakablickar: hur det gick till när jag köpte min första transport!

Kort efter att jag hade blivit hästägare ville jag också äga ett hästsläp för att slippa vara beroende av andra och försöka låna/ hyra släp av bekanta eller på bensinstationer. Detta var för snart 20 år sedan och efter att jag hade köpt mitt släp var jag i princip ensam om att äga en transport trots att vi på den tiden var över 30 privathästägare i stallet så det var inte så vanligt med egna släp på den tiden.

När jag skulle köpa transporten läste jag annonser i dagspressen, detta var före Internets tid.Jag minns inte om jag själv ringde på en annons eller blev uppringd men hur som helst var det ett utländskt par som bodde väldigt nära stallet som påstod sig ha en hästtransport till salu.Eftersom paret pratade ganska dålig svenska och sade sig ha transporten i ett garage på Rosengård (ett ”beryktat” bostadsområde i Malmö) frågade jag flera gånger om transporten verkligen var en HÄST-transport och försäkrades lika många gånger om att så var fallet.Behöver jag skriva att det som mötte mig i garaget var ett vanligt litet galler-släp som man möjligtvis hade kunnat transportera en LIGGANDE shettis i?

Nåväl…till slut fann jag en transport som, om jag minns rätt kostade 7500:–. Transporten var helt ok tyckte jag och jag körde med den många gånger innan det var dags för besiktning.På besiktningen fann man dock många fel, rost och hål både här och där och jag insåg att en omfattande renovering behövdes.

Jag fick genom en kille i stallet kontakt med en bil-mekare med ”kontoret på fickan” och transporten lagades och betalades utan kvitto till en person som jag alltså knappt visste namnet på (jag var mer naiv på det tiden).

När jag återkom till besiktningen visste killarna där inte om de skulle skratta eller gråta; mycket på min transport var uruselt lagat med….PLASTIC PADDING!!!!
Jag insåg att jag blivit grundlurad och att jag utan kvitto var helt utan möjlighet att reklamera den så kallade lagningen.

Någon annan i stallet tipsade mig om ett ställe som lagade hästtransporter och det var på detta vis jag lärde känna Gert-Eve, mannen som sedan dess lagat alla mina transporter och även några bilar genom åren. Gert-Eve tyckte synd om mig som blivit så lurad och fixade till min transport utan att ruinera mig. Eftersom både transporten och min dåvarande bil hade några år på nacken fick jag flera tillfällen att anlita Gert-Eve och jag var under många år en (alltför) återkommande kund.

Idag har jag både bättre bil och släp men är fortfarande glad över att kunna få snabb och billig hjälp av någon som använder lite rejälare grejer än plastic-padding :=)!

Skrivet

Videofilm från tävlingen 1/3 hos Torns Ryttarförening

http://www.youtube.com/watch?v=bouEQprlkbE

Filmen är från den första klassen, LC:2. Det var första gången jag red detta program eller rättare sagt den nya versionen av LC:2 som gäller från 1/1-08. Notera att man inte gör någon ”inridningshalt” och tillhörande hälsning.

Jag såg flera hästar som skyggade för den gula fyrkanten på kortsidan vid A. Även Archie tog ett litet steg åt sidan första gången jag red förbi där men sedan återgick han till sitt vanliga jag och traskade lugnt vidare.

Domaren satt ovanför banan, i en kur inne i cafeterian: en lite ovanlig placering.

Skrivet

Videofilmer från träningen 26/2

http://www.youtube.com/watch?v=-vfzt5_uXr4

http://www.youtube.com/watch?v=84VPlx8f5U0

Här kommer några korta sekvenser från träningen den 26 februari. Tyvärr hann Lina bara filma början på passet men eftersom jag alltid rider 07.30 är jag glad att vi fick till en filmsnutt eftersom det inte är så lätt att få fram ett filmteam så tidigt på morgonen :=). Nu passade vi på eftersom Lina skulle praktisera i stallet den veckan.

För att göra Archie extra fin hade jag satt på honom nyinköpta lindor som tyvärr visade sig vara väldigt konstigt konstruerade. ”Flärparna” till lindorna lossnade hela tiden och Birgitta fick trycka fast dom flera gånger. Så om ni undrar varför det fladdrar lite väl mycket kring Archies ben så har ni förklaringen….

Synd att jag studsar så otroligt i travökningarna! Vi håller på att träna på dessa nu och det går bättre och bättre fast det KÄNNS inte så bra eftersom jag, som synes, studsar rejält ovanför sadeln. Tack och lov är Archie inte det minsta skumpig när man rider i arbetstrav.

Imorgon kommer jag att publicera en film från tävlingen 1/3!

Skrivet

Dagens träning

Dagens träning gick bra! Vi tränade inte på något speciellt mer än skänkelvikning så som den ska utföras i LA:1-programmet.

Min tanke är att endast tävla LC:2 vid ett tillfälle till för att därefter koncentrera mig på LB och LA.

Förhoppningsvis sker LA-debuten snart.

Skrivet

Hos tandläkaren!

I förra veckan var Archie hos tandläkaren.

På bilden ovan har han precis fått den dos Domosedan man brukar ge shettisar :=) men han är mycket ”lättdrogad” som synes.

Första gången vi var hos tandläkaren fick han normal dos och då trodde jag inte att jag skulle kunna få hem honom på flera timmar. Vi var flera personer som drog och slet i honom för att försöka få ut honom från kliniken men Archies ben bara spretade mer och mer åt alla håll utan att han flyttade sig en meter. Dessutom rann svetten i strida strömmar trots att det var höst och ganska kallt. Så numera förvarnar jag alltid om att hålla nere på det lugnande medlet :=).

Den tandläkare jag anlitar sedan flera år tillbaka heter Torbjörn Lundström och har en egen klinik i Norrköpingstrakten men kommer till Bollerups veterinärklinik några gånger varje år.
Jag har mycket stort förtroende för Torbjörn som från början är utbildad ”människo-tandläkare” men som har behandlat olika djurslags tänder i många år.

Den klinik som Torbjörn driver har en egen hemsida:

www.djurtandvardskliniken.se

och där finns också ett diskussionsforum dit man kan maila ”tandfrågor” och få svar från kliniken. En utmärkt och kostnadsfri service!

Efter att ha sett Torbjörn i arbete skulle jag aldrig kunna tänka mig att låta en veterinär stoppa in en munrulle i hästens mun för att sedan ”köra runt” lite med en jätterasp på måfå, för det är så jag har upplevt de flesta tandraspningar innan jag kom i kontakt med Torbjörn.

Torbjörn sederar hästarna rejält till att börja med så att man verkligen kan undersöka munhålan minutiöst och sedan använder han en stark belysning och små fina redskap vilket för mig känns mer noggrannt än att använda en rasp som är tre gånger så stor som hästens mun.

Ett besök hos/ av Torbjörn kostar oftast både två coh tre gånger så mycket som en ”traditionell” tandraspning på klinik/ av veterinär men för mig är det väl investerade pengar.

Tandvård för hästar har länge varit ett eftersatt område och jag har flera gånger läst om att hästar som undersökts slumpmässigt i många, många fall haft olika skador och sår i munhålan som ryttaren/ ägaren varit helt omedveten om.

För mig är hästens tand- och munhålehälsa av stor vikt och eftersom jag haft en häst med enorma munproblem (Décima) så är jag kanske mer medveten om detta än den genomsnittliga hästägaren.

Skrivet

Min tävlingsmaskin…..

Priset till vänster fick jag i LC:n och priset till höger fick jag i LB:n. Stiligt värre, eller hur :=)?

….gjorde mig inte besviken idag heller utan kammade tvärtom hem placeringar i båda klasserna som han ställde upp i. I LC:2 blev Archie 3:a (7 placerade) och i LB:1 blev han 2:a (9 placerade).

Detta var första gången Archie tävlade 2 klasser på samma dag men det verkade inte bekomma honom. Jag rider ju fram väldigt korta stunder (ca 20 minuter effektiv tid) så det blir inte mer ansträngande att tävla än att genomföra ett träningspass hemma i ridhuset och det är så jag vill ha det.

Jag vill att hästarna snarare ska tycka att det är LÄTTARE än svårare att tävla än att träna, då ser de inte tävlingen som något tråkigt och ansträngande.

Jag försöker också att välja tävlingar som ligger nära min egen klubb för att undvika långa transporter och kör också hem så fort det går efter avslutad ritt så att tiden i transporten ska bli så kort som möjligt.

För att studera dagens resultat närmare:

http://www.torns.org/tavlingar/0803/res080301.html

Skrivet

Enmanshäst- nej tack!

Jag har ibland hört hästägare nästan lite stolt säga att deras häst är en ”enmanshäst”, dvs det är i princip bara hästägaren som kan hantera och framför allt rida hästen. Det är vad ägaren tror i alla fall :=)!

För det första tror jag väldigt lite på snacket om enmanshästar och för det andra tycker jag att det absolut inte är något att sträva efter eller stoltsera över, snarare tvärtom. Har man lyckats SKAPA en enmanshäst (för det är enligt min erfarenhet inget som hästar blir av sig själva) så är det snarare något att skämmas över.

Själv är jag mycket glad och tacksam över att alla hästar jag ägt har varit så fogliga och samarbetsvilliga att i princip vem som helst har kunnat ha hand om dom och även rida på dom.

Ett minne kommer genast över mig….

Vid ett tillfälle när jag var och tävlade med Heron behövde jag någon som kunde hålla honom medan jag gick in i cafeterian för att handla något att äta.

Jag grabbade som vanligt tag i första bästa person utan att studera denna närmare och frågade om killen kunde hålla min mycket snälla häst vilket killen samtyckte till.

När jag står i cafeterian, från vilken man kunde se ut mot där Heron stod hör jag hur några säger med medlidande i rösten ”Ohhh….det var väl roligt för xx” och menar då att det var roligt för killen som står och håller Heron att han fick denna ”ära”.

När jag kommer ut, lite lätt konfunderad över kommentaren inne i cafeterian, inser jag att jag överlämnat Heron till en förståndshandikappad kille som glad och stolt stod och höll min underbara vän…..

Jag har låtit samtliga skötare jag haft (fast det har i ärlighetens namn inte varit så många) rida ut på mina hästar.

En av skötarna hade en riderfarenhet som i princip sträckte sig till ett 10-tal ridlektioner på en annan ridskola men när hon och jag var ute och red, hon på Heron och jag på någon lånad häst kunde man tro att hon var på väg att rida rakt in i världscup-finalen :=)! Heron spänstade på i perfekt form och tjejen satt bara och åkte runt men det såg väldigt trevligt ut :=).

Décima var så snäll att min nuvarande skötare Lina red ut henne i galoppsadel och ponnyhack: inga problem där heller!

Och även Archie går som värsta dressyrmaskinen när både Lina och Elina rider ut vilket han visade senast förra veckan då vi var ute tillsammans.

Jag skulle skämmas om jag hade en häst som konstrade och krävde en halvtimmes ”böjande och bändade” innan någon annan än jag kunde rida. Det skulle jag se som ett misslyckande för i min värld ska hästar gå på tygeln från steg 1 och tills man hoppar av.

Jag skulle heller aldrig låta skötarna rida Archie om han gick med huvudet i vädret eftersom detta enligt min uppfattning är det som sliter allra mest på en häst. Om hästen går lite bakom hand och till och med släpper bettet är detta inte alls lika slitsamt för hästens rygg som om den hela tiden strävar uppåt med huvud och hals.

Jag minns att någon tokstolle i stallet sa för många herrans år sedan:

”Åh..det är så SYND om Heron. Han måste till och med gå på tygeln när Birgitta rider ut” ??!?!?

Eftersom jag alltid haft så väluppfostrade hästar så har mitt hästägande helt klart underlättats. Visst skulle jag klara mig utan både skötare och folk som hjälper till med tex in och uttag i hagen men det skulle helt klart bli mer besvärligt, ta mer tid, kräva mer planering osv.

Skrivet

Tillbakablickar: en gång tävlade jag TVÅ gånger!

Personligen vet jag ingen som har åkt till 2 OLIKA tävlingar med SAMMA häst SAMMA dag men jag har faktiskt lyckats med detta konststycke vid ett tillfälle.

Så klart var det (som vanligt) Heron som var inblandad i denna historia!

Den 12 maj 1994 deltog jag i en hoppning, 1.10 om jag minns rätt, hos Örestads Ryttarsällskap, vår närmaste grannklubb.
Av någon anledning gick det alltid dåligt när jag tävlade med Heron där, precis som det nästan alltid gick mycket bra när jag tex åkte till den andra grannklubben Malmö Ridklubb. Om jag hade 0 plaketter från Örestad så hade jag kanske 15 från Malmö Ridklubb. Konstigt!

Hur som helst…Eftersom det alltså brukade gå dåligt på Örestad anmälde jag Heron till en relativt enkel klass och HOPPADES (notera ordvitsen!) på det bästa.

Mina förhoppningar till trots var Heron inte det minsta intresserad av att samarbeta och han bara sprang omkring på Örestads utebana utan att ens ha hinder-kontakt, än mindre hoppa ÖVER några hinder. Diskvalificeringen var ett faktum och jag var osedvanligt rasande eftersom jag visste att Heron bara fjantade sig och kunde hoppa hur bra som helst.

I mitt raseri föddes en ovanlig bestraffnings-idé!

Heron skulle minsann inte få åka hem till stallet efter att ha tillbringat typ 30 minuter på Örestads tävlingsområde. Nej, han skulle STRAFFAS och få åka till en ny tävling…frågan var bara VAR (jag skakar själv på huvudet så här nästan 15 år senare).

Fram med tävlingskalendern! Minsann fanns det inte en DRESSYR-tävling hos Stensäters Ryttarförening där jag kunde rida en LA:2!

Jag minns ej hur jag rent praktiskt genomförde efteranmälan osv men nog tusan körde vi till Stensäter.

Eftersom jag var efteranmäld red jag givetvis först och när jag hade ridit ledde jag av naturliga skäl klassen. När ekipage nr 2 hade ridit låg jag 2:a och efter ekipage nr 3 var jag 3:a. Men sedan lyckades jag hålla nästan alla (och det var många) andra startande stången och blev slutligen 4:a i klassen.

Ja, så kan det gå om man inte vill hoppa! Då får man tävla dressyr i stället!

Även denna historia har ett lite intressant sidospår som jag vill nämna.

I samma klass som jag red upptäckte jag att en fd OS-RYTTARE (!!!!!) skulle rida. Jag blev både förvånad och beklämd för ibland är det bättre att sluta medan tid är och medan man är hyfsat på topp vilket denna ryttare var väldigt långt ifrån.

Jag var oerhört nyfiken på om domaren skulle ”våga” döma det han såg (i mina ögon en ytterst medioker ritt) eller om ryttaren, som det ibland händer, får poäng mer på gamla meriter än det som ögat ser för dagen.

Domaren gjorde mig inte besviken och ekipaget hamnade långt ner i resultatlistan….

Skrivet

Dagens träning

Eftersom tanken är att jag och Archie ska tävla på lördag (LC:2 och LB:1) övade vi idag på sådant som kommer att ingå i programmen och som tidigare inte gått så bra inne på tävlingsbanan, dvs halter och travökningar.

Vi tränade även på avbrott från galopp till halt, ryggningar, att vända rätt upp i trav och galopp osv.

Archie kändes pigg och Birgitta tycker att hans ökningar blir bättre och bättre.

Lina, som denna veckan praktiserar i stallet, passade på att filma delar av träningen så jag kanske publicerar några sekvenser längre fram.