Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Såg ett inlägg i en Facebookgrupp om språkresor, googlade och inser att dessa fortfarande ordnas.
I gruppen jag hittade inlägget förfasades många över hur föräldrar vågade skicka iväg 11-16-åringar på detta viset ”på min tid” (dvs för ca 40 år sedan) och det gör ärligt talat jag också.
Men med risk för att låta som en 90-åring så hävdar jag att det VAR andra tider då. Inga mobiler, internet, sociala medier osv och också, vill jag påstå, en annan trygghet.
Jag åkte 2 år i rad som 15 och 16-åring, var 3 respektive 4 veckor i Hastings och Bournemouth.
Jag tycker själv att det är enormt berikande att åka utomlands, ärligt talat även om man åker till Mallis kan man se och lära sig i alla fall något.
Åkte ni på språkresor? Skulle ni skicka era barn idag eller har ni rent av gjort det?
Yes, att fixa allt i stallet gör jag alltid själv och finner det oftast rogivande och något jag gärna gör.
Att jag får hjärtstillestånd när Frenchie eller tidigare hästar springer i hagen är lika sant så det har alltså inte bara med Frenchies skadebenägenhet att göra utan jag har alltid varit överdrivet pjoskig i denna fråga.
Och visst skulle jag bli helt stirrig om jag fick ett sms gällande hästarna när vi är bortresta om jag inte visste att de sköts minutiöst.
Jag vet dessutom att det kan komma en liten uppdatering à la ”nu är hästarna inne och allt är bra” så då är jag ännu lugnare ha ha!
Inte lätt när man är en halvneurotisk hönsmamma….
För övrigt finns det nog fler som känner igen sig, eller?
-det fortfarande går att rida på utebanan (ja, jag är klen…I know…)
-det inte regnar även om det blåser rejält
-min lilla/ feta gosse är ohalt så här långt
Han känns faktiskt fin i det lilla jobbet han utför; jag travar och galopperar kanske totalt 7-8 minuter med skrittpauser emellan.
Inte mycket och det ställer krav på mig att verkligen rida ”ordentligt” de korta stunderna om jag vill ha en bra känsla och det vill jag ju så klart.
Sedan är allting relativt men min häst skulle ärligt talat kunna starta en i alla fall LC som han står just nu och faktiskt både kunna placera sig och kanske rent av vinna. Så pass har han behållit både kondition och mjukhet och det var en av de sakerna jag var rädd för under konvalescensen; att han skulle ”rasa” totalt vilket han alltså inte alls gjort med de små krav jag ställer just nu. Sedan ska han så klart varken tävla LC eller något annat än MSV B om vi någonsin kommer dithän men det var bara ett för mig lite ”tröstande exempel” efter månader av…tja…ni vet….
Annars är jag lite flitig här hemma och gjorde en ny äppelkaka igår och har en linsgryta på spisen as we speak.
Har precis avverkat alla avsnitten av ”Morden i Sandhamn” efter ”Badhotellet” och har gett mig på ”Tunna blå linjen”. Extra roligt med den sistnämnda eftersom den utspelar sig i Malmö i allmänhet och kring min mer än 10-åriga fd arbetsplats i synnerhet (kring Möllevångstorget) så det är stor igenkänning på allt….även den bräkande skånskan ha ha ha!
Tiden går fort när man har roligt och nu har Queen B varit på Ryhus i ett helt år!
Hon var definitivt inte vad jag hade hoppats på som sällskapshäst; jag ville helst ha en c-ponny och i andra hand en d-ponny, inte en elefant på över 170 cm 🙂 .
Jag fick minst sagt en chock när hon klev ur lastbilen på Ryhus; det var sagt att hon skulle vara runt 164 cm….
Men jag hade verkligen inget annat alternativ än att låta henne stanna; min ponny skulle avlivas 2 dagar senare och min annonsering efter sällskapshäst hade gett ungefär noll vettiga svar. En 2-årig travare som jag inte hade hjärta att låta gå ensam här när Frenchie är iväg på träningar och tävlingar och ett 26-årigt halvblod som jag misstänkte skulle dumpas här för snar transport till de sälla jaktmarkerna.
Så Bibban fick stanna med alla sina små ärr och gigantiska huvud som hon mycket snabbt gärna la i famnen på mig.
Och även om hon äter mer än en ponny skulle jag idag aldrig lämna tillbaka henne- hon har så många kvalitéer som jag uppskattar!
Ni som läser bloggen regelbundet kan nog inte ha undgått att läsa mitt eviga hyllande till min vackra/ söta/ perfekta häst och kanske retar det er att jag tycker att han är så otroligt söt?
Ni kanske inte håller med alls (helt OK) men för mig är det precis som det ska vara; man ”ska” tycka att ens egna djur är vackrast i världen eller i alla fall FÅR man tycka det 🙂 .
Birgitta, 12 år tycker det i alla fall och Birgitta 58 år VET att tex Frenchie rent objektivt inte skulle vinna tävlingen som varken Sveriges eller ens Skånes sötaste häst men man kan väl få skoja lite?
Nu ska jag berätta något som JAG fortfarande tycker är roligt och som jag berättar som en rolig historia men för att inte outa någon som kanske inte vill figurera på bloggen kallar jag dessa personer A och B.
För några veckor sedan skickade jag en film på när jag tömkörde Frenchie i skritt till person A och skrev något i stil med ”kolla på den här snygga klasshästen”.
På detta svarade A i vänliga ordalag att hen tyckte att Frenchie var…..tjock!
Nåväl…no hard feelings….jag grät inte för jag förstod lite varifrån detta kom (fetma är ju en riskfaktor för tex fång).
I samma veva skickade jag samma film till person B och skrev ”den här skönheten ser väl ändå fin ut efter 4 månaders icke-ridning” och fick svaret ”absolut”.
När jag då la till ”A tycker han är fet. Den förolämpade ägaren håller inte med!” får jag svaret…..
”Jag måste tyvärr hålla med A”!
Alltså…jag bara skrattade för jag känner både A och B väl och tyckte bara detta var jätteroligt.
Framför allt B är en sannings-sägare utan dess like (hens alias borde vara ”Brutalt Ärlig”) och båda är dessutom kloka hästmänniskor.
Sedan handlar det som jag ofta tjatar om den individuella bedömningen för JAG är inte det minsta orolig över att ha en temporärt aningen tjock häst.
Jag vet att det kan rinna av honom på någon vecka eftersom han snarare är svårfödd än motsatsen och framför allt så hade vi denna diskussion medan han var så pass konvalescent att han bara skrittade.
En häst som man börjar motionera och i samma veva som gräset tappar näringen och stråfoderanalysen visar katastrofvärden är jag inte det minsta orolig ska förbli överviktig så jag sitter lugnt på min tjockis 🙂 !
Bilderna visar Frenchie när han kom till Ryhus och hur han såg ut i somras.
Mängdmässigt tränas Frenchie just nu som typ en 4-åring och det blir ju inte så mycket man hinner ”göra” under ett pass om man inte älskar att skritta. Och tyvärr tillhör jag dom som helst inte skrittar alls annat än vid uteritter.
Nu GÖR jag ju det i alla fall, skrittar alltså, men jag tycker det är urtråkigt.
Jag försöker därför hitta så mycket variation i Frenchies arbete som det ändå går; som igår när jag inte hörde några ”skogsarbetarljud” och vågade skritta en stund i skogen eller som idag när jag longerade i skritt utomhus i högt gräs.
Jag tänker att det ändå kan ge lite att behöva lyfta lite mer på benen i gräset?
Efter 25 minuters skritt ute avslutade jag med tömkörning en liten stund i ridhuset och då blev det både trav och galopp i några minuter.
Visst är det en fin bild förresten 🙂 ?
Och med solen som lyser på min fina häst kom jag ihåg ett tusen år (eller 30 i alla fall) gammalt minne!
Vid ett tillfälle sa en bloggläsare (detta minns du till 1000% inte Bert Ahnelöv) att ”min gloria drog solstrålarna till sig” *ASG*!
Tänk vilket trams man kan komma ihåg ibland! Och nej, vi var inte kära eller nåt…bara stallkamrater!
Det har jag undrat hur länge som helst och jag undrar det inte mindre nu när jag har försökt att kontakta en del personer som haft utannonserade hästar!
Maken till nonchalans får man ibland leta efter; det tycker i alla fall jag.
Eller bryr man sig inte så där jättemycket om man får en häst för 200-300.000 såld?
Några exempel:
En person gick inte att få tag på under flera dagar för hon hade ingen mottagning i sin sommarstuga !?! Då kanske man ska vänta med att annonsera tills man faktiskt är tillgänglig….
En annan person som alltså arbetar med att sälja andras hästar tog flera dagar på sig att svara på sms/ ringa upp. Man förstår ju att personen kanske inte hade lika stort intresse av att sälja som ägaren för ju längre tid hästen stannar hos försäljaren desto mer får ju hen betalt men jag skulle då aldrig lämna min häst till en sådan slö person.
Och det ”bästa” exemplet:
En person svarade mig igår på några frågor jag ställt om en häst.
Det är bara det att jag ställde frågorna den 30 augusti!?!?
Gårdagens svar var: ” förlåt att jag inte svarat dig, har haft en del att göra”.
Alltså…jag måste bara skaka på huvudet. Men visst…300.000 är kanske småpotatis för denna person och själv känner jag bara ”tack men nej tack”.
Idag bestämde vädret sig för att ställa in den syndaflod dom var planerad att forsa över min del av Skåne och ingen kunde vara gladare än jag.
Gårdagens stora mängd nederbörd räckte bra och inför idag hade jag preppat ridhuset med harvning eftersom det inte går att rida på utebanan.
Eftersom det bara kom några droppar när jag skulle rida kunde jag efter 30 minuter i ridhuset skritta ut i 20 och sedan dess har det varit uppehåll.
Jag hann klippa allt gräs för vad jag hoppas och gissar är sista gången för i år- det är alltid en skön känsla när allt är kapat och det ser så prydligt ut.
Dagens skörd ser ni på bilden- jag är som alltid barnsligt stolt 🙂 .
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer