Onsdag- skogspromenad

Idag blev det skritt i skogen för vår del och sedan hage för Frenchie och ett kortare arbetspass i Malmö för mig.

Dagens serietips om ni har Viaplay; Chicago Med, Fire och PD är tillbaka! Mina favoriter alla tre!

Varför skratta när man borde gråta?

Klipp på nätet som detta brukar alltid få en massa käcka ”heja-rop” och skratt medan jag mest känner ”usch och fy”.

Varför är det roligt att visa någon som löper en enorm risk att ramla av och skada sig allvarligt?

Är det bra för en häst att hoppa hinder när den är så stallmodig och kastar sig hit och dit?

Givetvis måste man rasta en häst som har så mycket energi men knappast över hinder och enligt mitt förmenande helst ej ens uppsuttet.

Lite ”komiskt” att många hade kul åt klippet på Hippsons Facebooksida medan Maria Gretzer, som jag gissar har tusen gånger mer kunskap och erfarenhet än 95% av de positiva till klippet instämde med mig att detta inte är roligt eller bra.

Nej, sluta sprid sådan skit på nätet tycker jag, uppmuntra inte till skratt utan avråd snarare om klippet måste visas.

Påtala det olämpliga och riskerna, både för häst och ryttare.

Och ja, givetvis fattar jag om någon att ridning är eller kan vara farligt per se, även om man skrittar på långa tyglar.

Men hoppning ger faran en annan dimension; det är jag själv ett bra exempel på.

Som jag har berättat flera gånger ramlade jag av Vicke när han under hoppning (hindret var kanske 1 meter högt) fick den översta bommen på ett räcke mellan frambenen, fällde sig själv till marken och jag vurpade över honom med nacken först.

De första sekunderna efter landningen kände jag inte ens mina ben, den värsta känslan i världen!

Och jag hade därefter djävulska smärtor i nacken i några veckor och ont i månader.

Jag sa faktisk så sent som för några dagar sedan till Henrik att det är först nu jag känner mig HELT återställd och då hände detta för 8 år sedan (samma dag som jag skulle på min andra date med Henrik ❤️)!!!

Kommentaren till inlägget på Hippson; ”jag tror många känner igen sig” får jag verkligen hoppas INTE stämmer på långa vägar.

Jag har ägt 7 egna ridhästar och ingen av dom har någonsin burit sig åt på detta viset, oaktat årstid.

Och HAR man en häst som beter sig som i klippet annat än i undantagsfall bör man verkligen se över både det ena och det andra i sin hästhållning innan man råkar illa ut eller får en skadad häst. Tycker surmuppen jag.

Tisdag- tö

Det fortsätter att töa och på bilden ovan ser ni skillnaden mellan förra onsdagen och idag.

Än finns det is kvar på sina ställen….

….så jag gjorde mig faktiskt omaket att skruva i broddar innan utsläpp.

Om ni tycker att jag skriver mycket om vädret så har ni rätt!

Hade jag vetat detta när jag startade bloggen borde jag ha döpt den till ”Birgittas häst och vädersida” 🙂 . Men på gott och ont påverkas i alla fall mitt hästeri en hel del av vädret.

Annars har jag ridit i ridhuset och befinner mig just nu i ett skede av insikten av hur dåligt jag gjort vissa saker tidigare nu när jag gör dom bättre : ) . Hoppas jag kan visa både förbättrade övergångar, samlad galopp och byten på tävling så mycket som jag tränat på detta nu.

Kanske har ni läst om att Granngården varit utsatta för någon form av dataintrång som

gjorde att alla butiker hade stängt igår men Dalby-filialen kunde i alla fall öppna idag så att vissa i familjen fick både mash-ingredienser och morötter 🙂 !

Då och nu

Igår tömkörde jag Frenchie och som så ofta passade jag på att ta lite kort på honom.

Efteråt insåg jag att ett kort påminner en del om ett av de första jag tog på honom när han kom till Ryhus, i slutet av februari för 2 år sedan.

Och jag vet inte om det bara är för att jag VET att han är lite rundare nu men jag tycker att han ser en liiiiten aning ”rejälare” (mer muskler och massa) ut?

Så klart kan bilder ljuga beroende på flera parametrar och dessutom tror jag inte man kan förändra en så pass gammal häst som redan då var i full kondition och BRA riden hur mycket som helst men jag undrar ändå om även ni ser någon liten skillnad?

Förändringen går liksom inte att jämföra med Bibbi som var tunn som en tråd (läs; verkligen mager) när hon kom men en aning, eller?

Måndag- syndaflod

Ni vet hålet jag skrev om i föregående inlägg (bilden ovan)?

Tja…as we speak är det igenfyllt som ni också kan se men jag misstänker att naturens krafter kommer att segra= nytt hål kommer att uppstå av den syndaflod av smältvatten som just nu dränker Ryhus.

Det är verkligen inte ofta jag inte släpper ut hästarna mer än någon timme och ännu mer sällan (1-2 gånger per år?) jag inte släpper ut dom ALLS men idag fick Frenchie faktiskt inte komma ut och Bibbi var ute i 1,5 timme medan jag pysslade med Frenchie och tömkörde honom i ridhuset.

Å ena sidan höll mitt samvete på att äta upp mig och å andra sidan var det som jag sa till min hovslagare som kom under förmiddagen; det hade varit såååå jäkla onödigt rent ut sagt om Frenchie skadade sig när jag innerst inne bedömde att risken var helt klart förhöjd idag.

Angående den påstådda risken rådde ren isgata här under förmiddagen OCH det regnade OCH det blåste. Isgata = skaderisk även med broddar och vädret= häst som mest står stilla och glor, kanske spänner sig, ingen egentlig vinst med utevistelse.

Sedan dess har det töat kopiöst pga 7 plusgrader så imorgon blir det förhoppningsvis mycket vettigare underlag i hagarna.

Så Frenchies motion bestod som sagt av tömkörning där han enbart fick jogga i trav, en hel del över dessa bommar:

Om herr Frank själv får välja ska man INTE trava ÖVER pinnar på marken utan helst ta en genväg men ägaren insisterade.

Efter denna lilla rastning kom Markus och Frenchie fick nya skor medan Bibbi bedömdes kunna stå och gå som hon är, dvs utan verkning.

Oväntat användningsområde

Ser ni vad detta är?

Det är 2 delar av en stallmatta som blev över när jag la in resten i Vickes, numera Frenchies box!

Och den som spar han har 🙂 !

Vi har pga väder, nederbörd, traktorskottning och fan och hans moster fått ett rejält dike tvärs över vägen mellan stallet och huset och efter att en besökare kört fast och vi själva inte ville slå sönder underredena på våra bilar kom jag på vad vi kunde använda för att förhindra fortsatta missöden tills vi kan fylla igen ytan!

Söndag- vårlängtan

Minst så glad som på bilden är jag oftast efter ett pass med Frenchie; idag inget undantag.

Och tur är väl det!

Jag tänkte på det i morse; ”summan av oro är konstant; det är bara anledningarna som varierar”.

För så funkar jag tyvärr; oroar mig alltid över något med hästarna och årstiden hjälper VERKLIGEN inte till, tvärtom.

Ändå så har de skånska stormarna, snöfallen, ösregnen och av dessa skapade gyttjorna, översvämningarna, snövallarna och isgatorna varit en mild bris om uttrycket ursäktas med hur det varit och ÄR i andra delar av Sverige.

Jag har i alla fall mitt lilla ridhus som en enormt tacksam backup samtidigt som jag läser om hästägare som tex står i minus 30 grader och/ eller inte har kunnat rida vettigt på många veckor pga is och annat.

Jag tror att även den mest inbitna ”åhhh vad jag älskar vintern”-personen ser fram emot våren och håller vi bara ut så kommer den. Så har det varit de andra åren i alla fall 🙂 !

Snyggt ute på vintern

Om det nu ändå ska vara kallt ute kan man lika gärna passa på att göra en snygg utomhusdekoration.

Detta är vissnade tulpaner frusna i en kakform! Inte min idé utan bild jag såg på Fejjan.

Lördag- here we go again

Efter gårdagens illavarslande prognos som sa ungefär ”hur mycket nederbörd som helst” drog jag en lättnadens suck när jag parkerade på Ryhus i morse.

Det kom nog inte ens en fjärdedel av det ”man” hotat med och det var regn och inte snö.

Regnet kommer förhoppningsvis att smälta undan all snö tills det, gissar och befarar jag, är dags för en ny omgång av det vita.

Frenchie har vilodag och jag ber tysta böner att han ska skritta tillräckligt för att inte få kolik men inte trava eller galoppera med de gigantiska styltorna som bildas under hans hovar. Han har broddar 24/7 sedan säkert en vecka tillbaka men de hjälper ju inte mot klackarna.

Bibbi har inga skor och verkar, ta i trä, ha bra hovar som fortfarande ser fina ut trots att hon inte är verkad på 12 veckor. Frenchie skos var 6:e vecka och efter den tiden fanns det inget att verka på henne nästan. Som jag skrev i en kommentar såg jag henne igår galoppera i den mest samlade galoppen ni kan tänka er; hon måste ha läst mitt inlägg om ”travare som ridhästar” *ASG* !

Vintersanningar

Framför allt den sista bilden stämmer sååå bra här och är en av extremt få fördelar med snön.

Vår grusväg har i vinter varit sämre än någonsin trots konstant underhåll och att köra på den med släp har inneburit krypkörning för att inte traumatisera Frenchie. Nu är vägen plötsligt mycket mer farbar vad gäller hålen i alla fall!