Månadsarkiv: maj 2012

Mera tisdag- rastning på alla plan

När man inte får motionera sin lilla häst får man hitta andra sätt att bränna lite kalorier.

Idag blev det 2 timmars promenad i Dalby i sällskap av Åsa och pudel-Vilja- perfekt att även få rasta tungan lite (läs: babbla mycket ha ha).

Nu har Soya och jag intagit soffan och där ska vi stanna resten av kvällen tänkte vi!

Mitt favorit-träd i Dalby- visst är det vackert?

Tisdag- fölsto

Nu börjar det se ut som om jag har ett vackert fölsto:)!

Skämt å sido, en viss rondör kan mer än skönjas runt en viss Mupps buk men det får vara som det vill med den saken.

Så klart kommer jag inte att låta honom bli hur fet som helst men att börja dra ner på stråfodret mer än de 1-2 kilo jag gjort vill jag inte göra om det inte är absolut nödvändigt.

Mat är ju en underbar tröstnapp och sysselsättning (som man känner sig själv känner man andra….) och ”man” vet ju också hur bra man mår om man är hungrig :(.

Nej, gossen får svälla ut lite, det är kanske bara bra om han är lite tung i magen när han ska sättas igång så han inte har krafter nog att hitta på för mycket dumheter?

Välorienterade djur

Det finns verkligen inte mycket som kan irritera mig med världens snällaste hund men en sak som jag tycker är jobbig fast den egentligen bara visar hur smart hon är, är hennes otroliga igenkänningsförmåga.

Har vi varit på hundpromenad mer än 2-3 gånger på ett nytt ställe så börjar Soya pipa och gnälla av upphetsning redan när man är någon kilometer från detta ställe och på väg dit.

Det slår aldrig någonsin fel, jag kan köra i mörker, dimma, regn, snö- närmar jag mig Bjuv-avfarten hörs upphetsat gapande från buren- vi är nära Järavallen.

Kör jag genom Dalby- samma sak; kalkbrottet ligger 2-3 kilometer längre bort.

Samma sak med Skrylle och några ställen till- doggys orienteringsförmåga är omisskännlig.

Jag minns att det var samma sak med min schäfer Ketty; så fort man körde på Cypressvägen i Malmö på vilken Djursjukhuset ligger ställde sig hunden upp i bilen, styv som en pinne.

Körde man sedan förbi utan att stanna kunde man se hur hon bokstavligen sjönk ihop av lättnad liksom tänkandes ”pust…inte den här gången”.

Och faktiskt kom jag och en annan hästägare att prata om att även hästar kan ha denna GPS i skallen.

Hästägaren berättade om flera hästar som verkade veta när de var nära stallet eftersom de då alltid började låta i transporten och precis så var mitt sto Décima också.

Det slog mycket sällan fel, när jag var kanske 1-2 kilometer från ridskolan så satte hon igång att skrapa- hon som kunde åka i timmar utan att ge ett ljud ifrån sig!

Måndag- bandagebyte

Då var det dags för ett nytt bandagebyte idag igen och även denna gången såg läkningen mycket bra ut men det går låååååångsamt trots att det nog inte går att göra NÅGOT för att det ska gå snabbare.

Så vi har flera byten framför oss absolut och jag vågar inte ens tänka på HUR många.

Det jag vet är att minst 3 stycken till är inplanerade- nästa gång ska en del svallkött skäras bort så att såret kan läka slätt och fortsatt som det ska.

Eftersom såret bevisligen läker bättre sedan jag slutade med våra mini-promenader så är det inte tal om att återuppta dessa och jag är väldigt tacksam över att Kreon finner sig så väl i sin sjukruta. Visst kan han få in en del bakutsparkar osv även där- det har jag själv bevittnat, men det megatjocka bandaget som han numera har tror vi ändå avskräcker/ hindrar honom lite från att röra sig i onödan i alla fall.

Som jag redan berättat känns det mesta väldigt deppigt just nu men jag försöker att hålla masken och bespara folk mina klagovisor.

Dels är det inte så intressant för andra och dels får man också tänka på hur man beter sig även om man är lite under isen. Det kan ju knappast andra männsikor rå för och ska inte heller behöva drabbas av- ett tips från en sur-pupp till likasinnade!

I torsdags.

Idag. Ser att det på bild inte syns någon större skillnad men det är det helt klart- fråga en som har stirrat tills ögonen nästan ramlat ur.

Läser om oseriösa köpare

En vän försöker sedan ett tag tillbaka sälja sin häst och tycker att många köpare verkar oseriösa.

Eftersom jag vet att hon läser bloggen tänkte jag ”trösta” henne med ett inlägg jag läste på Buke; så att hon inte känner sig ensam om
att råka ut för knäppgökar:

Jag har under några månader haft min 2 åring på annons. Rätt billigt för jag måste verkligen sälja honom. Och det är en hel del folk som hör av sig men dom är inte seriösa för 5 öre.

Köpare 1: Kom och tittade 2 gånger, var JÄTTE intresserad och bestämde att hon skulle köpa honom verkade bra och trovärdig, var runt 25 och hade sin pappa med som verkade jättetrevlig.. Jag gjorde en veterinärbesiktning för 2000 spänn och vi bestämde att hon skulle komma en lördag kl 3 och betala hästen och skriva kontrakt. Nån timma senare får jag ett sms – jag är på åby och kollar på trav istället.. kl 8 samma kväll skickar hon ett sms att hon inte vill köpa honom längre. Här har jag slösat min tid och stått och väntat på henne och betalat 2000 helt i onödan, jag blir så arg så jag kokar.

Köpare 2: Ringde och var JÄTTE intresserad, det var fredag och hon sa – jag kommer på söndag hör av mig om tid, jag sitter hemma och väntar hela söndagen, på kvällen skickar hon ett sms -jag hinner inte komma idag, men jag kommer på tisdag! Fine, jag satt hemma hela tisdagen med, på kvällen kom det ett sms att hon hade fått ändrade planer… Men hon kommer till helgen för hon är fortfarande JÄTTEINTRESSERAD, jag sitter hemma och väntar, på söndagen orkarjag inte vänta mer och skickar ett sms om hon kommer? nej då har hennes bil gått sönder så hon vet inte om hon kan köpa häst just nu.. Känns som nåt dåligt svepskäl, har man så dåligt med pengar ska man inte köpa häst!!!! Och man hör väl av sig och säger det??

Köpare 3: Skickade ett mail i fredags kväll som jag inte såg förrän senare, hon var JÄTTE JÄTTE INTRESSERAD. På lördag halv 8 skickar hon ett sms att hon är JÄTTE JÄTTE INTRESSERAD och ber mig ringa när jag får tid.. Jag ringer upp och hon verkar bra, ställer bra frågor.
Efter 5 min säger hon att hon är på ullared och står i ett provrum så hon undrar om hon kan ringa upp mig när dom fikar om en stund?
men hon är JÄTTEINTRESSERAD Visst säger jag, ring bara innan kl 14 då jag börjar jobba. -absolut säger hon, klockan var väl runt 9 då. Jag väntar hela dagen kl 14 har ingen ringt och inte under kvällen heller.. Söndag förmiddag har jag fortfarande inte hört något så jag ringer upp henne, hon blir helt tyst en stund och sen så säger hon – MIN DOTTER HAR HITTAT EN ANNAN HÄST SOM VI HAR KÖPT???! Jag blir så jäkla arg, sur och ledsen..

Såhär håller det på hela tiden om och om och om igen, folk som ringer/mailar och skriver och säger flera gånger att dom är JÄTTEINTRESSERADE men och bestämmer en dag dom vill komma och titta men sen inte dyker upp och hör inte av sig igen? Och dom låter bra i telefon, ställer vettiga frågor och verkar ha bra stall… Är det folk som inte kan kontrollera sig och bara ringer och sen kommer på att dom inte har råd med fler hästar?

Folk som vill låna honom och prova, vad kan du prova på en 2åring? har skrivit i annonsen att han inte lånas ut..

Folk som vill byta honom mot massa grejer som bil och en hundvalp??

Folk som mailar i all oändlighet, dom vill ha mer filmer, bilder, undrar om stammen flera gånger trots att den står klart och tydligt i annonsen och yada yada..

Veckan som gått

Jaha…vad har egentligen hänt i veckan?

Tja, inget roligt som JAG kan komma på skulle jag nog svara surt och spontant.

Jag har ju alltid försjunkit i total apati och missmod när något av mina djur varit skadad/ sjuk och det är inget undantag med Kreon.

Det är sååå tråkigt att inte kunna rida, att såret läker i ultrarapid bla bla bla.

Ja, jag VEEET att hästen (väl?) kommer att bli ridbar NÅGON GÅNG men just nu känns detta ”någon gång” som i princip ”aldrig”.

Att Kreons sår hade gått upp lite vid omläggningen i måndags bidrog till att jag deppade ihop ÄNNU mer, tack och lov såg det åter bättre ut vid torsdagens bandagebyte.

Så…nu har Neggo-Birgitta fått gnälla, tack för det.

Annars går väl livet sin gilla gång med hundpromenader, trädgårdsarbete och annat som jag faktiskt orkat ta mig för i veckan.

Söndag- mera grönt

Om jag får välja går jag helst i skog eller på en strand med Soya-inga harar som distraHARAR :).

För att vara en människa som trivs otroligt bra i soffan, med tv:n i bakgrunden och laptopen i knät har jag varit väldigt aktiv idag- så som jag faktiskt alltid försöker att vara.

Jag tror att motion är viktigt för hälsan och har dessutom alltid varit rädd för att gå upp i vikt och då går det inte BARA att jäsa under värmefilten med en godispåse i näven.

Började morgonen med att ha stalljouren i stora stallet samt att fixa med mockning och foder åt både Kreon och en annan häst på anläggningen- BETALD motion är ännu bättre än gratis dito :).

Eftersom vi valt en hundras som man kan motionera hur mycket som helst om man vill så drog jag iväg med Soya någon timme efter att maken hade tagit SIN promenad med henne- det hade hon inget emot utan hoppade glatt in i bilen för vidare färd till Skryllegården.

Idag parkerade jag på ett ställe där jag inte varit på ungefär 1 år- då var jag där med Archie och red en mysig runda med honom och Soya.

Medan jag gick där försökte jag känna efter om jag kände någon saknad efter mitt ex-djur men nej…det gör jag absolut inte.

Efter 1 timmes powerwalk var det dags att åka till stallet för att ta in de hästar jag släppt ut på morgonen och sedan avslutade jag min motionsdag med ganska mycket trädgårdsarbete.

Vi har en naturtomt som man kan ägna hur mycket tid åt om man vill, eller lite tid om man föredrar det- skönt att kunna välja.