Månadsarkiv: april 2014

Skrivet

Torsdag- halt igen!

Idag red jag ut med Vicke och eftersom jag tyckte att han travade en aningens ojämnt (vilket han aldrig gör i vanliga fall) red jag in i paddocken för att ”kolla läget” och jodå- halt.

Såg det när jag lät honom springa runt mig också (använde tyglarna som longeringslina).

Jag har EXTREMT svårt att tro att detta skulle vara något ”tillfälligt feltramp” och att hältan ska vara borta till imorgon utan det blir snarare till att greppa telefonen klockan 8 imorgon bitti och ringa veterinären.

Man behöver nog inte vara någon atomforskare för att tänka sig hur detta känns så jag ordar inget mer om det.

Orkade inte ens pyssla med den glatt gnäggande Messy- hon fick en näve müsli och sedan körde jag hem, mycket tung i sinnet.

Skrivet

Det börjar kanske bli dags?

pass

Ända sedan jag tog bort Kreon i slutet av juni förra året har jag flera gånger funderat på att skicka in hans pass , så som man bör göra när hästar inte längre finns i livet.

Trots att jag i vanliga fall verkligen varken är en person som skjuter upp saker eller sparar på onödiga ting har jag fortfarande inte kommit mig för att verkligen GÖRA det- jag har bara tänkt ATT jag borde göra det.

Det är som att jag undermedvetet tänker att passet ”kan vara bra att ha” men TILL VAD…ja, säg det?

Jag har mycket svårt att tro att jag någon gång i framtiden ska behöva kolla upp något ur Kreons pass men som sagt…jag kommer mig inte för att skicka in det.

Och stackars fina Vicke….han får fortfarande finna sig i att kallas för sin föregångares namn, både när jag talar med och om honom.

Det vore inte det minsta konstigt att tro att jag köpte honom för att han (nu) påminner mycket om Kreon men jag vågar faktiskt lova att så absolut inte var fallet.

Detta köp lastar jag enbart min vän Ann för 🙂   – det var hon som både tipsade mig om Vicke och övertygade mig om att ”det nog skulle bli bra”och som sagt- några likheter hästarna emellan såg jag inte alls då.

Nu, flera månader och minst 50 kilo senare tycker jag att hästarna är tämligen lika till utseendet och glädjande nog även att rida dressyr på.

När jag tog bort Heron ville jag medvetet inte köpa en häst som påminde om honom och jag tänkte: ”vem kan ersätta en KUNG”. Tja…då var det nog bara en DROTTNING som kunde gör det och Décima, totalt olik Heron i utseende köptes.

Inte heller när jag letade efter en Kreon-ersättare sökte jag hans kopia men…som det har visat sig fick jag en nästan likadan, fast snällare upplaga av densamme.

 

EDIT: Nu har jag gjort det…skickat in passet.

Skrivet

Onsdag- stenad

Idag var det verkligen ”gött” att ha en ridhus att krypa in i- fy vad det blåste!

Vi körde vår sedvanliga rutin höll jag på att säga, med andra ord red vi runt, runt på fyrkantsspåret.

Formen om Vicks får bestämma är lite låg men eftersom han inte känns framtung får han hållas, än så länge.

Det lilla jag galopperar känns bra och där är formen högre och övergångarna till skritt helt ok. Duktig häst!

En annan duktig häst idag var den lilla loppan Messy- åhhh så glad man kan bli av henne då !

Kunde knappt slita mig från henne i morse och i eftermiddag provade jag ett tips från en bloggläsare när jag skulle ”ben-träna” henne.

Jag lät en annan hästägare stå och distrahera henne med en slicksten och då gick det MYCKET bättre att lyfta det ”svåra” bakbenet.

När Messy först såg slickstenen blev hon nästan lite rädd men det tog inte många sekunder innan hon var helt smetig runt sin lilla näsa 🙂 !

Jag har aldrig begripit mig på dessa stenar med alla möjliga märkliga smaker (denna med lakrits!) men ”whatever works” säger jag nu.

Om priset är en kletig näsa och att jag riskerar att få lite av sörjan på mina kläder så får det absolut vara värt det!

Skrivet

Olika veterinärer- olika råd?

Idag funderar jag över att det i alla fall enligt mig verkar vara väldigt olika vilka ordinationer man får av veterinärer vid i princip samma typ av skador.

Kanske har jag bara råkat ut för undantagen så därför tänkte jag fråga er vad era erfarenheter är- eller ni har kanske aldrig reflekterat över detta?

Själv är jag ju sådan att jag försöker läsa ALLT jag kan hitta på nätet när min egen häst är skadad och det är denna läsning som har fått mig att reagera.

Exempelvis läste jag nu om en häst som uppvisade ungefär samma symptom som Vicke, man hittade inte heller hos denna häst något som till 100 % skulle förklara hältan (misstanke vrickning eller hovledsinflammation)och denna häst är ordinerad att stå i sjukhage i tre veckor, äta metacam i tio dagar och promeneras 5-10 minuter 1-3 gånger om dagen innan det är dags för återbesök.

Jag fick ju skritta på min häst efter en veckas hagvistelse och kunde till och med få börja trava den tredje veckan om han var ohalt.

Även när hästar på vår anläggning har haft olika ledinflammationer tycker jag att konvalescensen har sett olika ut beroende på veterinär.

En del veterinärer förordar boxvila de första dagarna, andra sjukhage, någon vanlig hage.

I vissa fall får man MINUTIÖSA igångsättningsprogram och detta är verkligen en ordvits eftersom just antalet MINUTER är mycket noggrant angivet medan andra veterinärer ger långt mer svävande råd om hur man ska sätta igång hästen.

När Archie hade fång var behandlingsformerna verkligen högst skiftande och då var jag glad att jag kände fullt förtroende för den veterinär jag hade då just eftersom man verkade kunna få nästan motsatta råd beroende på vilken veterinär man frågade.

Minns, fortfarande helt förundrad, hur en veterinär som jobbat med hästar i ”tusen år” tyckte att jag kunde gå med Archie ”lite” medan behandlade veterinär inte ens ansåg att hästen kunde stå på stallgången- så känsliga bedömde hon att hovarna var vid fång!

Jag undrar varför det är på detta viset för även om det säkert delvis beror på individen (hästen) vilka ordinationer man får så skulle jag ändå önska mer mail-stream-behandlingar eller tänker jag fel?

Skrivet

Tisdag- vila gånger två

Redan igår bestämde jag mig för att skritta ut idag eftersom jag har varit på utebanan 2 dagar i rad och ni vet hur jag är: har jag bestämt något så har jag.

Att det blåste rejält fick inte ändra mina planer och faktiskt var det relativt varma vindar trots allt.

Som för det mesta försöker jag se någon form av träning i det mesta och idag tänkte jag ”nu tränar jag på att kunna rida fram överallt även om Vicke tittar till på saker i blåsten och kanske vill stanna eller rent av vända om (som när han såg en jätteharv vid en åker)”.

När vi hade skrittat färdigt gick jag i i det andra stallet på anläggningen och till min andra adept, lilla Messy.

Med henne hade jag också i förväg bestämt att inte jobba idag- att gå ut och gå med en åring i blåst bedömde jag som mer dumdristigt än något annat så vi nöjde oss med en massa gos i boxen- utan godis 🙂 .

Jag vill att Messy ska känna sig bekväm med att jag står i boxen och klappar henne så länge JAG vill och utan att det genast ska stoppas något i gapet (läs: godis- inte någon av mina kroppsdelar, då hade hon fått en smäll som hon sent hade glömt…).

Och hon är verkligen kelig det lilla livet- jag blir på så gott humör av att pyssla med henne!