Igår fick Vicke som tidigare nämnts nya skor och den senaste skoperioden är den första sedan i februari som jag inte har behövt undersöka hovarna ständigt och med stigande oro allt eftersom dagarna fortskridit.
Det har faktiskt varit en större lättnad än vad man kan tro om man inte vet vad ”dåliga hovar” vill säga och det får jag nog påstå att jag inte själv visste under de senaste 25 åren och tills jag köpte Vicke.
Jag har alltid haft hästar med ”granit-hovar” som aldrig har trasats sönder, de har stått korrekt på hovarna och skorna har suttit som berget hela skoperioderna igenom.
Alla hästarna har skotts var 6-7 vecka på sommaren och var 7-8 vecka på vintern och däremellan har jag i princip inte ägnat hovarna någon tanke.
Med Vicke har det INTE varit så; dels har hovarna trasats sönder en del, dels har skorna kunnat kännas lösa efter bara några veckor och till råga på allt elände har han stått som en anka på hovarna och behövt skos om i alla fall var 5:e vecka (men helst var 4:e med tanke på de lösa skorna).
Men som min hovslagare också har förklarat så SKA man undvika att sko om för ofta, framför allt om hästen har dålig hovkvalité.
Hoven hinner inte växa ut tillräckligt med för täta intervall och man spikar i för skört horn vilket ger en ond cirkel av skor som ännu lättare lossnar, horn som ännu lättare flagar sig osv.
Och även om man (läs: jag) med en häst med kassa hovar kanske i ett svagt ögonblick önskar att man själv kunde slå på i alla fall tappskor så undrar jag hur bra det är att som lekman hamra i känsligt horn- det ska man nog INTE ägna sig åt gissar jag.
Den senaste skoperioden har skorna suttit perfekt i 6 veckor och inget horn har gått sönder så det är bara att hoppas att det fortsätter så- annars är jag så nöjd som man kan bli med aluminiumskorna och skulle nog välja detta material även om jag köpte en häst utan Vickes problem med låga trakter.
Varför belasta frambenen med mer vikt än nödvändigt liksom och någon uteridningsmänniska av stora mått (som därmed gör att hästen sliter på skorna mer än vid ridhusridning) kommer jag högst troligt aldrig att bli.
Huruvida det finns något mirakelmedel för att förbättra hovkvalité/ påskynda horntillväxt låter jag för övrigt vara osagt; jag har försökt att forska lite i detta av egenintresse så att säga men mötts av otroligt motstridiga uppgifter.
Vissa tycker att tex Enzion (fodertillskott) har hjälpt jättebra- andra har inte märkt den minsta skillnad. Samma sak med Biotin och annat man kan ge liksom diverse smörjor till hovarna.
Själv använde jag Cornucrescine i somras och vågar väl varken säga bu eller bä om det hjälpte faktiskt.
Många av tillskotten är väldigt dyra och sägs behövas användas i flera månader innan man eventuellt märker någon effekt så det ska man ju också beakta.
Det som i princip alla tycks vara överens om är i alla fall att använda BOOTS på hästar som lätt trampar av sig skorna och/ eller har kassa hovar och det tycker även jag att man absolut kan göra.
Så vida inte hästen har världens känsligaste hud (och då kanske man kan prova ANDRA boots) så är i alla fall min erfarenhet att hästar kan stå med boots på sig i många timmar- jag vet till och med ett stall där hästar med boots hade dessa på sig dygnet runt.
Boots är ju både billiga och lätta att införskaffa och man kan med fördel ha flera par som man kan skifta mellan och ha i reserv. Så gör jag i alla fall och det fungerar utmärkt.
Vet inte om det syns så bra på bilderna att skorna är något uppbyggda i trakterna.
Inga platådojjor att tala om men lite hjälp till ett bättre stående än som på Kalle Anka-fötter.
Senaste kommentarer