Härom dagen flyttade jag Vicke till ett nytt stall; detta efter bara lite mer än 8 månader i Södra Sandby.
Nu står vi i ett stall med knappt 20 inackorderingar granne med Flyinge ryttarförening och jag som inte är en hoppjerka hoppas att detta stallet kommer att kännas som ”the one”.
Jag gillar som sagt inte alls att flytta omkring så som många gör utan problem och för att ”förnya sig” men i detta fallet kände jag att det var på tok för mycket som talade för en flytt för att jag inte skulle ta chansen när den dök upp ganska oväntat.
Så även om Vicke har haft det hur bra som helst i Södra Sandby så fick han lämna sin säkert älskade hage och ersätta den med en nästan likvärdig i Flyinge.
Nu står han på halm igen och även om jag i sak inte haft problem med att använda varken spånpellets eller spån så föredrar jag tveklöst halm- av flera olika anledningar.
I Södra Sandby fick vi köpa in pallvis med spån vilket innebar att man låg ute med rätt många tusen- här ingår fri tillgång på halm.
Och jag gillar att hästarna alltid har något att pilla med i boxen även om just mitt djur äter otroligt lite (ingen?) halm.
Min stallhyra bli avsevärt billigare nu, minst 1.000:-/ månad och om aviserad hyreshöjning i Södra Sandby genomförs pga dyrare stråfoderinköp handlar det om nästan det dubbla (2.000:-) och både ca 12.000 och 24.000 på ett år är för mycket pengar för att jag bara ska rycka på axlarna…min häst kostar tillräckligt ändå….
Det som nästan känns bäst är att jag nu säkert vet att det finns stråfoder till Vicke till nästa sommar utan att jag behöver leta och engagera mig på annat vis.
I stallet vi flyttade ifrån finns det i dagsläget inte säkrat foder annat än året ut och även om jag tror att det kommer att lösa sig så känns det långt tryggare att veta än att hoppas och tro.
Jag hade ”så klart” kunnat leta foder på egen hand men ärligt talat hade detta varit ”worse case scenario” då jag inte har kontakter för att hitta foder, inte vill ligga ute med tusentals kronor och dessutom lagra flera ton foder på någon annans anläggning. Nej tack.
En annan förbättring är att antalet stallpass halveras; i det nya stallet har man ett utsläpp eller intag den ena veckan och samma sak samt en kvällsfodring veckan därpå (dvs 1 eller 2 pass beroende på jämna eller ojämna veckor).
Jag har i sak inget emot att hjälpa till ganska mycket i stallet eftersom jag är ledig på dagtid och har tiden så att säga men det känns ändå skönare när det inte är ett tvång och något som måste göras ganska många gånger varje vecka.
Så sammantaget kunde mitt nya stall erbjuda mycket bättre förutsättningar och som en härlig grädde på moset har jag nu 200 meter till 2 (de är sammanbyggda) ridhus med…..tadaaa….SPEGLAR 🙂 !
Jättebra underlag och ett ridhus jag tävlat i många gånger så även det känns som en uppgradering.
Ridhuset i Södra Sandby har också utmärkt underlag men saknar speglar vilket för mig personligen var ett större minus än jag anade och att Vicke dessutom konstant spände sig vid den ena kortsidan vid vilken det stod hinder och annat påverkade passen.
Inte så att det störde ridningen mycket men det går ju inte att förneka att det är lättare och roligare att rida när hästen är fullkomligt avspänd än när det varje gång man kommer till den ena kortsidan blir en liten spänning.
Lika spänd som min knäppis var i ridhuset lika cool är han tack och lov att flytta- han gick bara rakt ut i sin nya hage och ställde sig för att beta och i stallet har han också bara installerat sig utan ett knyst.
Nu håller jag som sagt tummarna för att flytten visar sig vara rätt beslut- anläggningen i Södra Sandby passade mig såååå bra på så många vis men förhoppningsvis blir detta ännu bättre!
Senaste kommentarer