Idag var Mini på besök på vår anläggning och höll några träningar och Vicke, som inte förtog sig igår precis, fick vara med och träna på sin ”elektricitet” eller snarare brist på densamma.

Nina önskade snabbare reantioner från den gode herren som gärna stannar kvar i sin komfortzon och ”stänger av” lite.

Och i ärligheten namn handlar det också om att jag LÅTER honom göra det och inte själv är tillräckligt kvick och krävande när jag ger mina hjälper.

Eftersom självgående och reaktionssnabbhet går hand i hand måste jag förbättra båda om det ska gå bättre när jag både tränar och framför allt tävlar så detta är något som jag helt klart måste lägga fokus på framöver.

Och idag red jag utan spö men med de sporrar jag ska ha när jag tävlar- dom är av rostfritt stål he he he….

Idag var det äntligen dags för en X-träning igen- det kändes som en evighet sedan sist även om senaste träningen var förra måndagen.

Fokus idag låg på att jobba in högerbogen i vänster varv- där har Vicke en tendens att flyta ut och inte spåra ordentligt (man får tänka lite sluta för att ytter bak ska följa med).

Och med lite mer press idag blev det tydligt att Vicke inte gillade att vi tyckte att han skulle bryta invanda mönster och jobba på ett annat, korrekt och för honom jobbigare sätt.

Hans dramaqueen-sida blommade ut för fullt och detta har jag sett vid enstaka tidigare tillfällen när gossen inte har fått göra som han vill (det var samma sak i vänsterslutan tidigare eftersom han tyckte att det var en jobbig rörelse).

Så när jag idag ville flytta högerbogen till vänster och ”välta över” honom åt vänster så ville han INTE utan for iväg åt motsatt håll tills jag nästan fick kramp i armarna.

Det var som att jag begärde det svåraste i världen men när övningen väl fick ”landa” i honom så gjorde han som jag också upplevt tidigare: han började jobba korrekt och hade han kunnat tala hade han nog sagt något i stil med ”hmmm…det var inte så jobbigt som jag trodde…jag överdrev nog liiite i början..sorry!”.

Nej, Vicke är egentligen inte svår att få att ta i även ganska rejält, det är bara ibland som han verkar helt chockad över att man försöker bryta hans invanda mönster.

Efter denna övning där jag dessutom skulle galoppera runt X som hade en piska att hjälpa oss med på en liten volt checkade vi av samma sak i högervarvet och där gick det långt lättare .

I detta varvet måste Vicke bli mjukare i innersidan och ta stöd på ytter tygel samtidigt som han går att ställa och böja mjukt och det blev riktigt bra efter ett tag.

Vi avslutade med bara lite trav där jag såg en fantastiskt fin hästsiluett i spegeln så träningen var verkligen supereffektiv och nu vet jag också vad jag ska jobba med på egen hand och hur (flytta bogarna till vänster i vänster varv, ha mycket mer håll på höger tygel, inte acceptera ”ivägflytande” åt höger i detta varv samt jobba med ställning och böjning åt höger i högervarvet och se till att stödet på vänster tygel bibehålls).

Nejdå…här ska inte bytas tränare och X släpper jag inte annat än om han slänger ut mig ur ridhuset 🙂 !

Men jag har idag haft hjälp av ”Mini”- en tjej som hjälpte mig jättebra med Kreon tills hon fick jobb hos Hasse Hoffman i Danmark och lämnade oss åt vårt öde 🙂 .

Nu efter 3 år är hon tillbaka i Skåne vilket jag tycker är mycket trevligt.

Vi har hållit kontakt via mail hela tiden och Mini var också och hälsade på när jag precis hade köpt Vicke och skumpade omkring som värst 🙂 .

Idag kunde hon notera att skumpandet är borta men påpekade precis som X att jag tenderar att hamna i bakvikt och också bli lite klämmig med benen.

Vicke ville hon skulle svara kvickare för hjälperna och bli mer urskålad för innerskänkeln, få upp ryggen ännu bättre och jobba på mer med bakbenen. Ungefär 🙂 !

Och ”så klart” instämmer jag- detta påtalar ju även X och det är det vi också jobbar med.

Kul men svettigt var det, här råder rena sommarvädret fortfarande.

Jag älskar ju att träna under vakande ögon så förhoppningsvis kan jag ta hjälp av Mini fler gånger mellan ordinarie träningar.