I morse var det äntligen dags- första uppsuttna passet på Kreon sedan den 14 april så med andra ord har inget suttit på djuret på nästan 7 veckor även om han promenerats och longerats en del.

Mini fick av flera olika anledningar äran att premiärrida och efter att jag hade lett runt henne en liten stund kunde jag bara stå och njuta av utsikten :)))).

Jag undrar om inte Mini också njöt lite grann…det verkade som om det var lite svårt för henne att slita sig ur sadeln- det bästa betyget tycker jag.

Lite skämt och lite allvar men hon har ju alltid också varit förtjust i mitt lilla kryp vilket varit en skön bekräftelse för mig på att jag inte är helt knäpp som tycker så mycket om Kreon.

På eftermiddagen var det dags för det förhoppningsvis sista veterinärbesöket- eventuellt kanske såret behöver svallkött-trimmas längre fram men annars ska jag klara mig själv- jag tillsammans med mina vetrap-lindor, kompresser och annat som jag har översvämmat stallskåpet med.

Veterinären och jag enades om att inte prova att låta såret läka bandagelöst på ett tag- det märks att Kreon gärna vill klia på det med sitt friska ben så fort bandaget tas av (inte annars tack och lov) och jag kan ju tänka mig vilken förödelse hans sko hade kunnat åsamka såret som det tagit så lång tid att få så här fint.

Idag åkte Muppe och jag till ännu ett nytt ridhus- denna gången ett privat dito i Flyinge dit det tog 20 minuter att köra.

Det var Mini som hade ordnat detta och som ”tack” fick hon äran att testa på Kreon i en ny miljö.

Kreon ville gärna oja sig lite men Mini var blixtsnabbt på honom med både längre sporrar än vad vi brukar ha (vi rider annars med ponnysporrar) och spö- något som Kreon blir jättearg om man smiskar till honom med när han är dum men det brydde vi oss inte det minsta om.

Det blev en hel del hopp och skutt men inga bockningar- jag tror ärligt talat inte Kreon hann tänka tanken för Mini var på honom hela tiden.

Mycket bra att se och när jag satt upp efter 40 minuter var det på en häst som kändes lite trött och där jag kände att tyglarna satt fast i något- inte som i söndags då han var superladdad efter 1,5 timmes ridning och det kändes helt ”tomt” där man borde kunnat känna bettet.

Jag tror Kreon gick på adrenalin i helgen- jag förmådde inte komma in i hjärnan tillräckligt på honom vilket Mini däremot gjorde idag och att det var därför han blev trött.

Nu ÄR det ju skillnad att rida på en framridning och i ett ridhus med endast 1 ekipage som idag och man kan ju inte heller rida hur som helst (eller som idag: med graman) på tävling.

Det kändes hur som helst bra och gav nyttig träning och input och nu är jag ännu mer övertygad om att det är MER ”trams” än rädsla Kreon sysslat med.

Om inte annat, slog det mig plötsligt idag, brukar rädda hästar knappast visa detta genom att bocka eller vad säger ni?

Ja, i morse valde Kreon att ”köra” en repris av gårdagen- han lekte ”good boy” mest hela tiden och utförde allt som NN ville att vi skulle göra lätt och utan protest.
 
Idag blev det mer galoppjobb där jag fick göra slutor, volter med tagen bakdel, lite galoppfattningar från skritt osv men vi hann även träna en del på travökningarna som nu i alla fall börjar KÄNNAS som någon form av ökningar även om mina inre organ blev ganska omskakade under just dessa sekvenser.
 
NN och jag pratade om kommande upplägg; tanken var från början att hon skulle komma tillbaka om 14 dagar men det tyckte hon faktiskt inte behövs och till och med jag som tidigare varit så ”tränarberoende” och osjälvständig var tvungen att hålla med henne.
 
Dessa 2 dagar som vi genomfört har även för mig bekräftat att ”vi är på rätt väg”, att det tekniska fungerar och att jag tänker och gör rätt men att det är styrkan som saknas.
 
Och styrkan är inte precis något som NN kan göra något åt eller som kan forceras fram- det får ta sin tid helt enkelt och under tiden är det bara att ”traggla på”.
 
Jag har genom åren ibland verkligen känt att ”nu MÅSTE jag få hjälp- gud vilken tur att det är träning imorgon” men så har det ta i trä inte alls känts med Kreon och när nu NN bor så långt bort ifrån som hon gör så är ju detta något att vara extra tacksam över- så länge det håller i sig.
 
Och NN har lovat att susa ner OM gigantiska problem skulle uppstå, och givetvis supporta över telefon och/ eller om jag skickar upp en film som hon kan ha synpunkter på så jag känner mig faktiskt inte övergiven:))).
 
Icke att förglömma har jag ju utmärkt hjälp av Mini på hemmaplan och nästan så ofta jag vill och det är jag övertygad om har bidragit till att det har fungerat så bra sedan NN flyttade trots allt.
 
Det jag själv anser att jag behöver träna mer på för stunden är att lära Kreon att acceptera och coola ner sig i ”alla” miljöer- inte bara de tillrättalagda som när jag är ensam i ridhuset i ottan och som sagt så är detta knappast något NN kan hjälpa mig med utan det är bara för mig att hitta ställen dit jag kan åka med hästen och träna. Jag har redan en del idéer som jag hoppas kunna berätta om lite längre fram.

Det finns inget som ”gör ens dag” som ett lyckat ridpass…eller vad säger ni?
 
Minns när jag ibland hopptränade den gode Heron på morgnarna.
 
När han med mig på ryggen hade seglat över x antal 130-hinder utan att blinka åkte jag till jobbet på det bästa humöret någonsin. Som jag älskade dessa morgnar…
 
Idag upplevde jag samma sak med Muppis fast vi seglade verkligen inte över några hinder utan genomförde en träning för NN i stället.
 
Och smilfinken K ville väl visa sig från sin bästa sida nu när ägaren ”kvidit” för NN om hans senaste bravader på tävlingsbanan så vad NN än bad om så bara levererade han :))).
 
NN tycker att Kreon har blivit starkare sedan sist vilken märktes i både skolorna och traven- precis det ägaren ville höra :).
 
I slutorna är böjning och tvärning nu bra men än saknas den riktiga kadensen, traven blir gärna lite flat och tappar energin men det är en ren styrkegrej och vi märker ändå förbättringar även om det är en bit kvar.
 
Traven har blivit mer ”svingig” men givetvis återstår en hel del, framför allt i ökningarna.
 
Jag visade även förvänd galopp, enkla byten, en ryggning, några bakdelsvändingar och en jättefin halt (bara för att jag klagade och sa ”i halterna kan han fortfarande ställa upp sig som en KO”). Börjar undra hur mycket människo-språk Muppman förstår egentligen???
 
Summa summarum; en nöjd NN, en lika nöjd BMK (undertecknad) och en förhoppningsvis lika nöjd Spindelmupp.

Idag stod ett delat ridpass på Kreons schema, först red jag lite mer basic-linjer och sedan red Mini så som hon brukar.
 
Som vanligt, höll jag på att säga, gick det mesta som det skulle- inga sensationer åt något håll utan det är bara att träna vidare.
 
Mycket av jobbet vi gör handlar ju om att göra Kreon starkare och att han ska klara av att göra det vi begär bättre och bättre och det händer ju inte över en weekend (tyvärr:))).
 
Tempoväxlingarna i trav hoppas jag ska förbättra både grundtraven och Kreons förmåga att öka utan att benen bara trummar på snabbare och snabbare.
 
I skolorna saknas fortfarande tillräcklig samling även om ”teknik-poletten” har ramlat ner ganska bra.
 
Bytena är också för osäkra så här lång- visst…med en pistol mot huvudet skulle jag kunna stappla mig igenom ett medelsvår B-program i alla fall hemma i ridhuset men då hade det varit ”på vinst och förlust” (läs: med största sannolikhet STOR förlust) så där återstår också en del arbete.
 
Trampträningen går hyfsat, ibland kommer det flera fina tramp-steg och ibland låser det sig i Kreons lilla hjärna och då kan han tvärstanna eller gå bakåt i stället för att tänka framåt, inget konstigt det heller.
 
Så summa summarum: vi har att göra :)))!