Efter en trevlig gårdagkväll där jag hade NN och Mini på besök var det dags för en ny drillning klockan 07.20!

JAG var så klart glad för en så tidig tid, ni känner ju mig 🙂 och även NN som hade avverkat 12 elever igår och inte åkte hemifrån mig förrän efter 23.00 verkade hur pigg som helst :).

Kreon skötte sig om möjligt ännu bättre än igår och själv hade jag verkligen bestämt mig för att rätta till MINA misstag sedan gårdagen- att inte styra med händerna i skolorna och att inte ”rasa ihop” med axlarna och få den där gräsligt fula siluetten som jag då genast föräras.

NN var nöjd med min bokstavliga uppstramning och hästen vill hon fortfarande köpa :))) så jag kunde inte heller vara annat än nöjd och glad.

Efter lektionen blev det hage för Kreon och själv ägnade jag en timme åt att släppa ur hästarna från stora stallet- något jag lovat den som har dagens jour.

Klockan 10.00 sammanstrålade jag med Åsa, Robban och whippetgänget och sedan vandrade vi i det soliga och frusna Dalby i över 1,5 timme. Soya lekte så fint med sina killar- jag är så glad att de trivs så bra tillsammans.

Även denna söndag unnade jag och maken oss brunch på Dalby gästis- för min del blev det knaperstekta bacon, äggröra, pannkakor och massor av vispgrädde- tur att man håller igång en del :)!

Vad trevligt det var att mötas av ett begynnande solsken när jag kom till stallet!

Förklaringen var att det hade frusit på under natten (det var bara 2 plusgrader på morgonen) och det är ju inte helt ovanligt att just någon minusgrad får med sin vackert väder.

Det kära besöket som åsyftas i rubriken var ingen annan än NN som är i Skåne och håller träningar för allt vad tygen håller denna helgen.

12 ridsugna elever ska drillas både idag och imorgon och först ut av alla var jag och min mupp.

Redan när jag tog de första travstegen med Kreon njöt jag- han kändes otroligt fin.

Sägas ska att jag hitills aldrig upplevt honom som särskilt omedgörlig ens de första minuterna man rider; han är inte en häst som behöver ”ridas loss” och böjas och bändas med utan han är rätt så ”med” direkt.

Idag var ridhuset nyharvat vilket det aldrig är när jag rider (fullt förståeligt…vem skulle stiga upp och harva mitt i natten ha ha) och det aaaaaningens djupare underlaget var precis vad Kreon behövde för att få den där extra nanosekundens vila i steget som gör ganska stor skillnad när han travar.

Dagens pass var som de senaste för NN; jag fick visa skolor, förvänd galopp och så tränade jag på att minska volten så mycket vi klarade av i vanlig galopp.

Bortsett från några odramatiska ”hopp” i galoppen från Kreons sida (varav han efter det ena skuttet gjorde ett klockrent byte som kändes jättehärligt :)) skötte han sig jättebra och jag var mycket nöjd efter lektionen.

Bra var också att 2 andra ekipage hade träning för en annan tränare samtidigt och dessa red mest över olika bommar som var utlagda överallt i ridhuset.

Kreon fick således även träna på att samsas med andra och det är ju precis det han behöver.

Mini kom och följde hela lektionen från läktaren vilket också gladde mig- det är ju bra även för henne att höra hur NN och jag resonerar kring Kreons träningsupplägg och i ärlightens namn kan hon också ta åt sig lite cred för att hästen går som den gör just nu.

I morse blev jag verkligen medveten om hur stor skillnad det är om jag rider ensam i ridhuset på morgonen eller med andra på eftermiddagen.

Visst har jag märkt skillnad även innan men trott att det OCKSÅ kunde bero på att Kreon precis har vilat och kanske haft lite överskottsenergi men den förklaringen kan jag helt bocka av nu.

Medan gossen varit sååå på tårna de sista passen med andra i ridhuset och dessutom bestämt sig för att delar av ridhuset inte ska beträdas så gick han nästan och segade sig fram i morse- i alla fall med hans mått mätt. Och att gå i hela ridhuset var inte det minsta konstigt.

Ja, ja…detta stärker mig bara ännu mer i att jag ska undvika morgonritterna, precis som jag ju gjort de senaste veckorna.

Idag var det också ”nypremiär” för Mini-ridning, hon har inte suttit på Muppe på 3 veckor (herregud vad tiden går….) och vi blev båda positivt överraskade när vi kunde konstatera att poletterna vad gäller både slutorna och byten verkligen har rasslat ner i det lilla djurets hjärna. Jättekul var det, verkligen!

Åhhh så nöjd jag är efter dagens träning!

Det var så kul att träffa NN igen (även om det bara var en vecka sedan sist ha ha) och att kunna visa upp Kreon på ett bra sätt.

Idag tyckte jag faktiskt att det mest handlade om att ”uppvisningsrida” vilket ju egentligen inte är syftet med träningar generellt tycker jag; på träning ”ska” man visa sina brister och få hjälp med att rätta till /förbättra dom- det är ju till det man har tränaren.

Men någon gång kan man också få ”visa upp sig”- visa det man har tränat på och som man tycker fungerar och få feedback på om det verkligen ÄR så bra som man tror eller om man är ute på villovägar.

Och idag var alltså en sådan dag- allt som NN ville titta på; skänkelvikningar, skolor, förvänd galopp, bakdelsvändningar och galoppfattningar tyckte både jag och NN att Kreon visade väldigt fint och det fanns inte så mycket annat för NN att säga än ”BRA” ha ha.

Vi är således ”på rätt väg” så här långt och NN tyckte att det bara är att fortsätta så som jag ridit hittills.

Bortsett från allt bra som Kreon visade upp fick NN även se hans ”upprörda” sida vilken hon förvisso redan stiftat bekantskap med sedan tidigare.

När den enda häst som var tillsammans med mig i ridhuset skulle lämna detsamma blev Kreon tex väldigt upprörd och började piaffera på stället- inte alls trevligt utan bara enormt obehagligt tycker jag eftersom jag har känslan av att han när som helst kan kasta sig vettlöst åt något håll = Birgittas obefintliga balans kommer att bokstavligen störta henne i fördärvet.

Även de raket-smällar som hördes svagt in i ridhuset vid säkert 10 tillfällen (faaan säger jag IGEN åt detta ofog) fick gossen att smågaloppera när jag ville trava och det tog en liten stund innan jag fick den gångart jag ville ha.

På sätt och vis var det bra att NN fick påminnas om dessa sidor hos Kreon och hon gav mig också en del tips på hur jag kan försöka att lugna ner honom.

NN:s egen svårklasshäst var i ungdomen minst sagt ELDIG så hon har både en bra erfarenhet att dela med sig av OCH lite samma ”approach” som jag- den försiktiga dressyrryttaren som inte söker fighter som hon inte kan vinna utan som hellre väljer mjuka och ”listiga” metoder för att uppnå önskat resultat.

Så dagens träning bekräftade inte bara att jag har en fin och lättlärd häst som jag avgudar utan också att jag måste träna honom mer tillsammans med andra hästar och inte sitta och ”mys-pysa” med ensam på morgnarna.

Kan som avslutning berätta att ridpasset inleddes med att en av de 2 ponnyer som befann sig i ridhuset när jag kom dit dängde av sin ryttare efter en otrevlig rodeouppvisning och då kände jag verkligen hur mycket JAG inte vill ramla av.

Kreon hoppade också iväg när ponnyn visade sina cirkuskonster men jag lyckades tack och lov stanna honom mer eller mindre på en nano-sekund (hej självbevarelsedrift!) och tur var kanske det?

Idag var det äntligen dags för NN-träning efter 3 veckors paus- mycket efterlängtad!

Nog för att jag och Mini har jobbat på bra och inte stött på något vi inte kunnat reda ut men det var ändå roligt att få ”visa upp” oss.

Som det lätt kan bli lyckades jag initialt inte visa upp vänsterslutan så bra som den faktiskt kan vara numera- jag blev väl för ivrig och Kreon lite sur men när vi fick lugnat ner oss blev det bra :).

Summa summarum kändes Kreon jättefin när jag avslutade och jag längtar redan till nästa träning!

Idag var det åter dags för mig och Mini att samsas om Kreon, sista gången på några veckor faktiskt.
 
Mini red som vanligt slutor och byten och min plan är att jag ska visa upp de förstnämnda för NN i veckan när hon kommer för en efterlängtad träning. Jag har ju så klart även själv tränat på slutorna och tycker att de har förbättrats liksom jag SER att de ser bättre ut nu än då Mini började rida. Nu flyter det på bättre och Kreon försöker inte bromsa eller rent av bryta av till skritt mitt i alltihopa.
 
Bytena idag blev riktigt bra- vanligtvis byter gossen gärna med bak först men idag blev det ett SUPER-byte direkt på hjälpen åt det svåra hållet och 2-3 rena byten några galoppsprång efter hjälpen åt det lätta hållet.
 
Det känns bra att ha detta i bagaget nu när det alltså blir en paus från bytesträningen och hjälpen från Mini- Muppe-duppe kan gott få smälta det han varit med om och så tar vi nya tag någon gång efter nyår.

Härlig start på veckan: dressyrträning på morgonen i sällskap av Mini och Kreon.
 
Nu tycker jag absolut att slutorna har börjat lossna ännu ett snäpp, böjningen kom i förra veckan men då saknades tempot medan det idag blev både böjning OCH tempo- inte lätt för en karl att göra mer än en sak åt gången så man får vara tacksam för framstegen (även om det är en bit kvar till tävlingsslutor).
 
Bytena gick väl som sist- först skulle Kreon försöka lägga dövörat till (va? vill du något?), sedan tro att han hade något att säga till om (om du envisas så sparkar jag med mina ben…bara så du vet…) för att därefter faktiskt göra några helt ok byten (ja, ja då…tjatmoster…).
 
En riktig skämtare den där spindelpojken…det är väl därför han passar så bra in i min lilla familj :).

I morse var det åter dags för ett gemensamt ridpass på Kreon för mig och Mini- jag börjar och hon slutar skulle man kunna säga med dubbel ordvitsighet eftersom en av Minis ”huvuduppgifter” är just att befästa slutorna, framför allt de för höger skänkel.
 
Jag hade ju stora svårigheter med dessa på Archie- han försökte hela tiden lägga över en så att man satt väldigt mycket åt höger och faktiskt ägnar sig Kreon åt samma sak.
 
Av detta skulle man lätt kunna tro att det är JAG som ”skapat” detta hos hästarna men faktiskt så hade Kreon detta problem/ svårighet redan från dag 1, dvs det är inget som jag har jobbat dit men eftersom jag hade så svårt att få rätt på det hos Archie tycker jag att det är jättebra om någon som inte har ”gamla issuses” med sig i bagaget får göra det rätt och riktigt med Kreon.
 
För övrigt märktes denna snedhet/ oliksidighet eller vad man ska kalla det även i galoppen tidigare, medan högergaloppen var fantastiskt bärig utifrån Kreons (obefintliga) utbildningsståndpunkt så var vänstergaloppen just så som den ofta är hos outbildade hästar; inte så bärig, man fick ha lite högre ”utgångsfart” för att inte riskera att få avbrott, Kreon ville använda handen som ett femte ben osv.
 
Denna skillnad är näst intill borta numera och jag ser nu när Mini rider att även slutan för höger skänkel ”börjar komma”, dvs nu ser man lite böjning i bålen och inte bara en tvärning med spikrak kropp.
 
Även bytesträningen rullar på, det gick minst lika bra som vid tidigare tillfällen.
 
”Så klart” blir det inga klockrena byten för det mesta (men det har hänt hi hi…) men jag är nöjd med det jag ser och framför allt att vi kan bedriva denna träning så lugnt och harmoniskt.   
 
Än så länge känns detta upplägg med Mini jättebra; jag tycker att jag har nytta av att både ha henne ridande och SE henne ridande där vi kan ha en dialog kring hur det känns för henne på ryggen och hur det ser ut för mig på marken.

Morgonens träning blev varierad och inleddes med att jag travade över diverse bommar som låg kvar efter gårdagens träning.

Jag ska försöka att ”bom-träna” Kreon mycket under vintern för att se om detta kan hjälpa till att förbättra hans trav och kommer också att hoppträna mer än vad jag gjort hittills.

Efter en stunds ridning dök Mini upp och hon fick fortsätta att arbeta med slutorna som jag tyckte att jag fick till ganska bra i förrgår.

Jag fick till slut bort Kreons ovilja att ta vänster skänkel som framåtdrivande (han viker sig bara och tvärar jättemycket som försvar i stället för att gå framåt) ganska bra och även Mini hade en bättre känsla vilket också syntes från marken.

Galopperna är mer och mer lika- också något jag noterade från marken och som Mini bekräftade- det är verkligen bra att kunna ”spegla” varandra så här.

Även idag blev det några bytesförsök och de gick lika bra som sist tycker jag.

Detta är ju ett långsiktigt arbete så i dagsläget är jag mer än nöjd att det sker så lugnt och ”o-upprört”.

Roligt också att min lilla mupp har fått en medlem till i sin fan-club, Mini verkar genuint förtjust i honom vilket så klart glädjer den partiska ägaren :).

För övrigt verkar vädergudarna ha bestämt sig för att eftersom jag nu tjatat så mycket om att jag absolut inte vill ha snö så ska jag i stället få så mycket regn att jag ska vädja om nåd.

Men icke! Bring it on säger jag!
Våga vägra snö! Säger jag nu….innan Kreon har drunknat i hagen…..