Igår fick jag en lång kommentar från en trogen bloggläsare, samma läsare som för övrigt var behjälplig som ”smakråd” 🙂 när jag letade häst senast och fann Vicke.

Jag vill gärna bena upp hennes kommentar och besvara den ganska utförligt- tänker att det kan vara intressant för er läsare att veta hur jag tänker kring det här med mitt tävlande i allmänhet och tävlandet med Zack i synnerhet.

Kommentar:

Det ser verkligen jättefint ut och jag förstår att ni får bra resultat i dessa klasser. När jag ser denna film och gissar att den ritten som så totalsågades av en viss person för några veckor sedan var likvärdig så fattar man ju ännu mer hur oförskämt och orättvist hennes påhopp var. Det är ju faktiskt bara en LB och vad kräver egentligen människan?? Det var länge sedan jag såg någon hel LB-tävling men det var iaf inte många ekipage som höll samma kvalitet. Tycker du verkar ha gjort ett jättefint jobb med hästen och hans ägare måste också vara glad eftersom jag gissar att han går bättre med henne också nu.

Sen förstår jag nu verkligen hur mycket du måste gilla att tävla! Jag är alldeles för lat och tror aldrig jag skulle kunna lägga ner så mycket tid, jobb och pengar på någon annans häst för att åka ut och tävla den.
Själv tycker jag det är lagom att rida en tävling i månaden ungefär…augusti var skitjobbig när jag åkte varje helg. Dessutom är jag så bekväm av mig att jag alltid bara rider en klass…när jag är klar kollar jag resultatet och konstaterar om jag är nöjd med % eller inte, går o fikar och åker sen hem.
Vi är nog helt klart vad du kallar klassutfyllnad och risken är att vi fortsätter vara det eftersom jag vill rida msvA o PSG nästa år iställlet för att stanna kvar i msvB och kanske börja plocka placeringar nästa år.

Jag tycker inte att det ena är bättre eller sämre än det andra men det blev så tydligt nu att man kan tävla med helt olika mål och det är väl egentligen en av de stora fördelarna med vår sport!

Väldans vad mycket jag skrev idag då..men jag vill iaf understryka att jag tycker ni ser jättefina ut och är väl värda alla framgång!

Svar:

När jag kom i kontakt med Zack första gången hade jag gjort en förfrågan på Facebook om någon visste en häst jag kunde låna under någon månad i somras.

Jag trodde då att Kreon skulle ha en kortare eller längre konvalescens pga sin hälta men som ni vet blev jag från den ena dagen till den andra hästlös i stället- veckan efter att Zacks ägare hade erbjudit mig att få låna hennes häst i en månad.

Zacks ägare ville ha lite sommarsemester samtidigt som hennes dåvarande medryttare skulle vara bortrest så mitt hästlån passade oss båda utmärkt- alternativet hade varit att släppa en redan gräs-fet häst på bete; inte alls bra enligt mig.

Så jag tog tacksamt emot erbjudandet om att rida Zack och ganska snabbt och under en ovanligt lyckad träning för Christina drabbades jag av hybris och ville prova att tävla- något vi inte alls diskuterat innan eftersom jag bara skulle låna Zack en månad.

Ägaren gick utan tvekan med på att låta mig tävla och på den vägen är det höll jag på att säga. Hon lägger sig inte i var och hur ofta jag tävlar eller vilka klasser jag väljer- det bestämmer jag helt och hållet själv.

Jag tyckte att tävlande gick så bra direkt att jag på stående fot lovade att fortsätta med ridningen av Zack även när han flyttade hem till sitt stall och även när jag hittade Vicke.

Jag är givetvis (?) inte intresserad av att rida LB hur länge som helst- hade jag varit det kunde jag behållit Archie och blivit Skånes mest framgångsrika ryttare på den nivån 🙂 – det börjar snart bli dags för Zack att gå vidare ”to the next level” där vi redan har börjat nosa på LA.

I dagsläget känner jag att jag vill se hur långt Zack och jag kan utvecklas på tävlingsbanorna- jag är den första som har hävdat hans begränsningar på olika sätt men jag har redan haft fel flera gånger och har gärna fel flera gånger till :).

Zack har överraskat mig positivt och är just nu så fin att rida att jag i dagsläget ser en vinst med att lägga både en hel del tid och ganska mycket pengar på att försöka utveckla oss som tävlingsekipage.

Drömmen vore om vi kunde göra bra ritter i MSV C och att jag då har 2 hästar på den nivån till…säg…nästa vår.

På tal om drömmar har jag dessutom i många år velat ha 2 hästar (antingen äga båda eller äga en och  låna en annan och ha som min egen)  men har också anat att detta skulle medföra total fattigdom och troligen också ganska mycket stress i vardagen.

Att få låna Zack under nuvarande premisser gör att jag inte behöver rida honom dagligen och inte heller betala hans stallhyra så jag tror faktisk inte att jag kan hitta en bättre lösning i dagsläget om jag vill tävla 2 hästar.

Skulle jag inte få tävla Zack mer eller jag själv känner att vårt tävlande inte ger önskade resultat kommer våra vägar högst sannolikt att skiljas åt men den dagen den sorgen….

Jag är som sagt väldigt tacksam över chansen jag fått för visst kan man tycka att hans ägare ”tjänar” på att han har blivit mer välriden osv men man får inte heller glömma att hon tidigare hade en BETALANDE medryttare och att hon nu inte får en krona av mig.

Vad gäller tävlandet är detta heller inget som i dagsläget på något vis höjt Zacks värde vid en eventuell försäljning- han är 14 år om några månader och så som marknaden ser ut idag så skulle han behöva gå i alla fall MSV B för att jag skulle kunna hävda att min ridning på något vis ”förtjänar” att kompenseras ekonomiskt av ägaren-antingen varje gång jag rider eller vid en eventuell försäljning.

Nej, jag glad för vårt upplägg även om det så klart finns för och nackdelar med allt.

Vi har inget skrivet kontrakt och kan be varandra flyga och fara 🙂 från den ena dagen till den andra- inte så kul kanske om vi skulle bli ovänner och med tanke på att jag ändå lägger ner egna pengar på Zacks träning men åter igen så uppväger fördelarna för mig och det känns väldigt bra att ha det så här just nu.

Man blir ju inte heller så ”sårbar” med 2 hästar som man kan tävla- blir den ena halt har man alltid en kvar :)- detta är något som jag alltid har tyckt har varit jobbigt med att bara ha en häst- att man blir så strandsatt när hästen inte går att rida på.

Ja, vi får väl se vad som händer framöver….Vicke har inte ens börjat tävla och det kan ju bli spännande att se hur DET ska gå.

Men 2 hästar på samma meeting- det ÄR en ”Birgitta 12 år-dröm”- jag skulle ljuga om jag försökte förneka det :)!

Vad gäller ”tävlingsfrekvens” har jag tävlat osedvanligt mycket/ ofta just nu vilket främst berott på att jag velat ”passa på” då de flesta tävlingarna varit hos mer eller mindre grannklubbar, dvs det har varit korta avstånd.

Jag kör sällan och aldrig längre än 10 mil enkel resa och vanligtvis snarare 5 🙂 och då känns det inte så betungande att tävla, framför allt som jag flera gånger bara ridit en klass.