För att knyta an lite till gårdagens blogginlägg om dressyrdomare funderade jag i samband med detta också på vad som skulle vara den OPTIMALA DRESSYRBEDÖMNINGEN- i alla fall som jag ser det.

Och ärligt talat, mest rättvist hade det nog varit om man hade kunnat konstruera någon form av ROBOT som dömde alla ekipage utifrån vissa givna kriterier men det hör ni ju själva hur ogenomförbart DET skulle vara (eller 🙂 ???).

Ett annat alternativt som jag inte heller tror skulle vara praktiskt eller i vart fall EKONOMISKT genomförbart även om det då inkluderade mänskliga varelser 🙂 hade varit om man såg till att domarna alltid kom från platser lååååångt ifrån stället där de skulle döma och inte kände en enda av de tävlande på några vis eller hade någon som helst koppling till dom.

För hur det än är i Skåne i alla fall (att skånska domare åker till Norrland och dömer vet jag, det hände senast i helgen som gick men motsatsen har jag då aldrig hört talas om)  så kan man inte komma ifrån det faktum att alla hästmänniskor på någon jäkla vänster känner alla och är ”sammankopplade” på olika vis och frågan är hur DET eller OM det påverkar dressyrbedömningarna?

Jag har genom mitt ca 25-åriga och mycket frekventa dressyrtävlande sett, hört och läst massor som gör att man kan ställa sig ovanstående frågor.

Tävlande som i pauserna glatt konverserar domaren om både ditten och datten tex- det kanske inte är så konstigt om man känner varandra sedan barnsben eller står i samma stall eller tränar för samma tränare eller….ja, det finns ”tusen” exempel men för den som då kanske INTE känner domaren eller inte vill ”störa” denne under tävlingen kan det ändå kanske väcka frågor?

Ja, detta är som sagt bara ett exempel av massor- jag känner själv flera domare som jag både delat stall med, tävlat mot massor av gånger genom åren, rådfrågat inom ridningen osv och ärligt talat vill jag helst inte att de dömer mig.

För mig personligen känns det inte tillräckligt objektivt eller vad jag ska säga men där är man ju olika i hur man känner.

Och nu kanske många av er säger det som för vissa är så självklart- dvs att man som domare ska vara OBJEKTIV no matter what men jag vill ändå, precis som jag skrev igår ställa mig frågan om man verkligen och till 100 % kan styra sitt undermedvetna?

Dömer man verkligen en av sina bästa vänner till 100 % objektivt tex?

Jag tillåter mig att i alla fall tvivla och tro att det ibland är så och ibland kanske INTE- vad tror ni?

Men så länge som det ser ut som det gör tror jag inte att det finns mycket annat att göra än att gilla läget för hur det döms idag.

Och även om man tex skulle förbjuda domarna att tilltala NÅGON under en tävlingsdag  eller bara tillåta domare som levde som eremiter som inte kände någon, någonstans (ha ha ha…hur skulle DET se ut och var skulle man finna sådana enstöringar….) så kommer nog alltid frågor om 100 %-ig rättvisa att ställas och diskuteras- det tror jag.

Såg att flera vänner länkat till denna artikel  på Facebook idag.

Min egen kommentar är att jag flera gånger blivit förvånad över hur vissa bloggare kommenterar LÄTT identifierbara domare som de anser har dömt deras hästar rätt eller fel- oftast FEL.

Själv vågar jag nog påstå att jag aldrig skrivit ett negativt omdöme om någon specifik domare på min blogg- av flera olika anledningar.

Dels tycker jag i sak inte att man på bloggar ska göra ner folk som kan identifieras så vida det inte handlar om något extremt och dels så kan det ibland kännas som lite ”surt sa räven”.

För även om JAG tycker att min ritt KÄNDES hur bra som helst så är det faktiskt inte alls säkert att det verkligen SÅG UT som det kändes eller så var det kanske oavsett vilket så att mina medtävlare var ÄNNU BÄTTRE än jag?

Sedan är jag dessutom av den åsikten att domare inte är mer än människor de heller och att de, hur OBJEKTIVA de än vill vara och TROR SIG vara det inte alltid och till 100 % kan styra sitt undermedvetna.

Jag skulle helt enkelt inte heller VÅGA att offentligt klaga på en domare som kanske skulle läsa om sig själv på min blogg eller få veta vad jag skrivit på omvägar (vi vet ju alla hur litet häst-Sverige är) och kanske sedan kort därefter åter döma mig.

Jag skulle inte vara 100% säker på att en sådan domare faktiskt inte, om så undermedvetet, lät sig påverkas av att veta att jag tycker si eller så om dennes sätt att döma- kalla mig paranoid eller ej.

Avslutningsvis tycker jag nog också att vi får vara rädda om de domare vi har- visst ska vi ställa krav på dom men kanske inte genom IBLAND ”barnsliga uthängningar” på bloggar och dylikt där genomslagskraften ändå ibland kan bli ganska stor.

Minns att det var en domare, förvisso en HOPP-domare, som förra året blev näst intill mordhotad av någon bloggares mobb och många av de personerna (barn och ungdomar gissar jag men det ska egentligen inte vara en ursäkt) hade förmodligen inte en susning om vad de EGENTLIGEN skriade om- de ville väl bara stötta sin bloggaridol.

Men om det blir vanligare och vanligare att man på sociala medium tycker att man har rätt att öppet kritisera domare hur som helst finns ju också risken att inte så många vill döma till slut- så tänker jag.