Månadsarkiv: juli 2009

Skrivet

Tillbakablickar: därför har jag en vinthund!

Hundrastplatsen på Limhamnsfältet.

Soya vägrade att doppa sig i det skummande havet och jag kan väl inte påstå att jag blev förvånad. Det hade inte jag heller gjort :=)!

Idag återvände jag efter ungefär 20 år (!!!!) till en gammal ”brottsplats”: hundrastplatsen på Limhamnsfältet i Malmö.

Detta är en av de största rastplatserna i Malmö skulle jag tro och den ligger utmed havet vid Ribersborg.

Soya verkade inte alltför begeistrad över denna jättegräsmatta där allsköns hundar kom springande för att nosa henne i baken- hon föredrar helt klart människor eller leksaker framför framfusiga byrackor :=)!

För mig var det dock lite av en nostalgitripp då jag mindes ett av mina första besök här. Och att jag inte varit har besökt Limhamnsfältet på säkert 20 år, dvs då jag senast hade hund beror på att rastplatsen ligger i andra änden av Malmö i förhållande till både min bostad och Archies stall.

Hur som helst; det var på Limhamnsfältet jag bestämde mig för att någon gång skaffa mig en vinthund!

Jag hade varit och badat med min schäfer Ketty och var på väg hem då jag plötsligt fick se en underbar syn.

En kille som påminde om Patrik Sjöberg (höjdhopparen) kom gående med en kolsvart greyhound som precis hade varit nere i havet och badat.

Ni kan tänka er en våt greyhound som i strålande solsken springer allt vad den kan: den gnistrade som en diamant och löpte så lätt över gräset. Jag bara gapade!

Det var en så slående syn och där och då väcktes tanken om en egen greyhound.

Jag gillade både utseendet och farten! Ketty var tyvärr sådan att hon bara rörde sig så länge JAG rörde mig, stannade jag upp så stannade även hon. Jag ville ha en hund med mer action helt enkelt och det fick jag ju verkligen när jag sedermera köpte min första greyhound!

Nu har jag ju en ”mini-greyhound”, min älskade whippet som är lika underbar som mina greyhounds var men i en lite mer behändigare ”förpackning”.

Idag tycker jag att flera av de greyhounds jag sett påminner om små kalvar och jag brukar skämta om att ägarna kan använda dom till ponnyridning (liksom de som har varghundar). Antingen har rasen gått mot större djur eller så är det jag som numera är mer van vid Soyas mindre format :=)?

Skrivet

Debattdags: Hästen är halt! När ska man anlita veterinär?

Inspirerad av en annan bloggskribent som mer eller mindre frågar sig detsamma eftersom hennes häst är halt ställer även jag frågan och hoppas på lite debatt!

Ja, när ska man egentligen ringa efter veterinär/ klinik om man upptäcker att hästen är halt?

På senare tid har allt fler röster höjts för att många djurägare i onödan skapar höjda försäkringspremier genom att i tid och otid besöka kliniker och veterinärer i stället för att använda sunt förnuft, rida bättre, låta tiden läka alla sår, you name it.

Själv tillhör jag de försiktigas skara och vill hellre ta det säkra före det osäkra genom att tämligen omgående konsultera veterinär om min häst blir halt.

Erfareheten har lärt mig att det för en lekman (ja, till och med med för en veterinär ibland) kan vara mycket svårt att avgöra vilken form av behandling en halt häst behöver, om den ens behöver behandlas.

Även om man, framför allt till ”häst-nybörjare”, lär ut att de ska titta efter värme, svullnader och sår hos halta hästar är MIN erfarenhet att det ytterst sällan går att lokalisera eller diagnosticera en hälta just på detta vis.

Jag har sett massor av halta hästar som varken varit varma, svulla eller haft synliga sår!

En del hästägare tycks också tro att ”tiden läker alla sår” om man bara väntar tillräckligt länge men så är det givetvis inte.

Det var som en mycket erfaren chefsveterinär (tillika professor) sa till mig en gång för många år sedan ”om du får en hjärtattack hjälper det inte att bara lägga sig i sängen och vila”.

Och även om enbart tiden kan läka vissa skador så undrar i alla fall jag varför man inte ska påskynda läkningsprocessen och lindra eventuell smärta om man kan?

Ytterligare en faktor som man bör beakta och betänka är att vissa hältor kräver mer eller mindre boxvila (fång tex) medan det vid andra tillfällen (vrickningar) är bra att skrittmotionera hästen flera gånger om dagen.

Och hur ska man veta vilken strategi man ska tillämpa om det inte är helt uppenbart varför hästen är halt?

Man kanske hade påskyndat läkningen av en vrickning om man inte hade låtit hästen stå i box i en vecka eller så kanske man hade utsatt en fånghäst för ett oerhört lidande genom att släppa ut den i hagen?

Det är minsann inte alltid så lätt att avgöra, fråga mig som i vintras i över en veckas tid var ute och gick på långa promenader med en häst som visade sig ha fång!

När fången väl var konstaterad av veterinär fick Archie knappt lämna boxen i flera veckor medan jag alltså dessförinnan hade haft honom ute i både knölig vinterhage och varit ute och vandrat med hur långt som helst utan att hästen protesterade det minsta mer än att han var stel när han började gå men rörde sig bättre och bättre redan efter kanske 50 meter!

Med facit i hand kan jag inte för mitt liv förstå hur Archie ville gå överhuvud taget och det är bara att tacka högre makter att jag inte förstörde honom för livet.

När Archie blev oförklarligt halt för 2 år sedan kunde jag också ha förvärrat hans skada om jag inte snabbt hade kommit till klinik och fått konstaterat att han hade en blödning och eventuellt också en spricka i hoven. Vi kunde efter detta genast sko hoven med en stabiliserande sko och kanske var det därför som Archie mycket snabbt blev återställd? Nu var det ingen spricka i hoven utan ”bara” en blödnng men hur skulle jag ha vetat detta utan röntgen och veterinärkontroll?

Nej som sagt; JAG föredrar att mer eller mindre omgående ringa och boka tid på klinik, om inte annat för att det nästan alltid är flera dagars väntetid. Om man inte vill att hästen ska undersökas av vilken tomte som helst (och det vill jag verkligen inte) så måste man ibland vänta upp emot kanske 2 veckor innan man kan få en veterinärtid och har man då först låtit hästen vila i 1-2 veckor innan man ens ringer; ja…då har det hunnit gå ganska lång tid under vilken man, anser jag, mer eller mindre famlar i blindo så vida man inte med 100 % säkerhet vet på vilket sätt hästen blivit halt (och det är också något man ytterst sällan vet enligt min erfarenhet).

Vad säger ni läsare? När ringer ni och bokar tid hos veterinär och hur resonerar ni då?

Skrivet

Jobbångest (varken häst eller hundinlägg)

Precis som jag redan nämnt och som jag säkert har gemensamt med många semesterfirare har jag denna sista ledighetsvecka haft tät ångest över att frihetens klocka snart kommer att sluta att slå. Tillbaka till grottekvarnen med andra ord!

Tack och lov vet jag hur det kommer att bli. Efter några timmar på jobbet så kommer det att kännas som att man aldrig varit därifrån och eftersom jag gillar mitt jobb så kommer det att bli hur bra som helst.

Jag minns hur det var på mitt förra jobb. Då kunde jag flera veckor i förväg börja planera inför och längta till olika lediga dagar under påsk, jul osv men numera kommer faktiskt både röda dagar och min semester som mer eller mindre en överraskning varje gång. ”Oj, är det dags nu igen” typ! Och det är ju om inte annat ett tecken på att man aldrig blir helt slutkörd och i verkligt behov av ledighet.

Fast; som jag också har påpekat flera gånger; slapp jag att arbeta (fast fick behålla lönen) skulle jag inte tveka en sekund att lämna arbetsplatsen åt sitt öde.

Jag skulle inte ha det minsta problem med att fylla mina dagar ändå och tycker faktiskt att det är smått tragiskt att det finns människor som säger att de skulle dö av leda utan sitt arbete. Då har man, om inte annat, brist på fantasi anser jag.

För det finns faktiskt en oändig rad med saker man kan roa sig med på sin fritid, det handlar som sagt bara om att släppa lös fantasin.

Visst finns det begränsningar till viss del om man inte har så gott om pengar men det finns ju också massor av saker man kan göra helt gratis. Motionera, låna böcker, lära känna nya människor osv. Och har man som jag hund och häst så fyller man lätt sina dagar utan ett arbete att gå till.

Jag känner till flera fall där människor valt att arbeta efter lagstadgad pensionsålder och måste säga att jag finner detta väldigt stötande.

Så länge det finns en stor ungdomsarbetslöshet vilken innebär att många inte ens kommer ut på arbetsmarknaden förrän efter flera års sysslolöshet så tycker jag att det rimmar illa att gamlingar ska försöka klamra sig fast vid sina arbeten till varje pris.

I de fall jag känner till har det inte heller handlat om ekonomi för det är väl i de fall jag kan ha viss förståelse för om man väljer att arbeta trots att man borde njuta av sin pensionering.

Nej, har man ett eget företag står det en givetvis fritt att göra som man vill men är man anställd borde man verkligen lämna sin post till en bättre behövande arbetslös.

Så många som blir krassliga på alla möjliga vis innan de knappt hinner hämta ut första pensionsavin så borde alla försöka njuta av sitt arbetsfria liv så länge som möjlig.

Som motpol till arbetsnarkomanerna vet jag också flera personer som valt att gå i förtida pension och det är något som jag har en mycket större förståelse för. Det kommer jag säkert också att göra om jag bara har de ekonomiska möjligheterna till det så det gäller att redan nu planera och spara inför framtiden.

Skrivet

Åhhh vad jag älskar service!

Maken och jag har en längre tid haft problem med signalmottagningen till vår parabol vilket har resulterat i att vi långa tider inte har kunnat se på tv. Extremt irriterande då man ställt in sig på att se något program och i stället tvingats titta in i en svart tv-ruta.

Vi har (helt korrekt visade det sig) misstänkt att problemen berott på att några väldigt höga träd i utkanten av vår tomt stört signalmottagningen, dessa träd har helt enkelt vuxit så pass mycket under de 6 åren vi har bott här.

Träden är alltså mycket, mycket höga och att såga ner dom skulle innebära att vi antingen skulle riskera att de vid fällning skulle krossa vårt hustak eller så hade vi fått stänga av väg 108 (en 90-väg som går på motsatt sida om träden) och det faller liksom på sin egen orimlighet, om inte annat ur kostnadsaspekten.

Hur som helst; jag ringde igår efter en tv-reparatör som jag fann via nätet och denne man dök upp idag och skiftade plats på parabolen samt gjorde vissa inställningsändringar lätt som en plätt! Bara så där!

Det var så otroligt trevligt att så smärtfritt få löst ett problem som vi haft under så lång tid. Hade vi haft problemet hela tiden hade vi nog tagit tag i det tidigare men eftersom signalmottagningen ”bara” stördes då det finns löv på träden och då dessa dessutom blåser tillräckligt mycket så har vi liksom hela tiden skjutit på bekymmerna.

Dagens besök av denne händige och trevlige man fick mig att inse hur enormt mycket jag uppskattar service och det slog mig också att detta i sin tur beror på att i alla fall jag är så ovan vid det.

Som exempelvis djurägare är jag mycket mer van vid ”icke-service” och jag blir varken förvånad eller knappt irriterad längre när jag råkar ut för just ”icke-service”. Samma sak gäller för övrigt i så gott som alla kontakter vi haft med olika hantverkare genom åren.

Vad gäller de sistnämnda tror jag inte att en tiondel av det vi anlitat ”folk” till att hjälpa oss med kring huset har blivit gjort i utsatt tid eller för utlovat pris.

Och samma sak tycker jag ofta att det är med sådant som har med hästeriet att göra. Eftersom jag själv är ganska petig av mig och dessutom har fått mer och mer skinn på näsan genom åren så stoppar jag numera snabbt sådant som jag uppfattar som nonchalant eller opålitligt men jag har både tidigare upplevt och vet massor av hästägare som ständigt råkar ut för

*hovslagare som inte kommer när de lovat eller som inte ens går att få tag på per telefon

*tränare som kommer för sent till träningar eller som ständigt ändrar tiden från en dag till en annan

*kliniker/ veterinärer som bemöter en nonchalant, låter en vänta hur länge som helst (ja, jag vet att akuta fall måste komma emellan)

*stallägare som köper in dåligt foder, som inte sköter det de ska enligt kontraktet osv

Jag har själv sorterat bort allt sådant men kan alltså fortfarande bli nästan barnsligt glad när jag får ”äkta service”, om det så är av en tv-reparatör eller som av en bilmekaniker jag av en slump var tvungen att uppsöka akut förra sommaren. Det var nästan så att jag ville köpa en blomma till honom för att han lagade min bil snabbt och billigt fast han i själva verket faktiskt bara gjorde sitt jobb!

Skrivet

Archie- ofrivilligt dopad av sin knäppa ägare!

Ibland blir jag faktiskt trött på mig själv….

Härom dagen sprutade jag flugmedlet Renons över hela Archies kropp och förundrades lite över hur beskt medlet var då en del av spray-ångorna letade sig in i munnen på mig. Detta var omkring lunchtid och jag märkte sedan under resten av dagen att jag fick en besk smak i munnen om jag råkade slicka mig om läpparna.

En mycket stark misstanke började formas i mitt huvud; jag har nämligen varit med om detta tidigare fast då jag råkat få ”anti-bit-spray” på fingrarna. Tar man i något ätbart med händerna efter att ha använt sig av detta medel smakar allt BLÄ!!!

Nästa dag när jag kom till stallet besannades min farhåga: jag hade inte alls sprutat ner hela Archie med Renons utan med en exakt likadan flaska med anti-bit-spray som också stod i skåpet!

Stackars häst! Det är bara att vara tacksam över att medlet inte gav upphov till någon form av allergisk reaktion; jag hade dock sprutat det över hela Archies kropp, inklusive huvudet!!!!

Och tänk om det skulle ge utslag på ett dopingprov! Vad skulle jag komma med för trovärdig ursäkt då? ”Min häst brukar BITA på sig själv, även i huvudet”!

Skrivet

Travauktion i stallet idag

Idag har vi upplåtit vårt stall och våra ridhus till travtränare Lutfi Kolgjini som nu för 5:e året i rad (om jag inte missminner mig) håller en stor travauktion.

För oss privathästägare är det så klart inte så kul att stallet invaderas av skriande och gnäggande travhästar och en massa folk som springer omkring som yra höns för att titta på de förstnämnda men samtidigt förstår jag att ridklubben tar detta tillfälle i akt att tjäna pengar på ett stall som ändå står mer eller mindre tomt nu när lektionshästarna är på bete.

Tack och lov pågår spektaklet bara i knappa 2 dagar så det är bara att bita ihop och stå ut.

Archie är ju lugnet själv i de flesta situationer och verkar inte bry sig och dessutom står han mellan 2 privathästar, en ponny och flickvännen Searching. För hennes del är det värre då hon, till råga på allt brunstig fått en hingst som tillfällig boxganne!

För egen del hoppas jag att ingen av misstag råkar sälja Archie på auktionen och om det värsta skulle hända så vill jag i alla fall ha duktigt betalt :=).

Minns med förvåning att en internetskribent tyckte att Archie såg ut som just en travare då jag precis hade köpt honom och publicerat de första bilderna på honom på nätet men det är 3 år, flera centimeter mindre och ännu färre kilo sedan. Så förhoppningsvis står han kvar i boxen i morgon!

Skrivet

Veckan som gått

Nu återstår endast en vecka kvar av min semester och som säkert de flesta andra sommarlediga börjar jag redan få lite ångest över att tiden har gått så fort och att det snart är dags för att arbeta igen.

Även om jag i grund och botten trivs oerhört bra med mitt arbete och är väldig tacksam över att jag just trivs (det finns så många andra stackare som tvingar sig till jobbet bara för lönens skull) så kan jag inte förneka att jag trivs ännu bättre med att vara ledig.

Veckan som gått har inte innehållit några större sensationer.

I måndags var jag och tränade för Ebba och åkte därefter till ett 30-års kalas där jag blev påmind om hur fort åren går. Folk som jag inte hade träffat på många år och som var typ gymnasiestuderande då vi sågs senast var nu gifta, hade barn osv.

I tisdags besökte jag en vän som precis köpt en gård. AVUND AVUND säger jag bara….och det sa jag till henne också :=).

Gården är jättefin på alla vis och jag hotade med att flytta dit Archie om hon inte försöker hjälpa mig att hitta något till maken och mig också!

En intressant parentes med det besöket var att jag fick veta att vännen själv varit och tittat på en av de gårdar jag och maken kollat på nyligen. Fast vännen kollade på samma gård för mååååånga månader sedan! Så det är precis det jag har anat: gårdar är mycket mer svårsålda än hus vilket jag hoppas är en fördel för oss eftersom vi ju först måste sälja vårt hus innan vi kan köpa något annat. Av de 6 gårdar vi tittat på de senaste månaderna är i alla fall 5 fortfarande till salu.

Resten av veckan har jag mest fördrivit hemma eller i stallet med ett kortare avbrott för tävling i lördags.

Soya har ägnat veckan åt att hjälpa till med Archies hagutsläpp och motion samt även roat sig med likletande och asätande. Mums!

Annars är hon omåttligt populär var jag än tar med henne och det är så klart väldigt smickrande och trevligt.

Vi har varit på 2 whippetträffar under den gångna veckan och sedan har Soya sovit gott kan jag lova :=). Det är helt underbart att titta på whippets som leker och springer omkring i full fart och jag kommer att försöka att se till så att Soya träffar sina kompisar så mycket som möjligt.

För veckan som kommer finns inte heller några högtflygande planer, vi fortsätter att njuta av ledigheten och tar dagarna lite som de kommer.

Skrivet

Whippetträff i Malmö (hundinlägg)

Som jag har berättat om i tidigare blogginlägg tog en whippetägare, Jeanette, för ett tag sedan initiativet till att vi som bor i Malmö med omnejd skulle träffas med våra fyrbeningar för lite kravlöst umgänge.

Första träffen ägde rum i Vellinge för någon vecka sedan och idag var det dags för en träff på vad som bestämts som den ”officiella träffpunkten”- den stora hundrastgården vid travbanan Jägersro, dvs typ 100 meter från Archies hage! Och observera: JAG hade faktiskt ingenting med valet av mötesplats att göra :=).

Det är bara att konstatera att whippets leker bäst med likasinnade (läs: andra vinthundar), inte för att de på något vis är dumma mot andra raser utan helt enkelt därför att andra hundar inte har en chans att hänga med i den fart som whippets får upp när de leker och springer.

Idag hade Soya sällskap av sin ständiga vapendragare Lili samt helbröderna Higgins och Kenzo. Kenzo var för övrigt med och bidrog till Soyas licens kan man säga eftersom han agerade stödhund under ett av träningsloppen.

Till skillnad mot då de tränings-tävlade var Kenzo idag dock mer intresserad av SEX rent ut sagt än att springa så till slut fick Soya säga till honom att hon faktiskt inte var road av sådana lekar :=). Nej, Soya tyckte att det var roligare att jaga medhavda bollar än att ha en vilt juckande whippet på ryggen och ärligt talat förstår jag henne :=).

Hur som helst; om ni är intresserade av att delta i våra träffar eller bara kolla in dessa fina hundar in action så kan ni hålla utkik efter kommande träningar via Jeanettes blogg:

http://lisabellawhippets.blogspot.com/

Nästa träff blir i alla fall den 2 augusi 19.30. Kanske ses vi?

Skrivet

Dagens tävling

Det har varit tunnsått med tävlingar under sommaren men till idag hade jag hittat en LA:3-klass att rida.

Tyvärr hade jag inte lika bra känsla som vid senaste tävlingen, varken på framridningen eller inne på banan, har ingen aning om varför men så kan det ju vara ibland.

Det positiva var att vi hade 7:or på hela travprogrammet utom givetvis skänkelvikningarna (5+5) men det negativa var att vi hade 6:or på allt annat (utom en 7:a på en galoppfattning). Det brukar annars vara nästan lite tvärtom med högre betyg på galoppen men denna domare skrev:

”Prydlig ritt på en vacker häst. Lite markbunden och låst galopp. Bör arbeta mer genom ryggen i galoppen”.

Har som sagt ingen aning varför jag inte fick lika bra ”gung” i Archie idag, det är annars det som jag själv tycker har förbättrats betydligt de senaste månaderna; bjudningen och schwungen.

Ja, ja….på det stora hela går det ändå framåt tycker jag och det är det viktigaste.

Ska köra lite inspänd longering framöver; då brukar Archie galoppera på riktigt bra och jag ser också hur han rör sig på ett annat sätt än när jag sitter på och dessutom är det säkert skönt att inte alltid ha mig på ryggen :=).

Skrivet

Grus i maskineriet- ännu en anmäld ryttare!

I samma Ridsport (denna veckas) som jag läste om Sofia Kroon (se inlägg nedan) fanns en artikel om att en annan ryttare, Elin Aspnäs, fått en varning för att man på en dressyrtävling utomlands funnit att hennes häst hade fullt med grus i munnen (tydligen ett gammal knep för att förhindra tandgnissling)!?!?!?!

Även efter ytterligaren en kontroll, 10 minuter efter den första kontrollen, hade hästen så mycket grus i munnen att det fick plats i en näve.

Moderns förklaring:”Vår häst äter sand om den får tillfälle”.

OBS! Även denna moder är en mycket erfaren hästmänniska.

Alltså; nu vet jag inte hur det går till när ANDRA tävlar dressyr och framför allt inte på en högre nivå och utomlands (för det har jag själv inte gjort) men är det acceptabelt att man precis innan man ska starta tillåter att ens häst stoppar truten full av sand/ grus?!?!?!?

Märker man inte detta?!?!?!?

När jag själv är på tävlingar händer det att Archie försöker köra ner huvudet i marken och BETA, inte grusäta, men eftersom jag inte vill ha grönfläckliga tävlingskläder låter jag honom inte göra det. Och även om han väger 10 gånger så mycket som jag så är det aldrig några problem att stoppa betandet.

Ja, vad ska man säga om grusätarförklaringen? Jag vet i alla fall vad JAG tror…….