Månadsarkiv: oktober 2010

Skrivet

Dagens fråga: har vi en övertro till böjprovet?

Gårdagens fråga huruvida många/ vissa av oss rider på hästar som inte skulle gå igenom en veterinärbesiktning fick mig automatiskt att ställa en följdfråga; litar vi för mycket på böjproven?

Av de svar jag fick på inlägget skulle man nog kunna utläsa att majoriteten svarar JA.

En bloggkommentator, Åsa, refererade till en intressant artikel (tyvärr skriven på engelska) som också gör gällande att så är fallet:

http://www.thehorse.com/ViewArticle.aspx?ID=17028

Forskare ska enligt denna artikel ha kommit fram till (om jag förstod det hela rätt) att framför allt reaktioner på kotor kunde vara missvisande- dvs en häst kunde vara ohalt trots böjprovsreaktion i kotan osv.

Intressant är, tycker jag, att vi i Sverige använder oss så benhårt av just böjprov.

Vet att en veterinär fått mycket kritik för att han använder sig av rullband i stället och har i alla fall hört rykten om att man inte godkänner hans besiktningar inför köp eftersom han alltså inte böjer.

Just böjprovsreaktioner menar även jag att man borde vara mycket försiktig med att förlita sig helt på då jag personligen vet en häst som i många år alltid hade (har) en böjprovreaktion på ett ben samtidigt som den tävlade upp till svår dressyr fullständigt utan problem (och den hästen är uppåt 20 år idag och tävlar än).

Om jag sedan själv hade vågat köpa en häst med böjprovreaktioner är en annan fråga som jag idag inte skulle våga ge ett entydigt svar på då om inte annat försäkringsbolagen kan vara rätt så ”kinkiga” med detta.

Jag vet inte ens om de tex skulle godkänna att man köpte en häst utan böjprov av veterinär, i alla fall inte om man ville försäkra den för ett lite högre belopp. Vad tror/ vet ni?

Sedan är det väl också så som en bloggläsare, Jessica, var inne på kring förra inlägget att vi hästägare/ köpare gärna vill ha garantier så gott det går även om sådana egentligen aldrig kan lämnas.

Eftersom en häst är en så pass dyr ”vara” så vågar de flesta inte ”gambla” och ta chansen med en häst som kanske har någon röntgenförändring/ böjprovsreaktion/ whatever eller så innebär sådana ”defekter” nästan utan undantag en större eller mindre prisreduktion. Att utannonserade hästar för x antal hundratusen efter en misslyckad veterinärbesiktning sedermera säljs för typ hälften av vad säljaren tänkt från början har jag stött på mer än en gång.

Hade en fin häst kostat lika mycket (läs lite) som tex en fin hund hade situationen säkert sett helt annorlunda ut men som det är idag så kan man bli stående med en otroligt svårsåld häst som kanske egentligen hade kunnat fungera hur bra som helst bara för att ingen vågar ”chansa”.

Skrivet

Onsdag- hej igen termobyxan!

När jag skulle åka till stallet igår morse var det 2 plusgrader, svinkallt och en mycket svår- bortskrapad ishinna täckte min bils vindruta.

Efter ridningen var jag fullständigt stelfrusen och värmefläkten på jobbet fick arbeta på högvarv.

Vis av detta tog jag i morse fram mina termobyxor, slitna och rent ut sagt anskrämliga men jag tänkte inte frysa som igår.

Men hör och häpna: idag var det 3 plusgrader, inte alls speciellt kallt och definitivt isfritt på rutan.

Så med termobyxorna på blev jag tämligen överhettad men hellre det faktiskt.

Nu ska jag bära detta hemska plagg i typ ett halvår eller så- finns inget som man ser så ”bonnig” ut i men vad kan man annat göra om man är så frusen som jag.

”Vill man vara fin får man lida pin” är INTE min melodi i stallet…..

Även idag ville jag knappt sluta rida men fick ju ge mig när jag kände att Archies ork snart skulle tryta.

Fortfarande är det ”runt-runt”-ridning som gäller, dvs tämligen kravlöst med fokus på bjudning, lydnad och lösgjordhet och ingenting annat (som om det inte kan vara mer än nog ibland ha ha).

Nu börjar det skymma så snabbt efter jobbet att det knappt är lönt att släppa ut hästarna en andra gång och så som det har regnat idag (läs: helt förstörda hagar) så tror jag Archie föredrog min lilla pysselstund med honom inomhus i stället.

Soya Sockervadd fick givetvis släpas ut med våld av maken- det förstår ju alla att hon var rädd att smälta bort i regnet.

Skrivet

Dagens fråga: rider vi på halta hästar?

Ja, dagens fråga började jag fundera över efter att på mycket kort tid följt 2 hästar vars ägare ville sälja dom men där ingen av dom gick igenom den första veterinärbesiktningen.

Häst nummer 1 tränade och tävlade aktivt på MSV A-nivå i dressyr och var i full gång vid besiktningstillfället och ägaren hade givetvis inte en tanke på att hästen kunde vara halt- då hade den varken tränats eller tävlats och givetvis inte heller körts iväg till en besiktning.
Efter en ledbehandling friskförklarades hästen och såldes kort därefter så i just detta fallet gick allt förhållandevis ”smidigt” trots allt.

Häst nummer 2 (6 år) har ridits helt normalt inför försäljningen men gick inte heller denna igenom en besiktning på klinik. Hästen är inte friskförklarad ännu så än så länge står det skrivet i stjärnorna vad som kommer att hända med detta djur.

När jag själv skulle sälja Décima var hon i full tävlingskondition och skulle också ha tävlat nästkommande helg om hon inte hade blivit såld.

Inte heller hon gick igenom sin besiktning så tillvida att hon hade en böjprovsreaktion på ett bakben vilket tack och lov (för min del- för jag var ju inställd på försäljning) ”endast” innebar en prisreduktion och att hon faktiskt såldes.

Men dessa exempel får mig alltså att fundera över hur många av oss som dagligen och stundligen rider på ”halta” hästar?

Om man hade tagit säg 100 slumpvis utvalda hästar och gjort böjprov på dessa- hur många hade ”gått igenom”?

Jag gissar på kanske 50- 70 hästar, vad tror ni?

Imorgon ska vi förresten diskutera en annan intressant följdfråga till ovanstående; litar vi för blint på böjprovet som mätare på om en häst är halt?

Skrivet

Tisdag- basicarbetet fortsätter

Ett litet experiment :). Så här blir korten om man joggar och fotograferar med en I-phone samtidigt. Soya in action för ungefär 1 timme sedan.

Som rubriken förtäljer så fortsätter mitt basicarbete med Archie. När jag hade ridit ungefär halva passet var han helt underbart härlig i både trav och galopp men började också bli trött efter ett tag annars hade jag gärna ridit hur länge som helst.

Sådana dagar längtar jag redan till nästa dags ridning då jag kommer att fortsätta detta arbete och förhoppningsvis infinner sig då den rätta känslan mycket tidigare. (Vågar man skriva så utan att få världens bakslag undrar den skrockfulla? Morgondagen får ge oss facit….).

Min rygg är ”sig själv” till så gott som 100 % igen och även ena knät (!) som jag drämde in i en dörrpost igår (!) gör inte längre ont.

Annars inget nytt under solen så over and out!

Skrivet

Vilken korkad undersökning (hundinlägg)

Nedanstående ”undersökning” måste vara den mest korkade jag läst på länge eller så undrar jag vilka hundar man egentligen åsyftar?

Inte kan det vara helt normala hederliga whippar i alla fall?

Att en whippet skulle kosta över 50.000 ”i drift” per år varav över 6000 kronor skulle gå till pälsvård måste vara rena skämtet även om undersökningen inte är gjord i Sverige.

Jag skulle vilja påstå att man kan hålla kostnaden för pälsvård nere till under hundralappen för just en whippet- ni anar inte hur långt en schampoflaska räcker till dessa sämskinn och något annat behöver de knappast.

Tvärt emot denna idiot-undersökning skulle jag vilja påstå att en whippet är otroligt billig i drift, de äter lite, är generellt friska och behöver som sagt verkligen ingen avancerad pälsvård.

Att man sedan KAN, observera KAN, det vill säga om man VILL, göra av med tusentals kronor på exklusiva, onödiga och knäppa grejer till sin hund är en helt annan sak men det gäller ju verkligen inte bara dessa djur utan så mycket annat här i livet.

http://www.mixr.se/husdjur/hundraserna-som-kostar-mest

Skrivet

Måndag- jag börjar bli gammal

Pust, pust…

Redan när jag vaknade igår morse kände jag att jag hade väldigt ont i nedre delen av ryggen, så som jag kan få om jag har stått böjd länge över någon häst som jag har klippt.

Fast nu hade jag inte ens närmat mig någon häst med klippmaskinen och jag har heller inga andra teorier om varför jag fått ont i ryggen men ont hade jag, och ont har jag fortfarande!

Det är bara att konstatera att man börjar få sina krämpor, nu är det ont i ryggen, för ett tag sedan var det nacken osv.

Sådant som aldrig hände när man var 20. Trist…..buhu….

Som tur är brukar diverse smärtor försvinna så fort jag sätter mig i sadeln och så var det även igår. Kände inte av ryggen det minsta när jag red tack och lov.

Idag har Archie vilodag men annars hade jag inte tvekat att rida trots att jag har fått resa mig upp ur alla stolar i ultrarapid på jobbet.

Men men…ny dag imorgon och förhoppningsvis utan ryggbesvär!

Skrivet

Veckan som gått

Så här vackert var det i naturreservatet vid Dalby i lördags. Söndagens väder var mer trist och regnigt tyvärr och jag gav mig inte tid till någon fotografering.

Jaha…vad har hänt i veckan?

Inte mycket av intresse som jag kan komma på faktiskt.

Dagarna bara rusar förbi och det känns som om det är måndag ena dagen och fredag den andra.

Jag känner mig ganska trött för det mesta och är inne i en period då jag inte har någon lust att rida på morgnarna vilket ju annars är lite av mitt signum.

Från och med nästa vecka ska jag under ganska många veckor framöver ha 1-2 dagar ledig per vecka och det ser jag mycket fram emot. Just att kunna göra något vettigt med djuren i dagsljus och inte hela tiden famla i mörker på morgonen eller behöva skynda sig efter jobbet så att det inte ska hinna skymma.

Vad gäller min kära häst så har jag ju lagt om ridningen lite och detta berättade jag om för några dagar sedan. Än är det aldeles för tidigt att säga om detta kommer att ge några (bestående) resultat men provar man inte får man inte veta heller.

Soya och jag har njutit av naturen i naturreservatet i Dalby under båda helgdagarna och det är i princip den enda motionen hon får av mig i veckorna. Annars är det maken som står för de dagliga promenaderna och det sköter han med den äran.

Själv är jag ju koppelhatare sedan urminnes tider men att gå med en svart extremt snabb hund lös i beckmörker begriper till och med jag är att utmana ödet mer än lovligt.

Skrivet

Söndag- höstrusk

Idag har det varit riktigt tråkigt väder nästan hela dagen- skurarna har avlöst varandra.

Till och med jag som betraktar mig som en riktig ”hag-ivrare” som anser att hästar ska gå ute så mycket som möjligt och i nästan vilket väder som helst fick nästan lust att ta in Archie efter bara någon timme utomhus.

Att stå blickstilla med lera till kotorna i en pyttehage utan mat och med regnet strilande kan inte vara kul för någon häst, eller?

På eftermiddagen efter hagintag blev det tack och lov uppehåll och jag kunde rida ut som planerat.

Det blev lite intervallträning i galopp och jag fick upp riktigt bra fart på den lille gossen efter ett tag.

Jag tror inte det är konditionen som saknas utan mer viljan att springa fort eller så förstod inte Archie direkt vad jag ville.

Själv sprang jag inte alls fort under dagens joggingrunda med Soya, jag var mer fokuserad på att ta mig runt hela rundan utan att stanna för att hämta andan och det klarade jag av om än något darrbent.

Soya verkar älska att springa med mig i Dalby, det ser ut som om hon verkligen njuter över att behärska sin kropp så fulländat.

När hon lekande lätt hoppar över omkullvälta stockar ser hon ut att säga ”titta här så skicklig jag är” och det är hon onekligen.

När det gäller längdhinder skulle vilken hopphäst som helst avundas henne, det är jag tämligen säker på :)!