Skåne är ett knepigt landskap vad gäller vädret- igår morse minus 6 (fy fasen vad jag frös efter att jag hade ridit….) och denna morgon plus 4 grader ?!?!?

Till råga på allt har det regnat (!) och ni kan ju bara tänka er kombinationen regn på snö- det kan bara sluta på 2 sätt: som isgata eller blask och jag vet ärligt talat inte vilket som är värst.

Dock fick jag uppleva bägge delarna så att det räckte och blev över i morse för ni vet ju hur jag funkar: har jag bestämt något så har jag bestämt något- planer är inte till för att ruckas!

Och eftersom jag ville springa på Skryllegården idag så åkte jag dit trots att jag fruktade det värsta- med all rätt skulle det visa sig fast inte riktigt så som jag befarat.

Jag trodde att det fanns risk för mycket hala löpslingor men det hade jag inte behövt oroa mig för, ha ha….

Det var bara bilparkeringen som var så snorhal att jag fick klamra mig fast i takräcket, bagageluckan och allt annat som det gick att hålla sig i medan jag försökte gå runt bilen för att släppa ut Soya.

5-kilometersslingan som jag sprang 2 varv på var inte det minsta hal minsann, nej…den var fullständigt dränkt i smält snö och jag ljuger inte om jag säger att mina skor var genomvåta efter ungefär 20 meter.

Det var verkligen underbart (NOT NOT NOT) att springa i över en timme med dyngsura skor och i vatten/ smält tung snö men jag behövde i alla fall inte vara rädd för att halka- bara att förfrysa fötterna eller nåt….

Givetvis mötte jag inte en enda människa någonstans- vem springer frivilligt i vatten mer än en knäppgök (läs: jag)?

Nu är det hur som helst ljuvligt att sitta nyduschad, med en god frukost framför sig och med värmefläkten på ”fullt blås”. Alla mycket våta (och då inte bara av svett….) kläder ligger och snurrar i tvättmaskinen och Soya, mätt på blodkorv och trött av vattengympan, ligger ihoprullad och snarkar i soffan :)!

Hade ni sett mig försöka förflytta mig över denna parkering hade ni gapskrattat- en kvinnlig Charlie Chaplin; det var jag det!

Mimmi ser fundersam ut…hur ska hon hoppa upp i bilen när hon måste ta sats från en isgata?

Jag lyfte faktiskt in henne i bilen så behövde hon inte fundera mer på det:).

Även idag blev det ridning i ridhuset och nu gjorde jag lite mer än under tidigare pass på sista tiden; lite skolor, förvänd galopp och några halter ur galopp.

Det kändes helt ok och än så länge är det inget fel på bjudningen vilket känns skönt.

Archie verkar inte ha tappat någon kondition alls men det har jag i ärlighetens namn inte varit rädd för heller.

Jag försöker att verkligen tänka på min sits i VARJE steg, stilla skänklar som bara hänger utmed sidorna är målet och även detta fungerar bra.

Nu ska jag njuta av helgen som kommer; arbetsveckan flög som vanligt fram men jag klagar inte!

I morse blev det ett enklare dressyrpass i ridhuset och jag känner att jag snart kommer att börja skärpa kraven.

Som det är idag rider jag mest runt och ser till så att övergångar o ch bjudning fungerar och att jag inte behöver ”jobba” så mycket själv.

Än så länge fungerar det fint och jag blir inte det minsta trött- inte som för någon månad sedan då jag flåsade som en blåsbälg ibland.

Om det sedan beror på att kraven inte är så högt ställda ännu, att jag har fått en bättre kondis eller att det var något ”fel” på Archie då låter jag vara osagt men med kniven på strupen skulle jag faktiskt tro att det är en kombination av alla tre sakerna.

Vi får som sagt se hur det hela utvecklar sig när ribban höjs….

Idag insåg jag en sak medan jag sprang den numera sedvanliga milen på Skryllegården- nu finns det inga ursäkter kvar för att inte springa året runt.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt men det lutar väl åt det förstnämnda :).

I och med att jag har upptäckt Skryllegården och den preparerade och upplysta slingan så är det bara att inse att man även kan springa i snö och/ eller mörker.

Idag var det första gången jag sprang en vardageftermiddag, jag vill helst undvika att möta andra motionärer eftersom Soya springer lös men så lite människor som var ute och rörde på sig så ska det nog inte vara några problem framöver heller.

Nu är målet inte att springa längre och längre- jag hade nog orkat springa 15 kilometer under pistolhot utan att springa fortare och fortare.

Ännu tar det över en timme att springa en mil och lite får jag väl skylla på snön men målet är att så småningom komma under 60 minuter.