Månadsarkiv: september 2011

Veckan som gått


Soya kontemplerar :)!Jaha…då har första veckan som ”ny hästägare” gått och det känns väldigt trevligt än så länge :).

Jag märker hur Kreon kommer mer och mer in i mina rutiner och hur vi lär känna varandra bättre och bättre.

Jag bestämde mig ju ganska snabbt för att jag ville köpa honom under tiden han stod hos NN men när beslutet väl var fattat vågade jag knappt pyssla med honom, av rädsla för att han kanske inte skulle bli min trots allt och att jag i så fall skulle ha hunnit fästa mig vid honom i onödan.

Hittills tycker jag att min uppfattning om Kreon verkar stämma väl; det är en tillgiven häst som är lätt att tycka om MEN; man måste vara bestämd mot honom och varje gång han ”ställer frågor” svara konsekvent annars är nog risken att man blir näst intill bokstavligt överkörd.

Ett NEJ måste alltid vara just ett NEJ, inte ett ”kanske”, ”vi får se” eller rent utav ett ”JA” helt plötsligt.

Fasta ramar, konsekvens och mycket kärlek- det är konceptet tror jag och det gäller banne mig de flesta djur.

Sedan kan en del djur tillåtas gå mer eller mindre utanför ramarna (Soya tex, Archie också till en viss del) utan att det GÖR så jätte-jättemycket men det får ändå aldrig gå FÖR långt- djuret måste till syvende och sist alltid veta vem som är chefen :).

2 ridpass för NN har det hunnit bli och det är väldigt roligt att hon är minst lika förtjust i Kreon som jag- det vill nog till om hon ska behöva dras med oss flera gånger i veckan ha ha.

Även Kreons fd ägare har varit och hälsat på oss och jag hoppas att hon tycker att Kreon har det bra och har hamnat hos någon som kommer att ta väl hand om honom.

Hovslagarbesöket i fredags gick också det bra- vi bestämde oss för att behålla skoningen så som den varit, dvs classic roller-skor fram och oskott bak så får vi se hur länge det upplägget håller.

Helgen har tillbringats med en mängd stallsysslor, jag har jobbat hos NN båda dagarna och haft stalljour i båda stallen på vår anläggning i söndags.

Soya har motionerat på som vanligt, härjat på stubbåkrarna och tagit långa koppelpromenader med maken.

Ett besök i Dalby med Salli-saluki hanns också med och det var lika trevligt som alltid.

Vädret har också varit lika omväxlande som alltid höll jag på att säga, både regn och sol omvartannat men VÄRMEN håller i alla fall i sig hyfsat och så får det gärna fortsätta- en nåd att stilla bedja om som husägare som vill hålla nere värmekostnaderna :)!

Söndag- Birgitta sliter och Kreon vilar

Idag har jag verkligen haft fullt upp med mina häståtaganden, det är tur att inte alla helgdagar är lika intensiva.

Å andra sidan får jag skylla mig själv; nästan allt självpåtaget så det är ju inte så att någon har tvingat mig precis.

Fick stiga upp redan klockan 5 för att vara i stallet en halvtimme senare, idag skulle alla anläggningens hästar fodras och släppas ut av undertecknad.

När jag hade matat alla, satt på trettioelva täcken och gått ut med vad som kändes som minst hundra hästar (fast det var i själva verket 25) hade det hunnit gå några timmar och då var det hög tid att åka till NN och släppa ut ytterligare ett gäng hästar och mocka till 10 stycken.

På eftermiddagen var det samma procedur i det egna stallet, alla hästarna skulle ha mat och tas in och nu återstår bara kvällsfodringen klockan 19.00 innan stallsysslorna är över för denna gången.

Allt extrajobb gör att jag kan träna för NN så ofta jag vill nästan och som jag har nämnt så är min plan att göra detta 2 gånger i veckan ett bra tag framöver.

Idag blev det dock vila för Kreon, han har nu gått flera dagar i rad och kan behöva en kort paus innan vi kör igång imorgon igen.

Han är ju inte van att ridas dagligen och jag ser ingen anledning att börja med detta ännu- 7-8 timmar i hagen får räcka för idag tex så att han inte får ont i kroppen eller får en ”mental chock” av alla nya saker som händer i hans liv :).

Dagens (ryttarkropps)fråga

I samband med att Archie skulle säljas kom jag och en vän att prata om hur det hade gått till när hon skulle sälja sin häst för något år sedan.

Vännen hade ett normalbyggt halvblod i sina bästa år och hästen var tillika en mycket välutbildad tävlingshäst i dressyr.

Till en av provridningarna infann sig en kvinna som visade sig vara, i alla fall enligt vännen, extremt överviktig.

Vännen kunde inte med att neka kvinnan en provritt men kunde också dagen därpå bedrövat konstatera att hästen var tjock i båda frambenen- något den vanligtvis aldrig var.

Som ”lök på laxen” i denna historia ville ”tjocka tjejen” köpa vännens häst och denna såg ingen annan råd än att på ett så diplomatiskt sätt som det bara gick (jag undrar än idag HUR) förklara att kvinnan var för tjock för hästen.

Min vän såg bara till hästens bästa vid sitt beslut vilket jag tycker hedrar henne, kanske hade inte alla varit lika nogräknade?

Jag ryser av obehag över hela storyn och satt och spånade lite med vännen.

Hur hade man kunnat undvika att en dylik situation ens uppstod?

Ska man fråga presumtiva köpare om deras längd och vikt?

Ska de få maila över en dagsfärsk bild på sig själva innan man godkänner en provritt?

Ja, nu raljerar jag friskt men tycker faktiskt att saken tål att tänkas på.

Hästar man tittar på inför köp vill man ofta veta så mycket som möjligt om men är det så ofta vi bryr oss om köparens ”kvalitéer” eller eventuella brister i utseende, både inför eventuell provridning och sedermera köp?

Dagens (tv)fråga

Är det någon som kan förklara logiken i att man idag, en lördag, sänder långfilmerna ”Notting Hill”, ”Rosa Panterns hämnd” och ”Die Hard-hämningslöst”?

Personligen gissar jag att dessa filmer sänts vardera minst 10 gånger genom åren (filmerna är 12, 16 respektive 33 år gamla).

Är det så att hela Sveriges befolkning har annat än att glo på tv för sig en lördagkväll?

JAAAAAA…….sååååå måste det givetvis vara!!!! Eller…..

Lördag- Bra-pojken gör skäl för namnet

Idag hade jag sovmorgon ända till kvart i sex :), sedan bar det av till stallet för fodring och mockning.

När detta lilla bestyr var avklarat åkte jag till NN för att jobba lite och när även det var avklarat var det dags att handla mat, duscha och tvätta håret samt ägna sig åt den Karlssonska fruktodlingen.

Hallon skulle plockas, päron likaså och givetvis de 4587 äpplena som ramlat ner från trädet på bara några dagar.

Päronen och äpplena hamnar i stallet och hallonen i frysen, dom micrar jag och äter med vaniljglass.

På eftermiddagen var det dags för en repris av gårdagens ridpass, först skritt runt ett stort gräsfält och sedan lite dressyr på gräsbanan.

Idag red jag ut själv och det blev en del stopp på vägen men vi kom dit vi skulle, dvs till utebanan.

Där följde 25 minuters jobb i trav och galopp, lite skänkelvikningar och lite träning på att fatta galopp.

Jag var väldigt nöjd med allt, Kreon sköter sig bra utifrån sin nivå och jag berömmer honom mycket.

I stallet blev det en liten dusch och om han tycker bättre om vårt vatten än NN:s 🙂 eller han bara har lärt sig ett och annat men nu står han som ett ljus i uppbindningarna.

Snabbspringaren har nog sprungit motsvarande 10 lure coursing-lopp på stubbåkrarna hemmavid så hon lär dels sova gott i natt och dels vakna med träningsvärk. Eller inte….har faktiskt aldrig sett någon stelhet hos den raketen. Synd att man inte kan säga detsamma om sig själv…..

Dagens (depp)fråga

Idag frågar jag mig hur många skåningar som kommer att deppa ihop totalt i januari/ februari nästa år?

Sommaren som väl så gott som har passerat har ju inte tillhört de minst regnfattiga om man säger så och det är frågan om hur mycket sol folk har hunnit lapa i sig trots allt.

Själv packade jag undan min solstol förra helgen konstaterandes att jag inte kan minnas när jag nyttjat den så lite som i år (typ EN ENDA GÅNG!!!).

Och när jag nu sitter och titta på hur jul och nyår ”ligger” i år och inser att den som önskar en rejäl julledighet får ta ganska så många semesterdagar så får jag alltså dessa funderingar om en ”allmän folk-deppighet”.

För har man inte fått njuta av solens strålar under sommaren och har man inte sparat några semesterdagar så att man kan vara ledig vid jul och nyår så finns kanske risken att man kort därefter deppar ihop lite…eller vad tror ni?

Själv ska jag vara ledig 1 dag i veckan från den 13 oktober och 10 veckor framöver så förhoppningsvis kommer i alla fall jag att klara mig.

Mera fredag- första ”uteritten”

Hihi…tja…uteritt och uteritt…det är kanske till att ta i men idag har Kreon och jag ridit utomhus i alla fall:).

Jag började med att skritta runt ett stort fält som ligger nära stallet, det tog väl 15 minuter under vilka jag höll i tyglar och graman lite lätt krampaktigt samtidigt som jag pladdrade nervöst med mitt sällskap Julia som ledde sin ponny Tulle.

Kreon skötte sig fint och vi kom helskinnade tillbaka till vår gräsbana där jag tog några varv i trav och galopp.

Även detta gick bra men det hade jag inte så mycket betänkligheter kring eftersom Kreon mest ridits på NN:s utebana när han stod där.

Efter vårt jättepass på säkert 25-30 minuter fick Kreon pusta ut 🙂 i boxen och jag kunde bege mig hemåt för att motionera djur nummer 2.

Medan jag cyklade flög Soya över stubbåkrarna som en målsökande missil, hon verkade verkligen njuta av att sträcka ut den lilla vesslan :).

Fredag- inte varannan damernas

 

Idag har Kreon fått nya skor, eller som den ”bebis” han fortfarande är; bara 2 nya skor.

Bakhovarna är än så länge oskodda och jag tycker att det är bra om de kan förbli så, i alla fall över vintern då det ju är lättare att gå skolös än med en massa snöklumpar under skorna.

Just för att gemensamt med hovslagaren diskutera detta och skoningen över huvud taget samt då min hovslagare fullt förståeligt inte vill sko en främmande häst ensam första gången var jag med i stallet, vanligtvis sker detta helt utan min inblandning då mina hästar alltid varit vettiga att hantera även utan min närvaro.

Kreon hade ”Classic roller”-skor sedan innan (se bild) och om man läser om folks åsikter om dessa på nätet så kan man väl sammanfatta det så här:

Vissa sjunger skornas lov och tycker att deras häst har fått bättre rörelser, någon tycker att hästen rör sig sämre med dessa skor och en del märker ingen skillnad.

Själv får jag väl sälla mig till de sistnämndas skara, jag är varken pro eller säger NO.

Både Décima och Archie har i perioder haft dessa skor, Décima minns jag inte riktigt varför och Archie fick dom direkt efter sin fång men jag kan som sagt inte påstå att jag märkte någon som helst skillnad.

Nu bytte jag inte till vanliga skor på Kreon denna gången även om det är något dyrare att sko med de andra- helt enkelt därför att jag inte vill gå in och peta i något som fungerar och framför allt när det ÄNDÅ är så mycket nytt för hästen nu.

Det är ju ett känt faktum att hästar är mer skadebenägna när de byter ryttare och/ eller stall och då tycker jag inte att man behöver gå in och ändra för mycket på sådant som man inte måste- bara för att spara någon hundralapp tex.

Undrar förresten när jag kommer att sluta att säga Archie om Kreon när jag pratar OM honom?

Med de andra hästarna har övergången från ett namn till ett annat gått väldigt lätt, troligen för att jag hela tiden skiftat kön på hästarna.

Först sto, sedan valack, därefter sto och sedan valack igen. Men nu kommer valacken Kreon direkt efter valacken Archie och då hänger inte hjärnan med ha ha.

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 4

Mitt sista råd/ tips till de som ska köpa/ sälja häst är framför allt riktat till KÖPAREN och jag vill minnas att jag har tagit upp det vid något tidigare tillfälle även om det tål att upprepas.
 
När det gäller provridningen; försök verkligen att rida mer än en gång.
 
Jag vet att det är svårt/ ”omöjligt” om man kanske har åkt från Norrland till Skåne men man kanske faktiskt kan komma överens med säljaren om att man tar in på ett billigt vandrarhem om inte annat och försöker rida 2 dagar i rad?
 
Är man väldigt rutinerad och vet exakt vad man söker kan man absolut göra bra köp efter bara en kort stund i sadeln men hur många av oss är det?
 
Att jag tycker att man ska prova flera gånger beror bland annat på det jag var inne på i ett tidigare inlägg när jag berättade om hur det gick till när jag själv såg Kreon första gången; jag tyckte att han hade en URUSEL trav vilket jag verkligen inte tycker idag.
 
Samma sak med Heron; han var så otroligt ”oriden” när jag kom första gången att han bar sig väldigt istadigt åt- ett beteende han slutade med i princip DIREKT, bara han fick några ridpass i kroppen (han var bara 4 år vid inköpet och knappt riden).
 
Så man kan verkligen inte alltid lita på första intrycket- det vill jag mena i alla fall!
 
Mer än en provridning gör också att man har möjlighet att prova hästen på lite olika sätt, det är ju oftast inte så då man endast rider en gång att man både rider ett dressyrpass, hoppar x antal språng och rider ut- allt samtidigt och det är det väl få hästar som orkar göra BRA med en ny ryttare på ryggen.
 
Om man också får möjlighet att studera hästen i sin ”närmiljö” är detta långt bättre än att man möter upp säljaren i ett ridhus där hästen skrittar runt, sadlad och klar.
 
Att se hästen i boxen, på stallgången, hur den är att sadla och tränsa, borsta och lyfta ben på, spola av, gå med till och från hagen osv kan vara nog så intressant- särskilt om man inte är en så van ryttare/ hästmänniska.
 
Jag tyckte i alla fall själv att det kändes tryggare att ha sett Kreon i stallet, longerad och tömkörd flera gånger liksom riden och att jag själv släppte in och ut honom i hagen vid massvis av tillfällen.
 
En häst som är över 170 cm, fullvuxen och stark vill i alla fall JAG veta så mycket som möjligt om- jag som dels är en fegisryttare och som dels har haft så otroligt snälla hästar själv.