Skrivet
Läste om denna docka i senaste numret av Ridsport och jag måste säga att den är väldigt människolik för ändamålet eller vad tycker ni?
Inte för att jag tycker att den ska användas slentrianmässigt- de flesta hästar går dock att rida in på det traditionella sättet och utan problem men sen så finns det ju alltid de djur som är MYCKET svåra och initialt rent utav farliga för ryttaren och då kanske en docka inte vore helt fel, eller?
Skrivet
Jag vill börja med att tacka för era mer eller mindre vitsiga förslag, de fick mig att tänka efter lite och det jag kunde konstatera är följande:
Precis som Lina skrev i kommentarerna till inlägget är smeknamn något som oftast kommer efter ett tag, när man lärt känna djuret, så vida det inte är väldigt ”självklara” smeknamn som att man kanske kallar en häst som heter Karl för Kalle.
Håller också med Görel som skrev att det är svårt att hitta på smeknamn som passar om man inte har träffat djuret, i alla fall om namnet inte associerar till någon egenskap som djuret har, ”Fulis”, ”Pricken”, ”Lillen” eller vad det nu kan vara.
Jag insåg också, på tal om flera förslag, att jag i sak inte tycker om när man ger djur ”människo-namn”; Sigrid, Svea, Jörgen, Karlsson eller Olle tex.
Detta har ju blivit otroligt vanligt bland hundägare och jag kan på rak arm konstatera att säkert hälften av de hundar jag känner har just människonamn men själv föredrar jag alltså sådant som man vanligtvis inte kallar homo sapiens, typ Mishi, Peaches, Poppy…ja, den typen av smeknamn. Däremot får det officiella namnet gärna (helst faktiskt) vara lite mer ”ordentligt” som exempelvis Soyas ”Per-Mobile Zingy Beauty”.
Så Kreons smeknamn får nog anstå tills vi känner varandra bättre och så är det bara att hoppas att han inte lockar mig till att kalla honom för ”Brallis”, ”Avkastarkungen”, ”Skyggo” eller något i den stilen:))))))
Skrivet
Usch….just nu känner jag mig riktigt gnällig men det kan man väl få vara ibland?
Har precis konstaterat att vår tvättmaskin gått sönder FEM dagar efter att garantin har gått ut och även om det finns en 3-årig fabrikationsfelsgaranti också som BORDE gälla så blir jag bara så trött….
Saker som en tvättmaskin ska i min värld bara se till att fungera, i alla fall om man skött den minutiöst i ett sketet års tid!
Ridningen var inte heller en höjdare idag :(.
Försökte skritta ut lite men hann inte långt innan jag blev attackerad av världens svärm av några äckliga små flygfän som troligen också bidrog till att Kreon började konstra som aldrig förr och skulle inte gå fram.
Gick in i ridhuset i stället men där var det ÅTER trettioelva miljoner hinder som, tyckte jag, stod i vägen överallt.
Det är lite komiskt, eller INTE, att jag pratade med en person om vårt ridhus nyligen och denna sa:
”Är det inte det (ridhuset) där det alltid står en massa hinder?”
”Näää så ofta är det inte” sa jag förvånat men nu känns det precis som att det är exakt så det är.
Och medan jag uppskattade de gånger det fanns hinder i ridhuset när jag hopptränare med Archie eller i vart fall tämligen lätt red dressyr
ändå så börjar jag nu störa mig när jag sitter på en inte lika lättmanövrerad häst som skulle behöva stora fria ytor för att kunna ridas mer framåt än vad jag nu kan göra.
Så… då var det färdiggnällt för idag, jag tror att gnäll-Birgitta ger sig av redan idag och ersätts av sin i vart fall något mer positiva kamrat, den ”vanliga” Birgitta.
Skrivet
Snart är det dags igen vare sig vill vill det eller ej:
KYLAN anfaller!
Och vad tror ni: kan inte dessa lårvärmare vara något att ha?
Skrivet
Skrivet
Även idag blev det ett dressyrpass i ridhuset och om detta finns inte så mycket att förtälja- jag tränade vidare på galoppfattningarna och idag blev det flera stycken jättefina, direkt ur skritt!
Ridhuset var fullt av hinder vilket jag måste säga lite ordvitsigt var ett hinder- det är inte helt lätt att rida så ”påhittigt” med en unghäst då tycker jag.
Över huvud taget längtar jag till en tid (undrar när….) då jag kan rida lite mer ”Archie-like”, dvs mycket mer omväxlande än vad jag gör nu.
Tyvärr vill i alla fall jag påstå att våra uteridningsmöjligheter inte är så bra om man inte har en häst som går fram precis överallt och jag hör heller aldrig folk i stallet ge sig ut på några längre turer med sina hästar.
Kreon verkade ju mycket rädd för får sist jag var ute och dessa pälsbollar riskerar man att möta nästan var man än rider = inte läge att utmana ödet själv anser jag. Detta får anstå tills jag har någon trygg häst som sällskap och det är inte heller helt lätt att få ihop då folk rider på så olika tider och det börjar bli mörkt tidigare och tidigare nu.
Inte heller har vi något bra ställe att klättra på NÄRA och det saknar jag också liksom att bara lasta och köra iväg till skogen.
Även om jag älskar ridhusridning så vill jag ju inte att Kreon ska bli helt less på vårt ”malande” där så jag får försöka fundera ut sådant som både ger omväxling MEN är hyfsat säkert- i alla fall tills jag känner mig säkrare på hur Kreon reagerar i olika situationer.
Hittills har han ju varit snäll men dock visat att han verkligen inte är en häst som såsar sig genom livet och otittigt vandrar fram precis överallt så jag kan inte påstå att jag känner mig till 100 % säker på honom, långt därifrån.
Skrivet
Som jag nog har nämnt äter min man enbart GI-kost sedan månader tillbaka vilket har medfört att han fullständigt rasat i vikt.
Sett i alla fall till honom en ypperlig bantingsmetod således och han äter dessutom gott och går aldrig hungrig.
Varje morgon inleds med äggröra och stekt bacon och det är nog inte svårt att lista ut vem som gärna gör honom sällskap vid frukostbordet.
Tycker bilden trots kass kvalité är rolig med lilla Mimmi som slickar sig så vällustigt om munnen….jag kan faktiskt förstå henne….
Skrivet
Sedan jag köpte Kreon har jag av och till funderat på en mycket viktig fråga i vårt gemensamma liv: vad skulle man kunna ge djuret för ett smeknamn?
Detta högintressanta och prioriterade spörsmål grundar sig i att jag, som jag har berättat om tidigare och som ni i annat fall troligen har förstått av HUNDENS smeknamn att döma, har en förkärlek till att INTE kalla djuren för deras rätta namn utan i princip allt möjligt annat.
Faktiskt gav Herons namn ingen ”spontan association” till ett ska vi säga ”naturligt smeknamn”, som exempelvis att man kan kallas Agge om man heter Agneta eller Hasse om man heter Hans och jag kan idag inte på rak arm minnas vad jag brukade kalla honom men Décima blev och förblev snabbt Dessan eftersom det, vid tidpunkten då hon köptes redan fanns en häst i stallet som kallades Dessi (Miss Decibel).
Arcimboldo var ju redan ”omdöpt” till Archie när jag köpte honom (och vem tusan skulle gå omkring och SÄGA Arcimboldo om sin häst undrar jag…..) och sedan var det, om jag inte minns fel hästsköta-Lina som kortade ner detta till Arch som vi också kallade honom.
Buse och Monster var också epitet som jag ibland använde när jag pratade TILL Archie men dock inget jag använde i samtal med andra typ ”idag har jag ridit på Monstret”.
Soya, det lilla livet är väl den som har råkat mest illa ut i namngivningslotteriet, hade det utlysts en tävling i hur många smeknamn en hund har är jag övertygad om att jag hade vunnit den överlägset.
En del av namnen är mer ”officiella” och används i dagligt tal medan andra är vår egen lilla hemlighet :).
Således har de flesta bloggläsarna vid det här laget förstått att jag INTE har en hel kennel utan att Mimmi, Pippi, Mishi, Kinesen, Snabbspringaren, Fastrunner och Vesslan är en och samma hund trots att namnen inte det minsta går att härleda till SOYA eller för all del ZINGY BEAUTY som doggy egentligen heter.
Nu återstår alltså att hitta ett lämpligt namn till Kreon vars korta namn inte ”inbjuder” till några ordlekar.
Pojken, Gossen och Spindelmannen (han har riktiga låååånga spindelben) tycker jag inte riktigt går att använda i dagligt tal men kanske ni läsare har andra fiffiga förslag?
Skrivet
Efter 3 dagars ”jobb” var det sedvanlig vilodag för Kreon- jag försöker hålla det arbetsschemat ytterligare ett tag: 3 dagars ridning, sedan vilodag osv.
Soya den lilla kineses vilar däremot nästan aldrig och idag tog jag en cykeltur med henne efter stallbesöket på eftermiddagen.
Lättare hund att cykla kopplad med finns nog inte, man känner knappt att det är något som sitter fast i andra änden av kopplet och Soya travar lätt som en fjäder bredvid mig.
Idag cyklade vi förbi en av hennes killar, bordercollien Enzo och eftersom de inte hade träffats på länge blev det ett kärt återseende i hans enorma trädgård.
Hundarna sprang i full fart och i stora cirklar och båda såg väldigt glada ut.
Nu pustar lilla fröken ut i soffan liksom ägaren med den skillnaden att jag inte är trött av att LEKA :)!
Skrivet
Senaste kommentarer