Månadsarkiv: september 2011

Skrivet

Så träffade jag Kreon

Eftersom många varit nyfikna och frågat tänkte jag idag berätta, om inte alla detaljer så i alla fall relativt kortfattat om hur det kom sig att jag köpte Kreon:

Redan när jag annonserade ut Archie bestämde jag mig för att INTE börja läsa annonser eller åka och titta på andra hästar innan han var såld- andras erfarenheter hade lärt mig att det kan ta många månader innan man får sålt sin häst och att då hinna hitta x antal hästar som man vill köpa men inte KUNNA göra det måste ju kännas hur frustrerande som helst.

Ja, så gick mina tankegångar när jag besökte NN dagar efter annonseringen och hon sa att hon precis hade fått hem en häst som var till salu och som hon tyckte att jag skulle köpa.

Visst kunde jag titta på hästen tyckte jag, den stod ju ändå på plats men då jag såg den riden av en välridande tjej tappade jag intresset på typ 5 sekunder.

Kreon STRUTTADE omkring i en fullständigt gräslig symaskinstrav och även om galoppen var fin så tänkte jag i mitt stilla sinne att en häst med så urusel trav ville jag VERKLIGEN inte ha.

1-2 dagar senare frågade NN om jag inte skulle rida på Kreon trots allt och det gjorde jag, i ett ridhus utan speglar.

Jag kunde därför inte SE något men min KÄNSLA sa mig att jag absolut inte satt på en symaskin, tvärtom travade hästen hur normalt som helst.

Jag frågade också NN hur det såg ut och hon bekräftade att strutt-traven var borta och därmed var mitt intresse väckt.

För Kreon kändes rak och följsam, inte det minsta unghäst-vinglig och verkade snäll och med lagom bjudning.

Att han symaskinstravat så illa i början måste ha berott på han precis kommit till stallet och kanske var nervös och spänd för jag har aldrig någonsin mer sett denna trav och tror inte jag får se den igen heller.

Jag red Kreon ytterligare någon gång och longerade också för att själv se hur han rörde sig innan jag slutligen meddelade att jag ville köpa honom men då återstod fortfarande problemet med att jag redan HADE en häst, Archie.

Veckorna gick, jag blev mer och mer nervös att Kreon skulle hinna bli såld och var sååå glad då NN åkte för att hålla kurser och tävla på meeting; ”bra…då hinner hon inte visa honom för någon på x dagar” tänkte jag alltid.

Och jag måste säga att både NN och Kreons ägare varit mer än justa mot mig- de visste hur mycket jag ville ha honom och NN har också hela tiden tyckt att han skulle PASSA mig så de har inte precis jagat spekulanter utan faktiskt väntat på mig.

Archie hann också nästan bli såld till vad jag tror hade varit en PERFEKT köpare som dock drog sig ur ”fem i tolv” och det var verkligen en enorm TUR att NN, genom sina kontakter, lyckades hitta en ny köpare ytterligare veckor senare.

Så sammanlagt har jag nog väntat på Kreon i gott och väl över en månad men nu står han i stallet och det är jag mycket glad och tacksam över!

Skrivet

Måndag- första träningen på hemmaplan

Kreon visar sin nya grimma
Idag var det äntligen dags för träning för NN igen- det var ju hur många veckor som helst senast.
Anledningen är som ni kanske kan förstå att jag inte känt någon lust att träna på en häst som jag ändå skulle sälja- jag har velat spara dom pengarna till Kreon som jag kommer att försöka träna med desto mer intensivt nu i början i alla fall.
Min plan är att initialt rida 3 dagar och vila en, rida tre dagar och vila en- ungefär så och då också inte bara rida dressyr utan kanske tömköra, rida ut och småhoppa lite.
När Kreon blivit starkare och orkar mer kommer träningsmängden att öka men vi kör så här ett tag och ser hur det fungerar.
Dagens ridpass bestod av trav i både lättridning och nedsittning, lite skänkelvikningar och faktiskt även embryon till öppna och sluta.
Givetvis ”lekte” vi bara med skolorna och provade ett fåtal steg men det är ändå detta som är en fördel med att ha en outbildad 6-åring mot en dito 4-åring, de är mer färdiga i kroppen och man kan kräva lite mer.
Jag ser ju också en stor skillnad på Kreons galopp. Även om han inte galopperar riktigt som en ”färdig” häst så behöver man inte heller ”bränna iväg i hundranittio” för att han ska ORKA hålla galoppen- något som jag annars tycker är ganska vanligt med unghästar, i alla fall initialt.
Det är väldigt roligt att NN är minst lika förtjust i Kreon som jag själv (mer om detta i morgondagens inlägg) – det blir ju trots allt hon som får lägga rätt mycket arbete på oss som ekipage och då är det nästan en förutsättning att man gillar det man ser inbillar jag mig.
Jag kommer som sagt att försöka rida för NN i alla fall 2 dagar i veckan, vill INTE riskera att ”ta med mig” en del olater och annat jag la till mig med under åren med Archie, som att bli fast klämmande med skänklarna hela tiden tex.
Efter jobbet åkte jag och gjorde den enda investering jag planerat i samband med Kreon-köpet- jag slog på stort och köpte en fin lädergrimma till honom på My One.
Archie fick sin grimma med sig när han åkte och lite kan väl också Kreon få unna sig tyckte jag även om mina hästar annars fått ärva i princip allt av varandra.
Minns hur lilla 163 cm höga (låga) Décima fick gå insvept i jättesjok av tyg, dvs Herons 155-täcken men hon växte minsann i dom till slut och blev själv 170 cm.
Kreon är högre än Archie men dennes täcken sitter ändå perfekt, kanske för att Archie är mer en rektangel och Kreon mer en kvadrat, dvs kortare i ryggen även om han är högre i manken.

Skrivet

Tips när du ska köpa/ sälja häst, del 1

Jag vet inte hur era erfarenheter ser ut vad gäller veterinärbesiktning inför ett (förhoppningsvis) stundande hästköp men själv upplever jag att det är relativt vanligt att hästar inte ”går igenom” utan större eller mindre anmärkningar.

En bloggläsare har fått backa på 2 efter varandra planerade hästaffärer, båda hästarna hade för mycket/ för stora anmärkningar vid sina besiktningar.

En vän som tävlade sin häst på en ganska hög nivå fick också tummen ner hos veterinären och samma sak var det när jag skulle sälja Decima som hade en liten böjprovsreaktion på ett bakben, något jag givetvis inte hade en aning om (då skulle jag aldrig ha låtit besiktiga henne utan behandlat i stället).

Hur som helst, för att slippa samma scenario med Archie och på det sättet kanske förlora en bra köpare och i stället bli stående med en häst som först måste behandlas och vila i x antal veckor valde jag att göra något som jag skulle vilja rekommendera alla säljare att göra: besiktiga hästen innan du ens annonserar ut den!

Visst är det en extra kostnad men då vet du till en början var du står så att säga och slipper lägga tid och allt annat som en försäljningsprocess innebär om hästen sedan inte ens GÅR att sälja pga någon ”dold” hälta eller vad det nu skulle kunna vara.

Som KÖPARE hade jag också attraherats av att redan i annonsen kunna läsa att hästen nyligen är besiktigad ua.

Jag har hört mer än en sann historia om köpare som åkt halva Sverige för att på plats hos säljaren direkt kunna konstatera att det utannonserade djuret är synligt halt!

Även om säljaren själv är både blind och döv och har missat detta (fast jag undrar hur många som har så dålig koll EGENTLIGEN och hur många som rent ut sagt försöker luras) så är man alltså lite mer på den säkra sidan om man vet att hästen nyligen kollats av veterinär även om i alla fall jag aldrig hade nöjt mig med detta utan även låtit besiktiga hästen vid köp och då av en veterinär jag själv valt eller i alla fall godkänt.

Skrivet

Veckan som gått

Veckan som gått har i sanning varit händelserik och för första gången på många veckor har jag inte BARA känt oro, nervositet, irritation, uppgivenhet, ilska och en massa andra negativa känslor vad gäller mina ”hästaffärer”- Archie blev faktiskt såld och jag fick faktiskt köpa Kreon även om jag hade mina tvivel vad gällde båda hästarna många gånger om.Att Archie skulle säljas blev helt klart i tisdags och eftersom han redan var besiktigad sedan tidigare behövde jag inte ha ångest för DET.

I stället kunde jag koncentrera mig på att våndas över Kreons besiktning som var i fredags men den gick till 100 % perfekt.

Bortsett från allt som jag haft att stå i med båda hästarna har jag även hunnit med mycket annat trots att jag till råga på allt elände blev jätteförkyld i torsdags kväll.

Men mår man psykiskt bra orkar man ju mycket och det är väl därför som jag både ville och kunde ta itu med en del som jag länge känt att jag borde fixat men som jag verkligen inte haft lust med.

Sedan jag berättade om Archies försäljning och köpet av Kreon har antalet läsningar fullständigt exploderat men jag kan (tyvärr???) inte tillhandahålla sådana världssensationella nyheter i parti och minut.

Däremot ska jag i nästa vecka och i några avsnitt ge olika tips till både de som vill köpa och sälja hästar samt även berätta historien om hur Kreon och jag möttes :)))!

Så här såg Kreon ut för över 1 månad sedan i alla fall, då när jag lite ”uppeldad” sprang ner till hagen för att ta ett kort på honom och skicka till en god vän på temat ”en häst jag vill köpa” :)!
Soya är INTE bortglömd :), hon och jag har varit i Dalby 2 gånger i denna veckan och här ses hon spana ut över naturreservatets vidder….
…och så även här!
Hemma har jag målat grindar och staket till förbannelse känns det som- ett drygt och tråkigt pilleri-jobb men det blev i alla fall snyggt!

Och i söndags blev det en rekordskörd av mina smultron som jag vanligtvis plockar varannan dag.

Skrivet

Söndag- ingen vilodag här inte

Känner ni ibland sådan trötthet att ni inte vågar sätta er ner av rädsla för att inte komma upp igen?
Så känner jag nu och ska faktiskt inte heller resa mig annat än för att gå till soffan och lägga mig ner en stund.
Jag tror att jag har hunnit med mellan 300 och 400 olika projekt denna helgen och nu är jag äntligen färdig- i dubbel bemärkelse :)!
Började med att åka ut till stallet vid 05.30 och rida Kreon i ridhuset.
Introducerade Soya för honom och ta i trä gick det helt smärtfritt- han verkade knappt titta efter henne där hon först for omkring lite och sedan la sig i mitten för att sova.
När jag tömkör märker jag knappt att det är en mycket orutinerad häst jag har att göra med men när man sitter på är det lite annorlunda.
Hjälperna för galopp uppfattas inte alltid även om vi idag fick rätt galopp mer eller mindre direkt- 6 gånger av 6 försök.
Jag rider av förklarliga skäl inte så länge och kan inte göra sååå mycket mer än att rida ”runt runt” men det blir det väl förhoppningsvis ändring på vad det lider :).
Efter ridturen gick vi på en 10-minuters promenad kring stallet, tyvärr finns det inte så många ställen man kan gå på om man inte vill ut på vägarna där det ibland körs väl häftigt så det vill jag vänta lite med.
Spolning med slang i stallet gick jättebra- det har varit ett litet projekt medan Kreon stod hos NN och uppenbarligen är gossen lättlärd för den första gången trodde jag att han skulle hoppa ut ur stallet när jag vred på duschen.
När allt stallfix var avklarat åkte jag till NN för sedvanliga stallsysslor och därefter har jag fortsatt med allt det som jag påbörjade hemma igår.
Jag har plockat undan trädgårdsmöblerna, klippt gräset och häcken, målat, målat och målat och tja…gjort en hel del andra småsaker också.
Om någon timme ska jag åka tillbaka till stallet för att borsta lite på Kreon och kanske gå en promenad men nu väntar alltså soffan!

Skrivet

Man ska aldrig säga aldrig, del 2

På tal om att man aldrig ska säga aldrig hände något ganska konstigt häromdagen.

Jag hade bara dagar dessförinnan publicerat ett inlägg där jag påstod att maken, jag och Soya sov så stillsamt i den gemensamma bädden och jag var i inlägget också lite fascinerad över detta, dvs att vi aldrig råkade slå till varandra i sömnen eller dylikt.

Ja, det skulle jag givetvis inte ha skrivit för vad tror ni hände kort därefter?

Jag vaknade/ väcktes mitt i natten av att maken slog till mig jättehårt på armen samtidigt som han flög upp i sängen som en katapult.

Vi var nog båda för sömndruckna för att utreda detta vidare vid denna tid på dygnet men på morgonen avgav maken sin förklaring.

Han hade drömt att han och Soya hade blivit attackerade av jättelånga ormar på sin promenad och maken hade lyft upp Soya högt i luften för att hon inte skulle bli biten samtidigt som han hade slagit efter ormarna.

Jaha…vad ger ni mig för det?

Efter nästan 10 år tillsammans blir man misstagen för en orm (ulvar i fårakläder har man ju förvisso hört talas om….).

Skrivet

Lördag- eller heter han ”Braaaaa”?

Det blev inte mycket sömn för mig natten till idag- jag är väl fortfarande lite ”i spänning” eller vad man ska säga.

Så…uppstigning 05.00 och avfärd till stallet med viss bävan; skulle jag hitta Kreon med någon skada eller dylikt?

Han började ju inte sitt boende i Grevie helt ultimat om man säger så- redan efter en kort stund i boxen sparkade han ner fönstergallret som väger säkert 30 kilo!

Faktiskt gjorde Archie detta också när han var ny i stallet- mycket konstigt och jag har ingen förklaring till varför.

Hur som helst; Kreon stod på benen när jag dök upp och efter lite mockning och borstning var det dags för det första besöket i vårt ridhus.

Planen var att tömköra vilket jag redan har gjort 4 gånger tidigare totalt men då hos NN och det gick minst lika bra idag om inte bättre.

Som rubriken antyder undrar jag om inte Kreon snart tror att han heter ”BRAAAAA” så ofta som han får höra detta av mig.

Och jag skojade med folk i stallet och sa att precis som jag ofta misstänkt att maken gärna skulle gifta sig med Soya om det bara hade gått så har jag också lust att skilja mig och gifta om mig med Kreon i stället- så nyförälskad är jag just nu :).

För eller senare stundar säkert andra tider då och då men idag kände jag verkligen bara ”Totilas…hitta en soptunna, hoppa i den och stäng locket för här kommer Kreon”.

Ja, ja…lite skämt och lite allvar…jag vill inte påstå att Kreon är någon ”supergångare” men hans gångarter är fullt tillräckliga och det känns dessutom som att han bara rör sig bättre och bättre för varje gång jag ser honom.

Tids nog ska jag berätta mer detaljer om hur vi ”fann varandra” osv men jag kan redan nu avsölja att Kreon är 6 år men både kroppsligt och utbildningsmässigt mycket mer som en 4-åring.

Han är endast grundriden och har aldrig varit i närheten av en tävlingsbana men förhoppningsvis kommer det att gå att utbilda honom snabbare än just en 4 -åring eftersom han trots allt är mer eller mindre färdigvuxen om än utan så mycket ridmuskler osv.

Otroligt nog lyckades jag filma några sekvenser med min I-phone, kvalitén är usel och man ser inte så mycket (dessutom kommer inte gångarterna det minsta till sin rätt) men jag ska ändå lägga upp filmerna lite senare i kväll så kan ni i alla fall få en liten uppfattning om hur ”BRAAAA” ser ut :).

Nu ska jag åka med Soya till Dalby, har jobbat hos NN hela förmiddagen och målat och fixat i trädgården en lång stund efter lunch men sen blir det som sagt lite filmtajm :).

Skrivet

Man ska aldrig säga aldrig….och inte ljuga heller för den delen, del 1

Jag vet inte var jag har fått det ifrån men jag är väldigt skrockfull när det gäller VISSA saker.

Det finns sådant jag verkligen undviker att påstå (även om det skulle råka vara 100 % sant) och att fabricera ens den oskyldigaste vita lögn kring annat undviker jag in i det sista- inte bara för att jag i alla tider varit övertygad om att en LÖGN ALLTID KOMMER FRAM.

Det kan ta 5 minuter eller 5 år men enligt min erfarenhet avslöjas alla lögner förr eller senare vilket om inte annat är EN anledning att jag själv faktiskt aldrig ljuger.

Men för att återgå till det skrockfulla så är jag väldigt försiktig med vad jag ”stoltserar med” livrädd att detta ska ”back-fire” omedelbart.

Minns en diskussion vi hade på nätet för flera år sedan som handlade om tappskor.

Jag min dumma åsna basunerade klämkäckt ut att detta var något som jag aaaaaldrig drabbades av och ni kan ju tänka er hur många skor hästen hade på fötterna efter ett hagintag bara dagar därefter!

Och när jag var ännu yngre var jag vid ett tillfälle hembjuden till en kompis för att äta pizza.

Jag tackade först ja men ångrade mig därefter och ringde och sa att jag hade fått punktering på min bil!

Varför jag hittade på något så urbota korkat kan man ju undra- men åter igen kan ni ju gissa vad som hände mig på motorvägen mellan Malmö och Lund på väg till en föreläsning (jag studerade på den tiden) kort därefter.

Jag ska INTE skryta om att jag INTE haft punktering varken förr eller senare efter denna incident som ägde rum för över 20 år sedan- det vågar jag verkligen inte :)!

Skrivet

Fredag- och välkommen….pojken?!?!

Klockan är bara strax efter 18.00 och jag har bara arbetat fram till 10.00 men ändå är jag DÖDSTRÖTT.

Den senaste tidens anspänning, gårdagens förkylningsutbrott och dagens hästköp har tagit ut sin rätt!

Jodå…ni läste helt rätt, en ny häst har redan inhandlats!!!!

Detta djur stiftade jag bekantskap med redan då Archie varit till salu i kanske en vecka men faktiskt har jag inte letat upp honom utan han har snarare sagt LETATS upp åt mig skulle man kunna säga.

Av någon outgrundlig anledning kallar jag oftast hästen för ”pojken”- vet inte riktigt hur DET kan komma sig även om det ÄR en hästpojke :).

Nu ska jag hålla er på sträckbänken lite och inte skriva mer idag- jag ORKAR faktiskt inte:)!