Månadsarkiv: april 2012

Skrivet

Länk till utmärkta råd

Som jag berättade i förra veckan kunde man då köpa en bilaga till en del kvällstidningar och få läsa om hästar och ridning.

Ni som var för snåla 🙂 ska ändå få er chans, vill gärna delge er min goda vän Anns utmärkta råd där jag framför allt tycker om rådet att man ska välja den häst som passar en som ryttare .

Självklart må tyckas men det är det INTE menar jag.

Jag ser ju bara på mig själv….

Både Décima och Archie var ganska loja hästar som INTE tog fram det bästa ur ”ryttar-Birgitta”.

Dels fick jag slita onödigt mycket med för lite resultat av jobbet och dels blev tex min sits ganska förstörd under dessa år.

Nu njuter jag av att ha en självgående häst som inte behöver ständiga påminnelser om att röra sig, jag kan ha mina ponny-sporrar och behöver inget spö och allting är sååå mycket lättare.

Med facit i hand (ja…det är lätt att vara efterklok) skulle jag ha gjort denna förändring för länge, länge sedan.

Läs och begrunda:

http://www.annhammarlund.se/pics/Experttips.pdf

Skrivet

Kanske inbillar jag mig….

….men nog tycker jag att det ser ut som att Kreon har fått en helt normal ”dressyrhals” :). När jag köpte honom hade jag bara som en liten tunn ”pinne” framför mig- kändes väldigt ovanligt efter att ha stirrat ner i Archies hingshals i flera år :).

Ja, ja…jag veeet att man inte ska titta ner när man rider :)!

Skrivet

Ska du köpa häst- läs en blogg!

Jag som så ofta hävdar att hästvärlden är så liten att ”alla känner alla”, i alla fall här i Skåne vill påstå att det också är otroligt vanligt att ”hästfolk” bloggar.Bara på min egen anläggning var vi ett tag minst 5 stycken (på knappt 20 hästar) som bloggade (framför allt vuxna faktiskt) och även om många tröttnar efter ett tag så dyker det ständigt upp nya skribenter som vill delge oss ”allt och lite till”.

Ska man köpa häst menar jag alltså att det inte är heeelt osannolikt att man någonstans på nätet kan finna en blogg där det skrivs lite eller mycket om just detta djur och det kan väl vara intressant att läsa tänker jag.

Framför allt om hästen varit skadad och/ eller sjuk skulle jag som tilltänkt köpare vilja läsa lite mer om detta för det som skrivs medan en skada/ sjukdom pågår och vad som sedan sägs när hästen ska säljas kanske kan variera lite eller vad tror ni?

Dels kanske man som ägare faktiskt hinner glömma alla detaljer efter några år men dels är min erfarenhet att en del säljare försöker att om inte ljuga rent ut så i vart fall frisera sanningen lite.

Även tävlingsresultat kan ju vara spännande att läsa om; som jag nämnt vid ett tidigare tillfälle säger ju inte TDB och ridsportförbundets statistik allt- jag läser gärna ägarens egna reflektioner kring vad som utspelat sig.

Som ni vet är jag personligen inte det minsta hemlig av mig- det är för det första liksom inte ”min grej” och för det andra så försöker jag att aldrig ljuga då jag är övertygad om att sanningen ÄNDÅ kommer fram förr eller senare och då blir det bara pinsamt att ha trasslat in sig i en massa ”hitte-på”.

Så jag tänker aldrig att ”det där kan jag inte skriva om jag någon gång ska sälja Kreon” och skänkte inte bloggen en tanke när Archie var till salu men jag tror absolut att man KAN ångra saker man skrivit när/ om man väl vill sälja sin häst.

Skrivet

Grönt är skönt

Våren är verkligen vacker i Dalby tycker jag….

…nu när allting börjar bli grönt och solen tittar fram.

Efter kanske 57 revirmarkeringar…nä…kanske bara 14…och en lååång promenad var vi färdigmotionerade för idag.

Skrivet

Måndag- lite fysioterapi

I morse skakade jag tacksamt men liiite förundrat på huvudet åt min ibland knäppa häst :), medan han ojade sig sååå i ridhuset i förrgår ”bara” för att det stormade så fanns det inte ett SPÅR av detta idag.

När Mini kom efter en stund skötte han sig lika exemplariskt med henne, gjorde några mycket fina byten och därmed nöjde vi oss.

Eftermiddagen har ägnats åt en annan form av terapi- FYSIOTERAPI närmare bestämt.

Jag och Kreon fick besök av EC som även knådat på Archie vid något tillfälle och det var skönt att få honom genomgången och konstatera att det inte fanns några större skavanker på det lilla djuret. Ryggen var tex jättefin (vilket den INTE är på hästar som är istadiga pga smärta) men däremot fanns det lite spänningar i ”motorn” (baken) som EC bankade på med sin lilla klubba och sedan gav en stunds muskelimpulser med någon liten apparat (jag är så bra på att förklara…NOT).

Nu ska jag inte säga att jag trodde att Kreon var full av saker som behövde åtgärdas- jag har ju själv klämt och känt på honom många gånger men det är ändå skönt att få en utomståendes utlåtande och då någon som sysslar med detta- inte vilken tomte som helst.

Eftersom EC också har en Don Romantic- häst var det roligt att utbyta erfarenheter och man kan nog säga att vi båda nickade igenkännande många gånger åt våra begåvade men känsliga djur.

Avslutningsvis vill jag gärna göra ett förtydligande då detta är något som jag märkt många gånger men inte skulle rekommendera:

Jag upplever att det är relativt vanligt att hästägare som tycker att deras häst känns ”stapplig”, tygelhalt, har en hälta som värmer ur och dylikt FÖRST anlitar någon form av massör, kotknackare…ja ni vet I STÄLLET för att konsultera veterinär.

Visst är det INITIALT oftast billigare med en massör än en självrisk på kliniken men min erfarenhet är att 90 % av ovanstående hästägare ÄNDÅ senare måste uppsöka veterinär så det enda man uppnått är att man har betalat för något som inte hjälpt och att hästen haft onödigt ont onödigt länge.

Skrivet

Lite om min pilateskurs

Jag har alltså deltagit i en 10-gångers kurs i pilates och anledningen till det kan man väl säga är att bland annat bloggläsare tipsat mig om att detta kunde hjälpa mig att förbättra min sits.Jag har aldrig varit någon stilryttare och åren med Archie gjorde inte saken bättre, snarare sämre- allt ”jagade” av honom bidrog inte precis till att jag kunde koncentrera mig så mycket på mig själv så att säga.

När jag läste om en kurs ”pilates för ryttare” på Facebook som dessutom skulle hållas av en tjej som jag kände för tusen år sedan tvekade jag inte utan anmälde mig, dessutom med vetskapen att kursen för min del skulle vara GRATIS eftersom den ersätts av den friskvårdsersättning på 1000:– som vi har rätt till på mitt jobb.

Så under 10 kurstillfällen (sista gången till häst) har jag och några kvinnor till (vi har som mest varit 7-8 stycken) lärt oss att kontrollera våra kroppar bättre och jag tycker nog att det har gett effekt vad gäller min sits ja.

NN påtalade att jag satt bättre redan efter några veckor utan att veta om kursen och det var ju ett gott betyg.

Träningen är inte på något sätt jobbig tycker jag, man blir inte svettig och man kan ta det i sin egen takt och så mycket som man klarar av.

Vi har inte använt oss av bollar vilket i alla fall jag förknippade med pilates utan det enda man behövde ha med sig var en pilatesmatta (jag köpte min för en femtiolapp i Ullared).

Är man inte intresserad av att delta i någon kurs finns det även en video som vår instruktör har gjort och som säljs via hennes hemsida eller Ridsport (kostar ca 200:–).

Vill ni veta mer kan ni gå in på http://www.pilatesforlife.se/

 
Och eftersom jag så oftar tjatar om hur liten världen är så måste jag ju givetvis också berätta om en av kursdeltagarna som vi här kan kalla XX.Det visade sig att XX inte bara är hästintresserad utan också…tadaaaa…VINTHUNDS-intresserad och inte nog med det; hon var en av domarna som godkände ett av Soyas licenslopp när hon tog sin LC-licens för något år sedan. Ja, som sagt…världen är liten….

Skrivet

Veckan som gått

Ingen rast…ingen ro…så skulle man kunna beskriva mitt rid-liv för närvarande :).Jag som är van vid att rida på morgnarna och komma hem efter stallet vid 17.00-tiden har kunnat glömma detta de senaste veckorna som ni ju har kunnat läsa om.Nej…nu är det ”koppla släpet” var och varannan dag- denna veckan just varannan dag eftersom Kreon och jag varit på ridskolan måndag, onsdag och fredag och i Bökeberg för avslutande pilates-träning idag.

Tisdagen vilade det lilla djuren och i torsdags kom NN på efterlängtat besök medan lördagen ägnades åt att övertyga Kreon om att man visst kan gå i BÅDE höger och vänster varv i ridhuset även fast det stormar utomhus.

Besöken på ridskolan har varit jättenyttiga känns det som. Några gånger har jag inte ridit speciellt ”hårt” men bara att BEFINNA sig i samma ridhus som främmande hästar är träning för Kreon, om vi så skrittar på lång tygel.

Och tack och lov tar det ju bara 15 minuter att köra dit (och kostar 50:- i ridhushyra) så jag är så otroligt tacksam för denna möjlighet.

Jag har faktiskt inga BÄTTRE idéer vad gäller ”vänja häst vid främmande hästar”- har ni några är ni mer än välkomna att presentera dom- ni vet att jag provat flera av era tips med skiftande resultat.

Min pilateskurs avslutades idag och mer om den kan ni läsa i nästkommande inlägg- fråga gärna om ni undrar över något.

Diskuterade förresten Kreons ”mupp-fasoner” även med pilates-ledaren som själv är utbildad ridinstruktör och även hon delar min, NN:s och Minis åsikter om hur vi ska försöka tämja djuret- dvs snarare genom ”kvinnlig list” än våldsamma metoder.

Ni ska veta att jag ibland KOKAR av ilska när Kreon tex för trettiosjunde gången vägrar att gå förbi en bil som står parkerad utmed vägen vid vårt ridhus och det är väldigt lätt att som utomstående tycka att ”ge honom en omgång så han förstår vem som bestämmer” men det HJÄLPER verkligen inte att bli arg och slå honom- tro mig.

En som jag aldrig någonsin ens vill ge en liten dask i rumpan är så klart Black Beauty-kinesen, världens finaste hund.

Hon blev vaccinerad i veckan (enligt maken var veterinären HÄNFÖRD över henne och jag tror inte att han överdriver ha ha) och har även träffat sin make Trillik och hans entourage en av vardagarna.

Jag har ”tyvärr” sett världens NÄST SÖTASTE hund till salu hos Mimmis uppfödare och nu måste maken och jag sporra varandra i hur otroligt besvärligt det hade varit med ytterligare en hund och en valp dessutom så att vi inte låter vår bil som av en händelse köra till Småland.

Vill förresten åter tacka er för att ni bara läser mer och mer- det är så klart jätteroligt och jag är inne i ett bra flow där inläggen bara sprutar ut ur tangentbordet- det finns mycket färdigskrivet material men det kan ju vara bra att ha till en ”rainy day” när det står helt stilla i hjärnkontoret.

Skrivet

Söndag- aprilväder och pilates

Som det sig bör första april har vi i mina trakter påmints om just uttrycket ”aprilväder”.I morse var det minus 3 grader, några timmar senare var det flera plusgrader men blåsigt, därefter kom det ett hastigt övergående ösregn som direkt följdes av solsken!

Mister Mupp har än en gång visat hur snabbt han kan växla mellan sina alter egon Dr Jekyll och Mr Hyde- igår var det knappast läge att ställa upp i en lydnadstävling om man säger så och idag hade Muppen kunnat hålla kurser i hur man uppför sig.

Det har sedan länge varit bestämt att vi idag skulle avsluta den 10-gångers kurs i pilates jag deltagit i under våren till häst och jag var från början morsk och sa att jag absolut skulle ta med Kreon (man kunde annars få låna häst).

Detta var innan hans ”jag bockar och bär mig åt på tävling och låtsar att jag inte vet hur man fattar galopp”-period hade infunnit sig- när jag väl hade fått smaka på dom cirksukonsterna var jag inte lika säker på att Kreon skulle kunna genomföra ett timmes-pass i ett främmande ridhus och med andra hästar på ett sådant sätt att JAG fick någon behållning av det som var meningen: att vi till häst skulle kunna applicera det vi tränat på under 9 torsdagskvällar på våra pilatesmattor.

Men, jag bestämde mig för att chansa, numera vet jag att vi i dagsläget befinner oss på nivån att Kreon kan gå som ett urverk eller bete sig som…f..n rent ut sagt men att det oftast är den goda sidan han visar.

Och mycket riktigt, idag var ”jag vill helst inte gå i vänster varv om jag får välja” från igår heeeelt glömt och Kreon skötte sig helt perfekt faktiskt. Inte en enda grej gjorde han.

Det blev förvisso mest skritt, lite trav och ingen galopp men jag passade på att göra 2 galoppfattningar när jag ändå ”hade chansen” och det var inga problem.

Mer om pilates-kursen tänkte jag berätta om imorgon om någon är nyfiken.

 
En tjej håller Muppis så att jag kunde fotografera.
 
Idag var vi i Bökebergs superfina ridhus där jag ju varit en gång tidigare med Kreon.
 
Tar 15 minuter att köra dit och kostar 70:– i ridhushyra- helt klart väldigt smidigt.

Skrivet

Mer om ridproblem-lösningar, framförallt på tävling

Härom dagen funderade jag ju över hur ”man” kan välja att lösa problemet med att man har en ”inte så snäll häst vid uteridning som man önskar” och detta ledde mig vidare till hur tämligen vanligt det också är att man kan få en häst som inte riktigt fungerar på tävling så som man vill.Att skriva om allt som för en del ryttare ibland inte går som man tänkt på tävling skulle utgöra en bok och jag tänkte därför koncentrera mig på något som jag tycker verkar vanligt och som jag numera också själv har erfarenhet av: hästar som blir spända när de kommer hemifrån.

Hur denna ”spändhet” kan visa sig kan så klart också variera; en del hästar blir sega, andra hetsiga, okontaktbara, gnäggar och skriker mycket, glor på allt, kastar sig, vägrar att gå fram osv.Det intressanta är tycker jag att jag faktiskt mycket sällan hör om ryttare som väldigt aktivt försöker att ”bota” detta.

Jag kan som exempel berätta om en bekant jag hade som i sin tur hade en dressyrhäst avsedd för tävling.

Hästen var ofta spänd när den skulle tävla, kunde titta på olika saker och blev lite opåverkbar vilket gjorde att kvalitén på de rörelser som hästen utförde på tävling inte motsvarade prestationerna på hemmaplan så att säga.

Efter kanske 10 tävlingar utspridda över ca 1 år tröttnade ryttaren och hästen såldes.

Nu är man som sagt olika vad gäller att hantera problem och att sälja en häst är en tämligen enkel lösning (även fast det idag inte är helt enkelt att sälja hästar) men vad jag inte kan begripa är varför ryttaren inte ansträngde sig MER för att FÖRSÖKA få hästen att fungera?

Som ni ju har förstått finns det i Skåne ”en miljon” ridhus där man med lite eller lite mer ansträngning kan få tillträde och därigenom ÖVA med sin häst.

Är hästen spänd på tävling så åk för f…n ut och TRÄNA…och TRÄNA…och träna lite till innan du ger upp!

Att träna genom att åka och tävla med en spänd häst en eller två gånger i månaden menar jag är (oftast) otillräckligt och vill man ha resultat får man banne mig anstränga sig lite.

Ryttaren i exemplet ovan är inte unik; jag vet en hel del hästägare som antingen ger upp tävlandet eller åker ut med spända, underpresterande hästar just för att de inte tränar tillräckligt.

Jag är ju själv i denna tränings-process just nu- besöker diverse ridhus och försöker vänja Kreon vid andra hästar eftersom det verkar vara en stor issue för honom.

Det är (så klart?) inget ”söndag-nöje” att flera gånger i veckan koppla släpet och köra iväg även om det handar om mycket korta sträckor i just mitt fall men som jag ser det är det en potentiell lösning som jag inte kan ignorera av ren bekvämlighet.

Och det är det jag menar är så synd och trist; när man ser hästar som kanske/ troligen/ mest sannolikt hade gått att förbättra mycket om bara ägaren hade ansträngt sig lite och även försökt att tänka ”utanför boxen” och inte bara traggla vidare hemma, klanka ner på hästen och slutligen kanske också sälja den.