Månadsarkiv: januari 2013

Ny presentation!

Idag har det inkommit en ny läsarpresentation- från LenaB i Vellinge.

Som vanligt höll jag på att säga har det visat sig att LenaB och jag har flera gemensamma bekanta, både på bloggen och IRL :).

Och som vanligt igen så vet ni att det är fritt fram att skicka in sin presentation till mig om man vill- den hamnar då under ”MINA LÄSARE”.

Ta chansen 🙂 !

Så tycker jag om longering

Det som IGEN väckte ”longeringsfrågan” hos mig i helgen var att jag kom in i vårt ridhus för att studshoppa med Kreon bara för att upptäcka att det såg ut som om någon hade longerat en ELEFANT där.

Närmast ridhusdörren var en stor cirkel ”uppfläkt” vilket jag inte kan tolka på något annat sätt än att någon har stått på en och samma pytte-plätt och låtit sin häst tokrusa runt sig- därav ”elefant-spåren”.

Jag kan förstå att man ibland av hänsyn till väldigt många andra i ridhuset väljer att stå på en och samma plats FAST man vet att detta kommer att göra helt andra ”märken” i ridhuset än vad ridning gör men vad jag INTE  kan förstå är att man i så fall därefter, dvs när longeringen är avklarad, inte tar en av krattorna som finns vid utgången och jämnar till det man, som jag ser det, HAR FÖRSTÖRT.

För nej, jag tycker inte att det går lika bra att rida över ”elefantspår” i ridhuset.

Minns en tjej på ridskolan för tusen år sedan som hade MANI på att longera och det slog ALDRIG fel- harven hann knappt lämna ridhuset förrän hon var framme med sin häst som genast satte igång att under rodeo-språng forma ett rejält runt DIKE mitt i ridhuset.

Ville man efter hästens uppvisning träna på att rida tex ökningar på diagonalen hamnade man ofrånkomligt i diket- kanske inte sååå bra för bibehållandet av takten och tempot.

Jag tycker att man som longerare ska tänka på att man inte bara förstör ridhusbottnen för ANDRA utan i förlängningen för sig själv och kanske också vara lite tacksam att man FÅR longera i ridhuset för det är långt ifrån en självklarhet.

Jag har sett att detta är FÖRBJUDET i vissa ridhus och ärligt talat- om man inte longerar med förstånd kan jag mycket väl förstå det.

ÄNNU värre är de som släpper sin häst lös i ridhuset och låter den stå och gräva med frambenen- ett riktig ofog!

Vad gäller att longera när andra rider finns det i vårt ridhus ett anslag sedan några dagar tillbaka om att man ska inhämta de ridandes godkännande innan eventuell longering.

Innan anslaget kan jag knappt påminna mig att NÅGON frågat- man stövlar bara in och börjar longera.

Och ska jag vara ärlig kommer jag inte att ”våga” att neka någon att longera trots att det egentligen stör min känsliga häst då jag är övertygad om att det hade blivit ”sura miner” och ”jäkla dressyrkärring som är så mesig”.

De som har ställt in sig på att longera vill nog inte gärna avstå och jag vill inte bli betraktad som en surmupp/fegis som ska hålla på reglerna till varje pris.

Dagens (samvets)fråga

För att spinna vidare på gårdagens samvetsfråga vad gäller bajs i ridhuset undrar jag idag hur ni ställer er till longering i allmänhet?

Frågan väcktes åter hos mig i helgen och jag vill inte förekomma era svar genom att berätta varför eller hur jag resonerade men jag lovar att komma med MITT svar senare under dagen.

Scenario:

Du ska longera din häst och upptäcker att ridhuset är nyharvat och att 3 andra personer rider där.

Hur resonerar du?

* Jag resonerar inte på något särskilt sätt utan ställer mig vid en av kortsidorna för att inte vara i  vägen och så longerar jag.

* Jag är medveten om att longering gör helt andra märken/ spår än ridning och försöker flytta mig succesivt medan jag longerar för att undvika att förstöra underlaget.

* Jag väljer att gå med hästen i stället- jag vill inte vara orsak till att harvningen ”förstörs”.

* Annat resonemang- vilket?

Onsdag- trafik och koliktankar

Vilodag och en kort promenad utomhus i duggregn.

Jag var glad över att vara hemma innan mörkret anföll, reflexvästen till trots vet jag hur galet bilarna kör.

När jag sedan själv höll på att få en häst över huven trots att DEN hade massor av reflexer OCH  jag hade saktat in (men vad hjälpte det när den blev rädd för något och kastade sig iväg från den som ledde den) insåg jag hur lätt hänt det är och strök ännu ett tjockt streck under (inte över) min mentala anteckning ”rid aldrig i mörkret”.

Innan hemfärden kunde jag dessutom konstatera hur orättvist hästlivet är- en häst som varken överutfodras eller motioneras för lite hade kolik och väntade på veterinärbesök medan jag genom åren sett hästar som på pappret borde ha ont i magen varje dag men som aldrig haft en bokstavlig ”fis på tvären”.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du står uppstallad på en anläggning där det finns ridhus som både nyttjas av de på anläggningen och av ryttare som köpt ridhuskort.

En dag när du kommer in i ridhuset ser du 4-5 gödselhögar på olika ställen runt om i ridhuset- detta trots att det råder upp-plockningstvång vilket också skyltar talar om.

Hur resonerar/reagerar du:

* Jag bryr mig inte. Lite skit spelar för mig ingen roll.

* Jag blir irriterad men agerar inte- tänker f..n inte gå och plocka upp efter andra.

* Jag blir irriterad och tar upp högarna- dels för att de ”stör” mig och dels för att andra kanske inte ska tro att det är jag som lämnat dom efter min häst.

Tisdag- fortsatta framsteg

”Bättre och bättre dag för dag….”

Ja, den slagdängan hade man passande kunnat sjunga vad gäller Kreons ridhusbeteende i allmänhet och Christinas träningar i synnerhet.

Även om man tenderar att (för) snabbt glömma besvärligheter (tur är väl det kanske?) så var det inte sååå många veckor sedan som Kreon bytte galopp lite som han ville, tvärnitade ur trav för att något inte passade, blev jättestörd av andra hästar osv.

Allt detta har nästan helt klingat av trots att det exempelvis idag kom och gick en hel del hästar i ridhuset.

Visst kan det fortfarande hända småsaker, enstaka ofrivilliga byten eller att Kreon inte riktigt vill följa MIN väg men nu tänker jag bara på X:s kommentar ”han är inte redo än” och då slappnar jag själv av, rider vidare som om inget hänt och så bryts fjanteriet på några sekunder.

Idag tränade vi på halterna som även de blir bättre och bättre- ja, så usla som de var från början så ”måste” de nästan ha blivit korrektare över tid och med träning men ännu är de inte perfekta.

Skänkelvikningar som efter halva diagonalen övergick till slutor blev det också och här tänker jag mer GYMNASTIK än att det måste göras ”så som på tävling”. Höger bak har ju svårare för att ta i rejält men det kommer…Och nu kan man oftast ge honom en liten ”dish” (mitt uttryck för en liten smäll med spöet)  för att visa vägen utan att han tar det som något som han måste sparka mot eller blir arg över.

I galoppen lyckades jag faktiskt få till några riktigt fina byten medan den samlade galoppen var OK men inte så bra som den kan vara som bäst.

Men som sagt; beteendet i största allmänhet är det mest positiva- att mupperierna blir mindre och mindre, att jag kan komma till bättre ridning snabbare, bryta påbörjade tramserier och ibland till och med hinna stoppa dom när man känner att de är på väg.