Månadsarkiv: maj 2013

Bloggare som inte svarar på frågor

En sak som jag har börjat irritera mig över är de som bloggar och som inte svarar på sina läsares frågor.

Nu fattar jag att man inte kan/ orkar/ hinner svara på ALLA kommentarer- det gör inte jag heller men om man får en DIREKT FRÅGA typ ”var har du köpt…..”, ”vilket märke är det på….”, ”tycker du att man kan…” så tycker jag att det är ganska respektlöst att inte svara.

Visst kan alla missa detta någon gång men jag tycker att det är väldigt vanligt på vissa bloggar och då undrar jag varför man tillåter kommentarer om man sedan inte vill ha en dialog med sina läsare?

För man kan ju ha en blogg utan möjlighet för läsarna att kommentera eller så kanske man borde gå ut med att man av olika anledningar  högst sannolikt INTE kommer att svara på inkomna frågor.

Nu har jag inte själv råkat ut för att MINA frågor inte blir besvarade och jag brukar sällan undra något i de kommentarer jag lämnar men jag tycker som sagt att det är lite taskigt att bara ignorera de som faktiskt bemödar sig med att skriva något till en.

Mera onsdag- utslagen

bild(49)

Snacka om att den hastig påkomna sommarvärmen har utlöst en veritabel explosion i trädgården.

Nästan allt har slagit ut bokstavligen över natten och det luktar som ett parfymeri- härligt!

bild(50)

Ni som var med och köpte detta körsbärsträd när jag fyllde 40 ska veta att det numera är om än tunt men säkert 5 meter högt!

Onsdag- veterinärrapport

Ja, det var som både jag och X misstänkte- Kreons hälta kom från det berömda högra bakknät, akilleshälen eller den svaga länken ända sedan jag köpte honom.

Varken jag eller veterinären såg någon hälta initialt, inte vid longering och inte när jag sprang rakt fram (skönt att jag inte är heeelt ”lost” för jag har inte heller känt något när jag har ridit ut de senaste dagarna), däremot blev det en 2-gradig böjprovsreaktion (endast på detta ben).

Kreon blev sprutad med cortison i knät, ska äta Metacam i 10 dagar och komma på återbesök om 2 veckor då han kanske ska behandlas om (att man måste behandla om bakknän är ytterst vanligt så det räknar jag nästan med till 100 %).

Jag kunde börja skritta 30 minuter om dagen om 3 dagar.

Veterinären och jag diskuterade lite kring detta svaga ben, om det var konstigt att det visade reaktion igen (inte helt konstigt nej), hur många gånger man kunde spruta knät innan man ”gav upp” (många gånger så länge hästen svarar på behandlingen och är ridbar flera månader däremellan) och om man kan behandla i förebyggande syfte (ja, man kan hjälpa knät med tex tuppkam under en ändå planerad viloperiod, tex efter tävlingssäsongen).

Jag är som vanligt mycket nöjd med det bemötande jag fått och den snabba servicen icke att förglömma.

Jag uppfattar också min veterinär som väldigt seriös och inte någon som är ute efter en ”quick-fix” bara för att tex en ägare ( i  detta fallet jag) vill rida, rida, rida, nu , nu, nu.

Nej, det får ta den tid som behövs tycker han och det är ju helt rätt resonerat.

Jag kan för övrigt berätta att Kreon inte rubbade min svit att ”ägare till världens fogligaste hästar” (denne veterinär har sett 3 av mina hästar) – han skötte sig ”prakt-exemplarigt” trots att vi longerade med en bobcat och en traktor i hasorna mer eller mindre.

Roligt var också att även veterinären nöjt noterade Kreons förbättrade utseende, dels alla muskler och dels att korshalvorna inte skiljer sig åt som de gjorde sist (höger sida var då sämre musklad).

När vi vägde djuret var vi båda säkra på att han hade gått upp 50 kilo (muskler) men där fick vi tji för det var faktiskt bara 20 kilo.

Är jag för misstänksam?

Ofta när jag sitter och läser diverse inlägg på Bukefalos så kan jag inte göra annat än att skaka både förundrat och förskräckt på huvudet åt vad folk kan få för sig att hitta på kring hästar.

* Man köper ridhästar obesiktigade.

* Man köper en barnponny åt sitt barn utan att provrida.

* Man lånar ut hästen till vilt främmande människor.

* Man säljer sin häst på avbetalning.

Kanske är det MIG det är fel på och kanske är det som rubriken säger men jag fattar inte att man VÅGAR?!?!?

För ”givetvis” så råkar människorna i exemplen ovan ut för MEGA-problem mer eller mindre direkt, problem som oftast inte går att lösa ”bara sådär”.

Att man kan få problem så fort man äger ett djur fattar så klart också jag men att liksom BÄDDA för bekymmer som ovan- nej, JAG kan inte förstå det.

Hade ni vågat göra något av ovanstående, har ni rent av gjort det och hur gick det?

Tisdag- sommar?

Oj vad värmen slog till idag!

Det var ren sommarhetta som rådde under dagen och hör och häpna….jag hade inga långkalsonger på mig!

Inte heller hade jag ridvästen på när jag red ut med Kreon och det var nog tur för jag blev svettig även utan den.

Med uteridning på schemat för 3:e dagen i rad känner jag att det verkligen är SÅ SYND att det nu kommer att bli ett avbrott i ridningen (efter en ledbehandling brukar det vara en veckas hagvistelse) för jag är sååå på gång att en gång för alla komma till rätta med Kreons ute-mupperier (tvi tvi…må jag inte ångra dessa kaxiga ord).

Nu vet jag hur jag måste rida (extremt bestämt med tusen kilo i sadeln, starka skänklar) och Kreon har också börjat ”ge sig” och konstra mindre och mindre. Hade jag fått fortsätta detta jobb i 1-2 veckor till hade det varit super.

Men men…nu är det som det är och jag får vara tacksam över det jag uppnått så långt och börja om lite från början när jag väl får rida igen. Nu har jag en strategi i alla fall.

Lämna bort hästen- fusk eller klokt?

Ett ämne jag har berört förut och ibland när man själv är mitt uppe i något så tycker man sig se samma fenomen ”överallt” så jag tänkte skriva lite om det igen- det där med att ta hjälp av en beridare/ utbildare/ tillridare.

Att man rider dressyr för någon på en regelbunden basis tycker nog de flesta är ganska vanligt och inget konstigt eller ”fel” men när man börjar diskutera de som faktiskt väljer att lämna bort hästen för att få den utbildad- ja, då är inte alla lika samstämmiga i sina åsikter.

En del tycker att man ”fuskar” om man inte gör allt jobbet själv, att man går en genväg genom att BETALA och ”slippa anstränga sig”.

När jag var ung och såg saker mer i svart eller vitt hade jag sett det som en enorm prestigeförlust om jag såg mig tvingad att lämna bort min häst till någon duktigare- jag hade tyckt att det var ett misslyckande.

Idag ser jag lättare gråskalorna i livet och har också insett att det finns flera sätt att göra en och samma sak på; man kan göra det väldigt lätt, väldigt svårt och allt däremellan.

Nu har jag ju inte ”skickat bort” någon av mina hästar- i Skåne finns det folk som kan hjälpa till på andra sätt vilka jag har föredragit- men både Archie och Kreon har ridits av skickligare ryttare i utbildningssyfte och jag har inte det minsta dåligt samvete för det eller känner mig som en kass ryttare.

Även tävlingsbiten oaktat så har X utbildat Kreon snabbare och bättre än vad jag hade kunnat göra och jag tycker att det bara är positivt.

Jag har en lättlärd och fin häst och ser ingen anledning att nöta på honom i onödan om någon annan kan lära honom det som jag har svårt för långt snabbare och bättre och utan risk för att det blir fel på vägen.

Redan Mini fick ju introducera bytena för Kreon vilket hon gjorde utmärkt och även där är jag övertygad om att hon gjorde ett bättre jobb än vad jag hade gjort.

Jag undrar om det inte ligger lite avundsjuka bakom när en del ifrågasätter de som väljer att ta hjälp- kanske har de inte råd med detta själv och retar sig på oss som har?

Ja, inte vet jag men har också insett att det är ganska vanligt att ta hjälp- även proffsen gör det så vem är vi amatörer att tycka att själv alltid är bäste dräng?

Nej, tvärtom tror jag att många hade haft långt mer välutbildade hästar som de faktiskt hade haft ROLIGARE med (om inte också fått större tävlingsframgångar med om det nu är det man vill) om de hade satsat några kronor på hästens utbildning i stället för att prioritera att köpa schabrak nummer 30 eller nya 7.000-kronors stövlar.