Härom dagen slog det mig att till och med otroligt, sanslöst snälle Zack har en del ”issues” för sig- saker som JAG inte kan tycka är någonting att oja sig över men som kan få honom att hoppa högt, visa tydligt obehag eller rent av rädsla och dylikt.
I hans fall ska man tex helst inte komma dragandes med någon flugspray- har man honom lös i grimma och grimskaft och försöker spruta på detta springer han runt en i värsta longerings-stilen och står han uppbunden försöker han nästan ta sig loss från uppbindningarna.
Zack kan också vara väldigt rädd om huvudet om man vill tvätta eller borsta det- framför allt om man inte liksom tar det väldigt långsamt och steg för steg.
I transporten och troligen för att det är ett litet utrymme där han sitter fast måste man också röra sig försiktigt och utan häftiga rörelser för då kan han också bli jätterädd trots att han, som jag nämnt tidigare, är otroligt lättlastad.
Min första häst Menelli var extremt svårlastad från början- enligt fd ägaren hade hon gått över bommen som unghäst och troligen var det detta som gjorde att jag fick arbeta otroligt hårt för att få henne lastningsbar.
Heron är nog den av mina hästar som funnit sig i allt och inte varit rädd för något- det skulle vara vattenmattor och kulvertar när vi hopptränade. Jag tror att svårigheterna där förstärktes av ryttaren (undertecknad) som inte var tillräckligt bestämd och förtroendeingivande i detta fallet.
Décima var också gudasnäll med allt men AVSKYDDE att få manen ryckt- började man dra i hennes hår kunde hon nästan springa över en. Det konstiga var att man med en mankniv kunde slita av halva håret utan att hon bekymrade sig men att dra med fingrarna; nix…det gick inte för sig.
Och Archie då….nä…han var också så snäll som man bara kunde önska utom när han i ungdomen inte ville gå in i spolspiltan och vi hade långa duster kring detta.
Kreons lista på ”issues” var desto längre- framför allt när man red ut eller red fram på tävlingar.
Han kunde stanna tretusen gånger under en och samma uteritt och vägra att gå och detta beteende fick jag inte bort förrän den sista tiden jag ägde honom och efter att ha ridit ut VARJE DAG utan undantag i flera veckor.
På framridningarna vägrade han i början att galoppera (????), så även inne på banan.
När DET hade lagt sig började han i stället att sparka bakut som en dåre och det hann jag inte komma till rätta med innan han togs bort.
Men vad säger ni läsare?
Har era hästar allvarliga synpunkter på något ni gör och som absolut skulle rendera ett tryck på OGILLA-knappen?
Senaste kommentarer