Då var årets sista dag här och precis som att jag tycker att veckorna bara flyger förbi så har det varit samma sak med det gångna året. En liten sammanfattning; ”året som gått” kommer för övrigt inom kort.

Trots att det idag har varit en av de finaste dagarna på länge med härlig sol vågade jag faktiskt varken rida ut eller rida på den annars mycket fina utebanan utan jag kröp in i ridhuset- helt enkelt för att inte riskera något med tanke på smällandet av raketer.

Passet blev en kopia av de senaste och kändes minst lika bra och i slutet tänkte jag för mig själv: ”det är som att sitta på Kreon” vilket Vicke ska ta som det högsta betyget 🙂 !

Medan jag red hände förresten något som, om det återspeglar det kommande året kommer att bli väldigt TURSAMT!

Mitt i ett galoppsprång kände jag hur mitt halsband brast och det är då man är glad att man har en skolad häst som kan stanna på en sekund.

Jag har nämligen som berlock  en stigbygel i massivt guld som min mamma har låtit göra hos en guldsmed och förutom att den är värd ganska mycket pengar har den ett affektionsvärde som inte hade gått att ersätta.

Eftersom Vicke stannade direkt hann jag fånga både kedja och berlock (berlocken hade glidit ner i ridbyxorna!!!) och det var väl en himla tur för i ridhusbottnen hade jag troligen aldrig hittat den!

Poserar i sitt nya regntäcke dagen till ära.

Fortfarande betessäsong. Det finns några blad i vår grannes trädgård som Soya är väldigt förtjust i.

Idag har jag och, gissar jag en MINORITET av den arbetande delen av Sveriges befolkning, varit på våra arbetsplatser. Väldigt lugnt och stillsamt har det varit och nu väntar 2 dagars ledighet.

Jag körde och handlade lite hästmat innan stallet och en säck morötter och en säck lusern senare var det dags att träffa Vicke.

Lilla hästen fick ledigt idag och jag nöjde mig med att gå en kort promenad med honom, tyvärr ackompanjerad av ett jäkla smällande från raketer på avstånd.

Som tur var gick vi i ridhuset så det hördes inte så mycket och Vicke höll sig tack och lov lugn.